Karlskrona sladdar i tabellen, men nu har i alla fall klubben och Alexander Viklund satt ett historiskt SHL-rekord.
Det tog bara fem sekunder från nedsläpp, innan Viklund smällde upp 1-0 i krysset.
SHL:s snabbaste mål genom tiderna.
Jag satt bara och gapade framför tv:n.
Jag såg Magnus Wernblom göra mål efter sex sekunder för Modo år 2000 och trodde det var oslagbart. Men efter femton år är det slaget.
Men det finns faktiskt de som varit värre.
Enligt Guinness rekordbok är det dansken Per Olsen som har världsrekordet, då han gjorde mål redan efter två sekunder för sitt Rungsted i en match mot Odense 1990.
Nu låter det nästan omöjligt och kan ju bero på att funktionären som skötte klockan var lite sen i starten.
Men det är i alla fall det officiella rekordet.
Slovaken Marek Mihalik är tvåa med ett mål efter tre sekunder. Det finns dokumenterat på YouTube, så det känns ganska trovärdigt när jag tittar på det.
Men kul för nykomlingen Karlskrona att fixa ett SHL-rekord efter den tunga starten.
Här är de tio snabbaste målskyttarna i SHL:s historia.
0.05 Alexander Viklund, Karlskrona 2015
0.06 Magnus Wenblom, Modo 2000
0.08 Joakim Lindström, Skellfteå 2012
0.08 Andreas Thuresson, Brynäs 2013
0.08 Per Svartvadet, Modo 2008
0.09 Lubos Bartecko, Luleå 2008
0.10 Patrik Lundh, Färjestad 2014
0.10 William Karlsson, HV71 2013
0.10 Peter Nordström, Färjestad 2007

Och de tre som delar ledningen i NHL:
0.05 Doug Smail, 1981
0.05 Bryan Trottier, 1984
0.05 Alexander Mogilny, 1991
• • •
Nu hjälpte inte Alexander Viklunds rekordsnabba mål. Det blev nämligen det enda laget gjorde i matchen, då serieledande Frölunda vann med 3-1 till slut.
Men jag kan inte låta bli att tycka synd om Karlskrona som gjorde en av sina bästa matcher den här säsongen. Arbetsinsatsen går det absolut inte att klaga på och de höll liv i matchen ända till Nicklas Lasu satte 3-1 i tom kasse i slutminuten.
• • •
I kvällens andra match krossade HV71 gästerna Malmö med 6-2.
Smålänningarna har vunnit tre raka nu och har fått tillbaka de flesta av sina skadade och avstängda spelare.
Nu vaknade även Martin Törnberg med två mål och en assist.
I morgon möts de här lagen igen.

Målfesten fortsätter i SHL.
Efter snart tolv fullbordade omgångar är målsnittet det högsta på tio år.
Kvällens omgång blev inget undantag, där målsnålaste matchen mellan Brynäs och Skellefteå slutade 2-3 efter förlängning.
Jag hade nästan glömt hockeysiffror som 7-1 och 6-4, men det här säsongen är målfesterna tillbaka.
Och SHL är på väg mot det bästa målsnittet på många år.
Så här har det sett ut de senaste tio säsongerna:
2015/16 – 5.78 (81 matcher)
2014/15 – 5.11
2013/14 – 5,32
2012/13 – 4,79
2011/12 – 4,89
2010/11 – 5,25
2009/10 – 5,40
2008/09 – 5,40
2007/08 – 5,41
2006/07 – 5,58
2005/06 – 5,21
De som bidragit mest till den ökade målproduktionen är Frölunda och Modo.
Frölunda med en bländande offensiv som gett 48 mål framåt så här långt.
Modo med en usel defensiv, där de nu släppt in flest mål av alla hittills (44) efter 2-5 hemma mot Växjö. I den matchen var det samma vidöppna dörrar bakåt som i så många andra matcher den här säsongen.
Modo som presenterade ännu en transatlant under matchen mot Växjö, då man meddelade att amerikanen Patrick Dwyer är klar.
Det gör att Modo kommer att slå ett nytt rekord när det gäller amerikaner och kanadensare i truppen. När backen Noah Welch ansluter i november kommer ö-viksklubben att ha totalt nio transatlanter i laguppställning.
När Växjö tog SM-guld i fjol hade man sju.
• • •
Annars börjar väl tabellen se ut ungefär som de flesta tippade från början.
Undantaget är Brynäs, som är den största positiva överraskningen med sin tredjeplats.
Nu kom första förlusten på hemmaplan, men det krävdes förlängning för att Skellefteå skulle vinna med 3-2.

