Det tog 35 omgångar för HV 71 att ta sig till förstaplatsen i elitserien.
Och där kommer de att bli kvar.
Alla bitar har plötsligt fallit på plats och Fredrik Bremberg är uppe i sex poäng på de två senaste matcherna, efter ett mål och en assist i seriefinalen mot Färjestad (5-2).
Nu känns han som det nyförvärv alla trodde att han skulle bli redan i höstas.
Dessutom gjorde Johan Davidsson både sin 500:e och 501:a grundseriepoäng med sina två mål.
Nej, HV 71 är på väg mot både serieseger och sitt andra raka SM-guld.
Efter 20 spelade omgångar låg HV 71 hela fjorton poäng efter då serieledande Luleå och var bara tre poäng från en plats under slutspelsstrecket.
På de femton senaste har man trampat på gasen.
Inget kan stoppa dem nu
• • •
Skellefteå vann igen, nu med 4-1 hemma mot Timrå. Nu blir de snart ännu starkare, då JVM-spelarna är tillbaka. Skellefteå och Färjestad slåss om andraplatsen bakom HV 71 och det känns som det är fördel SAIK. Det känns inte som det lossnat riktigt för Färjestad, trots topplaceringen. Nu är de ursäktade för förlusten mot HV, då de saknade åtta spelare på grund av skador och sjukdomar.
• • •
Modo visade sin klassiska brist på kontinuitet, då två raka segrar inte blev tre efter förlusten borta mot Södertälje (3-4).
Många har redan räknat bort SSK, men jag gör det definitivt inte.
De är tillräckligt starka för att hänga kvar utan att kvala.
Däremot ligger Timrå risigt till. Där har det mesta gått i baklås.
Och tänk er en kvalserie med både Timrå och Modo.
Vilka derbyn.
Det är inte helt omöjligt, men jag tror fortfarande att en av kvalserieplatserna är vikt för AIK, som inte spelade i den här omgången. Modo, Timrå och SSK får göra upp om den andra.
• • •
Luleå tappade en ledning med 3-1 mot Frölunda, men kom tillbaka och vann med 4-3 efter sudden.
Starkt av norrbottningarna som sakta dalat från förstaplatsen.
Men trenden är ändå nedåtgående och Luleå får se upp med Linköping som är på väg upp.
• • •
Form är alltid intressant och vi kan titta på hur det sett ut på sista tiden.
Hur trenden är.
Då väljer jag att titta på de senaste tio omgångarna och slås av hur lik den tabellen är de flestas utgångstips inför säsongen.
Men jag vill samtidigt varna alla Timrå-fans. Blunda nu om ni är känsliga.

Lägg märke till att stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården inte är medräknat. Det spelas 11 januari.

JVM-hjältarna från Tjeckien 2008 var de som startade haussen kring Småkronorna som hållit i sig de senaste åren.
Ett lag som var långt ifrån favorittippade, men som växte under turneringens gång och sedan pressade Kanada in i sudden death i JVM-finalen.
Ett lag värt att hyllas och de som varit närmast att göra det ”omöjliga”.

Nu tror jag festen snart kan vara över, då det kommer tunnare svenska årgångar och kanadensare, amerikaner och ryssar knappast lär bli sämre.

Men det kan vara intressant med en tillbakablick på JVM-laget 2008 och titta på vilka de var – och vad som hände sedan. Håll till godo.

