DENVER. Det är det senaste jag hört här i kulverterna här under Pepsi Center i Denver.

Jag hoppas innerligen att det är fel.

Men enligt de uppgifterna känner sig Foppa inte tillräckligt fit för att göra coemback i NHL.

Det vore nästan som en litet chock i så fall, eftersom han sett så bra ut de senaste dagarna.

Och det definitiva slutet på en fantastisk karriär.

DENVER. Colorado Avalanches general manager Greg Sherman lämnade just lagets omklädningsrum med en bunt papper i handen.

Var det Foppas underskrivna kontrakt?

Spekulationerna var snabbti gång eftersom Sherman inte är någon vanlig gäst i omklädningsrummet och speciellt inte efter en tidig matchvärmning med bara tre spelare på isen.

Nu var en av de spelarna Peter Forsberg så vem vet?

Ryktet säger fortfarande att Foppa kommer att presenteras inför dagens match mot Anaheim som startar 13.00 lokal tid. Då är klockan nio på kvällen hemma i Sverige.

Foppa själv var inte tillgänglig för pressen efter matchvärmningen.

Avalanches informationsansvariga meddelade bara ett kort och koncist ”No”.

DENVER. Ja, mycket får man höra i sina dagar, men jag hade inte väntat mig att någon skulle säga ”Fuck Malmö” på pressläktaren i Pepsi Center i Denver.
Men så var det.
Jag träffade nämligen Barry Smith på läktaren, numera pro scout åt Chicago Blackhawks.
Självklart provocerade jag lite då jag frågade om han inte skulle coacha Malmö igen nu då Hugo Stenbeck ska lassa in 70 miljoner i klubben.
Det var då han viftade avvärjande och väste fram:  ”Fuck Malmö”.
Sedan sa han ”aldrig mer Percy Nilsson” och drog med handen över strupen, en gest som inte kunde missförstås.
Såren verkar fortfarande inte läkta efter Barry Smiths korta sejour i Percys Malmö.
Långt därifrån, skulle man kunna säga.
Och han är väl inte rätt man att ta över skåneklubben.
Jag lägger min röst på ”Strumpan”.
Jag tror Leif Strömberg är precis den tränare Malmö behöver.

DENVER. Colorado behöver Foppa mer än Foppa behöver Colorado.
Det är bara att titta på läktarna i Pepsi Center nuförtiden:

Pepsi Center i natt, då Colorado mötte Minnesota. Glest på läktarna.

Det känns konstigt att vara i den här arenan med så lite folk på läktarna.
Jag minns storhetstiden, då det alltid var fullt och i stort sett omöjligt att få tag i en biljett till matcherna.
Colorado Avalanche har faktist fortfarande NHL-rekordet för flest utsålda matcher i rad.
Från 9 november 1995 till 16 oktober 2006 var 487 raka hemmamatcher utsålda.
Nu är det en annan femma.
Och hur mycket publiken saknar Foppa syns på den här publikbilden som jag tog helt slumpvis.
Hur många Foppa-tröjor kan du räkna till?

För rätt svar – vänd på datorn!

Nej, det var ett skämt.

Rätt svar är 5.
Överlägset populärast, trots att han knappt spelat här på sju år.
Men det var ännu tommare i arenan när jag var där klockan nio på morgonen för att se Foppa på isen.

Från början var han helt ensam, sedan anslöt Peter Mueller.
En mäktig syn.
På sitt sätt.

Colorado behöver Foppa på isen också. I morse såg jag dem förlora med 3-4 mot Minnesota Wild och sjunka ner till tolfteplatsen i Western Conference. Det är visserligen rekordjämnt, men Colorados formkurva skvallrar inte om någon snar bättring. Sanningen är att alla väntar på Foppas svar.

Att spela, eller inte spela.

Det är frågan.

DENVER. Jag är tillbaka i USA och har knappt landat förrän det är en ny väderkatastrof.

Jag har börjat tvivla på att det finns något klimathot.

Det är jag som orsakar stormarna (och då menar jag inte Gustav Hjalmarsson-affären i Växjö).

Jag har suttit fast i snöstorm i New York, fått isregn över mig i Philadelphia och hållit på att frysa ihjäl i skidorten Vail där temperaturen sjönk från plus fyra till -30 på bara några timmar efter att jag landat inför alpina VM 1989.

