Jag hoppas verkligen att Oskarshamns ordförande Mats Söder släpper Tommy Salo till Leksand.

Hade det handlat om en spelare hade jag förstått att smålänningarna ogärna vill släppa iväg en anställd som är under kontrakt, men det här handlar om en sportchef som redan gett sitt allra bästa inför den här säsongen.

Oskarshamn har blivit Allsvenskans hetaste lag trots att de parkerar på en femteplats och det är Salos förtjänst och ingen annans.

Det här har ju varit en märklig säsong i svensk hockey, där det är sportcheferna och inte tränarna som hamnat i fokus.

Förlundas sportchef Kent ”Nubben” Norberg är den enda som fått sparken i en elitserie där alla tränare är kvar.

I allsvenskan har samtidigt Tommy Salo fått en raketstart på sin karriär.

Jag förstår att många är intresserade efter att ha sett hans livs första lagbygge, där han tog över en klubb som tvingades kvala sig kvar i allsvenskan förra våren efter att ha blivit sist i tabellen.

Den gången tog Oskarshamn 36 poäng på 52 matcher.

I år har man redan tagit 33 på bara 19 matcher.

Salos jobb är gjort och han kan inte påverka laget längre. Oskarshamn har snarare fler spelare än de behöver just nu.

Jag förstår att det är tufft för Salo, som är kung i Oskarshamn och till och med blickar ut från den största reklamskylten i hemmahallen. Han har blivit symbolen för hela föreningen den här säsongen.

Men självklart är det svårt att tacka nej när Leksand kallar. Den klubb han hållit på sedan han var knatte hemma i Surahammar och en klubb som har resurser att vara ett elitserielag i framtiden.

Dessutom vill han vara schysst mot Oskarshamn och inte tvinga fram någon lösning. Han försöker inte heller svära sig fri från ett kontrakt som inte ens finns på papper utan bara är en muntlig överenskommelse mellan honom själv och Mats Söder.

Det hedrar honom.

Jag hoppas Oskarshamn hedrar Salo på samma sätt.

Modo sparkar underpresterande backen Charlie Cook och målsumparen Niko Dimitrakos.

Det är naturlgtvis helt rätt.

Spelare som inte levererar eller lever upp till förväntningarna måste bort och ersättas av andra.

Dessutom kan ju båda passa in bättre i ett annat lag i en annan liga.

Ofta är det så.

Ta Mathias Månsson som misslyckades i finska KaIPa, där han gjorde ett mål på 18 matcher och fick sparken.

Nu har han gjort fyra mål på bara fyra matcher i Södertälje.

Jag skulle önska att det fanns en större rörlighet i det svenska systemet och att man kynde byta spelare med varandra som man gör i NHL. Det är naturligtvis möjligt även utan NHL-regler, men då måste alla parter vara överens. Inklusive spelarna. I NHL har spelarna inget att säga till om, om de nu inte är så stora att de har en no trade-klausul i kontraktet.

Både Cook och Dimitrakos kostar så mycket att Modo har rätt att kräva att de ger mer valuta för pengarna. Därför tycker jag att lagledningen tagit helt rätt beslut.

Dimitrakos har gjort bara gjort fyra mål hittills och Charlie Cook blev aldrig den ledande power play-back som Modo hoppades på.

Jag tror det kommer bli förändringar i fler lag än Modo under säsong.

HV måste ju göra någonting åt sitt svajiga spel och underpresterande miljonvärvningar.

Det gäller bara att agera och våga göra någonting åt saken.

Anton Hedman kom undan med tre matchers avstängning och det följer väl praxis, även om det är den längsta avstängning någon fått i elitserien den här säsongen (förutom Kris Beechs lilla puff på domaren Patrik Sjöberg).

Men den räknar jag inte.

Dessutom får han böta för motsvarande ytterligare två matcher – eller 7000 kronor.

Det senare är oavnligt och sammantaget blir det alltså det straff jag själv tyckte han skulle få. Fem matchers avstängning med böterna inräknade.

Disciplinnämnden brukar annars nöja sig med två matcher. Vad som än hänt därute på isen.

Men eftersom jag varit med sedan 1998, då Magnus Wernblom fick tre månaders avstängning för att ha drämt klubban i plexiglaset i utvisningsbåset, känner jag att jag inte riktigt kan lita på disciplinnämnden.

