ÖRNSKÖLDSVIK. Plötsligt händer allt på en gång i krislaget Modo.
Själv satt jag på planet till Örnsköldsvik i kväll tillsammans med backen Noah Welch och hans familj.
Och någonstans över Sundsvall blev det officiellt att tränaren Larry Huras fått sparken och ersatts av Andreas Johansson och Fredrik Olausson.
Ja, vad säger man?
En sak vet jag i alla fall.
Det är drömläge för Andreas Johansson att göra Modo till ett lag att räkna med igen.
De har alla byggstenar som Larry Huras aldrig lyckades få ihop. Han lyckades bara bygga luftslott som rasade om och om igen.
Som Noah Welch sa:
– Tittar du på laguppställningen har vi många riktigt bra spelare.
Det är helt rätt. På papperet har Modo fler NHL-matcher på kontot än något annat lag, även om jag ska vara försiktig med att kalla det ett mått på talang och slagstyrka.
Men på isen har ingenting fungerat och allra minst försvarsspelet.
Nu får Andreas Johansson en gyllene chans att komma tillbaka som tränare efter kontroversen i HV. Och inte bara det. Han får Fredrik Olausson vid sin sida.
Jag tror det kan bli en perfekt kombination.
Två erfarna NHL-veteraner som jag tror att alla amerikanska och kanadensiska importer kommer att lyssna på. De har en ledarstil och en spelidé som jag tror kommer att passa perfekt i Modo.
Och som sagt – vilket drömläge att ta över. Ett lag som underpresterat något så fruktansvärt och haft ett försvarsspel, där till och med många pojklag har bättre ordning i egen zon.
Lag byggs bakifrån och Andreas Johansson och Fredrik Olausson har ett helt landslagsuppehåll på sig att nöta in nya rutiner i försvarsspelet.
Dessutom med en nyanländ backklippa som Noah Welch, stark nog att ha en istid på 20-25 minuter per match.
Jag ska inte säga att det inte går att misslyckas med att slå den vinstprocent Larry Huras hade.
Men det blir nästan omöjligt att undvika.
• • •
Och apropå beslutet att sparka Larry Huras så är det väl det bästa Modo tagit den här säsongen.
Jag trodde inte de skulle ha råd, men jag antar att de kom fram till en ekonomisk uppgörelse.
Men Huras har redan gått till historien som en av SHL:s sämsta tränarvärvningar någonsin.

Ångermanland vinner tv-pucken och jag unnar dem verkligen den framgången.
Speciellt som segern kom på hemmaplan i Örnsköldsvik efter 5-4 mot Stockholm Nord.
En stad svältfödd på framgång de senaste åren, då Modo varit ett bottenlag i SHL.
Nu undrar jag om det här kan vara starten på ett nytt ”ångermanländskt” under.
En våg av nya, egna produkter.
Ångermanland hade inte vunnit tv-pucken på 21 år.
De vann dubbelt 1993 och 1994, även om de segrarna inte blivit lika berömda som den 1988, då Markus Näslund var Sveriges bästa 15-åring och Peter Forsberg en blivande stjärna.
Den 73-kullen är den bästa som någonsin kommit fram i svensk hockey.
Det var en generation som bar Modo i flera säsonger, även om många försvann till NHL.
Nu ser jag namn som Lukas Wernblom, Anton Gradin, Linus Pettersson och en hel del andra lyfta bucklan i Fjällräven center.
Välbekanta efternamn från tidigare generationers spelare.
Nu återstår att se om de kan fortsätta utvecklas och bli nya Modo-ikoner.
Idag är Modo en klubb som får klara sig på utländska importer och som har flest kanadensare och amerikaner i hela SHL.
De står och faller med sina transatlanter. Hittills har de mest falt.
• • •
Men det märks att publiken i Ö-vik älskar sina nya hjältar.
Modo har haft svårt att locka publik, men när tv-pucklaget hamnade i final ställde hela bygden upp.
Det kom 5 674 till Fjällräven Center, den näst högsta siffran i tv-puckens historia.
Ja, Modo har inte haft så mycket folk på läktarna i någon av de sju hemmamatcher de spelat den här säsongen.
Den högsta är 5 654 i premiären mot Frölunda.

