Det lönar sig att skjuta på mål är en gammal sanning inom hockeyn.

Men den här säsongen finns många exempel på att det är precis tvärtom.

Växjö blev elitserieklara på rekordtid och bara åtta omgångar genom att han överlägset minst skott på mål av alla kvalserielag.

Här är kvalserielagens totala skott på mål efter åtta omgångar:

311 Modo

259 Södetälje

240 Örebro

236 Rögle

227 Mora

183 Växjö

Lägg till att Växjös målvakt Oscar Ahlsenfelt haft 252 skott på sig så räknat ni lätt ut att Växjös totala skottstatistik är 183-252.

När man enbart ser de siffrorna känns det ju obegripligt att Växjö redan är elitserieklara.

Men det är inte konstigare än att AIK slog ut HV 71 i kvarten, trots att HV vann skotten i varenda match och totalt med förkrossande 147-97.

Bra målvakter, smart försvarsspel och giftiga kontringar är naturligtvis anledningen.

Och att den defensiva hockeyn har lönat sig.

Jag hopas bara det inte startar en ny trend där alla lag svarar med samma mynt och vi får tillbaka det defensiva tänket. Jag tror hockeyn måste höja underhållningsvärdet i framtiden och att både Hockeyförbundet och Hockeyligan måste titta på sätt att premiera en anfallsgladare hockey, precis som man gjort i NHL.

Det har ju varit en märklig vinter, där det skrällts mer än någonsin i svensk hockey.

AIK och Luleå blev elitseriens skrällag då kraftigt nederlagstippade tog sig ända till semifinal.

Men Växjö slår båda de lagen.

Skulle jag göra en lista över årets hockeybragder skulle den se ut så här:

1. Växjö

Blev av med nästan alla sina bästa spelare inför den här säsongen och fick bygga nytt. Var långt ifrån favoriter ens i allsvenskan, men vann grundserien och har gått obesegrade vid full tid genom kvalserien – inklusive fyra raka möten med elitserielagen Modo och Södertälje. Nu är de klara med två omgångar kvar att spela. Få lag har förtjänat elitserieplatsen bättre och jag la min röst till Årets Coach på Janne Karlsson redan innan Kvalserien startade. Det säger en del. Och Växjö är unika då de kliver in i elitserien med en helt ny arena och en organisation i elitserieklass. Mitt tips: Bygg på de där 1500 extraplatserna som det finns plats för i arenan redan nu. Från 5000 till 6500 platser. Jag tror Växjö fyller arenan ändå.

2. AIK

Är nästan i nivå med Växjö, men inte riktigt. Att hänga kvar var strongt, att ta sig till slutspel ännu starkare och att slå ut regerande mästarna HV 71 i kvarten en sensation. Men det blev tvärstopp mot Färjestad i semin. Varför är Växjös bragd större? Jo, när vi räknar samman årets säsong kommer de vara elva i Sverige totalt den här säsongen – om de håller Modo och SSK bakom sig. AIK var åtta i grundserien och sexa om vi räknar i kvartsfinalsegern. Då är Växjös bragd snäppet större.

3. Luleå

Det finns inte så mycket att tillägga. Jonas Rönnqvists totalhockey tog alla med storm.

Besvikelserna får jag återkomma till, när Kvalserien är avgjord.

Allt pekar ju mot en direkt avgörande match om den sista elitserieplatsen mellan Modo och Södertälje i sista omgången på fredag, där Modo skaffade sig ett ordentligt övertag i målskillnad efter 8-1 mot Mora. Men det har man bara nytta av om SSK tappar poäng mot Mora i nästa omgång. Och hur troligt är det?

Men det måste ändå vara en befrielse för alla Modofans att titta på tabellen idag och se att laget ligger tvåa och är på elitserieplats igen. Modo har saken i egna händer och dessutom hemmamatch mot SSK i sista omgången. Det gäller bara att slå Örebro borta…

Största skrällen genom tiderna?

Det var när Vilda Väsby gick upp i elitserien 1987. Det är inte ens Växjö i närheten av.