Det är elva omgångar spelade för nykomlingen Karlskrona och de dystraste prognoserna pekar mot att de är på väg att bli ett nytt Väsby.
Den sämsta nykomlingen i SHL:s historia.
Jag ska inte påstå att oddsen är direkt stora, då Vilda Väsby tog historiskt låga fyra poäng på 22 matcher säsongen 1987-88, innan man blev nedflyttade i allsvenskan efter jul och sedan lämnade högsta serien lika fort som man kommit.
Karlskrona har redan fyra poäng på kontot efter elva spelade matcher, men jag tror inte de kommer ha så många fler när de spelat lika många matcher till.
De är helt avsågade i botten av tabellen redan nu.
HV71 är inte SHL:s hetaste lag just nu, men hade inga som helst problem att vinna borta mot Karlskrona med 4-2.
Jag kan inte påstå att jag har minsta hopp om att Karlskrona ska klättra i tabellen.
Jag ska inte kalla det kris, eftersom inte en enda expert – mig veterligen – hade tippat dem på annat än en kvalplats.
Jag hade ändå ett visst hopp om att bra fysik och lagsammanhållning skulle räcka för att undvika sistaplatsen och tippade dem näst sist inför säsongen.
Men det känns som det tipset redan har spruckit.
Jag vet inte vad Karlskrona ska göra med sina begränsade ekonomiska resurser. Det enklaste sättet att få till en förändring är att sparka tränaren, men om det påverkar utgången av säsongen vågar jag inte ens spekulera om.
Pelle Hånberg var stor hjälte i våras, då han tog Karlskrona till SHL.
Nu känns det som han inte har några svar. Ingen väg ut ur mörkret.
Han behöver inte få sparken, men en liten rockad i båset kan aldrig skada. Jag skulle gärna se assisterande tränaren Ove Molin i en ledande roll i ett SHL-lag.

Avstängningen av Jere Karalahti väcker fortfarande känslor och även om jag själv helst vill lämna debatten, så blandas det alldeles för många äpplen och päron i eftersnacket för att jag ska kunna låta bli.
För det första:
Jere Karalahti fick INTE sju matchers avstängning för sin höga klubba mot Ryan Lasch.
Den gav honom ett match penalty från två eniga huvuddomare (passande namn i sammanhanget) och en matchs avstängning.
Sedan fick han sex matcher extra för att han återföll i ett beteende som gett matchstraff i tre matcher i rad.
Förra säsongen hade det här förmodligen varit 2+2 för hög klubba, men den här säsongen gäller en ny och strängare syn på den här typen av förseelser.
Och framförallt om någon klassas som återfallsförbrytare.
Det här var alla överens om inför den här säsongen. Förbundet, SHL, klubbarna och spelarfacket Sico.
Nu har det uppstått en situation där det snabbt bildats en lobby för en återgång till det gamla. Det är naturligtvis inte bra för svensk hockey.
Jag har själv varit med under en tid då det Karalahti gjorde inte ens gav utvisning.
Det var mer eller mindre vardagsmat. I alla fall kändes det så.
Nu är det andra tider och tider där hjärnskakningar blivit ett av hockeyns största problem.
Spelarnas säkerhet har blivit prio ett.
Jag tycker Discipinnämnden – med gamla hockeyspelare som Stefan Persson, Hans-Göran Elo och Christoffer Norgren – varit konsekvent i sina domar.
Och de tre gamla spelare som sitter med var inte de snällaste på isen under sin tid som aktiva.
Därför utgår jag ifrån att alla beslut som kommer är starkt förankrade och genomtänkta.
Och speciellt i det här så känsliga fallet.
• • •
Samtidigt kan jag både förstå och respektera alla åsikter i ämnet.
Alla har rätt att tycka vad de vill och det här är ett ämne som alltid väckt känslor.