Man brukar ju prata om bogey teams, motståndare som vissa lag alltid har svårt för av någon anledning. Även om de är bättre på papperet.
Det har sällan varit tydligare än i den här omgången.
SHL:s egen tolkning av halloween, kanske, men Brynäs visade att man är Frölundas skräck då de vann andra raka mot göteborgarna den här säsongen. De enda två matcher Frölunda förlorat.
Och Djurgården hade problem med Karlskrona redan under den tid stockholmarna var nere i HockeyAllsvenskan. De var rena spöket.
Nu vann Karlskrona sin andra match för säsongen, med 5-4 efter straffar.
Båda har kommit mot Djurgården.
Och för Örebro verkar hela Skåne vara en skräckmotståndare.
Två matcher mot Malmö, noll poäng och 1-7 i mål.
Två matcher mot Rögle, noll poäng och 5-11 i mål.
Det är sjuka siffror mot de båda nykomlingarna.
• • •
Själv såg jag Växjö-HV71 och där bröts en annan segerrad, då HV vann med 2-1 efter straffar.
Växjö hade ju sju raka segrar.
Men HV var värda de två poäng de tog, även om de märkligt nog rasade ner under PlayIn-strecket, då Rögle tog tre poäng och gick om.
Men jag njuter av att se Mattias Tedenby så bra som jag trodde han skulle vara redan i fjol.
Just den typen av underhållare SHL behöver.
• • •
Det blir speluppehåll nu under Karjala Cup.
Det har nästan spelats en tredjedel av säsongen och tabellen är väl ingen jätteöverraskning, förutom att Brynäs är ett topplag.
Det hade knappast någon tippat då säsongen började.

Brynäs knäcker Frölunda inför ett nästan fullsatt Scandinavium och vinner med 4-2.
Andra raka segern mot göteborgarna vid full tid.
De enda matcher Frölunda förlorat efter 60 minuter.
Och Thomas ”Bulan” Berglund verkar vara den enda coach som hittat nyckeln stoppa SHL:s suveräner.
Nej, jag satt och njöt av den här matchen. En av de absolut bästa jag sett den här säsongen.
Brynäs som kändes lite på nedgång med fyra raka förluster innan vändningen mot Modo i torsdags, då 1-4 blev 7-4.
Men mot Frölunda såg de ut som ett mästarlag.
Det är bara titta på motståndet.
Frölunda hade inte förlorat en enda match på hemmaplan och bara tappat en enda poäng. Målskillnaden var 40-11 efter åtta spelade matcher i Scandinavium.
Men Brynäs verkar ha läst av Frölunda bättre än några andra.
Av de åtta poäng som Frölunda har tappat, har Brynäs snott dem på sex och är det enda lag som slagit göteborgarna den här säsongen.
Och spelar Brynäs som de gjorde idag, så undrar jag hur långt de kommer att gå framåt vårkanten.
De är seriens absolut största överrakning så här långt.
Det är totalhockey när den är som bäst.
• • •
Brynäs hade även 4-2 inne tidigare i matchen, då Greg Scott hängde upp pucken i krysset, sedan Anton Rödin på ett suveränt sätt tryckt sig in mot mål och Nick Johnson gått på returen.
Johnson stod kvar i målområdet, då Scott satte pucken, men i mina ögon störde han inte målvakten Jonas Gustafsson. Och han hade ingenstans att ta vägen.
Solklart mål tycker jag.
Solklart bortdömt tyckte de ansvariga i situationsrummet i Stockholm.
Men jag tycker att Brynäs blev rånade på det målet.
Och är det här mot reglerna, så borde reglerna skrivas om till nästa säsong.
Det är ju mål och kamp vi vill se i ishockey.
Nu fick Nick Johnson revansch då han satte 4-2 i tom kasse i slutminuten.
• • •
Förlundas reklamfria, svarta tröjor var de snyggaste jag sett dem spela med.
Brynäs har ju ingen reklam alls på sina tröjor, så det här var två lag i härligt rena tröjor.
Jag skulle önska att det såg ut så här jämt.
• • •
Karlskrona tog sin första seger sedan den 26 september och sin andra mot samma lag man slog den gången.
Djurgården.
Då blev det 4-2 hemma, nu blev det 5-4 borta och efter straffar och inför fantastiska 11 783 i Globen.
Karlskrona verkar vara samma bogey team för Djurgården, som Brynäs är för Frölunda.
Nu blev dessutom Mattias Guter stor matchhjälte för Karlskrona. Guter som spelade i Djurgården så sent som i fjol.

