Tomi Kallio får inget nytt kontrakt i ett Frölunda som verkar rensa rejält i spelartruppen.

Men det är en epok som går i graven och få spelare har varit så älskade i Scandinavium som Tomi Kallio.

Jag tycker han borde få tröjan i taket. Så mycket har han betytt under sina åtta säsonger i klubben.

Jag har träffat få hockeyspelare som varit så ödmjuka som finländaren. Både i med och motgång. Jag tror han är en av dem som lidit mest av att det gick så tungt i vinter.

Det blev inte hans hockey riktigt, då han inte är en spelare som ska försvara sig utan ge spets framåt.

Men jag glömmer aldrig när han kom till Frölunda i sista stund före deadline 2003. Han gjorde braksuccé och var med och tog Frölunda hela vägen till SM-guld. Jag kan inte påminna mig någon sent värvad spelare som betytt så mycket.

Det blev även SM-guld lockoutåret 2005, men sedan var det slut på Frölundas korta storhetstid.

Storhetsvansinnet tog över i klubbledningen och alla vet hur det gått sedan dess.

Vart Tomi Kallio tar vägen vet jag inte.

Han är trots allt bara 34 år och har några bra år kvar.

Ersätter han Mikko Lehtonen i Skellefteå? HV 71?

Framtiden ger svaret.

Inte bara för att man blev åtta i grundserien och slog ut grundseriesegraren HV 71 i fyra raka matcher.

När HV stod för elitseriens hittills största skräll, var man också obesegrade i kvartsfinalen mot Djurgården.

Sedan mötte man serietvåan Malmö i semifinal – och allt pekar i dagsläget på att AIK möter tvåan Färjestad – och vann med 3-2 i matcher.

Och i SM-final mötte grundserieåttan HV femman Brynäs.

Det är enda gången i elitseriehistorien som två lag utanför topp 4 i grundserien har mötts i en final.

Men för sexton år sedan var det ett annat hockey-landskap.

Bosmandomen var inte klubbad ännu – den kom faktiskt just 1995 – och det gick inte att köpa spelare på det sätt det gör i dag.

Sedan dess har det varit nästan omöjligt för lag på den nedre halvan att hävda sig. Avståndet till de större, rikare klubbarna har varit för stort.

Men nu har det hänt och det är ju precis den här typen av skrällar som en idrottspublik älskar.

En underdog som sticker upp.

HV 71 har en nästan tre gånger så stor lönebudget som AIK, men den här gången vann hjärtat över plånboken.

Det är inte mer än rätt efter påhoppet på Ulf Rådbjer.

Mikael Fahlander är trots allt en officiell ledare i Örebro och måste gå att straffa enligt Hockeyförbundets regler.

Jag är lite trött på alla påhopp på domarna just nu.

Jag har sett sju SM-kvartsfinaler på åtta dagar och inte i något fall kan jag påstå att domarna avgjort någon match.

Om inte dörbundet ingriper och delar ut böter för de värsta påhoppen, kommer respekten för domarna bara att minska och frågan är hur många som vill satsa på en domarkarriär under de omständigheterna.

Domare är inte felfria, men det är inte spelare eller ledare heller.

Men jag är övertygad om att varje domare gör sitt bästa där nere på isen.

I NHL är man stenhårda när det gäller påhopp på domarna och det blir böter direkt.

Då växer också respekten för en av hockeyns viktigaste yrkeskårer – kanske den viktigaste.

Så sluta gnäll på domarna.

Och straffa dem som gör det. Innan det går för långt.

Jag har för övrigt fått ett mail från Mikael Fahlander, där han påpekar att han inte är någon officiellt företrädare för Örebro längre och har avgått både som ordförande och sportchef.

Men han står fortfarande med som en av tre medlemmar i sportgruppen på Örebro Hockeys hemsida.

Men skit samma.

Fahlander säger ju vad han tycker och det respekterar jag honom oftast för. Dessutom är det han som byggt upp dagens Örebro och jag vet att han även bidrar till ett par mindre klubbars satsningar uppåt i systemet.

Engagerade affärsmän som Fahlander behövs i svensk hockey.

Men det är en helt annan fråga, samtidigt som jag vill påpeka att Fahlander inte är den enda som har synpunkter på domarna.

Långt därifrån.

Annars hade det inte varit något problem.

Att HV:s Andreas Falk får en extra matchs avstängning av disciplinnämnden är ingen större överraskning.

Jag har varit inne på det tidigare.

De följer bara den praxis de haft hela säsongen.

Andreas Falks tackling är inte hård och han kommer inte in i situationen med någon fart. Men det är en tackling i ryggen med alla risker det innebär.

