Djurgården slår Skellefteå med 2-1 och det får mig att tänka på det här med bogey teams.
Alltså lag vissa klubbar har svårt mot av anledningar som är svårförklarliga.
Skräckmotståndare.
Ta bara Djurgården.
Två möten mot suveränerna Skellefteå och två segrar.
Och två möten med lika suveräna jumbon Karlskrona – och två förluster.
Karlskrona har bara en seger vid full tid i årets SHL och det var deras 4-2 hemma mot Djurgården.
Och av de elva poäng de lyckats ta har nästan hälften (fem) kommit mot stockholmarna.
Det var samma sak när djurgårdarna var nere i HockeyAllsvenskan. Även då hade de ett negativt facit mot just KHK.
Det är egentligen helt ologiskt, men det här med bogey teams är ett fenomen som faktiskt existerar.
Och gladast är väl spelbolagen, där den här typen av matcher spräcker de flesta system.
Nu har Djurgården ingen historia av att slå just Skellefteå och att det blivit två segrar den här säsongen beror till viss del på att djurgårdarna haft hemmaplan båda gångerna.
Jag trodde inte de skulle vinna en andra gång, mest med tanke på att Skellefteå föll senast mot Frölunda. Västerbottningarna förlorar sällan två matcher i rad.
Men jag måste säga att Djurgården vann ganska välförtjänt.
Skellefteå dominerade första perioden stort, men sedan spelade stockholmarna ihop till den här segern.
Nu hade de också bra hjälp av målvakten Mantas Armalis som gjorde vad som måste ha varit en av säsongens svettigaste räddningar, då Pär Lindholm hade i princip öppen kasse i början av andra perioden.
• • •
Det är inte ofta man ser spelare komma fria i dagens tighta hockey, men nu har jag sett Skellefteå släppa till fyra frilägen på de två senaste matcherna.
Frölunda fick två och utnyttjade båda i torsdags när de vann med 6-3.
Djurgården fick också två, men missade båda.
• • •
I eftermiddagens andra match vann Färjestad mer väntat borta mot Rögle med 4-2.
Intressant där var att backlånet från Frölunda, Christoffer Persson, slog in 1-0 för värmlänningarna.

Ja, vad säger man om Leksands comeback i HockeyAllvenskan.
Från jumbo till ett vinnande lag igen.
Och ett lag med marginalerna med sig.
Med en 55 sekunder kvar av matchen låg Leksand under med 3-4 hemma mot Karlskoga.
När slutsignalen gick hade de vunnit med 5-4 efter två mål av Johan Porsberger och det sista med bara en sekund kvar att spela.
Stortalangen som tvingades lämna allsvenska konkurrenten Asplöven av disciplinära skäl, efter att ha försovit sig (!) två gånger och tvingat fram en bytesaffär där han gick till Leksand i utbyte mot Lars Bryggman.
Några matcher senare är Asplöven på kvalplats och Leksand HockeyAllsvenskans formstarkaste lag.
Det är en historia som nästan slår Leksands uppmärksammade tränarbyte.
Nye coachen Perra Johnson tog sin fjärde raka hemmaseger som huvudcoach trots att han inte ens stod i båset.
Jag är fortfarande kritisk till att Perra drog på sin semesterresa till Vancouver, men så länge Leksand vinner kommer ingen att klaga på det beslutet.
Idag har man fullt upp att prata om Johan Porsberger i Dalarna.
Perra är plötsligt bara tvåa på listan över det hetaste nyförvärven.
Johan Porsberger sågs ju som en av de största talanger som Luleå fått fram i unga år. Lite av en ny Linus Omark.
Nu ser han ut som Leksands första och enda succévärvning den här säsongen och nästan enbart för att inte kunnat ställa väckarklockan i tid.
Kan en story bli så mycket bättre?

