Naturligtvis ska alla tacklingar mot huvudet ge avstängning.

Oavsett om de kommer framifrån, bakifrån, från sidan eller underifrån.

Det ska inte vara en dedömningsfråga, där domaren eller disciplinnämnden ska avgöra om det var avsiktligt eller ej.

Hockeyn har inte råd med alla hjärnskakningar och i min bok är alla tacklingar mot huvudet onödiga. Vi har exemplet Anton Hedman, då han sänkte Frölundas dåvarade back Christoph Schubert och de flesta menade att det Schubert fick skylla sig själv eftersom han hade pucken och borde skyddat sig mot tacklingen.

Snacka om att vända på problemet.

Jag tyckte att det skulle varit avstängning och det står jag fast vid.

Det är skönt att en så stor spelare och opinionsbildare som Sidney Crosby håller med.

Han går ju själv omkring med en hjänrkskakning just nu och det var väl vad som behövdes för att debatten skulle komma igång borta i NHL.

Hjänrskakingar är hockeyns största problem och kan ge fruktansvärda och livslånga konsekvenser. Luleås Cam Abbott är senaste exemplet här hemma, Abbott som nu tvingas söka experthjälp i USA, då han inte blir av med problemen efter sin senaste hjärnskakning.

Calgarys Tom Kostopoulos blev avstängd sex matcher härmondagen, dä han sänkt Detroits back Brad Stuart med en tackling mot huvudet som var så avsiktlig att ingen kunde blunda. Stuart bröt till och med käken av smällen.

Så tacklingar mot huvudet ska alltid ge automatisk avstängning och utredas av disciplinnämnden. Det är en regel som måste införas senast till nästa säsong. Annars gräver hockeyn sin egen grav.

Och – folks – det går att tacklas ändå.

På ett schysst sätt.

Det är mitt råd.

Och speciellt som det blev ny torsk hemma mot Almtuna idag.

Conny Strömberg ska träffa sin rådgivare och Örebros starke man Mikael Fahlander idag och enligt Nerikes Allehanda ska han träna med Örebro nästa vecka.

Det är ju helt sjukt egentligen.

Först får han sparken och sedan får han fortsätta träna med laget.

Det är i alla fall ett tecken på att han är välkommen i omklädningsrummet och att lagkompisarna inte vänt honom ryggen.

Då tycker jag att han kan fortsätta spela också.

Att sparka ut Conny är ju i princip detsamma som att ge upp chansen att ta sig till elitserien. Spelare med så unika egenskaper som Strömbergs går inte att ersätta och speciellt inte så här sent på säsongen.

Det går mycket rykten om andra klubbar, men vad jag förstår är Leksand inte intresserade och Örebro vill ju inte heller släppa Conny till någon blivande kvalseriekonkurrent.

Timrå, kanske eller varför inte AIK?

De skulle behöva en playmaker i power play.

Å andra sidan räknas väl båda de lagen till potentiella kvalseriekonkurrenter till Örebro och då har Strömberg i princip yrkesförbud i Sverige och tvingas söka sig utomlands.

Så det enklaste lösningen för alla parter är att dra ett streck över det som hände i Ö-vik på julafton. Är det inte just den dagen man ska vara extra snäll?

De ryska juniorlandslaget kom äntligen hem till Moskva en dag försenade.

Storyn har ebbat ut nu, men var väl det största som hände under turneringen.

Ibland kan jag inte låta bli att tro att det var en planterad händelse för att ta fokus från kanadensarnas svidande nederlag i finalen. Att typ CIA låg bakom att ryssarna blev avkastade från planet som skulle ta dem hem till deras ryska julafton.

Man har väl sett för många filmer.

Så är det naturligtvis inte, men hela den här storyn besparade kanadensarna en massa negativ reklam i tidningar och tv-kanaler.

Allt fokus låg på de firande ryssarna dagen efter JVM-finalen.

Nu tror jag ändå inte att kanadensarna tar lätt på nederlaget.

En rekordpublik följde JVM-finalen på tv i Kanada och matchen rankas som ett av de värsta nederlagen i kanadensisk hockeyhistoria.

Det var det väl också om man ska vara ärlig.

Och inte bara det.

Det var så totalt okanadensiskt att vara sämst när det gäller.

Det ryska juniorlandslaget är äntligen på väg hem till Moskva igen, men de kommer missa sin ryska julafton som firas idag den 7 januari.

