BRNO. Om första perioden jag sett Sverige göra i Czech Hockey Games, så var den andra ännu bättre.

Det var bara ett lag på banan.

Jag stoc och såg den här perioden precis bakom det tjeckieska målet och det var ren utskåpning från Sveriges sida. Det gav också 2-0 i perioden och ledningen med 3-2 inför den sista.

Tjeckerna kom igång först under periodens tre sista minuter, men annars var det i princip bara Sverige.

Och precis som jag gnällde över det svenska spelet i numerärt överläge i första perioden, så tog det bara 38 sekunder innan Martin Thörnberg styrde in 2-2 i den andra – i power play.

Sedan gjorde Sverige allt andra gången de fick chansen i andra perioden.

Allt utom mål.

Patrik Berglund hade en puck i stolpen, men det var det närmaste svenskarna kom ett andra power play.

Men övertaget lönande sig då Loui Eriksson högg blixtsnabbt på en retur efter 13.39 och gjorde 3-2 för Sverige.

Den här matchen är som natt och dag mot de två tidigare i turneringen. Svenskarna spelar precis som de ska göra, är aggressiva, går rakt på mål och är framme på returer.

En period kvar i turneringen.

Seger och Pär Mårts för arbetsro veckan fram till VM-premiären.

Det skulle han behöva.

BRNO. Sverige gjorde en av sina bästa perioder i Czech Hockey Games.

Men de ligger ändå under med 2-1 efter en spelad period.

Orsaken är ett lika uselt power play som tidigare i turneringen och att tjeckerna utnyttjat sina chanser maximalt.

Annars tog Sverige ledningen med 1-0 då Daniel Fernholm stötte in pucken på volley efter ett svenskt mönsteranfall, där pucken gick blixtsnabbt mellan Mangus Pääjärvi-Svensson och Patrik Berglund.

Det målet kom efter 6.13 och var naturligtvis den öppning Sverige ville ha.

Men det kostar att ligga på och checka mot ett lag som Tjeckien. De är lika suveräna som snabba i sina spelvändningar och det var just en sådan som gav 1-1 efter bara två minuter efter det svenska ledningsmålet.

Tjeckerna kom två mot en och Milan Michalek väntade smart in Lukas Krajicek där han kom uppsmygande vid Erik Ersbergs högra stolpe.

Sedan fick tjeckerna power play och då small det direkt.

Jaromir Jagr fick stå helt ren i slottet och direktskjuta en puck som smet in via Ersberg. Det var precis ett sådant där mål som Jukka Voutilainen brukar göra i power play för HV 71 framspelad av Johan Davidssson.

Men det var Sverige som hade mest puck och vann skotten överlägsna 16-7.

Men det gäller att göra mål också.

Tuff rubrik och så menar jag naturligtvis inte.

Men nu när ni ändå lockats hit, så kan jag bara konstatera att damernas Riksserie blivit ett gigantiskt fiasko.

Svensk damhockey har bara blivit sämre.

Det har varit pinsamt att se insatsen i det pågående dam-VM och 1-5 i kvartsfinalen mot Finland.

Två dagar efter 1-9 mor USA.

Jag minns fortfarande OS-bronset i Salt Lake City 2002 och OS-finalen mot Kanada i Turin 2006.

Då var de svenska tjejerna med i matchen.

Nu är det bara pinsamt att se dem spela. Jag har faktiskt plågat mig igenom två matcher i detta VM och har bara konstaterat att svensk damhockey aldrig varit sämre.

Jag kan inte svära på att den nya Riksserien som tvingades igenom är orsaken, men jag kan dra slutsatsen att den stjälper mer än hjälper. Konkurrensen har inte ökat, toppen har inte växt.

Så lägg ner skiten.

Det var bättre förr när tjejerna slapp trötta ut sig med långa resor och på att försöka vara någon kopia på herrarnas elitserie. Kopior bli aldrig bättre än originalet och för tjejerna finns ingenting att vinna på att åka buss halva säsongen.

MALMÖ. Man undrar ju vad som händer när man vaknar till NHL-resultaten och 5-0 till Chicago mot Vancouver.

Den matchserien kändes ju helt avgjord, när Canucks gick fram till en ledning med 3-0 i matcher.

Men nu har Chicago reducerat till både 1-3 och 2-3.

Och inte på vilket sätt som helt.

De har vunnit de två senaste matcherna med totalt 12-2.

