Jag minns när jag var ung och växte upp.

Då såg bilden av en kanadensisk hockeyspelare ut så här:

Ett typiskt kanadensiskt råskinn. In the old days.

Jag vet inte vem killen på bilden är, utan han fanns på en affisch som jag plåtade av utanför Eight Rinks i Vancouver häromveckan.

Det ser inte ut att vara någon man kastar handskarna mot direkt. Eller också gör det det. De två utslagna tänderna ser ju ut som ett bevis på att han kanske inte är så bra på att slåss som han ser ut.

Jag vet inte om det är en originalbild, ett montage eller en väldigt skarp teckning, men den är inte så långt från verkligheten som man kan tro. Det finns fortfarande mindre ligor i Kanada där spelarna ser ut åt det här hållet.

Men i kanadensisk topphockey finns inte några sådana här typer längre.

Tur är väl det.

Och definitivt inte bland kanadensiska JVM-juniorer.

Det är väl ännu mera tur.

Sverige är lika bra som kanadensarna i nattens träningsmatch men förlorar ändå med klara 1-4 till slut.
Det här är ett svenskt lag som skriker efter målskyttar, men jag anar ljuset i tunneln.
JVM-nallen Max Friberg, nyss fyllda 18 år, kan vara just den spelaren Roger Rönnberg letat efter.
Friberg är den ende i hela truppen som spelar division I-hockey hemma i Sverige – i Skövde av alla ställen.
Han gjorde svenskarnas enda mål i natt och var den stora överraskningen i mina ögon, i en match där Sverige spelade jämt med kanadensarna men i vanlig ordning inte kunde göra mål på chanserna.
Men snacket i Svt-sändningen och på chattar i natt handlade mest om domarna.
Har ni hört den förut?
Det var knappast domarnas fel att Sverige förlorade och jag hoppas inte laget faller in i samma trall och fokuserar för mycket på domarna den här gången också.
Det var dåliga avslut som fällde svenskarna.
Den gamla vanliga visan mot transatlantiska lag som sätter chanserna och vinner matcherna.
Det är fortfarande största svagheten i det här svenska JVM-laget.
Var finns målskyttarna?
Max Friberg kan växa in i den rollen och Gariel Landeskog är en annan kandidat.
Men vilka ska fylla luckorna efter fjolårets vassa svenska målskyttar som Magnus Pääjärvi, André Peterson, Mattias Tedenby eller Jacob Josefson?
Då talar jag inte om spelare som kan göra tre mål mot Norge, utan om spelare som gör mål i de stora matcherna.
Lagkaptenen Anton Lander tillhör väl den kategorin, men han har aldrig varit känd som någon stor målskytt direkt.
Däremot imponerade laget på mig.
Drivet, sammanhållningen, lagspelet, fysiken.
Men inget av det hjälper om man inte gör mål på chanserna.
Det negativa, då?
Fortfarande alldeles för många felpass och individuella misstag som bäddar för baklängesmål.
Ibland gör man det svåra, istället för att göra det enkla.
Sarg ut är aldrig kul, men ibland är det bästa lösningen i en pressad situation.
Om man vill vinna matcher.
• • •
Själv tycker jag också att svenskarna måste sluta ta så många korkade utvisningar som de ändå gör.
Jag vet att det inte är rätt sak att säga efter en träningsmatch mot Kanada i Kanada och med kanadensiska domare.
Visst fick bortalaget Sverige fler utvisningar än de skulle ha och kanadensarna några för lite.
Men vilket hemmalag får inte det?
Självklart var det en solklar utvisning när en kanadensare nästan slashade handleden av svenske backen Tim Erixon, som tyvärr fick kliva av efter den smällen i andra perioden – och jag hoppas verkligen att han inte blev allvarligt skadad.
Men sanningen är att Småkronorna har för vana att ta för många och onödiga utvisningar. I alla matcher.
Jag gick igenom JVM i fjol och Sverige hade fler utvisningar än motståndarna  i alla matcher utom en – och det var mot bottenlaget Österrike.

Då mötte vi inte ens Kanada.