JVM-laget 2008

Målvakter:
Jhonas Enroth – lämnade Södertälje för Buffalos organisation efter JVM-säsongen. Har NHL-debuterat, men mest spel i farmarlaget Portland Pirates.
Stefan Ridderwall – spelar elitseriehockey i Djurgården.
Backar:
Eric Moe – i TImrå då, i allsvenska Leksand idag.
Johan Motin – i Färjestad då, nu lagkompis med Linus Omark i Edmontons farmarlag Oklahoma City Barons.
Kristofer Berglund – värvades från Björklöven till Luleå efter JVM-succén. Numera i Färjestad.
Victor Hedman – redan etablerad i NHL och Tampa Bay Lightning.
Jonathan Carlsson – gjorde ett försök i Nordamerika i fjol, men tillbaka i Brynäs nu.
Oscar Eklund – stabil elitserieback i Djurgården.
Niclas Andersén – kvar i Brynäs.
Forwards:
Mario Kempe – spelade juniorhockey i kandadensiska QMJHL JVM-säsongen, sedan via Rögle till Djurgården där han finns idag.
Carl Hagelin – spelar fortfarande collegehockey för University of Michigani USA som han gjorde även JVM-året.
Patrik Berglund – kapten i JVM-laget och lämnade Västerås för St Louis Blues i NHL direkt efter säsongen. JVM-lagets stora stjärna.
Tobias Forsberg – tillhörde Modo JVM-året. Numera i allsvenska Västerås.
Patrik Lundh – tillhörde Malmö 2007-08 och gick sedan via Bofors till Färjestad där han finns idag.
Joakim Andersson – lämnade Frölunda inför den här säsongen och spelar AHL-hockey i Detroits farmarlag Grand Rapids Griffins.
Magnus Pääjärvi-Svensson – blev Sveriges yngste JVM-spelare genom tiderna 2008. Numera i Edmonton Oilers.
Mikael Backlund – har varit i Calgary Flames hela säsongen, men nedskickad till farmarlaget Abbotsford den 2 januari.
Robin Figren – gjorde en elitseriesäsong i Djurgården efter JVM-silvret. Nu i NY Islanders farmarlag Bridgeport Sound Tigers. Svensk målkung i JVM med sina fem mål.
Tomas Larsson – hårdingen från Skellefteå är numera i allsvenska Malmö.
Tony Lagerström – gick från Södertälje till Mora säsongen efter JVM. Där är han kvar.
Oscar Möller – spelade juniorhockey i kanadensiska WHL JVM-året. Nu försöker han etablera sig i Los Angeles Kings.
Johan Alcén – gick från Brynäs till Rögle och vidare till Leksand. Där finns han idag.

Jag hade sett fram emot en stenhård batalj i JVM-semifinalen mellan Kanada och USA.

Men Kanada kom ut som ett nytt lag och körde över de regerande J20-världsmästarna på deras egen hemmaplan.

Det var inget snack.

Det blev 4-1 till slut, men matchen var över redan efter en period då kanadensarna ledde med 2-0.

Det bara small direkt från nedsläpp och amerikanarna var aldrig med i matchen.

Samma Kanada som såg så usla ut då Sverige slog dem med 6-5 på straffar i sista gruppspelsmatchen.

Men i natt var det ombytta roller.

Svenskarna såg ut som de var kvar i gruppspelslunken, medan kanadensarna kom ut och var bäst när det verkligen gällde. Vilken skillnad det var.

Det var som om coachen Dave Cameron släppt ut ett gäng galna hundar på isen och jag är imponerad av den hundraprocentiga koncentrationen och arbetsinsatsen som kanadensarna alltid plockar fram när det behövs. De sitter till och med och sniffar ammoniak i båset inför perioderna för att riktigt piggna till.

Så med facit i hand hade Sverige ingenting för att de vann JVM:s tuffaste grupp.

Det är tvåan Kanada och trean Ryssland som spelar JVM-final den 5 januari, två lag som Sverige slog i grundserien.

Snopet är bara förnamnet.

Sverige år borta ur JVM, trots att jag vet att det är en bronsmatch kvar att spela.

Men det känns så.

Svensk hockey har återigen visat upp sin största svaghet.

Förmågan att vara bäst när det gäller.

Det gäller inte bara Småkronorna.

De senaste tio månaderna har jag sett ett svenskt Dream Team åka ut i en OS-kvartsfinal mot Slovakien (3-4), sett Sverige tappa en säker seger i VM-semifinalen mot Tjeckien och så Småkronornas förlust mot ryssarna i Buffalo.

Den senare hade stora likheter med Tre Kronors semifinal mot tjeckerna i VM i våras, där de blivande världsmästarna kunde kvittera till 2-2 med åtta sekunder kvar att spela och sedan avgöra på straffar.

