Jag blev imponerad av Växjös nya hemmaställ i nyinvigda VIDA Arena i går.

Vilken underbar hockeylördag som väntar i eftermiddag.

Full omgång i elitserien, hemmapremiär för Växjö i nya arenan och sex matcher i allsvenskan där Malmös lyxbygge ska bekänna färg uppe i Mora.

Kan det bli bättre?

Jag tippade ju elitserien senast och var väl hyfsat med i de flesta matcherna, men det känns som sagt hopplöst att tippa årets elitserie. Speciellt så här i början.

Men skam den som ger sig.

Här är mina sex tips inför dagens elitserieomgång:

Djurgården-Modo 5-1

Jag såg Modo i premiären och kan inte se att de ska ha en chans mot Djurgården. Speciellt inte på bortaplan.

Brynäs-HV 71 4-2

Brynäs pressade Linköping borta, medan HV föll hemma mot Djurgården. Jag tror hemmaplan avgör.

Skellfteå-Timrå 4-3

Timrå var inte så usla i premiären som många tror. Jag har hört AIK-are själva säga att Timrå hade vunnit med 5-1 – istället för tvärtom som det blev – om lagen hade bytt målvakt med varandra. Så lite varningsflagg för TImrå, även om jag går med strömmen och tippar seger för Skellefteå.

Frölunda-Luleå 1-3

Här handlar det bara om magkänsla. Jag tror Luleå blir extra farliga nu efter den överraskande torsken mot Växjö hemma.

Färjestad-AIK 2-1

Färjestad har ett ruskigt facit mot AIK. I fjol blev det fyra raka i SM-semin och bara Viktor Fasth kan bryta trenden.

Växjö-Linköping 3-4

Hemmapremiär för smålänningarna i nybyggda VIDA Arena. Nykomlingarna lär flyga fram, men tufft motstånd och jag tror på östgötarna.

ÖRNSKÖLDSVIK. Ja, ingen stor kväll för Västernorrlands län i går.

Timrå föll med 1-5 borta mot AIK och Modo förlorade hemma med 1-4 mot Frölunda.

Totalt 2-9, alltså, för två av elitseriens mest nederlagstippade lag.

Och spelar inte Modo bättre än i går, så kommer de att få svårt att undvika sistaplatsen. Jag har funderat över det där Uffe Samuelsson sa inför säsongen om fart och rakare spel och nord-syd hockey á la NHL.

Jag såg ingenting av det i Modo i går.

Jag såg inte ens tillräckligt bra skridskoåkning för att göra det möjligt.

Om det är någon säsong man ska undvika att tippa, så är det den här.

Och speciellt premiäromgången, där logiken bara hittar en säker vinnare och det är Luleå hemma mot nykomlingen Växjö.

Men jag gör ett försök:

AIK-Timrå 3-1

AIK gör sin svåra andra säsong och har ett succéår att leva upp till. Det brukar vara tufft. Timrå är det lag de flesta har tippat som jumbo. Upplagt för en skräll, men jag tror AIK vinner i kraft av hemmaplan.

Färjestad-Skellefteå 3-2

Repirs på SM-finalen från i våras. Och jag tror det slutar som då.

HV 71-Djurgården 2-2

Omgångens mest svårttippade match. Alla vet varför.

Linköping-Brynäs 2-1

Jag tror på Brynäs, men Linköping på bortaplan är en av säsongens tuffaste matcher. För alla lag.

Luleå-Växjö 4-1

Växjö stretade emot i premiären mot Frölunda, men föll öndå med 0-2. Och Luleå är numret större.

Modo-Frölunda 3-3

Ja, tala om svårtippat. Modo har inte gjort någon glad på försäsongen, mer än motståndarna. Frölunda har gått som tåget och har redan en seger i elitserien.

Jag har varit på den allsvenska upptaktsträffen i dag och pratade en hel del med Linus Klasen.

En nedbantad Klasen som ska ta Malmö tillbaka till elitserien.

Är det tänkt.

Men samtidigt kommer Malmös stora stjärna att vara den motståndarlagen i första hand siktar in sig på, vilket han redan märkt av i träningsmatcherna.

Han fick tre svåra hjärnskakningar i Nordamerika förra säsongen och efter den senaste tvingades han vila i två månader.

Som jag ser det har han inte råd med så många fler.

Därför måste Linus skyddas och det är knappast domarna som kommer att sköta det jobbet. När de griper in är skadan oftast skedd.

Därför måste någon i Malmö ta på sig rollen som polis och göra klart för motstånarna att det blir konsekvenser om de ger sig på Mifs nummer 86.

Lirarna måste skyddas både i elitserien och allsvenskan och det skulle svida i mitt hockeyhjärta om Linus missade lika många matcher i vinter som han gjorde i fjol.

I fjol var det alldeles för många onödiga smällar i huvudhöjd som gav hjärnskakningar och det är dags att sätta ner foten.

Alla tacklingar mot huvudet måste ge saftiga avstängningar och det ska inte ens finnas någon diskussion om avsiktligt eller oavsiktligt.

Fem matcher borde vara minimum.