Ja, att Skellefteå vände 0-3 mot Malmö och vann med 4-3 var väl ingen chock direkt.
Men Rögles 5-0 i sista perioden mot Örebro då 1-3 blev 6-3 är bland det svettigaste jag upplevt den här säsongen.
Brynäs vändning mot Modo i går är inte ens nära.
Örebro är ett helt annat lag än Modo och Rögle är ett helt annat lag än Brynäs.
Och bara det att backen Almen Bibic gör två mål i en och samma period är sjukt bara det.
Bibic är inne på sin tredje säsong i Rögle och hade inte gjort ett enda fram till i kväll.
Han hade inte gjort mål sedan juniortiden i Leksand.
Jag satt och tittade på Rögle-Örebro, men knappade över till Malmö-Skellefteå då Daniel Viksten skickade in 3-1 till Örebro i slutet av andra perioden.
Då var jag övertygad om att den matchen var över.
Men jag fick ändå se en annan vändning, om än inte lika sensationell.
Men efter Jens Olssons 3-0 för Malmö i början av tredje perioden började allt studsa Skellefteås väg.
Framförallt den viktiga reduceringen till 1-3 som studsade på Jimmie Ericsson och ställde Jonas Gunnarsson i Malmös mål.
Jag kunde inte låta bli att tycka lite synd om Malmö, som gjort en strålande match så långt, men som plötsligt hade allt emot sig.
Skellefteå förtjänade kanske inte alla tre poäng den här kvällen.
Rögles vändning var däremot en av säsongens höjdpunkter.
Fem mål på en och samma period.
Ja, inte bara det. De vann perioden med 5-0.
Det har inget annat lag lyckats med den här säsongen. Örebro har varit närmast med sina 5-1 i sista perioden mot Brynäs den 20 oktober.
Men jag gillar det.
Det är alltid en tjusning då underdogen vinner och Rögle är den nykomling som varit klart bäst så här långt in i säsongen.
Men den här vändningen tror jag ingen såg komma.
Den är redan en klassiker.

Frölunda ångar på, vänder och vinner borta mot HV71 med 3-2 och leder serien överlägset.
Ändå undrar jag om inte Växjö är SHL:s bästa lag just nu.
Det blev sjunde raka segern efter krossen och 5-1 hemma mot Färjestad.
Och firma Gynge & Rosén är rena skräcken för motståndarna i dessa Halloween-tider.
Det blev tre poäng var den här kvällen och tillsammans med Tuomas Kiiskinen är de SHL:s bästa kedja.
Växjö som startade så bedrövligt ser ut som ett potentiellt guldlag igen.
Den totala motsatsen är Modo.
Än en gång hittade de ett sätt att förlora då ledning med 4-1 mot Brynäs blev 4-7 till slut.
Hade Modo haft råd att sparka tränaren Larry Huras hade han nog redan fått gå.
Själv var jag i Linköping och såg hemmalaget slå Djurgården med 2-1.
Linköping som inte spelar på lördag och går på tidigt landslagsuppehåll som serietvåa.
Jag är imponerad av Linköping som ser stabilare ut än tidigare, då de kunde slå alla lag, men samtidigt förlora mot alla.

