Och det är inget Återtåg det handlar om den här gången.
Även om solen sken över Leksand efter två perioder i den här allsvenska omgången, så sänkte sig mörkret snabbt i den tredje.
Leksand tappade 1-0 till 1-4 borta mot Örebro, samtidigt som Rögle spräckte nollan hemma mot Tingsyd och gick ifrån till 3-0.
Och från att ha legat två poäng före Rögle i tabellen, hamnade Leksand tre poäng efter på bara några minuter.
Nu har Leksand bara sig själva att skylla.
De kontrollerade matchen i två perioder och spelade på sin ledning, men när Jonas Karlsson kvitterade i den tredje rasade Leksand ihop totalt.
Det var nästan pinsamt att se.
Nu tror jag att Leksand får rikta in sig på den nya play off-serien, där lag 4-7 möts i en rak serie och där segraren tar den sista kvalserieplatsen.
Men som Leksand spelat den här säsongen är risken stor att de missar kvalserien.
Däremot är Örebro bara att gratulera.
Det här var en riktig sexpoängsmatch och närkingarna reste sig när det behövdes.
Nu är det sju poäng ner till Leksand och även om leksingarna har en match mindre spelad, så har Örebro kvar att möta båda bottenlagen Sundsvall och Tingsryd på de tre matcher de har kvar.
Hemma dessutom, även om inte det behöver betyda någon fördel i Örebros fall.
De har faktiskt varit bättre borta än hemma den här säsongen.
Men det bli kul med ett nytt lag i kvalserien och Örebro har några av hockeyallsvenskans största profiler.
Och den absolut största i Conny Strömberg.
Han var naturligtvis inblandad i svängningen i går också med två assist.
Det gör att han rycker i allsvenskans poängliga och är nu fyra poäng före Växjös Josh Soares.
Rätt fantastiskt med tanke på allt strul tidigare i vinter.
Men Leksand?
Nej.
De räcker inte till den här säsongen.
De har fortfarande chansen att ta sig förbi Rögle, men raset igår innebar inte bara tre förlorade poäng utan även att skåningarna har en klart bättre målskillnad. Det gör att det i praktiken handlar om fyra poäng att ta in.
Det tror jag inte årets Leksand är mäktigt.

Jo, det måste man kalla en höjning av juniorvärldksrekordet med hela fyra centimeter i stav.

Från tyskan Silke Spiegelburgs gamla 4.48 till Angelicas nya 4.52.

Dessutom var hon ytterst nära att ta även 4.57 vid junior-SM i Sätra.

Hennes 4.52 är dessutom det högsta hopp som gjorts av en svenska – en centimeter över Kirsten Belins gällande utomhusrekord på 4.51. Det rekordet är snart nio år gammalt, men det kommer inte att bli äldre heller. Det kommer ryka så fort utomhussäsongen kommer i gång.

Det visar också vad knivskarp konkurrens kan göra.

21-åriga Malin Dahlström hade satt tre raka svenska rekord inomhus (om man räknar in hennes 4.45 på väg upp mot senaste rekordet på 4.50).

Men det stod bara i två dagar.

Jag tror Malin är den perfekta utmaningen för Angelica Bengtsson.

Någon att fightas mot och mäta sig med på nationell nivå.

Det är helt fantastiskt, men samtidigt har Sverige många duktiga stavtränare.

Att som Angelica ha sin pappa som tränare brukar inte vara det ideala, men Glenn Bengtsson är vetgirig och är inte rädd för att ta hjälp utifrån för att utveckla både sig själv och dottern. Dessutom är han öppen och lättillgänglig vilket inte alltid tillhör vanligheterna i svensk friidrott.

Nya svaret på Stefan Holm och hans pappa Johnny, ett samarbete som fungerade utmärkt från början till slut.

Hittills har Glenn Bengtsson i alla fall gjort det mesta rätt, vilket syns på resultaten.

Han har byggt en egen stavhoppsgrop på gården utanför Vackelsång i Småland, inte långt från hockeynästet Tingsryd.

Det här är på väg att utvecklas till en ny sannsaga i svensk friidrott, även om det är ett stort steg från att vara världens bästa junior till att vara det även som senior.

Men som svenskt stavhopp utvecklas just nu, både på dam- och herrsidan, verkar det inte finnas några begränsningar.

Och Angelica Bengtssons inställning är glasklar:

– Mycket vill ha mer, så jag hoppas vi ses i framtiden, som hon sa hon just tagit emot priset som Årets Nykomling på Idrottsgalan.

