Två lag – samma problem.

Två lag som inte hängt med i tiden, två lag som haft svaga ledningar och två lag som inte haft några tränare ur de egna leden och som bytt tränare lika ofta som jag och Lasse Anrell kan enas om vem som släcker nattlampan i den Rosa Bussen.

Nästan jämt.

Kent Forsberg var väl den senaste tränare Modo hade med förankring i den egna klubben.

Många menar väl att han fick jobbet på grund av sonen Peter, men ingen kan blunda för att han tog Modo till SM-final 1994 och senare Tre Kronor till ett VM-guld 1998.

Det är inga dåliga meriter och ”Foppa” har ju spelat under andra tränare med betyldligt sämre resultat.

Men det var inte det som det skulle handla om.

Mer att Modo lider av samma syndrom som drabbat Frölunda. Alllt hopp har lagts till gamla hemvändande NHL-spelare och dyra importer samtidigt som man struntat i den kommande generationen i de egna leden.

Det har blivit mer Klantskola än Plantskola.

Skelllefteå och Brynäs har fått ta över som de hockeygymnasier stortalangerna i Norrland slåss om att få komma till och vilken talang vill till Ö-vik i dag?

Ingen.

Frölunda är i full gång med att bygga om sitt lag inför nästa säsong och det märks en tydlig strategi från trånaren ocn sportchefen Kenta Johansson att skapa ett helt nytt lag, Gamla frölundatalanger ska tillbaka och den göteborgska identiten och hjärtat ska tillbaka.

Modos nya general manager Markus Näslund har inte samma lyxproblem.

Han kan inte ens planera inför nästa säsong, då han fortfarande inte vet vilken division laget kommer att spela i.

Men ändå tror jag han kan bli Modos räddning.

Tomi Kallio är het på transfermarknaden.

Flera svenska klubbar är intresserade – inklusive Leksand.

– Ja, jag har lagt in en intresseanmälan. Resten är upp till Kallio, säger Leksands sportchef Tommy Salo.

Det blir ingen billig affär i så fall med allsvenska mått mätt, men Leksand är naturligtvis i behov av ett affischnamn för att locka publiken tillbaka efter misslyckandet i år.

Kallio kan ju låta som helt fel värvning för Leksand och ett återtåg till gamla synder.

Men jag är inte så säker på det.

På något sätt passar Kallio perfekt in i den bild de flesta har av Leksand som ett spelande och underhållande lag.

Och några spetsspelare behövs i alla trupper.

Å andra sidan har ju hockey-Sverige sett en återgång till den defensiva hockeyn den här säsongen. Det har varit grunden för de skrällag vi sett i vinter.

Men jag tycker ändå att Kallio vore en perfekt värvning för Leksand och Salo och finländaren är ju gamla klubbkompisar och känner varandra väl.

Så vem vet.

Stor underhållning på presskonferensen efteråt.

Kolla på den här länken:

http://norran.se/sport/hockey/skellefteaaik/article1146164.ece

Då pratar jag om tränare.

Jonas Rönnqvist i Luleå v/s Anders Forsberg, Skellefteå.

Hjärnornas kamp.

Skellefteås offensiv mot Luleås mer defensiva spelstil.

Jag är på väg till Skellefteå nu och jag har sällan varit så förväntansfull inför en matchserie i ett SM-slutspel. Plötsligt känns allt så oförutsägbart.

Därför känns den här coachmatchen särskilt viktig.

Jag tror det blir hjärnornas kamp som avgör till slut.

Anders Forsberg och Skellefteå får leva med favorittrycket efter två raka SM-semifinaler och en tredjeplats i årets elitserie – där de tre första lagen hamnade på samma poäng. Så tredjeplatsen är värd mer än det låter.

Luleå slår ur underläge, kan spela utan press och är i samma läge som AIK är mot Färjestad.

Det ska bli oerhört intressant att se hur det slutar.

Orkar Luleå?

Kan Skellefteå hitta kombinationen till Norrbottens Fort Knox?

Är AIK så bra som 4-0 mot HV 71 visar, eller var det smålänningarna som var oväntat usla?

Hur bra är Färjestad – egentligen?

Det är frågor jag vill ha svar på.

Det enda jag är säker på är att det kommer bli en stekhet match i Skellefteå.

Slaget om Norrland.

Det kan bli en klassiker.

Det är en ödevecka som väntar.

Första beskeden kommer om vilka som ska bli de kommande SM-finallagen.

Och Kvaslerien avgörs troligen då Växjö möter både Modo och Södertälje på bortaplan.

En tuff lottning för Växjö som kan vara fyra poäng efter Modo och fem poäng efter SSK efter de två matcherna.

Växjö har visserligen två raka hemma när serien vänder, men det är ändå en psykologisk nackdel med ett så stort avstånd till lagen ovanför.

Men det är inte avgjort än.

Skulle Växjö vinna i Ö-vik är det panik i Modo, som i så fall plötsligt är fem poäng bakom Växjö.

Det är den enda spänning som återstår i kvalserien.

• • •

Jag är även intresserad av vad som händer längre ner i seriesystemet. Kvalet till Allsvenskan till exempel.

Där är den stora överraskningen Huddinge, som tagit två raka.

Först storseger hemma mot Vita Hästen och sedan suddenseger borta mot Tingsryd. Imponerande. Det vore kul med ett stockholmslag i allsvenskan igen. Det sista försvann ju när AIK gick upp förra året.