Jag satt uppe i Örnsköldsvik och hoppades på några skrällar och en jämnare tabell.
Men Frölunda gjorde ett sent segermål mot ett vilt kämpande Modo och Färjestad sänkte jumbon Karlskrona på övertid.
Jag kan inte låta bli att tycka synd om de här lagen i botten, men det ingår i själva konceptet att inte ha marginalerna med sig.
Nu blev det en lucka i mitten på tabellen också efter Djurgårdens seger mot HV71.
Nu skiljer det sex poäng mellan lagen på åttonde- och niondeplatsen.
Jag hoppas att det avståndet inte växer.
Det är aldrig bra när det blir för stora avstånd i tabellen.
Men jag måste än en gång hylla Frölunda.
Här gör de kanske sin sämsta match för säsongen, men hittar ändå ett sätt att vinna.
Jag ska inte ta ifrån Modo att de gjorde en bra match och var nära att skrälla, men det var ändå Frölunda som visade styrka när de tog ledningen för tredje gången i matchen.
De flög hem med tre nya poäng till Göteborg och i nuläget är det svårt att se att något lag ska kunna hota deras serieledning.
Det skulle vara Skellefteå i så fall, men jag undrar om ens de kan hota Frölundas jämnhet.
De leder redan med nio poäng, även om Skellefteå kan göra det till åtta om de vinner sin hängmatch på onsdagen.
Men det är ändå en ocean som skiljer redan nu.
• • •
Det känns ändå märkligt att se dagens Modo.
En klubb som fostrat så fantastiska talanger genom åren. Nu lever man nästan helt på utländska importer och har tappat sin identitet.
Jag kan förstå att de har svårt att locka publik, när fansen knappt kan stava till namnen i laget.

Pär Mårts tar ut sin första landslagstrupp och jag måste säga att det är en av de starkaste trupper jag sett i en Karjala Cup på många, många år.
Men så har han också haft fler än vanligt att välja på.
Det har mer varit att välja bort än att hitta nya spelare av internationellt snitt.
Nu kom inte Mårts med några stora överraskningar.
Det var bara Skellefteås forward Martin Lundberg som överraskade mig, en stark power forward som jag tycker behövs i Tre Kronor.
Annars är det mest Mårts Boys.
Spelare som varit med länge under hans tid som förbundskapten och som han vill ha med sig sin sista säsong säsong. Därför bygger han redan nu för VM i Moskva i vår.
Enligt Mårts finns ingen tid att experimentera, med bara åtta landskamper på programmet inför VM-starten.
Där kan jag hålla med.
Det är rätt av honom att avsluta med de spelare han känner och vet passar in i spelidén.
Generationsväxlingen får Rickard Grönborg stå för när han tar över huvudansvaret efter VM.
Men jag är glad att Linus Omark är tillbaka i Tre Kronor och att han kommer att få en offensiv roll och huvudansvar som playmaker i power play.
Lika kul är att Dick Axelsson är tillbaka.
Det är två spelare alla vill se, de som kan göra den där extra dragningen som ger oss något att skriva hem om.
Dessutom ska det bli intressant att se Växjös Richard Gynge och Robert Rosén tillsammans även i landslaget. Ett riktigt klassiskt radarpar.
Annars känns Pär Mårts trupp både gedigen och trygg.
Medelåldern är betydligt högre än jag räknat med, men Mårts har som sagt inte tid att experimentera.
Det här är det lag han tagit ut om det varit VM i morgon.
Dessutom erkände han att många motståndare läst av Tre Kronor och därför han han och Peter Popovic tänkt ut en plan B om hur laget ska spela och förhoppningsvis kunna överraska motståndarna.
När han införde sitt gamla spelsystem, som fortfarande gäller i första hand, presenterade han det för allt och alla och fick en del kritik för det.
Nu håller han masken och säger ingenting.
Spännande.
• • •
Och för er som saknar namn som Oscar Möller, Simon Hjalmarsson, Mattias Sjögren och Joakim Lindström så har de tackat nej av olika anledningar.