Det har varit uklassningssiffror.

Det väcker ett litet hopp inför VM, då Vancouver är NHL:s näst mesta svensklag. Där finns en hel kedja med Mikael Samuelsson (högerskytt dessutom) och Henrik och Daniel Sedin.

Plus backen Alexander Edler som är en av våra mest underskattade NHL-svenskar. I alla fall här hemma i Sverige.

Jag trodde faktiskt att Vancouver skulle avgöra på hemmaplan efter 2-7 senast borta i Chicago.

Nu blev det 0-5 vilket är rena chocksiffrorna på hemmaplan.

Nästa match går i Chicago och tendensen är väl att Blackhawks vinner den matchen och kvitterar till 3-3. I så fall är Vancouver i riktig brygga inför en sjunde och avgörande match på hemmais.

Den som lever får se.

Men jag är inte helt säker på att tvillngarna kommer till VM. Daniel har ett nyfött barn hemma och båda har haft en tuff säsong med massor av istid. Å andra sidan har de inget VM-guld, vilket kan locka och de kan kliva in direkt i VM-turneringen utan någon väntetid.

Däremot vore ju Mikael Samuelsson en kanonförrstärkning. Mårts saknar rightare och än så länge är Jacob SIlfverberg enda högerskytten bland forwards i VM-truppen – och det är väl inte säkert att han överlever sista gallringen i truppen.

MALMÖ. Det är några år sedan jag tog den här bilden, men det är ett av få tillfällen då Peter Forsbergs och Challe Berglunds vägar korsats.

Foppa och Challe tillsammans – i Toronto 2004. Då jobbade Challe på Aftonbladet vilket syns på magen.Foto: Mats Wennerholm

Dagen var den 20 mars 2004 och Challe jobbade på Aftonbladets marknadsavdelning. Foppa var fortfarande storstjärna i NHL och på väg tillbaka till spel i Colorado efter en skada.

Vi var på en arbetsresa i Toronto där Suddens Maple Leafs skulle möta Avalanche.

Just då fanns det ingen som ens kunde tänka tanken att Challe Berglund en dag skulle få sparken som tränare i ett Modo med Peter Forsberg som nytillträdd assisterande general manager.

Jag minns för övrigt att jag var uppe och hämtade Foppa på hans hotell med en taxi, som omringades av ett hundratal hockeyfans som slogs om hans autograf. Colorado var ju i stan högst en gång vartannat år och alla hardcore hockeyfans hade bara den här dagen att få autografer av de största stjärnorna.

Jag minns även att ett helt gäng sprang efter taxin till första rödljuset vi stannade vid och knackade på rutan.

Det var tider det.

Och Foppa betalade för övrigt för taxin.

Nästa säsong blev det lockout och 2005-06 var Foppa lagkapten i Philadelphia Flyers.

MALMÖ. Jag ska väl inte säga att det finns en sådan redan nu, men jag vet att denne man har ett driv och en kärlek till Modo som kommer att göra honom till samma vinnare han alltid varit.

Nu har han vissa kontakter och polare inte minst i Nordamerika, men EU-reglerna gör att Modo är kraftigt begränsade där (jag är fortfarande inte säker på om man får ha två eller tre icke EU-spelare).

Men vad jag tror han kommer att inrikta sig på är scoutingen.

Att hitta unga talanger till hockeygymnasiet i Ö-vik som sedan kan växa precis som han själv gjorde en gång i tiden.

Jag vet att han redan är igång och letar talanger i stockholmområdet där han bor och kommer att leva kvar.

AIK och Djurgården har plötsligt fått en giftig konkurrent om talangerna i Sveriges största hockeydistrikt.

Jag tror det är rätt väg att gå.

Nej, nu vill jag inte utpeka Skellefteå som dåliga förlorare.

Jag har väl sällan sett mer värdiga förlorare än Skellefteå som verkligen uppträdde sportsligt både efter finalförlusten och genom hela slutspelet.

Men det finns en sak som är tabu i alla mästerskap, i alla sporter och i alla mästerskap.

Det är att hitta undanflykter.

Nu går Skellefteås läkare Karin Granberg ut och meddelar att i stort sett halva laget hade magsjuka under finalserien, drabbade av den parasit som slagit klorna i hela Skellefteå.

Det är säkert sant.

Jag tyckte själv att hela Skellefteå såg ut att ha drabbats av en parasit under hela avgörande matchen mot Färjestad.

