Linus Omarks straff mot Tampa har skapat en av de största debatterna i NHL den här säsongen.

Och det handlar inte om att han skottfintade Tampas målvakt Dan Ellis och slog klubban i isen. Den finten har väl gjorts hundra gånger tidigare.

Nej, kritiken handlar om hans snurrfint precis då han hämtat upp pucken på blå, fast det inte fanns någon att finta. Den halvan som stöttar Omark menar att just den typen av egotrippade uppvisningar behövs för att sälja hockeyn och roa publiken.

Den andra halvan menar att det var respektlöst och att Omark tog en risk som kunnat fälla hela laget. Hade han tappat pucken hade Oilers kunnat förlora matchen.

Jag är en av få svenskar som tycker som den ”andra halvan”. Jag tror att  Linus Omark riskerar att sabba sin NHL-karriär om han fortsätter vara egoistisk och köra sitt eget race. Hans snurrfint hade inget annat syfte än att marknadsföra sig själv.

Foppa skulle aldrig kommit på idén att göra något liknande och han har ändå gjort hockeyvärldens mest kända straffmål – årminstone i Sverige – när han avgjorde OS-finalen mot Kanada i Lillehammer 1994.

Omark är tillräckligt stor talang för att göra hyr spekatakulära straffmål som helst, utan att showa till inten nytta på vägen fram till mål.

Det var mäktigt att se Markus Näslunds hyllning i natt då hans tröja hissades i taken i Rogers Arena i Vancouver.

En kille som förtjänar att njuta av varje sekund av publikens kärlek.

Ni som fortfarande inte förstår Markus storhet rekommenderar jag att se Canucks hyllningsvideo till honom. Det är inte många NHL-svenskarna som får en sådan här video när karriären är över.

http://video.canucks.nhl.com/videocenter/console?catid=201&id=87076

Markus fick en av de största hyllningar jag sett och bland gåvorna han fick ta emot var två biljetter till OS-invigningen i London 2012 plus biljetter till OS-tennisen spm spelas på anrika Wmbledon. Av lagkompisarna i Vancouver fick han två biljetter till tennisfinalen i franska öppna i Paris nästa år och en vinresa i Frankrike.

Ni har redan förstått att Näslund älskar tennis.

Ni som vill höra vad Näslund själv tyckte om ceremonin kan titta här:

http://video.canucks.nhl.com/videocenter/console?catid=6&id=87039&intcmpid=van-game-nazzyraw-v

Och ni som vill se själva ceremonin kollar här:

http://video.canucks.nhl.com/videocenter/console?catid=804&id=87038

Det är värt varenda minut och efter det förstår nog alla svenskar att Markus Näslund är en av de största ishockeyspelare det här landet haft. Nu hänger hans tröja taket på en NHL-arena i en klubb som bara pensionerat tre tröjnummer på de 40 år klubben funnits.

Bara Börje Salming och Thomas Steen har hyllats på samma sätt tidigare.

Jag blev själv tårögd när jag såg hyllningen i natt.

Så missa det inte.

När Edmonton förlorade på straffar mot Anaheim senast, skrev jag att det hade varit ett himmelrike för straffspecialisten Linus Omark.

I natt gjorde samma Omark NHL-debut mot Tampa – och avgjorde direkt.

På straff, naturligtvis.

Den tråkiga nyheten?

Målet räknas inte, då Jordan Eberle redan gjort mål för Edmonton tidigare i straffläggningen och därmed blev den officiella segerskytten.

Men i publiken ögon var det ändå Omark som avgjorde. Det var hans straff som stängde matchen.

Ingen spektakulär straff på något sätt, mer än att han snurrfintade sig själv på vägen fram mot mål under publikens jubel. Men han avslutade iskallt med ett välplacerat skott efter att ha skottfintat Dan Ellis i Tampas mål. Och hemmapubliken hade fått en ny favorit.

Tidigare i matchen hade Omark varit med och spelat fram Tom Gilbert tll 3-2 i ett power play 16.30 in i andra perioden. Det var väl inte direkt menat som en passning, när Omark bröt in framför mål och sköt själv, men returen gick ut till Gilbert på vänsterkanten som sköt direkt. Ett bra initiativ var det ändå och visade på självförtroende i NHL-debuten.

Det blev alltså ett mål och en assist direkt i premiären och han var bara ett slagsmål från att göra ett Gordie Howe-hattrick i första NHL-matchen.

Det stavas naturligtvis succé eftersom mål och poäng värderas högt i NHL och ger extra uppmärksamhet.

Även om nu inte målet räknas in i den offciella statistiken.

Nattens störste svensk blev han ändå inte.

Det var Magnus Pääjärvi med ett mål och en assist även han och dessutom utsedd till matchens andra stjärna.

Platsen som första stjärna var vikt åt målvakten Nikolaj Khabibhulin sedan Oilers förlorat skotten med förkrossande 41-23.