Förmodligen är det bara tillfälligheter, men när jag och fotograf Jimmy Wixtröm var i Washington för att träffa Alexander Ovechkin och Nicklas Bäckström i fjol tog vi oss dit med sista tåget som vinkades av från New York, innan även den livlinan stängdes ner i en av de värsta snöstormar USA drabbats av.

En händelse att lägga till de andra.

Nu har det värsta snöovädret drabbat östkusten och här i Denver var det bara kylan som slog till.

Det var minus 24 när jag landade i går och -45 i vindbyarna. För två dagar sedan var det 15 plus.

Men Peter Forsberg är fortfarande het här i Colorado.

Jag tror faktiskt det är den klubb han trivts bäst i under hela sin karriär. Här har han alltid betraktats med respekt, här kommer han alltid att vara en Gud för fansen och här finns ingen som ifrågasätter hans ständiga försök att komma tillbaka. Jag kan tycka att han är onödigt hånad av många i Sverige bara för att han fortfarande brinner.

Jag är full av respekt för en människa som är beredd att offra så mycket bara för drömmen att kunna spela på sin högsta nivå igen. Och det var här i Colorado han gjorde det.

Det glömmer ingen.

Därför var det lite trist att se träningen i går och att den där högerfoten fortfarande spökar så mycket som den gör.

Jag satt och gick igenom gamla bilder och hittade den här gamla bilden från Philadelphia 2006.

Det var då problemen började på allvar. Foppa testade skridsko efter skridsko och Bauer skickade nya lass att prova.

Det här var fem år sedan och problemen hade väl börjat innan dess. Men det var nu de eskalerade.

Därför var det inte direkt överraskande att se Foppa i den här positionen på träningen här i Denver i går.

Vad han måste vara trött på den där högerfoten.

Den är hans värsta motståndare i hela karriären.

Därför hoppas jag verkligen att han känner att han kan satsa på spel den här sista gången han försöker.

Finns det en Gud där i hockeyhimlen, borde han förbarma sig vid det här laget och svinga sitt trollspö över den där foten.

Foppa är värd det.

Hockey Night in Canada och NHLPA har gjort en enkät bland 318 NHL-spelare och bland annat fråga vilken klubb de helst inte vill spela i och vilken coach de helst inte vill spela under.

De lag som spelarna helst undviker är New York Islanders (27 procent av rösterna) och Edmonton (20 procent).

De två lagen stod i särklass, då trean Atlanta bara fick 7 procent av rösterna.

Man börjar förstå varför ryske målvakten Evgenij Nabokov vägrar att spela i Islanders, som nöp honom på waivers precis då han skrivit kontrakt med Detroit.

Edmonton är inte heller något populärt ställe bland spelarna.

De lag där de helst vill spela är Detroit, Vancouver, Chicago, New York Rangers och Tampa Bay i nu nämnd ordning. Zäta, Lidas & Co verkar ha hamnat på rätt ställe.

Den coach flest vill slippa att spela under är Torontos Ron Wilson. Han fick 24 procent av rösterna och är minst populär bland coacherna följd av Rangers John Tortorella.

Undrar hur en liknande omröstning hade slutat i Sverige?

Men det får ni fundera över själva.

Precis som Sportbladet avslöjade idag är Dragan klar för Frölunda.

Det blir officiellt ganska snart.

Men det är inte det som intresserar mig, utan den nya trenden att svenska klubbar plötsligt börjat byta spelare med varandra.

Tidigare var klubbledarna livrädda för att skeppa spelare till elitseriekonkurrenter, men nu finns det en diskussion mellan klubbarna att öppna upp den möjligheten.

Nu har vi sett Frölundas Calle Klingberg gå till direkta bottekonkurrenten Timrå och Dragan Umicevic gå från Färjestad till samma Frölunda. Inom ett dygn.

Göteborgarna gör en ”trade” där de ersätter en spelare med en annan och Färjestad blir av med en tung post i lönekontot för en spelare de anser att de inte behöver.

Alla är glada.

I alla fall för tillfället.

Det som skrämde klubbledningarna tidigare var tanken på att den spelare man skeppar iväg gör braksuccé i sin nya klubb. Då är det lätt att bli idiotförklarad av både fans och media.

Och möjligheten finns ju att Calle Klingberg skjuter ner Frölunda i kvalserien innan det hela är över, eller att Dragan tar Frölunda till slutspel där de slår ut Färjestad i en kvartsfinal eller semi.