Hon lär stå på den scenen fler gånger.

Modo är bara en av många gåtor denna märkliga elitseriesäsongen.

De har gått från det formstarkaste laget till det forsvagaste på bara några veckor.

Jag såg dem slå Timrå borta så sent som den 22 januari, efter en blänande uppvisning och stor show av alla lagets nyförvärv.

Efter den matchen låg Modo sjua i tabellen och jag såg dem som ett givet slutspelslag.

Sedan har allt bara rasat.

Modo har förlorat sex raka och har inte vunnit vid full tid på åtta matcher. På de åtta matcherna har de skrapat ihop tre poäng av 24 möjliga.

På de nio matcherna innan den raden startade, från 30 december till och med Timråmatchen den 22 januari hade de tagit 22 poäng på nio matcher – mer än något annat lag under samma tidsperiod.

Hur förklarar man det?

Det går nästan inte att förklara. Det är en av de sjukaste svängningarna i elitseriehistorien. Slovakerna Lubos Bartecko och Ladislav Nagy har försvunnit helt efter en strålande inledning och där kan jag väl se en orsak. Båda var matchotränade när de kom till Ö-vik och det tuffa matchandet verkar ha skickat båda rakt ner i källaren.

Nu är det bara sex omgångar kvar och slutspelet verkar helt kört för Modo.

Och bryter man inte den negativa trenden blir det kvalserien.

Modos kvarstående program ser ut så här:

HV 71 (h), Linköping (b), Södertälje (h), Frölunda (b), Luleå (h), AIK (b)

Ingen lätt resa och just nu pekar alla pilar mot kvalspel.

Det enda positiva med det är kvalserien genererar några extra miljoner till klubbkassan, till skillnad från att bli nia eller tia och ha spelat klart för säsongen.

Men alla i Modo väljer det senare alternativet.

Å andra sidan skulle kvalseriespel öppna för några intressanta möten om nu Örebro tar sig dit, vilket jag tror att de gör. Tänk vilken höjdare att få se ratade modoiten Conny Strömberg i Fjällräven Arena.

Det är i så fall en match jag inte kommer att missa.

Sverige är på väg mot ett riktigt stavhopparundar.

Det bara väller fram talanger just nu.

Idag satte Malin Dahlströms nytt svenskt rekord med 4.50 inomhus och var nära att ta 4.55, fyra centimeter högre än Kirsten Belins utomhusrekord på 4.51.

Det rekordet kommer definitivt inte att överleva sommaren.

Malin Dahlström är ”gammal” i sammanhanget med sina 21 år men har fått ett rejält lyft den här säsongen.

Inför 2011 hade hon ett pers på 4.20 utomhus och 4.25 inne.

Nu har hon höjt sig med 25 centimeter, vilket är en enorm utveckling.

17-åringe Melker Svärd-Jacobsson satte nytt ungdomsvärldsrekord vid inomhuslandskampen i Tammerfors den 5 februari genom att hopp 5.45. En supertalang.

Det är nästqn så att fjolkårets absolut hetaste stavhoppare Angelica Bengtsson hamnat lite vid sidan om strålkastarljuset så här i början av säsongen, trots att hon fick pris som Årets Nykomling i världen vid Internationella Friidrottsförbundets gala i höstas och tog både JVM-guld och vann ungdoms-OS i fjol.

Angelica satte nytt ungdomsvärldsrekord för damer i fjol med 4,47 och just nu har Sverige alltså två ”världsrekord” i samma gren – även om de är inofficiella.

Det måste vara fullkomligt unikt.

Lägg till att det kommer folk underifrån också.

Alissa Söderberg, dotter till DN-galans tävlingsdirektör Rajne Söderberg, är också en supertalang i stav och hoppade 4.12 inomhus som 15-åring i fjol.

Och då ska alla veta att det här bara är början.

Det verkar vara stav som är framtidens svenska gren, precis som höjdhopp var det för några år sedan (även om Emma Green fortfarande finns kvar).

På 80-talet fanns ju ett liknande svenskt under på 400 häck, även om svensk höcklöpning är på dekis just nu (om vi talar lång häck).

Det kan bli en rolig vinter – och en ännu roligare sommar.

I början av veckan meddelade Peter Forsberg att karriären var över.

Och efter torsdagens elitserieomgång rasade Modo under kvalstrecket i elitserien.

Ingen hödarvecka för Örnsköldsvik som hockeystad.