Södertäljes Linus Videll har aldrig skrivit på ett kontrakt eller gjort klart med en ny klubb förrän säsongen är över.

En princip han har.

Det är underbart att det fortfarande finns spelare som tänker så och är lojala in i det sista mot den klubb som betalat deras löner under en hel säsong.

Annars undrar man ju hur många spelare det åker omkring i SM-slutspelet och kvalserien som redan är klara för andra klubbar nästa säsong.

Det är helt sjukt hur det fungerar i Sverige och det mesta beror på glappande spelaragenter och klubbledare, som naturligtvis alla har en anledning att läcka information i förtid.

I NHL gör sytemet att det är omöjligt att skriva på för andra klubbar under säsong, något som alla respekterar och som ger dryga böter om man bryter mot.

Man får inte ens prata om det.

Därför gillar jag Linus Vidells hållning.

Det gör honom ganska unik i hockey-Sverige.

Men värd all aktning.

Då inser man att man blivit gammal.

Av de elva som är med i årets upplaga har jag träffat och skrivit om åtta under årens lopp.

Mer eller mindre.

Ingemar Stenmark följde jag andra halvan av hans karriär. En av de största jag träffat alla kategorier. Och betydligt mer pratglad än Ingemar-myten säger. Jag är dessutom en av få som blivit utskälld av Ingemar. Efter noter.

Maria Brandin blev jag utskickad att hylla när hon tagit VM-guld i rodd i Tammerfors 1995. Jag var i Helsngfors på hockey, hyrde en bil och hade knappt kommit ut på motorvägen innan jag åkte fast i en fartkontroll. Det kostade 1000 finska mark. Mycket pengar på den tiden.

Pekka Lindmark följde jag i stort sett hela karriären. Han var given etta i landslaget i en herrans massa år. En riktig profil av en typ som inte finns längre.

Anders Limpar har jag träffat och skrivit om, jag var på plats i österrikiska Seefeld då Marie-Helen ”Billan” Westin – numera Östlund- tog sitt VM-guld 1987, George Sccott skrev jag om i samband med OS i Söul 1988 och Ewy Palm har jag träffat massor av gånger som friidrottsreporter.

Och Robert Prytz har jag gjort reportage om både i Italien och Schweiz på 80-talet. Prytz som är en av de snällaste människor jag träffat och det framgår väl i programmet också. Jag minns när han ringde upp mig från flygplatsen i Neapel en gång, då jag låg magsjuk på hotellet 1988 (faktiskt senaste gången jag varit ordentligt magsjuk). Och det här var före mobiltelefonernas tid.

De enda jag inte bevakat vid något tillfälle är Marianne Berglund, Kenny Bräck och Hanna Ljungberg.

Åren går.

Men det är kul att se att Ingemar har hållit sig i lika bra fysisk form som jag har gjort.

Det skiljer ganska exakt ett år i ålder mellan oss.

Eller 362 dagar för att vara exakt.

Vem som kom först?

Jag naturligtvis.

Det är naturligtvis att Modo och Södertälje är utanför elitserieplatserna efter sju spelade omgångar.

Man kan säga vad man vill om kvalfrossa, att Växjö och Rögle spelat bra eller att motståndarna bara försvarar sig och kontrar.

Men med de lag som både Modo och SSK har så ska de toppa tabellen.

Det finns inga ursäkter.

Det är dålig inställning och väldigt lite hjärta.

Hjärtat finns hos Växjö och Rögle där varje spelare är beredd att offra en hörntand för laget.

Har jag sett det hos Modo?

Knappast. Det är också problemet med överbetalda stjärnor. De vet att de snabbt får ett nytt jobb någon annanstans.

Snart ett allsvenskt omklädningsrum?

Har jag sett det hos SSK?

Absolut inte. Genomklappningen mot avsågade Örebro ska inte få hända.

Nu kan det faktiskt bli två nya lag som kliver upp i elitserien, i så fall för första gången på tio år.

Växjö tas naturligtivs emot med öppna armar av Hockeyligan. Att byta SSK mot Växjö hamnar på pluskontot.