• • •

Däremot har det inte gått lika bra för storsatsande Karlskrona och Asplöven. Tungt för Mikael Fahlander som är med på ett hörn i båda klubbarna. Hans eget Örebro har ju dessutom tre raka förluster i allsvenskan.

Jobbig vecka för Fahlander, men jag hoppas att han fortsätter satsa. Sådana som han behövs i svensk hockey.

Det finns väl de därute i stugorna som tror att jag har någontin emot Luleå.

Ingenting kunde vara mer fel.

Jag bryr mig kanske för mycket för mit eget bästa, eftersom jag av någon anledning alltid gillat Luleå. Kanske för att jag var på plats när de gick upp i elitserien 1984 och med under hela resan till SM-guldet 1996.

På den tiden fanns det kanske lite fler profiler i laget än det gör idag, men jag anser att det är viktigt med ett elitserielag i Norrbotten.

Det gör hockey-Sverige större.

Kul också med två lag som rör om i grytan i ett SM-slutspel som varit extremt förutsägbart det senaste decenniet.

Plötsligt verkar allt möjligt.

Ja, disciplinnämnden gjorde det lätt för sig och plockade en spelare från varje lag då de stängde av Luleås Cam Abbott och Djurgådens Jimmie Ölvested.

1-1 i avstängningar, alltså.

Jag hade hellre sett att de friat i båda fallen.

Nu blir det nästan parodi på slutspelshockey. Vad händer i semifinalerna om lagen börjar anmäla varandra efter att ha detaljstuderat match-dvd:n efter matcherna?

Dessutom underkänner ju diciplinnämnden domarna i matchen, som inte dömde match penalty för någon av situationerna.

Nej, låt matcherna avgöras på isen i stället.

Det här är bara pinsamt.

Att Cam Abbotts ”spark” ger två matcher är bara löjligt. Det var inte i närheten av att vara ens farligt för motståndaren.

Eller också är det bara så att det är nya tider och ett annat klimat.

Backar vi bandet till 80-talets SM-slutspel hade det inte funnit en enda spelare kvar på isen om dagens nivå för avstängningar hade gällt.

Snudd på i alla fall.

Tänk om alla serier var så lätta att tippa som Kvalserien.

Efter tre omgångar har precis allt gått efter förhandstipset.

Växjö toppar tabellen, men mest därför att elitserielagen Södertälje och Modo redan spelat mot varandra och tappat poäng.

Det är nu börjar allvaret för smålänningarna.

Att de slagit Mora, Rögle och Örebro är ingen skräll, men nu väntar Södertälje och Modo i två raka bortamatcher.

Nu vet jag inte exakta orsaken till att Växjö spelar borta i båda de matcherna, men visst är det märkligt att de plötsligt ska spela två raka bortamatcher och mot det tuffaste motståndet.

Två förluster där och Kvalserien kommer att vara avgjord redan i halvtid.

Tar både Södertälje och Modo full pott kommer SSK att vara fem poäng före Växjö och Modo fyra.

Det skulle kännas lite snopet.

Men jag är aningen förvånad över att Kvalserien så snabbt kom att handla om bara tre lag.

Rögle, Örebro och Mora är redan hopplöst avsågade

Växjö är det enda lag som fortfarande kan hålla liv i Kvalserien genom att ta poäng mot antingen SSK eller Modo borta. Eller varför inte båda?

Stefan Liv har varit en av de mest lojala spelarna mot landslaget genom alla år.

Trots att han aldrig fått chansen som förstemålvakt i Tre Kronor i ett VM.

Det tror jag inte han blivit den här gången heller.

Det bidrog säkert till att han tackade nej. Efter en lång vinter i Ryssland med familjen kvar hemma i Jönköping, är det ingen dröm att åka bort två månader till och ana att man kommer att få öppna båsdörren igen.

Det finns ju massor av svenska målvakter att välja på den här gången, inte minst i Nordamerika.

Plus Viktor Fasth, då som jag anser vara given i VM. Kanske till och med som förstemålvakt.

Minns ni förresten vilka som varit Sveriges förstemålvakter i VM?

Här är listan från 2003-2010:

2010 – Jonas Gustavsson

2009 – Jonas Gustavsson

2008 – Henrik Lundqvist

2007 – Johan Backlund

2006 – Johan Holmqvist (VM-guld)

2005 – Henrik Lundqvist

2004 – Henrik Lundqvist

2003 – Mikael Tellqvist

Spoertbaldet avslöjar att Stefan Liv tackar nej till VM och det kommer inte som en knall.

Han hade spelat färdigt i KHL redan innan grundserien var slut här hemma och hade tvingats förlänga säsongen med drygt två månader. Det är svårt att motivera sig för sådant, speciellt som man varit borta från familjen hela säsongen.

Men det finns en självaklar ersättare.

Viktor Fasth måste vara given i VM-truppen även om inte Pär Mårts gett honom chansen tidigare under säsongen.

Det är ingen tvekan om vem som varit Sveriges bästa målvakt i vinter – om vi räknar bort Henke Lundqvist i Ragners och övriga målvakter i Nordamerika. Men i dagsläget är Henke den ende svenska målvakt jag skulle sätta före Fasth.

I LG Hockey Games var Stefan Liv och Daniel Larsson de målvakter som Mårts ansåg bäst.

Nu är Liv borta och Daniel Larsson lär knappast vara aktuell efter att först varit petad i de två första kvartsfinalerna mot AIK och sedan inte imponerat i de två han fick stå.

Så kan vi slå Fasth att det bara finns en given kandidat på hemmaplan?

Jag gör det i alla fall.