Frölundas Roger Rönnberg verkar ha knäckt koden till hur man slår Skellefteå.
Ja, inte bara slår.
Utklassar.
Två besök i Scandinavium har gett totalt 5-12 i baken för de fem senaste årens SM-finallag.
Skellefteå hade inte förlorat en match vid full tid sedan laget senast var på besök i Scandinavium och åkte hem med dystra 2-6 som facit.
Säsongens största förlust hittills.
Det var för två månader sedan.
Nu var västerbottningarna tillbaka och fick åka hem med säsongens näst största baklängessiffror – 3-6.
Däremellan hann de spela sjutton raka matcher utan förlust vid full tid och hade vunnit sexton av dem.
Jag hade sett fram mot en tuff, tät match som skulle vara spännande ända in i slutminuterna.
I stället var den över innan ens halva matchen var spelad.
När Andreas Johnson skickade upp 3-0 i krysset efter bara 8.45 i andra perioden var hoppet ute för Skellefteå.
Nu blev det en ny kross målmässigt och en ny taktisk triumf för Roger Rönnberg.
Rent spelmässigt var det betydligt jämnare.
Men suveränt målvaktsspel av Lasse Johansson, ett tight försvarsspel, sylvassa kontringar och ett supereffektivt power play gjorde att Frölunda lekte hem det här.
Och så Andreas Johnson då, förstås.
Dödligt effektiv den här kvällen med sitt hat trick och med Torontos scouter på läktaren i Scandinavium.
De måste ha gillat vad de såg av Johnson som de plockade sent som nummer 202 i sjunde rundan i NHL-draften 2013.
Andreas skrev ju på ett treårskontrakt med Toronto i somras och är bara utlånad till Frölunda den här säsongen. Fortsätter han spela som i kväll lär det bli hans sista i Göteborg. I alla fall på ett tag.
Alla tre målen var klockrena fullträffar och hans viktiga 1-0 må ha sett ut som en enkel retur, men Andreas drog blixtsnabbt till sig pucken framför benskydden på Erik Hanses och skapade den extra decimeter som gjorde att han kunde trycka upp pucken i nättaket. En liten och nästan omärklig delikatess. Hade han skjutit direkt hade det förmodligen inte blivit något mål.
Nej, jag var oerhört imponerad av Frölunda den här kvällen.
Jag trodde de hade hamnat i säsongens första svacka efter två raka förluster, mot Örebro och sedan Luleå i CHL, men det var uppenbarligen bara ett litet hack i skivan.
• • •
Skellefteå valde alltså att ställa Erik Hanses i mål i den här matchen och bänka normala ettan Markus Svensson.
Rätt eller inte, får vi aldrig veta.
• • •
Märkligt ändå att det inte var fullsatt i Scandinavium en sådan här kväll.
Det kom 9 222 till en arena som rymmer 12 044.
Det är klart underkänt när det handlar om en seriefinal.
Men bra tryck var det i alla fall.
Fattas bara annat.

Ja, vad säger man om Sportbladets avslöjande om att Perra Johnsson tar semester från Leksand efter bara fyra matcher?
Jag vet i alla fall vad jag tycker.
Avboka resan, Perra.
Hur viktigt kan det vara?
Nu var Leksand uppenbarligen informerade om Perras resplaner redan när han skrev kontrakt, men att lämna klubben efter den här succéstarten känns mer än märkligt.
I alla fall om det handlar om en ren nöjestripp.
Leksand behöver all hjälp de kan få och att nya tränaren tar semester redan efter en dryg veckas jobb spär bara på känslan av att det råder allmänt kaos i klubbledningen.
Jag missunnar inte Perra Johnsson att ta ledigt och jag vet själv att det inte alltid är lätt att hoppa av en resa som varit planerad sedan länge. Nu är han plötsligt i ett läge där han måste svika någon.
Men samtidigt handlar det om att prioritera i den helt nya situation som uppstått.
Jag är säker på att leksandsfansen med glädje skulle skramla ihop till en ny resa när säsongen är över.