Däremot blir det minus om Rögle tar Modos plats.

Å andra sidan har jag en enkel lösning på problemet. Mitt gamla förslag att utöka elitserien till 14 lag. Det finns utrymme för det och det är bara elitserielagens snålhet som hindrat att det blivit verklighet för länge sedan. De vill inte dela med sig av den gemensamma kakan med alla tv-pengar och centrala sponsorer. Där skjuter de sig själva i foten.

Så här har det för övrigt sett ut med upp- och nedflyttning i Kvalserien på 2000-talet. Anmärkningsvärt är att de båda nedflyttade elitserielagen bara hängt kvar två gånger på alla de åren.

2010 – 1 nytt lag
AIK upp, Rögle ur
2009 – 0
Rögle och Södertälje hängde kvar.
2008 – 1
Rögle upp, Mora ur
2007 – 1
Södertälje upp, Malmö ur
2006 – 1
Skellefteå upp, Leksand ur
2005 – 1
Leksand upp, Malmö ur
2004 – 1
Mora upp, Leksand ur
2003 – 0
Brynäs och Linköping hängde kvar
2002 – 1
Leksand upp, AIK ur
2001 – 2
Leksand och Björklöven ur, Södertälje och Linköping upp
2000 – 2
Västerås och Linköping ur, Timrå och Björklöven upp

Blir INTE Tommy Samuelsson i alla fall.

Det spekuleras vilt i hans namn, men jag vet att Tommy är på väg ut i Europa.

Österrike eller Schweiz.

Säker källa, som det heter.

Jag är mer inne på Ulf Dahlén-spåret.

Han fick aldrig chansen i Frölunda riktigt och sett så här i perspektiv gjorde han ändå ett bra jobb i göteborgsklubben med tanke på vad som hänt sedan han fick gå.

Dahlén har ju dessutom spelat i HV och är värd en andra chans. Något säger mig att han skulle passa perfekt hos smålänningarna.

Att Janne Karlsson får gå är väl ingen högoddsare. Jag kände under hela kvartsfinalspelet att något var sjukt i HV. Jag har följt dem i så många slutspel att det kändes i luften.

Ni som inte känner till att Conny Strömberg har en nystartad hockeyblogg hittar den här:

http://connystromberg.se/

Han har döpt den till ”Conny Klack Hockeyback”.

Men det intressanta är att han sågar Södertälje totalt redan i sitt första blogginlägg och vill att Växjö och Modo går upp i elitserien.

”Hoppas att modo nu fixar det här,o sen vill jag att växjö ska gå upp för att det behövs ett nytt lag därför dom har ny ishall o less på att ha ssk i botten varje år sen 85 sen eldebrink var där”, skriver Conny.

Ni som kanske saknar några kommatecken och lite stora bokstäver här och där, får förklaringen från Conny själv – i hans andra blogginlägg:

”Måste bara skriva att jag kommer ju att stava fel o sätta komma o sånt är ju inte min starka sida.”

Men jag tycker Conny får skriva precis som han vill och språket bidrar till att göra bloggen personlig.

Samtidig var det tufft att såga kvalseriekollegan SSK utan att blinka.

Och som tabellen ser ut just nu kan det bli precis som Conny önskar sig. Han kan ju själv bidra, då hans Örebro har kvar att möta samtliga de tre lagen.

Det är många nej tack till VM just nu, men det är väl inga namn som gör att jag ligger och gråter mig till sömns på nätterna.

Jag tror Mårts problem snarare är att han har för många spelare att välja på och att det är bra att några försvinner med automatik.

