Elitserien har en förmåga att anpassa sig till förhandstipsen.
Nu ser det ut att bli samma visa som vanligt.
Luleå förlorade seriefinalen mot Skellefteå och är nere på en tredjeplats i tabellen efter 1-2 hemma mot Skellefteå.
Så lågt har inte Luleå legat sedan premiäromgången, då man vann med 3-1 borta mot Södertälje och låg trea enbart på grund av målskillnaden.
Är festen slut i Luleå?
Ja, jag tror det.
Det verkliga festen i alla fall.
Luleå går till slutspel, men jag tror det tar slut i en kvartsfinal.
• • •
Elitserien är alltid lättare att förutsäga än fotbollsallsvenskan.
Där kan man gå från SM-guld till snudd på kvalspel på en säsong (läs AIK), trots i stort sett samma spelarmaterial.
Av de sex lag jag tippade topp-6 är fem lag rätt och det är – fullt logiskt – samma på nedre halvan.
Det är i stort sett bara Luleå som överraskat och stört ritningarna en aning.
Några större överraskningar än så är det inte.
• • •
Det känns också som AIK är på väg mot den sistaplats som alla tippade på förhand.
AIK har fortfarande häng på en slutspelsplats, men alla pilar pekar nedåt.
Det går att skylla på alla skador laget drabbats av, men det är också svagheten med en tunn trupp.
Den är alltid extra skadekänslig.
Efter 1-4 borta mot Linköping är AIK närmare jumboplatsen än på väldigt länge.
• • •
Modo reste sig borta mot Brynäs och jag tror det var säsongen viktigaste seger (3-2) för ångermanlänningarna.
Inte bara för att man vann, utan för att lagets båda miljonförvärv från Slovakien levererade.
Lubos Bartecko gjorde 1-0 och Ladislav Nagy gjorde Modos två övriga mål, inklusive segermålet 3-2.
Det som imponerade var Nagys 3-2, då han kastade sig fram och tryckte in pucken med en vilja och risk för egen hälsa som man inte brukar se hos importerade slovaker.
Det lovar ett Gott Nytt År i Ö-vik.

• • •
Annars är det de gamla favoriterna som imponerar mest just nu.
Färjestad är serietvåa efter att ha brutit Djurgårdens förlustfria rad på tio matcher och vunnit med 4-2 på Hovet.
Färjestad kanske är det lag som imponerat mest på mig.
De har inte spelat riktigt bra på hela säsongen, men är ändå med i toppen.
Där finns en dold agenda.

Det är kanske att gå händelserna i förväg, men alllt pekar på att Sveriges kvartsfinalmotståndare bestäms i kväll då Slovakien och Schweiz möts i JVM.

Jag räknar Sverige som klar grupptvåa efter segern mot Ryssland.

Tjeckien är på dekis på juniorsidan och borde bli en enkel match i kväll för svenskarna. Däremot är jag ganska övertygad om att Kanada vinner Sveriges grupp – om nu inte Robin Lehner är rena väggen igen.

Om vi ska fortsätta blicka framåt blir det i så fall repris på semifinalen från i fjol.

En semi mot hemmanationen – och favoriterna – USA i HSBC Arena i Buffalo.

Mycket att se fram emot med andra ord.

Frågan inför den här JVM-turneringen var hur Småkronorna skulle klara sig utan Jacob Markström.

Svaret kom i natt:

Bättre.

Robin Lehner var rena väggen när Sverige slog Ryssland med 2-0.

En King Kong i målvaktsdräkt.

Det var pecis det besked jag ville ha.

Det går att snacka hur mycket som helst om taktik, sätta press och power play och box play.

Men i den här typen av korta turneringar handlar det egentligen om en enda sak som avgör i slutändan.

Målvaktsspelet.

Robin Lehner har alltid gått sin egen väg, coachad sedan barnsben av sin pappa målvaktstränaren Michael Lehner. Mannen bakom Henrik Lundqvist.

En kontroversiell målvaktstränare som inte alltid passat in i den sociala idrottskultur som råder i Sverige. Men slutresultatet går inte att klaga på.

Robin Lehner har exempelvis redan debuterat i NHL, vilket Markström inte fått göra hittills.

Dessutom var Markström aldrig bäst när det gäller. Varken i Brynäs eller i juniorlandslaget. Han har varit suverän i grundserier och gruppspel, men när det kommit till måstematcher har han svikit. Han är naturligtvis en fantastisk målvaktstalang, men han har haft en förmåga att bli alldeles för övertänd när det verkligen gällt. Och då har det låst sig.

Jag tror mer på iskalle Robin Lehner.