Leksand slår Timrå med 3-1 och tar sin tredje raka seger.
Och frågan är om Leksand ändå kan bli ett topplag till slut.
Men mitt svar är ett klart nej.
Då räcker det inte med Perra Johnsson.
Då behövs en trollkarl.
Men visst går det att tala om en Perra-effekt redan efter tre macher.
Leksand hade inte ens lyckats ta två trepoängare i rad tidigare den här säsongen.
Nu har man tagit tre och lyft från sistaplatsen.
Klättringen fortsatte nu förbi både Timrå och Björklöven och det är bara två poäng upp till åttondeplatsen som ger en plats i Play Off-serien framåt vårkanten.
Det är väl dit Leksand får sikta.
Men det är ingen tvekan om att Perra Johnsson gjort skillnad sedan han tog över efter sparkade Sjur Robert Nilsen.
Han är betydligt mer aktiv i båset och tog en smart time out då Leksand var på väg att tappa matchen i andra perioden mot Timrå.
Och även om spelet inte varit direkt lysande, har Leksand hittat ett sätt att vinna matcherna. Laget har även vunnit tre raka tredjeperioder, då matcherna har avgjorts. Det är ett tecken på styrka.
Dessutom har Perra satsat på unge norske målvakten Henrik Haukeland i alla de tre matcher han coachat och bänkat tidigare förstemålvakten Frans Tuohimaa.
Och Haukeland har storspelat. Timrå vann skotten med 28-20 den här kvällen och norrmannen var strålande.
Sedan ska vi inte glömma att Leksand haft tre raka hemmamatcher.
Leksand hade plusstatistik hemma i Tegera Arena även med Sjur Robert Nilsen i båset.
Det har varit ett helt annat Leksand på bortaplan, där laget bara vunnit två matcher vid full tid. Så här långt har 27 av de 36 inspelade poängen kommit hemma.
Nu har Perra bingo med spelprogrammet, då två av de tre kommande matcherna också är på hemmaplan.
Dessutom har Leksand lånat in två starka namn på forwardssidan i finländaren Juuso Rajala och Frölundas Anton Karlsson, som debuterade i mot Timrå.
Jag kan tänka mig att Sjur Robert Nilsen sitter och undrar varför han inte fick den hjälpen i ett tidigare skede.
Men Leksand har i alla fall fått hoppet tillbaka.
Jag har svårt att se att de ska hamna i en ny svacka och göra ett återtåg till jumboplatsen.
Den värsta krisen är redan över.

Leksand vinner igen och slår topplaget Västerås med 4-3 hemma i Tegera Arena.
Och nye tränaren Perra Johnsson är hundraprocentig så här långt.
Det är kanske tre av de viktigaste poäng som Leksand tagit.
Det känns som hela föreningen rullats i tjära och fjäder senaste tiden och blivit ett skräckexempel på hur en elitklubb INTE får skötas.
Nu blev det seger direkt för nye tränaren Perra Johnsson och det känns väl som om tränarbytet är det enda vettiga leksandsledningen gjort den här säsongen.
Men någon verklig Perra-effekt går det inte att tala om. Inte än.
Det krävs minst fem matcher för att man ska kunna kalla det för det.
Å andra sidan tror jag knappast att Leksand vunnit den här matchen om Sjur Robert Nilsen stått kvar i båset.
• • •
Samtidigt måste Leksand se över övriga delar av sin organisation inför nästa säsong.
Det finns definitivt fler som borde ta sitt ansvar och gå.
Om det inte sker några drastiska förändringar på de ledande posterna i klubben, tror jag det blir svårt att ens ta ordet ”återtåg” i sin mun.
Nej, det krävs nog en femårsplan för att få den här föreningen att lyfta igen.
Men jag tror samtidigt att det är ett drömjobb för rätt person.
Det finns få varumärken som är starkare i svensk hockey.