Känns det scenariot igen?

Nu tror jag Sverige får vänta länge på ett nytt JVM-guld.

Det här JVM-laget var snäppet sämre än i fjol och nästa år tror jag Småkronorna tappar ytterligare.

Sverige har haft några fantastiska årgångar, men det börjar mattas av de kommande åren då det var ovanligt låga födelsetal i Sverige de årgångarna och sämre bredd.

Kan man kalla det ett fiasko?

Ja, det är inte helt fel då svenskarna gör sin sämsta match i turneringen och ryssarna hade två matcher på 20 timmar i benen, när JVM-semfinalen gick till förlängning.

Det var matchboll Sverige, men det slutade med dubbelfel.

Ryssarna hade de spetsspelare som avgör i en straffläggning och när det väl gick så långt var Sveriges öde beseglat som det brukar heta.

Tråkigt, naturligtvis, men livet går vidare.

Idrottsvärlden är ju en grym bransch, där det bara finns svart eller vitt.

Och ska så vara också.

Det finns inget svartare än en förlust.

Nu har Sverige ett antal spelare som kan vara med även nästa år, men som Adam Larsson spelade mot Ryssland har jag svårt att se honom någon annanstans än i NHL nästa säsong – och inte tillgänglig för JVM.

Dessutom vill ju förbundet tvinga alla spelare födda 1993 och senare att skriva på ett slavkontrakt som gör dem livegna till 22 års ålder.

Det kan jag garantera att ingen – eller ett ytterst fåtal – kommer att göra.

Om inte förbundet backar har vi inte ens ett JVM-lag 2013.

Eller rättare sagt:

Gå tillbaka till det som gällde ända fram till och med 1995.

Då spelades JVM som en rak serie mellan åtta lag och bästa laget vann till slut.

Eller oftast.

Jag kan förstå att Internationella Ishockeyförbundet ville ha lite spänning i en turnering som fram till dess bara handlat om två lag: Sovjetunionen/Ryssland och Kanada.

På de första 21 JVM-turneringarna delade de på 19 av gulden som delades ut. Sverige (1982) och Finland (1987) var de enda som bröt trenden.

Men idag är läget ett annat. Det är liten risk att turneringen avgörs tidigt och blir ointressant i förtid.

Dessutom är det alltid rättvisare med seriespel.

Det skulle inte vara några problem att stryka bort två lag och gå ner från dagens tio till åtta igen.

Det är ändå bara utfyllnad på platserna 9-10 som med Norge och Tyskland i år.

Då får vi sju stenhårda matcher för alla lag och en fest som inte behöver avgöras genom tur och tillfälligheter. Dessutom tror jag Sveriges chanser att vinna turneringen skulle öka betydligt.

Det blev Ryssland i semifinal i JVM.
Ryssarna som vann en rysare mot Finland med 4-3 efter förlängning i natt.
Och det är klar fördel Sverige.
Nattens match tog slut strax efter tio på kvällen lokal tid borta i Buffalo och ryssarna ska stå på isen igen klockan 15.30.
Det ger dem bara drygt sjutton timmar att återhämta sig mot svenskarna som fått vila och ladda i två dagar.
Men jag räknar inte med någon lätt match för det.
Det är naturligtvis en fördel att gå direkt till semi, men årets ryska lag har visat en moral och lagsammanhållning som ryssarna saknat tidigare.
Vändningen mot Finland i morse, då 1-3 blev 4-3, är ett klart bevis på det.
Sverige vann med 2-0 i grundserien, men är det lag som pressat svenskarna hårdast.
I den matchen var det målvakten Robin Lehner som räddade segern.
Men innan dess såg jag Sverige slå Ryssland i tre raka JVM-turneringar.
I fjol blev det klara 4-1 i kanadensiska Regina och året innan i Ottawa ännu klarare 5-0 i ett fullsatt Civic Centre.
Och 2008 vann Sverige i semifinalen i tjeckiska Liberec med 2-1.
Men fortsätter vi tillbaka i turneringarna på 2000-talet blir det inte lika roligt.
Jag har inte glömt semifinalförlusten i Leksand 2007, då ryssarna vann semifinalen med 4-3 mot Nicklas Bäckström, Linus Omark och de andra svenska profilerna.
Den sved.
Nu har Sverige tappat en nyckelspelare som Gabriel Landeskog och backen Adam Larssons ljumskar krånglar.
Dessutom såg inte målvakten Robin Lehner ut som någon vinnare i senaste matchen mot Kanada, även om svenskarna lyckades vinna ändå.
Ryssland har också två av turneringens bästa individuella spelare i Evgenij Kuznetsov och Vladimir Tarasenko.
Kuznetsov vet jag att många svenska NHL-scouter gillar och i morse vände han nästan ensam matchen mot Finland med sina två mål och en assist, inklusive matchavgörande 4-3 i förlängningen.
Så jag är inte bergsäker på att Sverige ens tar sig till final, även om de har allt på sin sida.
Både självförtroende och utvilade kroppar.
Blir det förlust finns absolut ingenting att skylla på.
Men det hoppas jag att svenskarna ska slippa.