Han är Sverige hopp.

Annars var väl inte själva spelet i natt mycket att hurra över.

Det här laget är inte lika bra som de senaste årgångarna, men har en målvakt som ensam kan vinna matcher åt laget.

Det är värt mer än både två och tre stjärnor bland utespelarna.

Ibland känner man sig som en skurk.

Jag precis som Leif Boork krävde att Nisse Ekman skulle bli avstängd reste av säsongen för klubbhugget mot Jakob Silfverberg i Brynäs.

Nu kan han vara borta för resten av säsongen av helt andra skäl.

En stroke i ung ålder, som slår ut en topptränad idrottsman. Det känns tragiskt och jag lider med Nisse, hans familj och hans närmaste.

Jag minns när jag intervjuade Nisse Ekman första gången, som 15-årigt underbarn i Hammarby. Han var en supertalang och vida omtalad i Stockholmsområdet. Men som de flesta från Hammarbys ungdomsverksamhet gjorde han hellre en dragning än spelade säkert. Jag tror det var Nisse Ekman som myntade de klassiska orden:

– Den dag jag slår sarg ut slutar jag men hockeyn.

En typisk hammarbyare.

Den där ohämmade spelglädjen slipades väl av under åren, men jag kan garantera att Nisse Ekman var en attraktion tidigare under karriären. En superbegåvning.

Ni både tror och hoppas jag att han repar sig, även om det blir svårt att komma tillbaka efter en sådan smäll.

• • •

Full elitserieomgång i kväll också.

Och hur många smällar tål Modo – eller hur många smällar överlever tränaren Challe Berglund.

Andra raka förusten (2-4) mot Luleå trots miljonförvärven.

Markus Näslund har fått en mardrömsstart som general manager och Peter Forsberg skruvar säkert på sig i tv-soffan.

• • •

Samtidigt straffades de två lag som fått offra mest under JVM.

Både Skellefteå och Brynäs förlorade igen och jag kan inte annat än beklaga att de tvingas spela utan några av sina nyckelspelare på grund av landslagsuppdrag.

Otack äver världens lön för att man tar fram några av Sveriges bästa juniorer.

• • •

HV 71-AIK 8-2

Stjärnsmäll?

Knappast?

Det är bara naturliga siffror när AIK har halva laget skadat och HV 71 är på väg mot andra raka SM-guldet.

Det är naturligtvis inte så, men det är den känsla jag har.

Det är nu JVM börjar efter ”träningsmatchen” mot Norge och 7-1 till svenskarna.

I kväll/natt får vi första svaret på var det här JVM-laget står.

De frågor jag vill ha svar på:

•Är Robin Lehner den matchvinnare i målet som jag tror han kan vara?

•Fungerar det svenska målskyttet även mot jämbördigt motstånd?

Jag var imponerad av ryssarna i två perioder mot Kanada då de hade 3-3. Sedan föll de ihop i den sista och kanadensarna ryckte ifrån till hela 6-3.

Sverige har en klar psykologisk fördel mot ryssarna, då Småkornorna slagit dem i tre JVM i rad nu. Det började med 2-1 i semifinalen i JVM i Tjeckien 2008 och fortsatte sedan med klara 5-0 i Ottawa 2009 och 4-1 i Regina i Kanada i fjol. Båda segrarna i gruppspelet.

Nu var de lagen snäppet bättre än årets svenska upplaga på papperet, men jag tror att en seger även i kväll kan lyfta det här laget och ge dem den skjuts de behöver.

Jag känner att svenskarna ännu inte visat sin högstanivå. Deras 1-4 mot Kanada och 4-3 efter straffar mot Schweiz gav inga besked och 7-1 mot Norge räknar jag inte ens. Det var en match som svenskarna hade vunnit även med ena armen bakbunden.

Bästa matchen hittills var den mot Kanada, trots förlusten.

Nu vill jag se Sverige kliva fram ordentligt mot ryssarna.

Förlust och alla pilar pekar nedåt.

Men lyckas de vinna är JVM glödhett – igen.

Det finns några intressanta siffror att tänka på nu när JVM precis startat i Buffalo.
För att sätta in saker i sitt rätta sammanhang och förstå vad våra Småkronor står inför. Förutsättningarna sedda från grunden.
All talangutveckling och elitverksamhet bygger ju på en bredd längre ner i systemet, där antalet utövare är grunden för den blivande spetskompetensen i slutändan.
Barn och ungdomar som väljer sport en gång i livet och sedan växer upp, utvecklas och senare krymper – som i det här exemplet – till en trupp på 23 spelare i ett JVM i ishockey.
Där är Sverige fantastiskt som kunnat pressa nationer som Kanada och USA i de senaste JVM-turneringarna.
Men titta på siffrorna först:

Ungdoms- och juniorspelare per nation
1. Kanada  325.432
2. USA  293.691
3. Ryssland  58.527
4. Sverige  41.104
5. Finland  36.411
6. Tjeckien  32.623
7. Tyskland  17.817
8. Schweiz  13.709
9. Slovakien  6.497
10. Norge  3.934

Fotnot: Samtliga siffror från Internationella Ishockeyförbundets senaste räkning.