Det var länge sedan Modos slogan var ”Sveriges plantskola”.

Numera är det ”Heart of Hockey” som gäller.

Vad nu det betyder.

Den här säsongen har väl inte laget visat något större hjärta, mer än periodvis som är ett passande uttryck för sporten ishockey.

Jag vet inte vad som gått så snett i Modo. Svenska mästare så sent som 2007 och Sveriges hetaste hockeylag.

Men sedan dess har allt gått snett. Laget lyckades inte ens ta sig till SM-slutspel i fjol, trots återföreningen av Peter Forsberg och Markus Näslund i laget.

Den här vintern gjorde man en miljonsatsning kring jul och blev elitseriens formstarkaste lag för ett antal matcher.

Nu är de elitserens svagaste.

AIK klev upp ovangör kvalstrecket och Modo och Frölunda är sist.

Det är fullkomligt sensationellt och hamnar både Modo och Frölunda i kvalserien är det en av de största knallarna i elitseriehistorien.

Hur Frölunda mår vet vi redan.

I Modo har det varit en oerhört bitter vecka. Klubbens store son Peter Forsberg har slutat och Modo har tappat allt av det spel som gjorde dem så heta efter nyår.

Men det har varit samma syndrom i Modo som i Frölunda senaste åren.

Svag ledning, massor av värvningar och tränare som fått säga adjö nästan innan de kommit.

Så sparka tränaren verkar inte vara någon lösning.

Jo, det stämmer faktiskt.

Just nu förhandlar välgörenhetslaget Icebreakers som en match där i sommar, även om Växjö fortfarande har konkurrens av Karlskrona och allt inte är spikat än.

Det kan bli Foppas nästa comeback, eftersom han är lojal mot sitt välgörenhetslag Icebreakers och kommer att fortsätta spela där.

Växjö inviger sin nya arena i slutet av sommaren och vad vore mer passande än att ha Foppa på isen då.

Annars ligger Björklöven och Umeå närmast till när det gäller nästa comeback.

Det är redan prelimärbokat en match där den 10 augusti.

Vinner Växjö dragkampen om Foppa handlar det om den 12 augusti.

Peter Forsbergs avsked verkar ha chockat hela Colorado Avalanche.

I natt åkte de på en av de värsta smällarna i lagets historia, då Calgary Flames krossade Avalanche med 9-1 i Pepsi Center.

Men inget ont som inte har något gott med sig.

Colorado har förlorat åtta raka nu och sjunkit till näst sista plats i Western Conference.

Det är inte mycket som pekar på att de kommer lyfta speciellt många placeringar och det kommer att ge klubben ett högt draftval i sommarens kommande NHL-draft.

Där är båda svenskarna Adam Larsson och Gabriel Landeskog tippade att gå topp 5.

Så varför inte.

Det kan snart finnas en ny svensk stjärna i Colorado, som sannerligen inte haft många svenskar i laguppställningen genom åren (om man nu inte räknar in när klubben fanns i Quebec i Kanada).

Det blev sannerligen ingen Foppa-effekt för laget. Sedan Peter Forsberg kom över och började träna med laget har de i stort sett förlorat allt – inklusive de två matcher som Foppa själv spelade.

Peter Forsbergs facit på de två matcherna blev 0 mål, 0 assist och -4 i plus/minus.

Han spelade bättre än de siffrorna, trots sin krånglande fot, men det måste ändå svida lite att hamna på minus efter en karriär där han alltid låg på kraftigt plus.

Jag har inte hämtat mig riktigt än efter Foppas besked i går.

Allt kom så plöstsligt, men med facit i hand får vi väl vara glada att karriären inte slutade med katastrofsiffrorna mot Calgary i natt.

Jag kan inte säga att jag är direkt chockad över att Foppa bestämmer sig för att lägga av efter bara två NHL-matcher.

Jag följde ju honom de sista skälvande dagarna fram till beslutet att dra på sig Colorado-tröjan igen och visste att han tvekade in i det sista.

Det var först någon timme han var tvungen att komma med ett ja eller nej som han bestämde sig.

Nu höll inte uppenbarligen inte foten för matchtempot och påfrestningarna när det blev NHL-spel.

Det kunde han aldrig simulera på träningarna och när allt skruvades upp ett snäpp sa kroppen ifrån.

Och när Foppa kände att han inte riktigt hängde med längre, så var det bara att lägga ner verksamheten.

I så fall gjorde han naturligtvis helt rätt.