Efter att ha bivit avkastade från den ordinarie flighten i går kommer de att landa i Moskva i två olika omgångar i morgon förmiddag.

Så vad ska man säga om hela den här affären?

Storm i ett vodkaglas?

Lite åt det hållet tycker jag att det är, även om hela affären väckt enorma känslor i moralpredikanternas USA.

Det roligaste är ryska förbundets hemsida som meddelar att ”de ryska spelarna var lite extra upprymda efter segern och blev försenade på vägen till flygplatsen och därför missade flighten hem”.

Inte ett ord om att de blev utkastade från ett plan för att kaptenen och besättningen inte ansåg att de kunde genomföra en säker flygning med ryssarna ombord.

Nu läser jag att spelarhotellet Adam Marks kommer att kontrolleras av myndigheterna för att fastlå om de serverat alkohol till personer under 21 år. Det finns videobilder på när ryska spelare står och dricker ur ölflaskor i lobbyn, men ingen vet om de köpt ölen i baren eller hade med sig egna sixpacks.

Jag tror på det senare om jag känner ryssarna rätt.

Dessutom kan man ju undra om ryska förbundet verkligen räknade med en JVM-final, då de bokade in hela laget på en flight 06.15 efter en final och segerceremonier som var klara en bit efter midnatt.

Dessutom skulle spelarbussen lämna hotellet redan klockan 03.00.

Det blir inte mycket tid till sömn med de avgångstiderna.

Jag kan inte komma över den enorma uppmärksamheten runt ryssarnas guldfirande efter JVM-guldet i Buffalo.

När ryssar firar så firar de rejält.

Det är ingen nyhet.

Men att bli avkastade av ett plan är naturligtvis något som väcker uppmärksamhet – om nu inte kaptenen på planet var kanadensare och ville jäklas med ryssarna för att de vände och vann mot Kanada. Det är en teori som lagts fram.

Annars handlar det mest om att man inte får dricka på restauranger eller barer i delstaten New York om man inte fyllt 21 år.

Och ingen spelare i JVM är över 20.

Det finns videobilder när ryssarna står och dricker öl intill baren på hotellet de bodde på – men det är oklart om de köpt ölen i baren eller om de haft den med sig. Har de köpt den i baren är det ett brott i USA.

Klart är att en av de ryska ledarna hade med sin en flaska whisky in på isen redan då ryssarna firade guldet och att resten av ledarstaben drack någonting ur sina medhavda plastmuggar.

Jag har själv sett champagne och öl i varenda omklädningsrum efter varenda SM- och VM-final. Det är inget nytt.

Och hade inte ryssarna blivit avkastade av det där planet, hade förmodligen ingen brytt sig den här gången heller.

Nu finns det moralpredikanter i USA som kräver att ryssarna både ska bli av med sitt JVM-guld och stängas av på obestämd tid.

Ibland undrar man hur folk är funtade.

Hela ryska laget har blivit avslängda från flyget i Buffalo.

Och det handlade inte om två minuter för boarding.

Nej, hela laget och ledarstaben var så fulla och stökiga att piloten vägrade starta med ryssarna ombord.

Meningen var att de skulle flyga till Atlanta och sedan vidare till JFK-flygplatsen i New York och hem till Moskva därifrån. Ryssarna lämnade tydligen flygplatsen och tog in på ett hotell för att sova värsta ruset av sig.

Men det finns säkert någon stenrik oligark som är beredd att skicka över ett privatplan för att hämta dem.

Det hela inträffade på torsdagsmorgonen lokal tid, så ryssarna hade förmodligen inte hunnit festa färdigt.

Enligt busschauffören som körde dem till flygplatsen var några av spelarna så fulla att de fick bäras på bussen och väl på flygplatsen fick de bäras av igen. Kanske inte bästa tillståndet att flyga i.

Däremot är jag ganska säker på att ingen av dem kommer att få sparken när de landar i sina ryska klubbar.

Där förtsätter snarare festen.

Det kan ju vara ett intressant ämne mitt i Conny Strömberg-debatten här hemma.

Rysslands vändning i JVM-finalen mot Kanada i natt är nog något av det sjukaste jag varit med om i idrottssammanhang.

En historisk klassiker.

Och en av idrottshistoriens värsta kollapser.

Efter två perioder fanns det bara ett lag på banan och Kanada ledde med 3-0. Marie Lehmann sa skämtsamt till Micke Renberg i Svt-studion att det fanns inget värre än att leda med 3-0 i hockey, ett klassiskt Håkan Södergren-citat, men hon sa det mer som ett skämt.