Då är det  inte konstigt att Sverige slår Norge med 7-1 i en JVM-premiär.
Vi har ett drygt tio gånger större urval.

Det är heller ingen överraskning att Kanada slår Ryssland med 6-3, även om det jag såg av den matchen var betydligt jämnare än siffrorna anger. Ryssarna imponerade på mig.

Men vänder vi på Sveriges siffror står vår hockey nästan i det omvända förhållandet till Kanada och USA, som det gör mot lillebror Norge.
Jag vet inte om alla förstått den enorma bas som finns i Kanada och USA. Det är extrema siffror jämfört med Sverige och övriga Europa.
Det mest förvånande är Ryssland som är en jättenation och har hockeyn som en av sina största sporter, men ändå så få utövare. Men Ryssland är ett undantag där stenhårda uttagningsregler och talangbestämningar till viss del lever kvar sedan den gamla Sovjettiden.
I en tidig gallring valdes vara de absolut bästa ut till en idrottskarriär och en specifik idrott mörkertalen är fortfarande stora.
Jag såg en del av mötet mellan Kanada och Ryssland i natt och ryssarna är inte dåliga. Men efter 3-6 mot Kanada visar det bara hur bra kanadensarna är och vilken bredd de har.
Sverige med sin fjärdeplats på den här listan – och Finland med ungefär samma urval i grunden – får satsa på andra vägar.
Det är ingen tvekan om att Sverige valt rätt väg för att maximera utfallet av det man har att jobba med.
Men det visar också vilken utmaning man står emot.
Dessutom när årets JVM avgörs på en helt annan spelyta mot vad de växt upp med – USA:s och Kanadas lekplats och liten rink.
Jag ser det som världshockeyns största problem.
Att man inte ens kan enas om ytan man spela på.
Därför ser jag ett JVM-guld som en bragd och inte som ett krav.
För det är vad det handlar om Sverige skulle vinna i Buffalo.

Jag gillar inte när elitidrott blir osportslig, men det är den just nu.

De två lag i elitserien med flest och tyngst spelare i JVM-laget blev straffade direkt.

Skellefteå föll med 1-5 mot Djurgården och Brynäs fick stryk av jumbon Södertälje hemma (3-4).

Det är ingen tillfällighet.

Jag anser att både Skellefteå och Brynäs straffas för att de är bäst på att ta fram egna juniorer och vi har gått in i ett nytt skede i svensk hockey nu, där juniorerna får allt viktigare roller i sina elitserielag.

Precis det alla styrande i svensk hockey efterlyst i så många år.

Då ska man inte få lida för det.

Skellefteå är fortfarande i serieledning och kommer ta sig till slutspel utan problem och de mötte ett Djurgården som är elitseriens formstarkaste lag just nu.

Men de kan tappa placeringar inför slutspelet, som kan bli avgörande för vilka som står där med SM-bucklan till slut.

För Brynäs kan det bli ännu mer kostsamt.

Det är ett lag som ligger och slåss om en slutspelsplats och det var viktiga poäng som försvann i går i en jämn serie, där avståndet till bottenlagen krympte.

Det känns fel.

Det känns inte sportsligt.

Nu vet jag att det är miljoner i potten, då mellandagarna är väldigt bra publikdagar. Men ändå.

Det ska inte drabba de klubbar i det här landet som satsar miljoner på att fostra talangerna.

Det här blir en snabbranking så här i juletid, eftersom jag tror att det bara finns fyra lag som kan slåss om medaljerna.

1. USA

Har hemmaplan, är regerande världsmästare och har en fruktansvärd fart på sin juniorhockey just nu. Vann både J18-VM i fjol och kan fylla på med toppspelare till de åtta som finns kvar från guldlaget i Saskatoon.

2. Kanada

Är ute efter revansch sedan förlusten mot USA (5-6) i fjolårets final, som bröt en rad på fem raka JVM-guld. Det känns som 50/50 mellan USA och Kanada den här gången också. Kanada spelade tre träningsmatcher just innan turneringen – 8-0 mot Schweiz, 4-1 mot Sverige och 5-2 mot Finland. Tre raka segrar och 17-3 i mål. Imponerande minst sagt.