Men vad jag vill komma fram till:

Man snackar inte om det efteråt.

Jag har redan hört Mikko Lehtonens undanflykter och ”brutna fot”.

Jag kan ringa Färjestads läkare och be honom räkna upp alla halvskador i Färjestad och jag hade kunnat skriva en hel bok om idrottsskador. Varför tackar hälften av alla NHL-spelare nej till VM i slutet av säsongen? Jo, just därför att de spelat halvskadade och på sprutor. Ett spricka i ett kycklingben i foten är ingen bruten fot, även om vi journalister har en förmåga att överdriva en aning. Speciellt i rubrikerna.

Nej, har man fått stryk så håller man truten.

Annars luktar det dålig förlorare lång väg.

Nu verkar Karin Granberg vara en genomtrevlig tjej och är förmodligen fullkomligt ärlig.

Men vissa saker pratar man inte högt om.

Chicagobacken Niklas Hjalmarsson är bara en match från att vara tillgänglig för VM och som jag tolkat Mårts är han en önskespelare i truppen.

Annars ser den svenske förbundskaptenen ut att gå tomhänt från första omgången av Stanley Cup-slutspelet.

Alla svensklag ser ut att gå vidare och jag tror inte det blir några av NHL:s svenska superstars i VM.

Det är väl Henrik Lundqvist i så fall, men jag tvivlar på att han tackar ja efter en lång säsong och efter att ha stått 68 matcher bara i grundserien.

Det var länge sedan Henrik Lundqvist var helt skadefri efter en säsong.

Det ser ut som Pär Mårts för nöja sig med det han redan har.

Det gör inte Sverige till favoriter i VM, men ger ändå ett bra slagläge med ett ungt och hungrigt lag.

Nu har Pär Mårts presenterat sin trupp till Czech Hockey Games – vilket i princip är lika med VM-truppen föturom eventuellt sent inkommande förstärkningar från NHL och KHL.

Men det handlar i så fall om högst fyra, fem man och Stanley Cup-slutspelet har ju inte börjat bra med svenska VM-ögon. Båda Vancouver och Detroit ser ju ut att gå vidare. Henrik Lundqvist i Rangers är två förluster från att vara tillgänglig för VM, men de svenska målvakterna har höjt sig så mycket på senare år att det inte känns lika livsviktigt längre att Henke kommer loss.

Det är onekligen ett intressant lag, men samtidigt ganska oprövat i VM-sammanhang. Mårts spelar ett högt spel och det är väldigt många spelare från de juniorlandslag han hade som förbundskapten för Småkronorna.

Dessutom plockade han ovanligt många spelare från SM-finallagen. Både David Rundblad, Tim Erixon och Jimmie Ericsson från Skellefteå och Dick Axelsson, Mattias Sjögren och Rickard Wallin från Färjestad.

Jag tror aldrig Tre Kronor haft så många unga spelare i en VM-trupp och även om det finns en del veteraner som höjer snittåldern, måste det här vara ett av de yngsta svenska landslagen någonsin.

Så här ser truppen ut:

MÅLVAKTER: Viktor Fasth, Anders Nilsson

BACKAR: Mattias Ekholm, Tim Erixon, Daniel Fernholm, Nicklas Grossman, Carl Gunnarsson, Staffan Kronwall, David Petrasek, David Rundblad.

FORWARDS Jonas Andersson, Dick Axelsson, Mikael Backlund, Patrik Berglund, Jimmie Ericsson, Loui Eriksson, Niklas Persson, Magnus Pääjärvi, Jakob Silfverberg, Mattias Sjögren, Mattias Tedenby, Martin Thörnberg, Rickard Wallin, Tom Wandell

Luktar det VM-guld?

Döm själva.

Sportbladets guldbild har blivit en klassiker som de flesta elitseriespelare vill vara med på någon gång i karriären. Men det ligger hårt jobb bakom. Den här gången gick det åt sex flaskor med guldsprej för att få fram den rätta looken på Rickard Wallin, Jonas Frögren och Christian Berglund.

Det är ett riktigt spektakel som lockar en hel del publik numera. Fotografen Jimmy Wixtröm funderar på att ta inträde nästa år.

Vad de tittade på?

Det här:

Tre trötta guldhjältar, guldmålade, plåtade och och klara. Foto: Mats Wennerholm