Det har också fällt oss i tidigare slutspel, där svenskar tagit korkade utvisningar i avgörande skeden i matcherna.
Både i finalen mot Kanada 2009 och i semifinalen mot USA 2010.
• • •
Ändå blev nattens match en positiv överraskning.
Inte så att det ändrar min ranking av Sverige som trea i den här turneringen, men det ger hopp om att svenskarna kan vara med och fightas om en finalplats.
Det är bara målen som fattas.

Träningsmatch mot Kanada i Air Canada Centre efter att kanadensarna genrepat med 8-0 mot Schweiz i natt.

Den matchen rätade ut två frågetecken.

Kanadensarnas målskytte och målvaktsspel har varit ifrågasatta inför turneringen och 8-0 mot fjolårets semifinalist Scheiz är väl svar så det räcker.

I natt riskerar Småkronorna att bli överkörda, eftersom kanadensarna alltid vill markera och försöka skrämmas i den här obligatoriska träningsmatchen inför VM.

För två år sedan var det Victor Hedman som fick en jättetackling direkt i inledningen av matchen.
I fjol fick Anton Rödin en klockren armbåge av kanadensarnas lagkapten Patrice Cormier, samma Cormier som senare blev avstängd för en ännu fulare armbåge i juniorligan QMJHL.

Så räkna med att det kommer hända något liknande i natt.

Kanadensarna riskerar ju ingenting med att ta några extra utvisningar i en träningsmatch och brukar ta chansen att kaxa upp sig. Jag kan tänka mig att de siktar in sig på Gabriel Landeskog, som inte backar för en fight och som är stjärna i kanadensiska juniorligan OHL.

Småkronorna borde också veta vad som väntar med tanke på hsitorien. Och jag tror inte att det går att skrämma svenska lag längre. Men jag hoppas slippa något gnäll efteråt.

Svenskarna har heller inte fått någon idealisk uppladdning med försvunnen utrustning och inställda träninngar i Kanada. Som konspirationsteoretiker kan man ju undra varför både Sveriges, Norges och Tysklands utrustningar var borta när de landade i Kanada.

Jag reser ganska mycket och det är ytterst sällan väskan blir försenad på flyget numera.

Men, men.

Kanadensiska förbundet har i alla fall ställt upp och öppnat ett konto i en lokal sportaffär, där svenskarna kunnat hämta allt de behöver.

Men räkna inte med att de är lika snäla på isen i kväll.

Det var mycket snack om att Tommy Salo försökte värva Peter Forsberg till Oskarshamn.

Sedan han blev sportchef i Leksand har han han gjort ett nytt försök vad jag förstått.

Jag tycker Salo gjorde helt rätt som tog en rövare och ringde upp sin gamla kompis.

Med en större budget, en större arena och ett större lag.

Men den fräcka värvarkuppen misslyckades.

Svaret blev tack, men nej, tack.

Huvudskälet var att Foppa inte ville riskera att möta Modo i en kvalserie och kanske spela bort sin moderklubb från elitserien.

Annars är ju i tanken inte så dum.

Foppa i Leksand skulle inte kännas helt fel. Lirarnas lag.

Läser hemifrån om att Jesper Mattsson får gå och i fjol var stjärnan Calle Söderberg bänkad efter att ha uttalat sig negativt om laget.

Jag tror inte Malmö någonsin kommer tillbaka till elitserien, om det inte görs en totalrenovering i klubben.

Malmö måste ju vara en dröm för en hockeykunnig ledarstab.

Sveriges i särklass flottaste arena och en publik som skriker efter framgång.

Men jag tror inte det kommer att hända.

Malmös hopp att leka med de stora pojkarna är att man får en friplats i en framtida Europaliga.

MOSKVA: Jag vet inte vad jag ska tro, men på väg ut ur Megasport Arena i går blev jag upphunnen av en kvinnlig ruysk journalist som frågade:

– Vem bet Maxim Afinogenov?

Bet? Svarade jag.

– Ja, han påstod att en svensk bitit honom.

Var? Frågade jag.

– Det sa han inte.

Då blev jag ställd. Var kan man bita en hockeyspelare. Mike Tyson bet en motsåndare i örat, men var finns det plats att bita en hockeyspelare?

Öronen är skyddade av hjälmen och övriga kroppen är täckt av skydd.

Så min självklara fråga var:

Var kan min bli biten som hockeyspelare, där det finns skydd runt i stort sett varje kroppsdel.