Men jag skulle inte tro det.

Jag tycker i stället det här är ett sunt sätt att tänka och ett steg mot framtiden.

Mera sånt.

Svenska Ishockeyförbundet yvingas skrota sina utbildningskontrakt, som skulle tvinga en junior att böta 400.000 kronor om han stack till NHL före 22 års ålder.

Inte en enda spelare skrev på.

Precis som förra gången man försökte samma sak.

Nu hoppas jag att man skrotar den här idén för gott. Det hör inte hemma i ett modernt samhälle.

Jag förstår inte varför man ens försökte en gång till, då det är spelarna och deras agenter som sitter inne med alla trumfkort. Det är bara att säga nej, så försvinner grunden för hela förbundets verksamhet – de olika landslagen.

Och utan landslag ingen inkomst.

Dessutom jobbar ju alla som ställer upp i landslaget i princip gratis åt förbundet.

Så enkelt är det.

Hugo Stenbeck lassar in 70 miljoner kronor i Malmö Redhawks och cirkusen är igång igen.

Det är meningen att han ska gå in med tio miljoner kronor redan nu och sedan satsa 17 miljoner kronor per säsong i tre år framåt.

Men hur långt räcker 17 miljoner?

Ja, ska man gå efter Hugo Stenbecks önskemål om att värva ”NHL-spelare”, så kommer man inte långt.

Nu finns det ju NHL-spelare och NHL-spelare och då rör vi oss i spannet från Sidney Crosby och Alexander Ovechkin och ner till någon gnuggande ytterforward i fjärdekedjan.

Det är i så fall där Stenbeck och Mif får leta.

I fjärdekedjan.

Minimilönen i NHL är 525.000 dollar, vilket i dagens dollarkurs motsvarar omkring 3,5 miljoner svenska kronor.

Lägg på sociala avgifter så räcker Stenbecks 17 miljoner till tre spelare ungefär,

Mer blir det inte.

Toppspelare i elitseriens, som Johan Davidsson eller Rickard Wallin, kostar HV och Färjestad fem miljoner kronor per säsong. Minst.

Så det som låter mycket, är i själva verket inte så mycket att leka med för nye sportchefen Stefan Nyman.

Vore jag Nyman skulle jag rikta in mig på två riktigt tunga backar med rötterna i Skåne.

I första hand hockeyns Greta Garbo – backen Kim Johnsson – som mer eller mindre gick under jorden efter sin hjärnskakning i Chicago i fjol. Kim fyller 34 år i mars och har fortfarande flera år kvar som toppback och han är fri från alla symptom.

Den andra är Andreas Lilja, nu i Anaheim Ducks, där han får slåss om en backplats.

Med Stenbecks pengar kan de betala Lilja samma lön som han har i Ducks, vilket är 600.000 dollar.

Det är en bra början.

• • •

Malmö ska satsa tio miljoner på nya spelare redan innan transferförnstret stänger den 31 januari och uppgifterna i Sydsvenskan stämmer.

Det känns inte som någon bra idé.

Det finns bara bottenskrapet kvar att värva just nu, ett gäng lycksökare som bara vill fylla på sina bankkonton.

Jag tror inte heller att Mif har minsta chans att gå upp i elitserien den här säsongen.

Vore jag Mif skulle jag spara de tio miljonerna och gå all in inför nästa i stället – och ha 10+17=27  extramiljoner i spelarbudgeten.

Någon annat känns bara som ren desperation.

Ibland blir jag så trött på den omvända logiken i alla dessa fula pååkningar som förekommit den här säsongen.

Där offret förvandlas till den skyldiga för att ”han inte höll upp huvudet”.

I detta grottmänniskoresonemang är det tillåtet att knocka varenda motståndare som stirrar ner i isen för ett ögonblick och det är inget annat fel än hans eget om han ligger där utslagen efteråt.

Nu är en spelare tacklingsbar så länge han räknas som puckinnehavare och det är självklart att man måste hålla uppe blicken när man åker med puck.

Men de fulaste smällarna kommer oftast när spelarna just passat pucken (och räknas som puckhållare till någon annan nuddar den).

Självklart ska man fullfölja tacklingar, men allt som sker mot huvudet måste straffas.

Och straffas hårt.