Så hände det omöjliga.

Två snabba mål i början av den tredje perioden – det gick bara tretton sekunder mellan 1-3 och 2-3 – startade en av de största mentala härdsmältor jag varit med om.

Självförtroendet bara blåste bort och Kanadas målvakt Mark Visentin gick från levande vägg till vidöppen svängdörr.

– Det är vår ryska karakatär. Vi ger aldrig upp, förklarade ryske stjärnan Kuznetsov efteråt.

Jo, pyttsan.

Karaktär har väl knappast varit en beskrivning av rysk hockey de senaste åren. De har varit värre än Sverige på att vara sämst när det gäller. Brakförlust i kvarten mot Kanada i OS, förlust med ett rent stjärnlag i VM-finalen mot Tjeckien förra våren.

Nej, det här var något annat.

Ett helt nytt Ryssland som mirakelvände mot Finland i kvartsfinalen där 1-3 blev 4-3 i sudden, en sen kvittering och vinst på straffar mot Sverige och 5-0 i sista perioden mot Kanada.

Det stod Ryssland på brösten på spelarna, men de spelade som kanadensare brukar göra. De gav aldrig upp.

Samtidigt bjöd kanadensarna på det här. Skotten i sista perioden blev 10-9 till Ryssland.

Visentin släppte in varannat skott han fick på sig.

Det var en kollaps.

Samtidigt tror jag att det här kan vara början på en ny storhetstid för ryssarna. De har fått igång sin juniorverksamhet, det byggs hela tiden nya hallar och det pumpas in miljoner i ungdomshockeyn.

Och har det ryska hockeypsyket blivit som det vi såg i Buffalo i natt, så blir ryssarna livsfarliga i framtiden.

Sverige blir fyra i JVM efter 2-4 i bronsmatchen mot USA.
Det är första gången på fyra år som Sverige inte tar medalj och sämsta placeringen på fem.
Det är många som har analyserat varför, men jag tror det stod klart redan innan turneringen startade.
Det här laget saknade spetsspelare och den som hade störst chans att bli det – Gabriel Landeskog – kom skadad till turneringen och kunde bara spela en match.
Det finns en intressant jämförelse att göra med de tre tidigare JVM-turneringarna, där Sverige tagit medalj varje gång och spelat JVM-final två av gångerna.
Dessutom har Sverige gått direkt till semifinal i alla de turneringarna, så varje gång blev det totalt sex matcher.
Jag har ställt samman topp tre i den interna svenska poängligan i var och en av turneringarna och det är intressanta siffror:

2011
Patrik Cehlin                   4  2  6
Jesper Fasth                   4  2  6
Sebastian Wännström    3  2  5
2010
André Petersson            8  3  11
Magnus Pääjärvi            3  7  10
Anton Rödin                   3  7  10
2009
Erik Karlsson                  2  7  9
Mikael Backlund             5  2  7
Magus Pääjärvi              2  5  7
2008
Robin Figren                  5  2  7
Mikael Backlund            3  4  7
Patrik Berglund              3  4  7

Bästa poänggörarna i år – Patrik Cehlin och Jesper Fasth – hade inte platsat bland topp tre i någon av de tidigare turneringarna.
Fjolårets JVM-lag var samtidigt det bästa Sverige haft på papperet sedan Foppa och Näslunds JVM 1993 och även om det bara blev brons, så vimlade det laget av spetsspelare som öste in mål.
Omgivningen gjorde samtidigt alla bättre och en underårig Anton Lander gjorde åtta poäng i fjol (5+3) mot fyra i år (1+3).
Anledning två är att Sveriges målvaktsspel inte fungerade i slutspelet, men det har det inte gjort när det gällt i de tidigare turneringarna heller, trots Jacob Markström i målet.
Den bistra sanningen är också att Småkronorna är inne i en nedåtgående trend.
Placeringarna i de tre senaste JVM-turneringarna är 2-3-4 och det är inte omöjligt att den raden fortsätter nästa år.
Ryssarna har kommit igång ordentligt med sina juniorer och eftersom alla stannar på hemmaplan i KHL numera är i stort sett varenda rysk talang tillgänglig för JVM-spel.
Sverige är fortfarande med toppgruppen på fyra lag och kommer vara det även nästa år. Närmast står Finland även om de fick stryk av Schweiz i matchen om femtre pris. Men tjeckerna har svaga kullar, slovakerna är under isen och Schweiz kan tråka till sig en knallseger då och då, men håller inte i långa loppet.
Sveriges problem är fortfarande att man inte kan vara bäst när det gäller. Det klarade inte ens superlaget i fjol, då det blev 2-5 mot USA i semifinalen.
Den här gången gjorde Sverige sin bästa match i gruppspelet mot Kanada och var bäst när det INTE gällde.
Här gäller det för svensk hockey att tänka om – och tänka rätt.
Dessutom var det klantigt av Roger Rönnberg att kasta ett helt köttben till kanadensarna efter gruppspelssegern och säga att både Ryssland och Tjeckien varit tuffare att försvara sig mot.
Naturligtvis högg de direkt och utnyttjade tändvätskan maximalt.
Som de alltid gör.
Det är kanske det som behövs även hos svenskarna.
Den svenska neutraliteten är bara en belastning i vissa sammanhang.