Omark hann ändå göra det mesta av de 11.49 han i fick i istid i en kedja med Ryan O´Marra och Ryan Jones.

På den negativa sidan kan väl sägas att han avslutade matchen med -1 i plus/minus, men han visade ändå att han har alla förutsättningar att bli en stjärna även i NHL. Det är helt upp till honom själv.

Kan han minimera risktagandet och vara mer diplomatisk i sina uttalanden, har han alla förutsättningar att blidka även lagledningen i Oilers.

Probelmet är att båda skadade stjärnorna Ales Hemsky och Shawn Horcoff är tillbaka snart och då måste två man skickas ner till Oklahoma igen. Hemsky, som Omark ersätter, är tillbaka om en månad.

Det är den tid svensken har på sig att bevisa att han hör hemma i Edmonton.

Men samtidigt har han ett problem till. Som rookie i NHL kan Omark obehindrat skickas ner och upp till farmarlaget, utan att hamna på så kallade waivers. De flesta andra spelare blir tillgängliga att sno för andra NHL-klubbar om de skickas ner till Oklahoma och Oilers tvingas betala halva lönen på resten av deras kontrakt om så sker. Det handlar inte så mycket om politik i de fallen, utan mer om den ekonomisk vardag som NHL-klubbarna lever i.

Det är väl största hotet mot Omark just nu.

Men kul att han lyckas. Han har ”star quality” då passningarna och dragningarna går hem.

Och som jag skrivit så många tidigare – bara han själv avgör hur stor han kan bli.

Vissa spelare vill ha bort tränaren Janne Karlsson från HV 71 och jag blir så trött på dessa gnälliga spelare.

Jag kan garantera att det finns spelare i varenda elitserieklubb som vill bli av med tränaren.

De med lite istid och lite förtroende.

Nu funkar inte världen riktigt så, men det är ändå möjligt att HV byter tränare till nästa säsong. Tränare har kort livslängd i Sverige (till skillnad mot NHL). Det finns inga motsvarigheter till fotbollens Alex Ferguson direkt.

I Manchester United lönar det sig inte att gnälla, eftersom alla vet att managern sitter på livstid.

Däremot tycker jag själv att de flesta elitserieklubbar mår bra av att byta tränare varje treårsperiod, eftersom vi har en elitseriehockey som är mer spelarstyrd än tränarstyrd.

Då talar jag inte om hockeyn en tränare företräder utan om att spelarna har större makt än tränarna. Jag exempelvis tror Johan Davidssons ord väger tyngre i HV:s styrelserum än Janne Karlsson.

Med det menar jag inte att just Davidsson är den gnälliga typen.

Tvärtom.

Men spelartrupperna förändras så enormt mycket varje säsong i Sverige, att tränarna i princip förfogar över olika lag och olika förutsättningar varje säsong. Just HV är väl ett undantag på den punkten, men det är ändå tränarna som hålls ansvariga om klubben går dåligt, även om det är uppenbart att spelarmaterialet blivit sämre.

Fråga Hardy Nilsson i Djurgården.

Det har skett långsamt, men helt enligt planerna.

Elitserien ser ungefär ut som de flesta trodde på förhand, nu inför juluppehållet.

Sett till expertisens tips inför säsongen går det att peka ut ett skrällag, precis som det brukar vara varje säsong.

I fjol var det Djurgården och i år är det Luleå.

Själv tippade jag HV 71, Färjestad och Skellefteå på de tre första platserna och allt pekar på att det kommer se ut så till slut också.

HV går som tåget just nu och då spelar de inte ens så bra som de borde kunna göra. Jag är lika säker nu som jag var inför säsongen:

Det blir ett andra rakt SM-guld till HV 71.

Färjestad och Skellefteå slåss om att möta dem i SM-finalen. Jag tror inte Luleå har fysiken att gå hela vägen i ett slutspel. Och då menar jag inte kondition, utan kilon.

VANCOUVER. Jag hann knappt skriva mitt förra blogginlägg förrän Linus Omark var uppkallad till Edmonton för första gången den här säsongen.

Kul för honom – och han är värd chansen.

Jag hoppas bara att får möjlighet att visa sina offensiva kvaliteter.

Då kan han snabbt spela till sig en plats i Oilers.

Två tunga skador gör att han borde få tid på sig. Ordinarie Alex Hemsky är borta en månad och lagkaptenen Shawn Horcoff i två.

Annars trodde jag att Edmontons lagledning skulle fortsätta tjura över Omarks bittra avsked, då han skickades till farmarlaget inför säsongen.

NHL-bossar gillar inte att höra att de gjort fel.

Omark kommer i alla fall in i ett läge där Oilers är heta.Visserligen förlorade man på straffar mot Anaheim i natt, då sftaffspecialisten Omark verkligen hade behövts.