Wenblom skulle inte ens haft en match. Möjligen tio minuter för miscoduct.

Men det har faktiskt blivit bättre på senare år och svårare att protestera mot längden på avstängningarna.

I dag verkar det som disciplinnämnden blickar mot NHL, då avstängningarna i princip följer Colin Campbells straffskala. Där brukar solklara armbågar också ge tre matcher.

Men jag tycker ändå att Hedman kom lindrigt undan. Det var en av de fulare armbågar jag sett.

Hedman får alltså vila i två matcher till och han har heller inte försökt svära sig fri från armbågen i ansiktet på Andreas Holmqvist. Det hedrar honom.

Annars har jag följt diskussionen runt Hedmans tuffa spel den senaste tiden.

Visst är det tillåtet att tacklas i ishockey, men det är också tillåtet att visa varandra respekt. Den debatten lyfte jag fram tidigt. Ska man smälla på en motståndare med full kraft, trots att man ser att han inte tittar upp och inte ser dig komma?

En del anser att det är just då man ska tacklas.

Det tycker inte jag.

Det går att spela tufft och hårt, utan att utnyttja den typen av situationer då man vet att det är hög risk att motståndaren skadar sig. Det är också lätt att spela tufft på det viset i elitserien, där ingen förväntar sig den typen av tjuvsmällar.

Jag vet inte hur många karriärer Devils gamle back Scott Stevens förstörde, men Eric Lindros var en. Steven var expert på att kliva upp på blå mot borrande motståndare och hans stenhårda axelkåpa slog fler knockouter än Mike Tyson.

Den hockeyn har ju NHL försökt att gå ifrån numera, då man insåg att ingen vann på att en massa stjärnor gick omkring med yrsel eller andra allvarliga skador.

Den insikten borde även elitserien ha i fortsättningen.

När Jukka Voutilainen inte kunde spela, slapp Fredrik Bremberg bänken borta mot Brynäs och klev in på finländarens plats i förstakedjan.

Resultatet:

Inte en en poäng av den kedjan.

Precis som förra gången som ”Linkan” spelade i HV:s förstafemma – 1-4 mot Skellefteå borta.

Då blev det heller inga poäng av det som normalt är elitseriens vassaste femma.

Då ”Linkan”-krisen snarare växte än bedarrade efter inhoppet mot Brynäs.

Det ska bli intressant att se hur sportchefen Fredrik Stillman hanterar den situationen framöver.

Samtidigt fortsätter Frölundas kris.

Jag hade svårt att dra några slutsatser av segern borta mot Färjestad senast, eftersom göteborgarna alltid har lätt för värmlänningarna borta av någon anledning.

Det visade sig också den här kvällen.

Storstryk mot Linköping som vann med 6-1 och Frölundas spel såg ut att ha nått botten än en gång.

Jag vet inte vad som ska rädda Frölunda. Någonting mer måste hände och att sparka sportchefen löser inga problem på isen. Det går ju att be en stilla bön om att allt kommer att bli bättre när Christian Bäckman och Joel Lundqvist är tillbaka. Men fan trot.

Frölunda är elitseriens verkliga snedseglare och har ingen som håller i rodret.

• • •

Det är snabb trafik kring det nedre kvalstrecket i elitserien just nu.

Brynäs lämnade över den platsen till Södertälje, efter 3-0 hemma mot HV 71 och första nollan för tysken Thomas Greiss i målet. Jag trodde nog att Brynäs skulle bli kvar där ett tag, men det handlade bara om ett tillfälligt besök.

SSK hade 1-0 inför sista perioden borta mot Timrå, då Daniel Corso vände matchen med ett mål och en assist. Timrå är verkligen elitseriens mest oberäkneliga lag. Strålande i sina bästa stunder, men spelkvalitén kan sjunka lika snabbt som temperaturen gjorde här hemma på tisdagen. Och då blir det kaos.

AIK förlorade vid full tid för första gången på åtta matcher, då Färjestad vann hemma.

Typiskt nog utan hjälten Viktor Fasth i målet, men Vesa Toskala var bra i sin debut och det stannade vid knappa 2-1.