Det var Fredrik Bremberg show i Jönköping, då han nästan ensam sänkte sitt gamla lag Djurgården med tre mål och en assist i en repris på SM-finalen som slutade 6-2 till slut.
”Linkan” hade gjort ett mål på sina tidigare 26 matcher i HV.
Så är ”gamle” Linkan tillbaka?
Nej, jag kräver mer och fler stormatcher om han ska vara tillbaka i min bok.
Det här bevisar ingenting, även om det borde vara ett gigantiskt lyft för självförtroendet.
Nu var det nästan som djurgårdarna själva tyckte synd om sin gamla lagkompis och bjöd honom på två av målen.
Först när Staffan Kronwall tappade pucken på offensiv blå och släppte ”Linkan” fri med Stefan Ridderwall. Men avslutet var iskallt, då ”Linkan” skickade upp pucken i Riddarns vänstra kryss.
Sedan styrde Bremberg en puck mot mål nästan från blå, en puck som knappt hade styrfart när den av obegriplig anledning gled in bakom Ridderwall.
Årets målvaktstavla på årets andra dag.
Det betydde 3-2 för HV 71 och blev dessutom matchavgörande.
Men ”LInkans” tredje mål går inte att klaga på, då han åkte sig fri och satte pucken mellan benen på Ridderwall med en backhand.
Det var ändå en smakstart på 2011 för Fredrik Bremberg.
Mångmiljonvärvningen som nästan varit hånad i höst efter ett mål och sex ass på 26 matcher.
Men nu är HV 71 tillbaka där de hör hemma och Linkan är tillbaka i den kedja han var tänkt från början – med Kamil Piros och Kris Beech.
En andrakedja i ett lag som HV 71, vilket säger allt om bredden i det laget.
Det känns som HV har två dödliga vapen i fortsättningen.
• • •
Ny förlust för Luleå (0-2 borta mot Brynäs) och norrbottningarna börjar se ut som de flesta trodde från början.
Luleå sjönk därmed till en fjärdeplats i tabellen och det är faktiskt sämsta placeringen på hela säsongen.
Luleås har intagit u-båtsläge.
De sjunker sakta i tabellen, där storlagen vaknat nu.
Framförallt Frölunda som krossade SSK hemma med 4-0 och är på väg åt andra hållet.
Det skiljer fortfarande elva poäng mellan Luleå och Frölunda, men jag undrar om inte göteborgarna snart ätit upp det. Också.
• • •
AIK går aldrig att räkna ut verkar det som.
Nu studsade de tillbaka efter 3-1 hemma mot Timrå och passerade även medelpadingarna i tabellen.
AIK har fortfarande häng på en slutspelsplats efter 34 spelade omgångar.
Bara det är en bragd.
Timrå får se upp nu, då även länsgrannen Modo är på väg upp efter 5-2 mot Linköping.
Min känsla är att formstarka Modo snart är förbi.

Det är 30 år sedan Sverige vann ett JVM-guld senast.