3. Sverige

Jag håller Sverige som trea, men då måste allt klaffa. Men får att gå till final krävs att det här laget höjer sig två snäpp och jag skulle kalla det skräll om de lyckades. Det blir tufft i dödens grupp med både Kanada och Ryssland redan i grundspelet. Sverige har vunnit sin grupp i tre JVM i rad och gått direkt till semfinal. Det tror jag inte de klarar den här gången och då tvingas de till en tröttande kvartsfinal innan semispelet.Men bra att börja mot Norge. Det kan få fart på det svenska målskyttet och ge självförtroende. Det är målskyttar det här laget behöver.

4. Ryssland

Gjorde totalfiasko i fjol med primadonnan Filatov som lagkapten. Nu är det ett annat Ryssland, men ryssarna är alltid svårbedömda. Kan de hålla ihop laget och spela för varandra kan de gå till final, men blir det gnäll och oro i truppen går det lika snabbt åt andra hållet.

Övriga lag:

5. Finland

6. Tjeckien

7. Schweiz

8. Slovakien

9. Tyskland

10. Norge

Peter Forsberg kommer inte att spela i Modo.
I alla fall inte de närmaste veckorna.
Jag förstod det redan då det var klart att Peter Forsberg tackat jag till tv 3:s nya satsning på ett utmanarprogram mellan svenska och norska OS-stjärnor som ska spelas in i januari.
Det är ett program som kräver ganska många dagars inspelning och Foppa hade knappast tackat ja till det om han vetat att han skulle spela elitseriehockey.
Nu blev det ändå en massa spekulationer om comeback.
Men i det fallet får både Foppa och Modo skylla sig själva.
Tränar man med laget och alla inblandade ger luddiga svar, tränarna glömmer laguppställningar på pizzerior (även om det luktar practical joke från Challes sida) och spelar en uppvisningsmatch i Kramfors, då börjar alla känna doften av en snar comeback.
Nu tror jag att det var meningen också.
Men något har tydligen hänt de senaste dagarna som fått Foppa och Markus Näslund att sätta ner foten.
Det är naturligtvis precis vad Modo behöver i det här läget.

Lugn och ro.

Tillfälligt avbrott för Foppa. Bilden togs när Foppa var på väg tillbaka i Colorado tidigare under karriären och fick köra extra på träningarna. Det tog på krafterna. Foto: Mats Wennerholm

I fjol spekulerades om en Foppa-comeback under hela hösten och det visade sig riktigt också, då han hoppade in i ett krisande Modo där även Markus Näslund drog på sig skridskorna.
Men är Foppas karriär över?
Nä, det är inte riktigt vad Näslund säger.
Den tjocka damen har inte sjungit än.

Jag var inne på att JVM skulle gå i en storstad om det återvände till Sverige, då det blev publikfiasko i Leksand/Moras senast.
Småkronrona kan säkert sälja ut Globen, Scandinavium eller Malmö Arena i enstaka matcher.
Men resten då?
Nej, jag tror på Småland och jag tror att största JVM-stjärnan 2014 kommer att vara smålänning.
Viktor Crus-Rydberg har toppat tv-puckens poängliga i två år i rad och spelar just nu i J20 SuperElit med Tingsryd.
Nästa är väljer han att flytta till Linköping, vilket jag kanske inte tycker var det smartaste valet, men han ändå potential att vara en superstjärna om tre år och om utvecklingen fortsätter.
Och – framförallt – om han mentalt klarar nästa steg i karriären.
HV 71 och Växjö hade tänkt dela på arrangemanget och båda har arenor i ”lagom” storlek, där Växjös nya arena är klar till nästa säsong.
Men ett annat skäl till att jag tycker att JVM ska gå i Småland är att det finns ett enormt hockeyintresse där.
Det vimlar av småorter med en levande hockeykultur. Tingsryd, Ljungby med sitt Troja, Oskarshamn och Nybro.
För att nämna några.
Det är ett landskap som förtjänar ett stort mästerskap.
Dessutom tror jag de skulle göra det förbannat bra.
Båda arrangörsklubbarna har starka organisationer, som skulle kunna marknadsföra mästerskapet på rätt sätt.
Det saknades senast i Leksand och Mora, där det i princip var tomt på alla matcher där inte Sverige var med.

• • •

Kan tipsa om en bra guide inför JVM också:

www.hockeytoday.se

De har gjort en otroligt ambitiös genomgång av alla lag och spelare inför JVM och det går att ladda hem den på pdf. Den är värd det, bara för engagemangets skull.