Och Luleås förlustrad stannade vid två matcher, då de slog Djurgården hemma med 3-1. Det trodde jag faktiskt inte. Jag trodde norrbottningarna skulle hamna i en svacka nu, men de visade istället att de fortsätter vara samma effektiva lagmaskin som gör dem till serieetta.

Det har ju varit många ”krislag” den här hösten och nästa lag att hamna där tror jag blir Modo. De såg inte direkt vassa ut i hemmaförlusten mot Skellefteå (1-5).

Såg highlightsen från New Jerseys segermatch mot Washington (5-0) och jag måste säga att Mattias Tedenby verkligen tagit chansen när han fått den.

Fortsätter han så här kan han till och med bli Årets Rookie i NHL, även om det kanske är lite tidigt att börja spekulera om det.

Men med sina två poäng i natt är han uppe i fem poäng (3+2) på bara sex matcher och som han spelar just nu kommer han att få mer och mer istid.

Han är nästan som gjord för det nya NHL och spelet på små rinkar med sin kvickhet och snabba speluppfattning.

För tio år sedan tror jag inte ens han blivit draftad och ansedd som för liten för NHL.

Det var en tid då backarna var två meter långa och kunde göra vad de ville med spelare i Tedenbys storleksklass, utan att domarna blåste.

Nu är det andra tider, sedan NHL svängt på en femöring efter lockoutsäsongen 2004/05.

Tedenby var inne på fyra av New Jerseys fem mål och på ett av dem var han ensam utespelare på isen, då han gjorde mål på straff efter att själv ha blivit neddragen i ett friläge.

Tedenby har visat att han förtjänar en plats i laget och har haft rätt inställning redan från början.

Som han alltid har haft.

Mer sånt.

Skellefteås bortdömda mål har varit de senaste dagarnas ”snackis”.

Nu sparkas AIK:s videodomare.

Men det alla missat är den verkliga konsekvensen:

Alla tolv videodomare får sparken.

Hockeyligan har äntligen fått eld i baken och inrättar ett sk ”war room” som NHL har i Toronto och där alla den här typen av beslut tas. På ett och samma ställe och med objektiva domare.

Hockeylligan skulle naturligtvis ha fixat en enda videodomarcentral redan från början. Dagens teknik gör det både lätt och billigt att överföra bilder från alla arenor till ett och samma ställe.

Det är heller inte första gången det fattas tveksamma domslut av lokala videodomare.

Jag gillar ändå att Skellefteå hållit en låg profil – förutom direkt efter domslutet.

Inget snack om omspel eller allmänt gnäll. Det tyder på klass.

• • •

Inga fler videodomare i en snar framtid alltså. Men det kommer inte att öka på arbetslöshetssiffrorna. Det är knappast ett välavlönat jobb. Mer ideellt arbete.

• • •

Skellefteå fick ju faktiskt ett mål godkänt också efter videogranskning, då domarna på isen heller inte kunde avgöra om pucken varit inne eller inte.

Skellefteå-Videdomaren 1-1.

AIK slår namnen från Skellefteå på Hovet med 4-2.

Och det är AIK:s åttonde raka match utan förlust vid full tid.

Varav sju tre poängare.

Det ska inte vara möjligt.

Jag kollade AIK:s backuppsättning i matchen mot Skellefteå och jag kan garantera att inte en enda sportchef i hela elitserien hade varit intresserad av någon av de backarna inför den här säsongen – förutom veteranen Dick Tärnström.

Patrik Nemeth säger någon, men var sjuk och spelade inte. I stället hade allt-i-allon  Dacid Engblom gått ner och tagit backplatsen bredvid Dick T. När jag såg de förutsättningarna var jag hetl bergsäker på att Skellefteå skulle vinna.

Jag spikade en tvåa på min trippel, lutade mig tillbaka och såg klart redan för ett lag som kunde få både ett och två och tre mål bortdömda och ändå vinna mot AIK.

Av det jag sett hittills i elitserien har Skellefteå ett lag som kommer att slåss om SM-guldet framför vårkanten.

Det har inte AIK.

Eller hade.

Nu är jag inte lika bombsäker längre. Jag blir lika förvånad varje gång. Jag har bara väntat på att det ska ta stopp någon gång och att saker ska återgå till det normala. Men inget verkar normalt i AIK, där alla spelare lyft sig på samma gång.