HV:s back Jere Karalahti blir avstängd tio matcher (7+3), men det är inget jag hoppar jämfota över.
Trots att jag själv krävde ett hårt straff efter smällen på Ryan Lasch.
Jag såg hela händelsen på tv och tyckte den var väldigt lik den frölundabacken Christoffer Persson fick sex matcher för (5+1), utan att vara någon återfallsförbrytare.
Matchdomarna skärpte också sin bedömning av Karalahti när de granskade situationen efteråt och ändrade från game till match, vilket stödde min uppfattning. Och när jag såg händelsen från en annan vinkel något senare, var det en ännu mer solklar avstängning i mina ögon.
Andra tyckte märkligt nog att det var värt en tvåminutare. På sin höjd.
Men jag tyckte hela debatten efteråt blev lite olustig.
För många hårda ord.
Där bidrog jag själv, med att fara fram alldeles för hårt mot finländaren, som jag följt hela karriären och alltid beundrat som spelare. Det var kanske just därför.
Jag blev lite väl uppjagad av att han klantade till det igen, för andra gången då han kom tillbaka från en just avtjänad avstängning.
Det har jag haft lite dåligt samvete för. Jag var värd en viss kritik.
Men diskussionen har en förmåga att bli väldigt hätsk när det gäller den här typen av frågor. Bara svart eller vitt och det vill jag inte bidra till.
Å andra sidan så gör disciplinnämnden i stort sett samma bedömning som jag gjorde, även om de ser förmildrande omständigheter och inte klipper till med en historiskt hård dom.
• • •
HV71 vann äntligen, då de slog Djurgården i sudden med 4-3.
Det var på tiden.
Klubben har klantat till det på flera sätt sedan turbulensen i slutet av förra säsongen som slutade med att tränaren Andreas Johansson fick gå.
Det är inte bara Jere Karalahti som dragit på sig avstängningar och spelet har inte motsvarat namnen bak på tröjorna.
Men det kan vända fort.
Titta bara på Oskarshamn. Svensk hockeys formstarkaste lag efter en katastroföppning.
• • •
Själv är jag på en kortare utflykt till Japan och njuter av de begynnande höstfärgerna här i Kyoto.
Så långt ifrån ishockey det går att komma.
Det blir inte vackrare än så här.

Jere Karalahti kommer tillbaka från sin avstängning och gör det igen.
Crosscheckar Ryan Lasch i huvudet och får ett nytt matchstraff.
Och det måste vara slutet för honom i HV71.
Finländaren som avslutade förra säsongen med att crosschecka Linköpings Nichlas Hardt och som sedan körde över Brynäs Petr Vrana i första matchen han spelade efter den avstängningen.
Nu var han tillbaka – och gör samma sak igen.
Jag antar att disciplinnämnden kommer att utdöma sitt hårdaste straff någonsin den här gången.
Något i stil med de 41 matcher NHL gav San Josés återfallsförbrytare Rafi Torres fick då han sänkte svensken Jakob Silfverberg i en träningsmatch.
En halv säsong verkar väl vettigt i det här fallet också.
I så fall är det väl slut på den nu 40-årige Karalahtis karriär.
En fantastisk hockeytalang. Ja, jag skulle vilja kalla honom en av världens största backtalanger någonsin. Han var enormt bra då han slog igenom och jag minns honom speciellt från VM-finalen mellan Sverige och Finland 1998.
I de två VM-finalerna var han bättre än svenska superstjärnor som Peter Forsberg och Mats Sundin.
Men finländaren strulade till sitt liv och sin hockeykarriär med långvariga missbruksproblem och NHL-karriären blev kortare än den borde blivit.
Och nu verkar hela karriären definitivt över.
HV71 kan knappast behålla en spelare som drar på sig avstängningar varje gång han kliver ut på isen.
Och straffet lär bli rekordlångt den här gången.
Nej, jag tror matchen mot Frölunda i går var finländarens sista på en svensk is.
Och kanske den sista i karriären.