Är Växjös förstakedja redan på väg att skriva in sig bland de största genom tiderna?
Richard Gynge, Robert Rosén och Tuomas Kiiskinen har inte ens spelat en halv säsong tillsammans, men är redan SHL:s klart bästa kedja.
Och succén bara fortsatte när Växjö mötte Malmö på söndagen.
De gjorde sex poäng (3+3) tillsammans i en match som smålänningarna vann med klara 7-2 och där Richard Gynge var värst med två mål och en assist.
Det var ett smart drag av Växjös sportchef Henrik Evertsson att locka Gynge till Småland.
Robert Rosén och Gynge visade kemi redan under succésäsongen i AIK 2011-12, då Rosén vann SHL:s poängliga och Gynge vann skytteligan. Men då var de mer ett radarpar än kedja. Roger Melin experimenterade med flera kedjekompisar innan Oscar Steen blev bofast bredvid dem efter ungefär halva säsongen.
Nu hittade Sam Hallam rätt direkt med guldhjälten Tuomas Kiiskinen som tredje länk till de båda.
Det här kan vara en av SHL:s bästa kedjor någonsin.
Men de hamnar inte på min tio i topp-lista.
Inte än.
Men det kan bara vara en tidsfråga, då alla tre har kontrakt även över nästa säsong.
Förr var det enklare för SHL-lagen att bygga kedjor med spelare de visste skulle vara kvar i flera säsonger.
I dag är omsättningen av spelare enorm och de som slår igenom försvinner snabbt till miljonerna i andra och större ligor.
Nu vet jag inte vad Gynge, Rosén och Kiiskinen har för öpppningar i sina kontrakt, men de flesta toppspelare brukar ha klausuler om det kommer ett jättebud från KHL.
Men jag hoppas verkligen att de får ytterligare en säsong tillsammans.
Då kan de också hinna skriva in sig bland de verkligt stora kedjor vi sett i SHL-historien, om de nu inte gör det redan den här vintern.
De är på god väg.
• • •
Vilken konkurrens är det, då?
Här är mina fem historiska favoriter just nu:
Peter Nordström-Jörgen Jönsson-Pelle Prestberg, Färjestad
Kommentar: Blev en institution som ”Jönsson-ligan” och gjorde Färjestad till en dynasti under flera år.
Niklas Andersson-Jonas Johnson-Tomi Kallio, Frölunda
Kommentar: Klickade direkt när Tomi Kallio kom till klubben mitt under säsongen 2003. Vann två SM-guld tillsammans.
Jan Ingman-Thomas Rundqvist-Håkan Loob, Färjestad
Kommentar: En av dåvarande elitseriens första superkedjor. Slog alla poängrekord som gick att slå.
Jukka Vuotilainen-Johan Davidsson-Martin Thörnberg, HV71
Kommentar: Bakom HV71 verkliga storhetsperiod tillsammans med målvakten Stefan Liv.
Ove Molin-Janne Larsson-Tom Bissett, Brynäs
Kommentar: Tog bland annat Brynäs till ett sensationellt SM-guld 1999.

Det här var dagen då Leksand åkte ner på absolut sista plats i HockeyAllsvenskan.
Efter 1-4 borta mot Asplöven blev målskillnaden så dålig att Timrå gick om.
Så här långt ner har inte Leksand varit sedan klubben bildades och startade i dåvarande division 3 säsongen 1944-45.
Det är 71 år sedan.
För ett år sedan var Leksand i samma läge i SHL, efter en usel säsongsstart.
Då agerade dåvarande sportchefen Tommy Salo och blixtvärvade, sparkade och rörde om så att hela hockey-Sverige stod och gapade.
Men det gav resultat.
Men just då klubben var på väg att resa sig började de interna bråken.
Nytillträdde klubbdirektören Kjell Kruse och Tommy Salo hamnade på kollisionskurs direkt.
Det slutade med att både Salo och tränaren Andreas Appelgren försvann. Resten är gammal klassisk leksandshistoria.
Det bar raka vägen ner i HockeyAllsvenskan och där har fallet bara fortsatt i en klubb som helt verkar sakna kompetens i den högsta ledningen.
Nu finns inget av den handlingskraft som Salo visade när det krisade i fjol.
Leksand är i fritt fall och klubbledningen sitter med armarna i kors.
De måste sparka tränaren Sjur Robert Nilsen till att börja med.
Han är en erkänt bra tränare, men har kört fast totalt i dagens Leksand.
Det finns inte minsta tecken till en positiv utveckling, utan det blir bara sämre och sämre. Han kan vara med i någon annan funktion, men någon annan måste ta över huvudansvaret i båset.
Där måste det bli en förändring.
Dessutom måste det hända saker på spelarsidan.
Även om ekonomin är ansträngd, är Leksand i ett läge där det inte finns någon annan väg än att satsa sig hur krisen.
Men frågan är om det finns den initiativkraften i klubben numera.
Det är Leksand själva som bäddat för den här situationen.
När allt såg ut att ha ordnat upp sig, ställer de styrande i föreningen till det igen.
Leksand gick äntligen upp 2012/13, höll sig kvar och etablerade sig 2013/14.
Sedan började bråken, med nytt folk som skulle bestämma i ledningen. Helt i onödan som jag ser det.
Resultatet ser vi idag.
En spillra till idrottsklubb.
Krossade av Asplöven från Haparanda med 4-1.
Fjärde raka förlusten.
Och sist i HockeyAllsvenskan.
Det är sorgligt att se en klubb med några av hockey-Sveriges bästa förutsättningar förfalla på det sättet.