Inför den här säsongen var i stort sett samtliga experter överens om att AIK och Luleå hade de sämsta spelartrupperna på papperet. I stort sett alla hade de lagen som elva och tolva i tabellen.

Någon fritänkare hade Luleå på slutspelsplats och någon trodde på AIK. Men de gick att räkna på ett av ena handens fingrar.

Nu är AIK och Luleå elitseriens verkliga poplag.

Det kan tyda på flera saker:

1. Elitserien har blivit sämre.

2- Hockeyallsvenskan har blivit bättre och närmat sig elitserien. Det är en teori jag tror mer på. De allsvenska lagen tränar numera som elitserielag och med lite friare spel utvecklas spelarna mer i allsvenskan och när de tar klivet upp är steget inte så långt långre.

3. Tränarna har utvecklat effektiva spelsystem som är svårlästa och med en klar spelidé och klara roller i laget går det att utmana de bästa även med nytänkande. Det är naturligtvis en del av förklaringen till Luleås framgångar och i viss mån även AIK:s. Det finns inga överbetalda stjärnor i de lagen och alla underordnar sig varandra.

4. Målvaktsspelet. Målvakterna har utvecklats något enormt på senare år och betyder mer för lagen idag. En ensam målvakt kan ha en helt avgörande betydelse. Titta på VIktor Fasth i AIK. Han är som valium för AIK-försvaret.

Ni har säkert era egna teorier.

Men det är roligt när det skräller.

Satt och bläddrade igenom AHL:s målvaktsstatistik och tvingades till sista sidan innan jag hittade majoriteten av våra svenska målvakter.

Så här såg det ut där nere:

Johan Backlund abslut sist, Jacob Markström trea från slutet och Jhonas Enroth just där framför. Tre svenskar på de fyra sista platserna när det gäller flest insläppta mål per match. Den statistiken kan ju vara lite missvisande om man spelar i ett sopgäng, men svenskarna räddningsprocent är i samma nivå.

Bäste svenske målvakt så här långt – statistiskt sett – är Eddie Läck i Manitoba Moose.

Han är nia.

Störst är fallet för Jacob Markström som var etta i elitseriens målvaktsstatistik i Brynäs förra säsongen, Brynäs som verkligen skulle behövt Markström just nu. De har ju tagit samma väg som Markström och ligger näst sist i elitserien.

Men det visar samtidigt att det är extra tufft att slå sig in som målvakt i NHL. Det krävs anpassning till både de mindre rinkarna och det rakare spelet i Nordamerika och det kräver sin tid.

Trösten är att vägen är kort mellan fiasko och succé.

Anton Hedman knäckte näsbenet på Andreas Holmqvist med en armbåge.

Nu måste han själv få en näsbränna.

Hedmans facit den här säsongen slår alla rekord med följande skador på motståndare:

1 x hjärnskakning (Christoph Schubert i Frölunda)

1 x brutet nyckelben (Rickard Wallin i Färjestad)

1 x brutet näsben (Andreas Holmqvist i Djurgården).

Leif Boork påstår också att han ska straffas hårt för att han är en återfallsförbrytare – men det är just det han inte är.

Hedman har klarat sig från avstängningar tidigare, men självklart måste disciplinnämnde markera nu.

Annars går ingen säker den här säsongen.

Och gör de inte det pekar alla pilar mot kvalserien.

Men Frölunda kan inte få ett bättre läge och mer tändvätska än de har mot Färjestad i eftermiddag:

•En gamma klassisk rivalitet och seger i senaste matchen i Karlstad.

•De slipper pressen från den besvikna publiken i Scandinavium.

•Turbulensen i klubben där spelarna blivit totalsågade. I alla fall indirekt.

•Kent Norbergs avhopp som skapat svarta rubriker i hela hockey-Sverige och riktat allt ljus på Frölunda.

Frölundaspelarna kan inte be om mer motivation inför en match.

Men förlorar de även idag ser det nattsvart ut.

Säsongen är inte ung längre och göteborgarna har tre bortamatcher på raken nu – Färjestad idag, Linköping på tisdag och Djurgården på torsdag.

Kalkylen pekar mot noll poäng om det inte kommer något lyft och då är Frölunda riktigt, riktigt illa ute.