I näsan?

– Jag vet inte, svarade min ryska kollega med ett leende.

Jag kunde inte komma på någon annan fråga som bet.

MOSKVA. Efter sitt mål och sina två assist i natt klättrade Linus OMark upp till 22:a plats i NHL:s poängliga.

Han är före stjärnor som Patrick Kane, Jaome Iginla och Ryan Getzlaf.

Då talar vi poäng i snitt per match.

Omark har snittat en poäng per match så här långt och då räknas inte ens hans matchavgörande straff mot Tampa in i statistiken. Hade den gjort det hade han haft NHL:s fjärde bästa poängsnitt och bara varit slagen av poängligetopparna Sidney Crosby, Steven Stamkos och Daniel Sediin.

Det är en stark öppning av Omark och det är bara hoppas att han fortsätter i den stilen.

Det är hans chans att få stanna kvar i Oilers när skadade Ales Hemsky och Shawn Horcoff kommer tillbaka.

Men det har börjat bra.

MOSKVA. Det blir Philip Samuelsson.

Om han nu platsar i USA:s slutliga trupp, förstås.

Ulf Samuelssons son ville spela för Sverige ett tag och shar spelat fyra landslkamper i det svenska J18-landslaget.

Men nu har han valt USA och finns med i den preliminära trupp på 29 spelare som amerikanarna plockat ut till den precamp som startar i morgon.

USA är ju regerande JVM-mästare och slog ut Sverige med klara 5-2 i semifinalen i fjol.

Nu tror jag USA vinner igen, med åtta regerande världsmästare kvar i truppen och hemmaplan i Buffalo.

Svenska laget., då?

Jag har skrivit det tidigare.

Jag tror inte på guld.

Svenskarna hamnar trea på min ranking efter USA och Kanada, som jag ser som storfavoriter.

Målvakten Robin Lehner blir nyckelspelare i det svenska laget.

Han har kapacitet att ta Sverige väldigt långt och gör han en felfri turnering kan det möjligen gå hela vägen.

Både Lubos Bartecko och Ladislav Nagy är klara för Modo.

I fjol var det Peter Forsberg och Markus Näslund som klev in när det krisade, men de spelade gratis.

Slovakerna går på en helt annan taxa.

Nu tror jag de kommer att vara värda priset och se till att Modo undviker kvalserien, men jag är tveksam om det räcker till slutspel. Det gjorde det inte trots Foppa och Näslund i laget i fjol.

Modos problem är att man är för ojämna och tar på tok för många utvisningar.

Ångermanlänningarna är elitseriens mest utvisade lag och har dragit på sig sju matchstraff och lika många tiominutare den här säsongen.

Det är inga vackra siffror.

Jämför det med topplaget Luleå som inte har en enda utvisning på 5, 10 eller 20 minuter.

Luleå som jag anser har en spelartrupp i klass med Modos. I alla fall på papperet.

Där har Challe något att jobba med.

Vancouver slog Edmonton borta med 2-1 i morse och bröderna Sedin hade en magisk kväll.

De låg bakom båda Vancouvers mål och visade vilken nivå de spelar på numera. Det var världsklass på båda målen, när de totalt spelade bort Edmontons försvar med snabba sidledspass som gav två öppna mål.

Daniel Sedin passade till båda Vancouvers mål och Henrik gjorde ett och passade till ett annat.

Sedinarna håller ju en betydligt lägre profil än LInus Omark, som fick spela 14.17 i den här matchen och hade noll i alla kolumner. Han fick inte ens iväg ett enda skott på mål, men var kanske tagen av den väldiga debatt hans straffmål i matchen innan skapat i NHL.

Men det var ingen tvekan om vilka som var den här matchens kungar.

Det är bara att titta på bilderna här:

http://www.nhl.com/ice/recap.htm?id=2010020439

Det här var för övrigt Edmontons första förlust vid full tid sedan den 27 november och de var aldrig ens nära att hota Canucks. Jordan Eberles reducering kom med bara fem sekunder kvar att spela av matchen, det enda skott Oilers fick iväg på hela tredje perioden där Vancouver vann skotten med 14-1 – och 32-12 totalt.

Då förstår ni.