Behållningen från dagens fyra första SHL-matcher stavas Anton Rödin och Lucas Wallmark.
Brynäs Anton Rödin som gjorde ett hat trick mot Luleå, men ändå fick åka hem som en förlorare.
Och Lucas Wallmark som hade ett hat trick i assists, då Luleå vann med 5-4 i efter stor dramatik i slutet.
Nej, vore alla hockeymatcher som den här skulle vi inte ha någon publikkris.
Jag älskade den här matchen, intensiteten, de många målen och spänningen ända in i slutsekunderna.
Det är skönt att se en sådan kamp när vi skriver den 21 november och omgång 20 av 52.
Men självklart var det mycket prestige i en match där de pressade norrbottningarna fortfarande spelar för sin heder och Luleå-ikonen Thomas ”Bulan” Berglund står i Brynäs bås.
Riktigt uppfriskande att se.
Jag satt i tv-soffan och klickade över till några av de andra matcherna som spelades den här eftermiddagen, men återvände nästan direkt till Luleå-Brynäs.
Där fick jag se Anton Rödin pressa in 1-0 framför mål och sedan pricka kryssen vid både 3-3 och 4-5 i slutet.
Hans sista mål startade en våldsam press från Brynäs i slutminuterna och påminde mycket om Jakob Silfverbergs avgörande kanon mot Skellefteå i SM-finalen 2012.
Och Lucas Wallmark spelade fram till Luleås tre första mål.
Det ska bli intressant att se hur Luleå svarar på de här två segrarna. Det har varit ett lag med sargade självförtroenden.
Men fortsättningen är tuff. Frölunda och Djurgården borta i de två närmaste omgångarna och så Växjö hemma.
• • •
Det blev ingen rolig kväll när Andreas Johansson återvände till Jönköping.
Hans nya klubb Modo föll med 1-3 och är nere i brygga igen.

Det har bara gått 19 omgångar av 52 av årets SHL-säsong.
Men det känns redan avgjort.
Efter Skellefteås uppvisning borta mot Växjö (5-2) och Frölundas 2-1 hemma mot Färjestad finns det inga lag som kan hota säsongens två jättar.
Toppstriden är redan över.
Det är i alla fall känslan och ingenting talar längre för att något annat lag kunna hota.
Brynäs är närmast på sin tredjeplats, men jag har svårt att se att de ska hänga med.
Jag tror snarare att Skellefteå kommer bli ännu bättre och ta seriesegern till slut. Maskineriet är igång nu, klubben går på alla sex cylinder och de har fått in en ny matchvinnare i Mattias Ritola.
Ritola som gjort två mål och totalt tre poäng på sina två första matcher för säsongen.
Jag trodde att Växjö skulle vara starka nog att få stopp på Skellefteå, smålänningarna som inte hade förlorat vid full tid på elva matcher och vunnit tio av dem.
Men det hjälpte inte mot ett lag som varit ännu bättre.
Skellefteå är uppe i tretton raka matcher nu utan förlust vid full tid.
Och de har vunnit tolv av dem.
Nej, det är bara att böja sig för överheten.
Och jämnheten.
Varken Skellefteå eller Frölunda har förlorat två matcher i rad den här säsongen.
Å andra sidan var det nära att Frölunda gjort det den här kvällen.
I ett utsålt Scandinavium (12 044) var det Färjestads målvakt Justin Pogge som såg till att det stod 1-1 vid full tid.
Men i förlängningen klappade Arturi Lehkonen mycket välförtjänt in 2-1.
• • •
Vilka som blir jumbo behöver vi inte ens fundera över.
Karlskrona är raka motsatsen till Skellefteå och Frölunda.
De börjar nosa på titeln som SHL:s sämsta nykomling genom tiderna. Just nu har de bara Vilda Väsby bakom sig.
• • •
I bottenskiktet tog både Luleå och Malmö varsin tung bortaseger.
Luleå via 2-1 mot Örebro och Malmö efter straffar mot Linköping (3-2).
Det kan bli livat kring de två nedre strecken.
Det är den spänning som finns kvar.