I mina ögon slutar han som den hjälte han alltid varit och jag tycker att hans eviga comebackförsök tillhör de största bragderna under hans karriär. Han gav sig aldrig, så länge det fanns minsta ljus längst bort i en i övrigt kolsvart tunnel.

Med facit i hand kunde han naturligtvis ha bestämt sig för en vecka sedan och sluppit alla belackare som ständigt ska hacka på honom och hans vilja att komma tillbaka.

Men det är historia nu.

Malmö ska ju satsa på en hel NHL-femma till nästa säsong enligt de nya storinvesterarna i klubben.

Och vill man ha svenskar kan jag hjälpa till med listan på samtliga 59 svenskar som spelat i NHL i vinter.

Här är de:

Daniel Sedin
Henrik Sedin
Henrik Zetterberg
Loui Eriksson
Nicklas Backstrom
Nicklas Lidstrom
Johan Franzen
Tobias Enstrom
Alexander Steen
Mikael Samuelsson
Alexander Edler
Daniel Alfredsson
Patrik Berglund
Erik Karlsson
Niclas Bergfors
Patric Hornqvist
Niklas Kronwall
Tomas Holmstrom
Magnus Paajarvi
Victor Hedman
Kristian Huselius
Viktor Stalberg
Johnny Oduya
Jonathan Ericsson
Marcus Johansson
Mikael Backlund
Linus Omark
Mattias Tedenby
Samuel Påhlsson
Oliver Ekman-Larsson
Fredrik Modin
Henrik Tallinder
Anton Stralman
Carl Gunnarsson
Nicklas Grossman
Douglas Murray
Niclas Wallin
Niklas Hjalmarsson
Mattias Ritola
Andreas Lilja
Mattias Ohlund
Tom Wandell
Fredrik Sjostrom
Oscar Moller
Johan Harju
Jacob Josefson
Linus Klasen
Alexander Urbom
Andreas Engqvist
Jonas Andersson
Andreas Thuresson
Målvakter
Henrik Lundqvist
Anders Lindback
Johan Hedberg
Jonas Gustavsson
Henrik Karlsson
Jhonas Enroth
Robin Lehner
Jacob Markstrom

Frågan är i så fall vilka Malmö kan locka tillbaka till spel i Sverige – och Allsvenskan.

Det känns ju inte troligt att någon på den här listan flyttar till allsvenskt spel.

Nu ska man aldrig säga aldrig.

Jag trodde nämligen aldrig att spelare som Mats Näslund, Tomas Sandström eller Peter Sundström skulle hamna i Malmö en gång i tiden.

Men det gjorde de.

Jag är inte ett dugg förvånad över att Colorado fortsätter att förlora.

Sjunde raka förlusten mot Nashvile i natt (3-5) och alla har förstått att en ensam spelare inte kan vända en nedåtgående trend.

Colorado stinker just nu och gjorde det långt innan Foppa gjorde comeback.

Det är ett lag som spelat över sin förmåga och som var en sensation i fjol, men väljer du att lägga dig tio miljoner dollar under NHL:s lönetak så finns inte de riktiga ambitionerna där,

Foppa spelar i Colorado av nostalgiska skäl och av samma skäl som gör att han inte kan spela för någpt annat lag än Modo hemma i Sverige (jag är i Bienos Aires just nu och därför kan jag inte skriva därhemma).

Jag kan bara rekommendera er alla att läsa min tidigare blogg i ämnet från igår. Den står fast.

Foppa har bara två val när NHL:s sista övergångsnatt infinner sig den 28 februari. Byta klubb i NHL och sikta på en tredje Stanley Cup – eller satsa på Tre Kronor och ett tredje VM-guld.

För Colorado går inte till slutspel.

No way

• • •

Över till någonting betydligt roligare.

Per Mårts, nya Tre Kronor och segrar mot Tjeckien, Ryssland och 12-3 i målskillnad efter två spelade matcher i LG Hockey Games.

Turneringssegern är redan klar.

Men hur roligt är det.

Euro Hockey Tour är turneringen där alla hemmalag alltid satsar hårdast och där motståndarna alltid experimenterar på bortaplan. Finland vann sin hemmaturnering i Karjala i höstas, Ryssland vann hemma i Moskva i december och Sverige vinner i LG Hockey Games.

Nu var det Sveriges tur.

Men det positiva är att svenskarna öser in mål och att Mårts hockeyfilosofi lönar sig.

I alla fall på hemmaplan.

Men det är ingen skräll.

Inte för oss som kan sin hockeyshistoria.