I morse avled den ende spelare som överlevde flygkraschen i Jaroslavl.

Alexander Galimovs hjärta stannade och läkarna var maktlösa.

Det innebär att hela Lokomoitv Jaroslavl är borta, samtidigt som vi står inför en hockeyvecka här hemma som normalt brukar vara den stora premiärfesten med premiär både för elitserien och allsvenskan.

Men den här gången kommer det att bli en tung vecka, med ständiga påminnelser om flygkraschen i Ryssland.

Så ska det vara också.

En sista hyllning till målvakten Stefan Liv på alla Sveriges hockeyisar.

Jag tror inte att han själv skulle ha velat kasta en så mörka skugga över den sport han älskade mest, men det är väl också därför han gör just det.

Beskedet om hans tragiska död kommer att ta tid att bearbeta.

Annars står vi inför en av de mest intressanta ishockeysäsongerna på länge.

En elitserie som är nästan omöjlig att tippa och där spelaromsättningen varit enorm.

Vissa klubbar ställer i princip helt nya lag på isen.

Det är väl bara i Färjestad, AIK och Linköping som man känner igen de flesta spelarna från i fjol.

Och en allsvenska med flera lag som storsatsar.

Malmö och Örebro har länge varit mina favoriter, men nu börjar Leksand smyga upp lite där bakom.

Att Johan Ryno skulle hamna hos Tommy Salo i Leksand var väl ingen högoddsare och en konspirationsteori redan när han lämnade Oskarshamn för ett try out-kontrakt med Modo. Ryno fick bara bryta sitt kontrakt med smålänningarna för att gå till en elitserieklubb och många menar att det kontraktet bara var en konstruktion för att Salo skulle kunna nypa honom.

Nu tror jag inte riktigt på den teorin, men jag förstår de som gör det.

Speciellt fansen i Oskarshamn.

Nu ska jag iväg på det allsvenska upptaktsmötet här utanför Stockholm.

Den liga i Sverige som växer mest.

Och med all rätt.

Den kommer växa ännu mer i vinter.

JÖNKÖPING. Hyllningen till Stefan Liv blev så mäktig att den nästan var svår att ta till sig.

Så gott som fullsatt i ett Kinnarps Arena där det inte behövdes någon tyst minut.

Publiken var så tyst att man kunde höra en knappnål falla under hela ceremonin.

Det var bara gråten som hördes, gråten från familj, medspelare fans och alla de som stått honom nära.

Tårarna rann på alla i pressbåset där jag stod, när Stefan Livs söner Harry och Herman bars fram till affischerna av deras pappa som var uppsatta mitt på isen.

– Pappa, sa minstingen Harry och pekade på bilden, för liten att förstå vidden av det som hänt.

Mer rörande än så blir det inte.

Samtidigt kommer minnet av Stefan Liv aldrig att dö.

Bara det som hänt de senaste dagarna är fullkomligt unikt i svensk idrott. I över två dygn har folk vallfärdat till Kinnarps Arena, tänt ljus och lagt blommor vid minnesplatsen.

Starkt också av Johan Davidsson att orka berätta om sorgen, tårarna och saknaden av sin bäste vän.

Han hade pratat med Stefan Liv dagen innan den tragiska olyckan.

– VI hörs, avslutade de samtalet.

Det blev det sista de sa till varandra.

Ja, det har varit en tung och tragisk sommar för ishockeyn.

Den tragiska flygkraschen i Ryssland går naturligtvis inte att jämföra med något annat, då ett helt lag raderades ut så brutalt och utan förvarning.

Men den här sommaren har också sett tre tragiska dödsfall med NHL-spelare, där två av dem tagit sina egna liv.

Nej, det är tungt i ett hockeyhjärta just nu.

Nu hoppas jag att Ishockeyförbundet ser till att Stefan Liv hedras ordentligt när elitserien drar igång och förslagsvis när alla tolv lagen spelar nästa torsdag.

Jag kan till och med tänka mig att hans tröjnummer 1 pensioneras för all framtid i elitserien – hos alla lag.

Så mycket har han betytt för elitserien och svensk hockey genom åren.

Jag har svårt att se någon som varit populärare här på hemmaplan.

Och i alla läger.

DAEGU. VM i friidrott är över och jag är snart på väg hem till Sverige igen.

Skönt.

Hem till nyspolade isar och en väntande hockeypremiär.

Det finns inget bättre.

När jag lämnar VM är det mest med Chsitian Olssons mästerskapscomeback i tankarna och hur mycket den påminner om Foppas försök att komma tillbaka i vintras.

Båda har/hade som mål att komma tillbaka på högsta möjliga nivå och Foppa satsade på en NHL-comeback och ingenting annat. När han kände att det inte höll, så slutade han.

Pang bom, bara.

Christian Olsson måste ha fått samma känsla här i VM.

Att en yngre generation tagit över och kört förbi i 200 knutar.

Jag tror inte Christian Olsson är med i OS i London nästa år.

Carolina Klüft kan vara med bara för att det är kul.

Christian Olsson vll känna att han kan vinna.