På de åren har det varit nära, så nära det någonsin kan bli vissa gånger.

Men förbannelsen har levt vidare.

Sveriges enda JVM-guld är fortfarande det i tyska Füssen 1981.

Det närmaste Sverige kommit i de senaste turneringarna var när de tvingade Kanada till sudden death i Tjeckien 2008. Men ett typiskt kanadensiskt skitmål avgjorde den finalen.

Det har varit flera sådana matcher under resans gång. Som 1989, då Sverige gjorde mål mot Sovjetunionen med två puckar på isen. Domarna ansåg att Sverige gjort mål med ”fel” puck och där rök det guldet. Det var för övrigt blivande storstjärnan Sergej Fedorov som tappade den extra pucken ur brallorna när Sverige pressade som värst. Han snott VM-pucken i utvisningsbåset för att ta med sig som souvenir hem till dåvarande Sovjet.

I Stockholm och Gävle 1993 hade Småkronorna den bästa VM-kedjan genom tiderna med Peter Forsberg, Markus Näslund och Niklas Sundström. De öste in mål och slog rekord som fortfarande stod sig. Men de förlorade en enda match – den mot Kanada med 4-5 – och där rök det guldet. Trots att svenskarna var överlägsna.

Nu lyckades Roger Rönnberg reta upp kanadensarna, då han sa att både Ryssland och Tjeckien varit svårare att möta för det svenska försvaret. I många kanadensiska ögon är det en ren förolämpning och krigsförklaring inför en eventuell final, även om den kanadensiska coachen Dave Cameron tog det med visst jämnmod.

Nu ska vi inte glömma att svenskarna har en tuff semifinal mot antingen Ryssland eller Finland.

Jag tror det blir Ryssland, även om Finland imponerat stort och inte förlorat en enda match vid full tid. Finländarna har bara släppt in fyra mål på lika många matcher och pressade USA till förlängning.

USA och Kanada kommer att mötas i den andra semifinalen och jag hoppas faktiskt Kanada vinner. USA har varit JVM:s bästa lag så här långt och har bästa målvakten i Jack Campbell, även om knappa 2-1 mot Schweiz knappast imponerade i sista gruppspelsmatchen.

Men blir det USA i en final väntar ytterligare en förbannelse.

Sverige har inte slagit USA i ett JVM-slutspel sedan 1996 och i fjol blev det klara 5-2 till amerikanerna i semifinalen.

Därför tänker inte jag lova något guld eller ha några stora förhoppningar på Sverige den här gången.

Desto större glädje om förbannelsen bryts.

Sverige bjöd på en riktig nyårskaramell i JVM.

Bragden i Buffalo.