Visst har MacNevin ett visst ansvar han också som frivilligt ställer sig i en sårbar situation och det är även disciplinnämnden inne på. Men det spelar ingen roll i det här fallet.

”Brottet” är solklart och när det blev så olyckliga följder (hjärnskakning och sjukhusbesök för AIK-backen), är domen självklar.

Det är jobbigt för HV 71, där Andreas Falk är den spelare som har högst lägstanivå och samtidigt en spelartyp som alltid växer i ett slutspel.

Men fyra domare, en domarkontrollant och en disciplinnämnd har kommit till samma slutsats.

Och i det här fallet har de rätt.

Jag är imponerad av Växjös 5-1 hemma mot formstarka Mora.

Det var det mest överraskande resultatet när kvalserien startade.

Inte att de vann, utan att de vann såpass lätt. Mora kom ju till Kvalserien med sex raka segrar i förkvalet och var inne i både matchtempo och en vinnande trend.

Men det tog tvärstopp i Växjö.

Smålänningarna känns också som enda hotet mot elitserielagen Modo och Södertälje.

Södertälje vann hemma på straffar och tog två poäng, medan Modo fick åka hem till Ö-vik med en.

Ändå tror jag båda lagen var ganska nöjda med det.

Örebro var den stora negativa överraskningen, då de tappade två ledningar i slutet av matchen. 4-3 blev 4-5 och 6-5 blev 6-7 i sudden till slut.

Starkt av Rögle att vinna borta, dock, det enda lag som klarade av det den här kvällen.

Kul start på kvalserien.

Jag är imponerad av Växjös 5-1 hemma mot formstarka Mora.

Det var det mest överraskande resultatet när kvalserien startade.

Inte att de vann, utan att de vann såpass lätt. Mora kom ju till Kvalserien med sex raka segrar i förkvalet och var inne i både matchtempo och en vinnande trend.

Men det tog tvärstopp i Växjö.

Smålänningarna känns också som enda hotet mot elitserielagen Modo och Södertälje.

Södertälje vann hemma på straffar och tog två poäng, medan Modo fick åka hem till Ö-vik med en.

Ändå tror jag båda lagen var ganska nöjda med det.

Örebro var den stora negativa överraskningen, då de tappade två ledningar i slutet av matchen. 4-3 blev 4-5 och 6-5 blev 6-7 i sudden till slut.

Starkt av Rögle att vinna borta, dock, det enda lag som klarade av det den här kvällen.

Kul start på kvalserien.

Efter att ha sett två av den här slutspelsserien mest omdiskuterade situationer är jag lika förvånad över hur svart eller vit idrottens värld är hos fans, spelare och klubbledare.

Antingen var det rena överfallen – eller också ingenting alls.

Det beror på vilket lag man håller på.

Jag vet att det kostar på att ge sig in i debatten, men jag gör det varje gång eftersom det ingår i jobbet.

Men vi glömmer en sak:

Domarna.

Två professionella domare där nere på isen, som är med i spelet lika mycket som spelarna.

Fyra ögon som knappast kan ha missat varken Andreas Falks tackling på Josh MacNevin och Marius Holtets tackling på Calle Järnkrok.

Båda med mycket olyckliga följder.

Jag lider alltid av att se spelare bli mosade mot sargen och falla ner medvetslösa eller i alla fall kraftigt groggy av det yttre våld som uppstår mot hjärnan. Det är varje hockeyförälders mardröm.

Men hjärnskakningar har blivit hockeys största fiende i en tid då farten och kilona hela tiden ökar i en miljö utan inbyggda krockkuddar. Stenhårda sarger och plexiglas är inte byggda för att mildra smällar. Snarare tvärtom.

Men huvudfrågan i de här två fallen är vad som är en schysst tackling och vad som inte är det.

Självklart har alla en åsikt och det finns väl inget facit.

Men här vill jag komma tillbaka till domarna.

Deras åsikt måste ju ändå vara vägledande för vad som är rätt eller fel. Och i båda de här fallen står jag på domarnas sida.

Andreas Falks tackling var en klar checking from behind.

Marius Holtets tackling var en stenhård tackling som fick olyckliga följder av att Järnkrok tvårvänder precis innan smällen och hamnar väldigt lågt och i sämsta tänkbara läge mot sargkanten.

Samtidigt visade det sig ju idag att Calle Järnkrok inte alls fått någon hjärnskakning och att ingenting var trasigt i axeln när den väl dragits rätt igen. Järnkrok hoppas till och med på spel i slutet av veckan. Så ”mosad”, som brynästränaren Niklas Czarnecki beskrev det, blev han ju knappast.