Jimmie Ericsson för nio matchers avstängning varav tre omvandlas till rekordhöga 82.500 kronor i böter.
Det säger en del om vilken lön Jimmie har i Skellefteå.
Bötesloppet motsvarar en månadslön i skiktet 250.000-300.000 kronor.
Samtidigt åker Modos Kyle Wilson på sex matcher (5+1) och HV:s back Ryan O´Byrne får två.
Fortsätter Disciplinnämnden i den här takten finns det snart inga spelare kvar i SHL.
De sex matcher som Jimmie Ericsson tvingas vila är över tio procent av grundserien.
Det är mycket och ett dråpslag mot Skellefteå som redan har John Norman avstängd.
Jag tycker det är rätt att svensk hockey är tuffare mot huvudtacklingar, men ingen hade nog räknat med att det skulle vara så många och så tidigt.
De nya tuffa straffen verkar inte ha haft någon avknäckande effekt direkt.
Det är klubbarna som drabbas och i nuläget är det Skellefteå som får betala högst pris för avstängningarna.
Jimmie Ericsson fick ett stenhårt straff, trots att han inte är någon ful spelare och heller ingen återfallsförbrytare. Dessutom försökte han inte snacka bort smällen mot Linköping. Snarare tvärtom. Han var djupt ångerfull.
• • •
Samtidigt åker Julius Hudacek på sin andra fällande dom för filning.
Men här tycker jag att svensk hockey gått ett steg för långt. Låt domarna ta de besluten på isen istället för att sitta efteråt och granska under lupp.
Jag har varit inne på det tidigare.
Då skulle situationsrummet kunna hitta hur många filningar som helst.
Och nästan alla målvakter förstärker när de blir pååkta.
I Hudaceks fall är det ingen nyhet att han gör det.
Det ingår på något sätt i showen.

AIK är i serieledning efter 5-1 borta mot Almtuna och fan vet hur långt tränaren Roger Melin kan ta laget.
Redan efter en omgång skrev jag om Melins lyckliga äktenskap med just AIK.
Senast han var där 2008/09 tog han AIK till kvalserien och säsongen efter gick han upp med laget.
Sedan blev det två raka semifinaler i SHL, där AIK slog ut seriesegrarna i kvartsfinal båda gångerna, först HV71 och sedan Luleå.
Men när Roger Melin lämnade skutan och gick till Linköping började raset.
Nu verkar det har blivit samma förtrollning som förra gången.
AIK toppar tabellen efter 11 spelade omgångar och har verkligen sett ut som ett topplag.
Jag ska inte glömma sportchefen Anders Gozzi heller, som precis som Roger Melin lämnade AIK innan raset började.
Nu har de tillsammans byggt ett lag där stommen består av unga talanger och som öst in mål så här i början av säsongen.
Inget annat lag är i närheten av AIK:s målproduktion och när skyttekungen Malte Strömwall gått mållös två matcher i rad, har andra tagit över.
En del av hemligheten är det effektiva målskyttet.
AIK gör mål på 12,22 procent av alla skott de skjuter och de är klart bäst i HockeyAllsvenskan.
Men den här starten visar var en bra tränare betyder i kombination med en minst lika bra sportchef.
Det är ett samspel som blivit viktigare och viktigare i en tid då spelaromsättningen är enorm.