Den 10 april är NHL:s grundserie över och i dagsläget är de här spelarna tillgångliga för VM – en del har naturligtvis kontrakt som tvingar dem att spela vidare i farmarligan, men ändå. Det blir en rejäl lista:

Målvakt:
Johan Hedberg, Atlanta
Jonas Gustavsson, Toronto
Anders Lindbäck, Nashville
Henrik Karlsson, Calgary
Robin Lehner, Ottawa
Backar:
Erik Karlsson, Ottawa
Henrik Tallinder, New Jersey
Johnny Oduya, Atlanta
Tobias Enström, Atlanta
Carl Gunnarsson, Toronto
Niklas Grossman, Dallas
Anton Strålman, Columbus
Forwards:
Daniel Alfredsson, Ottawa
Niclas Bergfors, Florida
Mattias Tedenby, New Jersey
Jacob Josefsson, New Jersey
Alexander Steen, St Louis
Patrik Berglund, St Louis
Fredrik Sjöström, Toronto
Kristian Huselius, Columbus
Samuel Påhlsson, Columbus
Loui Eriksson, Dallas
Tom Wandell, Dallas
Linus Omark, Edmonton
Magnus Pääjärvi, Edmonton

En hel del av de här kommer säkert också att tacka nej, en del är skadade men jag gissar ändå att så många som hälften är intresserade av att vara med i VM.

Det är ett halvt i så lag.

Sedan hinner ytterligare åtta NHL-lag bli utslagna i första Stanley Cup-omgången innan VM startar i Slovakien.

Nej, Mårts har drömläge om han skött kontakterna med våra NHL-spelare på rätt sätt. Och det har han.

LULEÅ. Det verkar som de två har stor chans att bli lagkompisar i Edmonton Oilers nästa säsong och det är ju lite speciellt med tanke på hur känslorna är mellan Luleå och Skellefteå just nu.

Edmonton Oilers general manager Steve Tambellini punktmarkerar Adam Larsson just nu, Edmonton som ligger absolut sist i NHL och har störst chans att få välja först i sommarens draft.

Tambellini var i Skellefteå i går och sitter här på pressläktaren i Luleå idag.

Det är väl ingen högoddsare att Oilers vill ha framtidsback efter att ha valt forwarden Taylor Hall först förra sommaren.

Jag minns när jag själv idrottade i ungdomsåren och just hade förlorat och satt där i omklädningsrummet efteråt.

Det första som sas var alltid:

– Domarna var värdelösa.

Det är en lätt ursäkt när man förlorat. Att det var domarens fel. Det är naturligt när man är både exalterad och fruktansvärt besviken.

Man än har jag inte sett en slutspelsmatch som avgjorts av domarna.

Jag har gått igenom alla matchfakta och inte hittat någon där det stått:

2-1 (12.04) Wolmer Edqvist (Sören Persson)

Ändå var det så många såg det efter Skellefteås suddenseger mot Luleå i går.

Det är klart det var utvisning när Jimmie Ericsson drog undan benen på Fredrik Styrman framför mål.

Det ser ju alla på tv-reprisen.

Men domarna har inga repriser att titta på. De dömer i realtid där allt går blixtrande snabbt och där Jimmie Ericssons lilla tjuvtrick gick hem. Han gjorde det smart och följde med när Styrman föll.

Samtidigt förstår jag att både Luleå och lagets fans var vansinniga efteråt. Det har all rätt att vara det, men samtidigt har Luleå också kommit undan med ett antal ”solklara” utvisningar.

Skulle jag gå igenom de tre semifinaler som spelats på dvd efteråt och frysa bilder och spela upp tvivelaktiga situationer i slow motion, så skulle jag hitta tre gånger så många utvisningar än de som utdömts. Åt båda håll.

Det som är solklart i slow motion på tv, är nästan omöjligt att se live.

Det är väl lite av hockeyns problem idag, där det kryllar av tv-kameror som plockar upp varje vinkel och varje liten detalj på isen och får det att se så solklart ut i den här typen av situationer.

Det gär det lätt att vara expert i tv.

Men i verkligheten sker allt på hundradelar av sekunder och det finns ryggar och målburar som skymmer sikten för domarna.

De kan omöjligt se allt och det brukar jämna ut sig i längden.

Nu ska Luleås ledning ha cred för att de inte tog upp den där tvivelaktiga situationen efter matchen. Rönnqvist & Co är proffsiga på det området. Det är NHL-klass.

Att det blev en del gnäll beror även det på tv:s närhet och möjlighet att fånga upp spelarna direkt efter match och innan de hunnit lugna ner sig.