Men det är trots allt så att nivån åker upp ett snäpp i slutspelet.

Allting går ännu lite snabbare och tacklingarna blir ännu lite hårdare.

Precis som det ska vara.

KARLSTAD. Nu har jag sett HV-centern Andreas Falks påkörning flera gånger och det är inget att snacka om.

Det är en klar checking from behind med skada på motståndaren och då är det med automatik match penalty och automatisk avstängning en match.

Sedan spelar det ingen roll vilken fart Falk har när han kör på AIK-backen Josh MacNevin.

Kör man på någon på ett övergångsställe spelar det ingen roll om man kör i 30 eller 70 km/tim.

Man är skyldig ändå.

Andreas Falk får nog vara glad om han klarar sig med en matchs avstängning. Ärendet ska med automatik även behandlas av Disciplinnämnden och dera praxis i vinter pekar mot två, tre matchers avstängning.

Och vad jag inte förstår är hur HV-spelarna kan hävda att det inte ens ska vara en utvisning.

Han var i alla fall ganska samlad efter tredje raka förlusten i går.

Efter två seriesegrar och ett SM-guld på den tid han varit i HV 71, står han plötsligt mitt i stormen.

Det svänger fort i hockey.

– Men meriter är inte värda mer än papperet de är skrivna på i det här läget, säger han.

– Det gäller mig också. Det är här och nu som gäller. Sedan spelar det ingen roll vilka meritlistor spelarna har.

Fredrik Bremberg, då? Borde inte han vara given i power play?

– Vi har två inspelade power play-uppställningar. Jag har inte sett någon anledning att ändra på det. Jag var på väg att spela in en tredje med Jesper Fasth, Andreas Falk och Bremberg, men då gick Fasth sönder.

Vad är sant angående anbuden från KHL?

– Jag har blivit uppringd av en person som förklarat att det finns intresse från ett par KHL-klubbar. Det enda jag svarat är att jag har ett år kvar på kontraktet med HV 71.

Nej, Janne Karlsson kommer nog fortsätta köra sin linje.

Vinner AIK på tisdag blir det naturligtvis turbulens bakom kulisserna och klubbens största slutspelsfiasko genom tiderna. Då är det glömt att de vann grundserien.

Jag har en känsla av att HV sneglar mot Mora just nu, där gamle HV-spelaren Patrik Ross gjort succé som assisterande tränare, Ross tränade ju HV 71:s J18-lag fram till början av december, då han valde att flytta till Mora och ställa sig bredvid Harald Lückner i båset.

Sedan dess har Mora gått som tåget och blev klara för kvalserien i går, med en omgång kvar att spela.

Många menar att just Patrik Ross haft stor del i det lyft som Mora gjort efter jul.

Men att Ross ska vara tillbaka i HV nästa säsong är bara spekulationer från min sida.

Jannne Karlsson kan forfarande stå där med SM-bucklan när säsongen är över.

Men något säger mig att han ändå finns i KHL nästa säsong.

Eller är han?

Jag vet bara att det knappast finns en coach som inte är hatad av någon eller några av spelarna.

Kanadensiska tv-kanalen CBC gjorde ju en undersökning i NHL nyligen och frågade spelarna vilken coach de helst INTE ville spela för.

Det slutade så här:

Ron Wilson, Toronto 24 procent

John Tortorella, New York Rangers 15 procent

Marc Crawford, Atlanta 14 procent

Brent Sutter, Calgary 10 procent

Mike Keenan, klubblös 9 procent

Här går väl ett sorts hederspris till Keenan, som fick så många röster trots att han inte tränat ett NHL-lag på två år. Det visar att ränderna aldrig går ur.

Och vill du veta något om Ron Wlssons ledarstil är det bara att fråga Rickard Wallin och Jonas Frögren.

– No comments, sa Frögga när jag frågade honom.

Det räckte som svar.

Frågan är väl om en coach SKA vara populär.

Då för han förmodligen inte sitt jobb och tar de obekväma besluten.

Men det skulle onekligen vara intressant att se en liknande lista i Sverige.

Och jag är tämligen säker på att Janne Karlsson INTE skulle vara i topp.

Men visst märks det att det är något som inte riktigt stämmer i HV. Jag har ju följt laget i flera år och det är inte samma vinnande sammanhållning när man rör sig i korridorerna efter träningar och matcher. Det finns naturligtvis en oro i laget, där många är på väg bort eller är osäkra på sin framtid – inklusive Janne Karlsson själv.

Det ska bli intressant att se vad som händer de närmaste dagarna.

Men vänder HV och vinner mot AIK så är allt frid och fröjd igen.

Så brukar det vara.