Ja, det känns nästan så en dag då Joel Lundqvist gjort sitt sjätte mål på de fyra senaste matcherna. Det nionde totalt och nu på delad ledning i SHL:s skytteliga tillsammans med Anton Rödin och Robert Rosén.
Förra säsongen gjorde Joel totalt fem mål. På 55 matcher.
Brorsan Henrik för ursäkta där borta i New York.
Men det är Joel som är hetast i mina ögon just nu.
Vilken förvandling.
Jag har sett honom i ett par, tre matcher den här säsongen och undrat om det är samma spelare.
Och då var ändå Joel lika bra defensivt förra säsongen som han alltid har varit. Han var VM-spelare i Prag.
Men offensivt har jag aldrig sett honom så här bra.
Och han ser rappare ut på skridskorna än någonsin.
Nej, det är kul att se för det här är en fantastisk person och ledare och med ett hjärta som gör det omöjligt för honom att spela för en annans svensk klubb än Frölunda.
Det finns inte många kvar av den typen numera.
• • •
Och apropå het.
Växjös Richard Gynge sänkte Brynäs med ett mål och två assist då smålänningarna tog sin femte raka seger.
De regerande mästarna har börjat mullra igång nu.
Jag har aldrig tvivlat på Växjö och de var inte ensamma bland de tippade förhandsfavoriterna att ha en trög start.
Men det känns som de förväntade topplagen börjat komma i gång nu.
Själv såg jag Luleå-Djurgården i går och den första perioden var en av de bästa jag sett den här säsongen. Och då var Djurgården det något bättre laget.
Men sedan tog norrbottningarna över och kunde vinna med 3-1.
Det var kanske första gången jag såg något av det lag som kallades Real Luleå inför den här säsongen efter alla miljonvärvningar.
Det enda tråkiga var backen Ilari Melarts klockrena armbåge som bokstavligen knockade Djurgårdens Robin Alvarez.
Melart åkte inte ens ut, men med tanke på de direktiv som gäller den här säsongen och de fall som gett avstängningar tidigare, får luleåbacken nog räkna med att vila ett tag.
• • •
Jag vill hylla hemmapubliken i Örebro också.
Där är det sannerligen ingen publikkris.
Det var utsålt igen när Örebro slog Linköping med 5-3. För sjätte matchen av sju spelade hemma i Behrn Arena. Och i den sjunde (mot Växjö) fattades bara 88 åskådare.
Imponerande.
• • •
Pär Mårts säsongens första landslagstrupp till Karjala Cup på måndag.
Jag tror att han aldrig kan ha haft ett lättare jobb än just nu.

Modo gör det igen.
Hamnar i underläge med 0-4, ser ut som det bottenlag de är, för att sedan byta ansikte och spela som det topplag de stundtals ser ut att kunna vara.
För två omgångar sedan gjorde man tre snabba mål och snyggade till 0-4 till 3-4 mot Djurgården.
Nu hände samma sak mot Skellefteå.
0-4 blev 3-4 och jag hade faktiskt även unnat Modo en kvittering då de tryckte på och skapade chanser i tredje perioden.
Nu blev det istället Skellefteå som kunde skicka in 5-3 i tom kasse.
Modo vaknade för sent, som så många gånger förr.
Tränaren Larry Huras främsta uppgift måste vara att väcka laget från start i matcherna.
Nu bjöd man Skellefteå på de två första målen, då moditerna stod som statister och såg på i egen zon.
Nu har Modo förlorat fem raka, är näst sist och klassas som ett krislag.
Men jag tror det finns hopp att vända trenden.
Första åtgärden:
Begär tidig väckning inför nästa match.
• • •
Sedan ska väl tilläggas att Skellefteå tappade i styrka framåt då Janne Pesonen tvingades kliva av efter en slashing i andra perioden. Då hade finländaren gjort två mål och spelat fram till ett.
• • •
Rögle fortsätter att visa att man är den starkaste av de tre nykomlingarna.
De spelar smart och efter resurserna.
Nu blev det en poäng hemma mot topplaget Färjestad och stryk först efter straffar.
Och jag sitter och undrar var Modo hade legat om de värvat Anders Eldebrink som tränare i stället för Larry Huras.
Men det kommer vi aldrig att få veta.