Men innan dess hade man fyra raka segrar och hade vunnit fem av de sex senaste.

Nu år det upp till Omark att visa att han platsar.

Enligt Edmonton Journal får han tydligen debutera i en tredjekedja mmot Tampa Bay natten mot lördag.

Coachen Tom Renney säger oclkså att han inte har några problem med Omarks uttalanden då han skickades ner, men det tror jag inte på. NHL-coacher år både tjuriga och långsinta jäklar.

Därför är det ännu starkare av Omark att ha spelat till sig den här chansen.

VANCOUVER. Det känns i alla fall så sedan även Shawn Horcoff hamnade på skadelistan efter matchen mot Anaheim i natt.

Horcoff krockade med en motståndare och enligt de första rapporterna blir han borta i åtta veckor.

Edmonton har Ales Hemsky skadad sedan tidigare och det innebär att två spelare från Edmontons topplinor är borta.

Nu är väl inte Omark någon naturlig ersättare till centern Horcoff, men Horcoffs skada kommer skapa lite omgrupperingar som kan öppna upp för svensken.

Idag väntas Edmonton kalla upp en spelare från Oklahoma för att fylla ut truppen.

Frågan är om det blir Omark.

Jag tvivlar.

Det verkar som Edmonton redan bestämt att Omark ska stå på tillväxt i Oklahoma.

VANCOUVER. Jag sitter i hockeytokiga Kanada där man redan börjat sända specialprogram på tv inför JVM i Buffalo som startar på annandag jul.

Jag har varit på tre raka JVM och sett Småkronorna ta medalj i alla.

Två silver, ett brons.

Det blir medalj den här gången också.

Men tyvärr inget guld.

Jag tror svenskarna kommer att vänta tills JVM går på stor, europeisk is igen. Jag har gett upp hoppet om seger på liten rink. Det är kanadensarnas och amerikanernas hemmaplan och jag tror man har större nytta av det som junior än som senior.

Det närmaste Sverige kommit ett guld var i Tjeckien 2008-09, när det årets skrällag tvingade Kanada till sudden death och föll på ett riktigt skitmål.

Sedan har det blivit storstryk när det handlat om liten rink och möten med USA och Kanada.

Jag har studerat Kanadas första trupp på 39 spelare, där totalt nitton av dem plockats i förstarundan i NHL-draften. Och USA är inte långt efter och är regerande mästare sedan senaste turneringen.

I senaste draften gick ingen svensk i första rundan.

Det blir alltför tufft, även om hoppet är det sista som överger människan.

• • •

Nu känner jag igen Vancouver i december.

Det regnar ute och enligt väderleksrapporterna ska det regna fjorton dagar i sträck.

Det är bara att plocka fram paraplyet.

VANCOUVER. Jag såg Alexander Steen sänka Vancouver nästan ensam i morse svensk tid.

Han var sensationellt bra.

En stjärna.

Steen-bra. Foto: Jimmy Wixtröm

Jag har alltid gillat Alexander Steen eftersom jag alltid tyckt att han varit en intelligent hockeyspelare. Hans sätt att läsa spelet och alltid placera sig rätt på isen. En spelare som gör allting rätt, men gör det så självuppoffrande att han knappt syns om man inte följer honom specifikt.

Men det jag såg igår var en dimension till.

Jag trodde han skulle hamna i ett defensivt fack i NHL och få döda utvisningar och ta hand om motståndarnas topplinor.

Precis det som drabbade Niklas Sundström då han kom till NHL och aldrig fick utveckla sina offensiva kvaliteter.

Men i Steens fall har det svängt sedan han kom i St Louis.

Dessutom har han utvecklat både skridskoåkningen och sitt skott.

Killen skjuter som en häst, är rapp på rören och har en balans och råstyrka som gör honom svår att flytta på trots att han inte är särskit stor. Han påminner mer och mer om sin pappa Thomas Steen, en av de bästa NHL-svenskarna genom tiderna.

Det totala paketet.

Jag ville ha med Alexander Steeni OS-laget i februari, men Bengt-Åke tänkte annorlunda. Det var bara ett av de många misstag han gjorde med Tre Kronor här i Vancouver.

Jag hoppas Pär Mårts håller kontakten med Alexander för sina framtida landslag.

Efter matchen mot Vancouver är jag beredd att utnämna honom till en av NHL:s mest underskattade spelare.

Och defintivit mest underskattade svensk.

VANCOUVER. När jag tittadeut från hotellfönstret i morse såg jag att de lyft på taket på OS-stadion här i Vancouver.

Gamla BC Place håller på att byggas om.

Lite ovanligt att man bygger om en arena e f t e r OS.

Men så här ser det ut just nu. Nästa år ska det sitta ett flyttbart tak över stadion.

BC Place. Här hölls invigningen och avslutningen under OS. Då med tak.