6-5 mot Kanada efter straffar och nu blir det en ny JVM-final.
Jag kan inte tänka mig något annat, nu när svenskarna slipper USA i en ny semifinal.
Det blir Kanadas problem.
Men JVM-guld?
Nej, jag tror inte det.
Det känns inte direkt politiskt korrekt att säga det efter bragden i Buffalo i natt, där svenskarna knäckte Kanada.
På straffar dessutom.
Sverige var bäst i tre perioder, svenskarna vann skotten och framförallt:
Sverige var bäst då det gällde.
Straffläggningen blev inte ens spännande sedan Oscar Lindberg satt första straffen.
Men för mig var det en repris på grundspelet i Tjeckien 2008, då svenskarna vände 0-1 i sista perioden mot Kanada och vann med 4-3.
Den matchen var ännu mer imponerande än den i natt, då svenskarna inte alls var favorittippade 2008.
Då var det en jätteknall.
I natt var det ändå ganska väntat att Sverige skulle utmana Kanada, även om de inte var favoriter.
Men jag är imponerad av ett lag som kan utmana Kanada offensivt och vinna trots att målvakten Robin Lehner inte hade en kväll han kommer att skriva hem om.
Men det här laget påminner om det 2008.
Genombrottsåret och Sveriges steg in i världstoppen bland juniorer.
Både i Ottawa 2009 och i Regina/Saskatoon i fjol hade Sverige lag som förväntades gå till final.
I år var det en annan femma.
Ett lag utan de där riktiga storstjärnorna och med Roger Rönnberg som ensam ansvarig i det svenska båset.
Det var många frågetecken.
Nu är det ingen tvekan längre.
Det här laget har andra kvaliteter.
Det finns en lagsammanhållning och ett gemensamt go som kan fälla även kanadensare i en match då det verkligen gäller.
Ett lag som vinner trots att målvakten Robin Lehner inte spelar på topp.
Ett lag som klarar flytten från B-hallen i Niagara Falls och 1500 åskådare till HSBC Arena i Buffalo och drygt 18.000 utan att blinka.
Det är ett styrkebesked.
Vilka killar.
Men samtidigt vet alla att det är nu JVM börjar.
Precis som i VM handlar gruppspelet bara att positionera sig, men i JVM finns moroten att undvika en tröttande kvartsfinal.
Det ser jag som Sveriges största framgång i natt.
Laget slipper kvarten och tvingade ut Kanada på USA:s halva – om nu inte arrangörerna hittar på någon konstruktion som gör att de två storfavoriterna tvingas mötas i en semifinal.
Men det tror jag inte.
Det mesta pekar på att Sverige får möta Ryssland igen i en semifinal.
Då ligger vägen öppen till en ny JVM-final mot USA eller Kanada.
Det är då det verkligen gäller, precis som det gjort de senaste tre åren.
Det brukar heta tredje gången gillt, men den gränsen passerades i fjjol.
Fjärde gången gillt?
Jag hoppas det.

Ja, vad kan det vara, undrar ni?

Jag vet vad jag tycker.

Att europeiska stornationer som Sverige, Ryssland och Tjeckland tvingas spela i en arena som inte ens platsar som divsion I-rink hemma i Sverige. En av de pinsammaste JVM-arenor jag sett genom åren.

Det är ett hån att kalla det arena.

Plåtlada är vad det handlar om.

Det går in 1500 åskådare i Dwyer Arena i Niagara Falls och den sida vi ser vid tv-sändningarna här hemma är en stor vitmålad plåtvägg utan åskådarplatser.

Bara det är pinsamt.

Ännu pinsammare:

Kanada spelar i samma grupp som svenskar och ryssar, men de har spelat alla sina matcher i NHL-arenan HSBC Arena i Buffalo. Även matchen mot Norge.

Där går det in nästan 20.000 åskådare.

Det är som att arrangera JVM i Sverige och låta Kanada och USA spela sina gruppspelsmatcher i Haninge, medan Sverige och Ryssland spelar alla sina i Globen.

Nu får Sverige flytta in i den stora JVM-arenan först på nyårsafton och enda anledningen är att man möter Kanada. Kanada som naturligtvis har en stor fördel av att ha spelat tre matcher på samma is, medan svenskarna får byta från pytterinken Dwyer till väldiga HSBC.

Jag hoppas de tar det på rätt sätt.

Men samtidigt är jag inte särskilt upprörd. Rent kommersiellt är det naturligtvis helt rätt att publiklagen USA och Kanada spelar i största arenan.

Det jag retar mig på är att det är så enorm skillnad mellan de olika arenorna. Den skillnaden har inte funnits på något av de JVM jag bevaka genom åren.

Och absolut inte i Kanada de senaste två åren.

Det går att anklaga kanadensare för mycket, men de har aldrig placerat motståndarna i en skrubb innan allvaret börjar.

• • •

Seger mot tjeckerna igår, men jag kan inte säga att svenskarna imponerat på mig så här långt. Det har sett ut ungefär som jag väntade mig.

Det stora testet kommer mot Kanada på nyårsafton, men jag är ganska säker på att kanadensarna vinner den matchen. Då blir det Schweiz i en kvartsfinal och ganska säkert USA i en semi.

Hade det varit 2009 eller 2010 års JVM hade jag haft ett större hopp än jag har just nu. Det behöver inte betyda att Sverige är chanslöst. Men de årgångarna var bättre. Betydligt bättre.