HV71 är i fritt fall.
Luleå krossar smålänningarna med 7-4 och skickar ner dem under kvalstrecket.
Och jag skulle gärna vara en fluga på väggen hos sportcheferna Johan Hult och Johan Davidsson och höra hur snacket går efter fem raka förluster och 8-21 i målskillnad på de fem matcherna.
Ingenting har fungerat och även om del kan skyllas på att fyra ordinarie backar är borta, så förklarar det inte allt.
Nu är enda trösten att HV snyggade till siffrorna mot Luleå i sista perioden, då de gjorde tre snabba mål i sista perioden och slapp förlora med utklassningssiffrorna 7-1.
Turbulensen efter förra säsongen, då tränaren Andreas Johansson tvingades gå, har nog kostat mer än någon trodde.
• • •
Brynäs blev laget som fick stopp på Frölundas segerrad efter 3-1 hemma. Matchhjälte? Anton Rödin, förstås. SHL:s bäste spelare just nu.
• • •
Själv såg jag Skellefteå slå Linköping med 3-2 efter straffar. Och det var intressant att se glädjen hos spelarna efteråt.
Guldfavoriterna Skellefteå har varit lite pressade så här långt och även om de spelat bra, har de förlorat fler matcher än båda jag och de själva trodde.
De har inte fått någon utdelning, trots mängder av chanser.
Nu tror jag Skellefteå även lider av att de är laget alla vill slå.
De regerande mästarna Växjö Lakers har inte alls det problemet, utan det är fortfarande Skellefteå som ger motståndarna lite extra tändning.
Jag förstår det.
När allt är över kommer de att ha spelat hem ett nytt SM-guld. Det känner jag mig tämligen säker på.
• • •
Och nykomlingen Karlskrona bara fortsätter att förlora. Nu blev det 4-7 i bottenfinalen mot Malmö.
Det känns som Karlskrona bara kommer att bli alltmer avhängda på den där jumboplatsen om inget drastiskt sker.
Tränaren Pelle Hånberg har fått en tung start.

ÖREBRO. Hudashow är ett ständigt inslag efter Örebros segermatcher numera.
Och vilken show Julius Hudacek bjöd på mot Färjestad.
Storspel hela matchen, sedan startade han anfallet som gav avgörande 2-1 och sedan fick han hela publiken att stå kvar och vänta på den obligatoriska föreställningen.
Jag gillar det.
Vilken lirare.
Och som han bjuder på sig själv.
Jag skulle gärna se att fler gjorde det i en serie, där det inte direkt vimlar av profiler.
Matchen, då?
Jo, en jämn match och 1-1 kändes rättvist efter 60 minuter.
Det var högt tempo, hårt jobb, men inte så många målchanser. Men det här är två lag jag tror ganska säkert går direkt till en kvartsfinal.
Och Viktor Ekboms hästspark till skott som avgjorde allt i sudden finns ingen försvar mot.
Ett klockrent slagskott rakt upp i Lars Haugens högra kryss. Ett av säsongens snyggaste mål.
• • •
Samtidigt fortsätter det gå trögt för regerande mästarna Växjö.
Ny hemmaförlust och nu med 2-4 mot Djurgården.
Där var väl största snackisen att Patrick Thoresen äntligen fick det att lossna med sina två första mål för säsongen.
Det kommer fler.
• • •
Jag får väl också säga grattis till krisande Leksand, som exploderade hemma mot Asplöven och vann med hela 6-1. Jag har ju sagt att Leksand ska klättra i tabellen och det gjorde de ganska ordentligt i kväll. Från nästa sista till tionde plats.
Samtidigt behövdes segern inför de närmaste två matcherna, då leksingarna möter topplagen Västerås och Björklöven borta.
Och vad har hänt med Oskarshamn?
Efter en bedrövlig start har de rusat i tabellen.
Fyra raka segrar nu efter 4-2 mot serieledande Västerås.
Vad ska det sluta?