Örebro valde att sparka Conny Strömberg, då sportchefen Lars ”Mozart” Andersson valde att bryta med spelgeniet bara minuterna innan nedsläpp hemma mot Mora.

Sedan stod han i båset och såg sitt Örebro få storstryk då Mora vann med 5-0 på bortaplan.

Big mistake, som Arnold Schwarzenegger säger i ”Last Action Hero”.

Jag tror inte Örebro har en chans i en kommande kvalserie utan Conny Strömberg i laget. Han är den där spelaren som gör hela skillnaden.

Och jag tycker att Strömberg skulle fått spela redan i matchen mot Mora.

Sedan incidenten och natten i fyllecell i Ö-vik har ju Strömberg spelat en match (han gjorde 1+1 mot Borås), så det här känns som ett retroaktivt straff i så fall.

Nu vet jag inte hela sanningen och Strömberg har säkert gett både ”Mozart” och Peter Andersson många sömnlösa nätter. Å andra sidan är det något man får räkna med då man värvar en kille som Conny.

Man får ta det onda med det goda, så att säga, även om det är klubbens skydlighet att det blir mindre av det onda.

Men jag tror inte Conny Strömberg får några problem att hitta en ny klubb och jag har svårt att tänka mig att han trampar i klaveret en gång till den här säsongen.

Hade Conny Strömberg spelat i NHL hade han förmodligen satts i ett professionellt behandlingsprogram efter att ha tittat för djupt i flaskan för andra gången under en och samma säsong.

Senaste spelaren i NHL som skrevs in för rehab var Nashvilles Jordin Tootoo, som får full lön under hela behandlingstiden.

Nu finns inte lyxen med dyra behandlingsprogram i svensk hockey och jag vet inte ens om Conny Strömberg är i behov av det heller.

Men att ha gjort bort sig två gånger bara fram till jul, är definitivt en gång för mycket.

Samtidigt tror jag Örebro gör ett stort misstag om de kickar Conny Strömberg.

Han är ett geni i sina bästa stunder och ovärderlig i power play. Om Örebro har ambitionen att slåss om en elitserieplats framåt vårkanten behöver de Conny Strömberg, som toppar Hockeyallsvenskans poängliga tillsammans med Malmös Carl Söderberg.

Han behöver stöd och hjälp och inga kalla händer.

Nu vet jag inte om det varit fler incidenter i Örebro – troligen har det ju varit det – och att ”måttet är rågat” för att citera Per Ledin.

Men i så fall tror jag inte att Conny Strömberg kommer att sakna anbud från andra klubbar.

Vad jag vet är att han snabbt blivit den största profilen i en klubb som levt i skuggan i flera år och satt Örebro på hockeykartan.

Han är den där typen av lirare som alltid gör att man går ifrån en hockeymatch med ett litet leende.

Talangmässigt håller han absolut världsklass om vi ser till handleder och spelförståelse. Hade man skruvat Peter Forsbergs vinnarskalle på Conny Strömbergs kropp hade han varit stjärna i NHL idag.

Det är nämligen skallen som tar folk till NHL, mer än något annat.

Den mentala styrkan har väl inte varit Conny Strömbergs starkaste sida genom åren och det är därför hans meritlista ser ut som den gör. Han har levt ett kringflackande liv och spelat i ligor de flesta knappt hört talas om, men nästan alltid öst in mål och passningspoäng och kunnat kalla sig skyttekung.

Jag hoppas att Örebro ger honom en chans till.

Både för Connys och deras egen skull.