Fredrik Bremberg petas av HV-tränaren Janne Karlsson inför matchen mot Luleå i morgon.

Efter att ha används på de flesta positioner och i de flesta kedjekombinationer har Linkan kommit upp i totalt ett mål och fyra assist på 17 spelade matcher.

Nu får han inte ens chansen.

Det är ingen överraskning för mig.

Jag frågade mig redan  från början vad HV 71 skulle med Linkan till.

Det var som om sportchefen Fredrik Stillman satt med en alldeles för stor budget och inte visste vad han skulle göra av pengarna som var kvar på lönekontot.

En spelare som Fredrik Bremberg ska spela i en första- eller andrakedja. Han ska spela power play, Han ska ha massor av istid. Men i HV 71 får han inget av det. Andra är bättre på den gren som Linkan brukar glänsa i.

Att kasta in honom i en kedja bredvid Johan Davidsson och Jukka Voutilainen i senaste matchen kändes nästan desperat. Där passar han ju in lika dåligt som Lance Ward på en syjunta.

Därför kändes han överflödig i HV redan från början.

Vore jag sportchef i HV skulle jag så snabbt som möjligt hitta en lösning att lösa Linkan från kontraktet (som löper även över nästa säsong), eller få någon annan att ta över det.

Både för HV:s och Linkans skull.

Det känns bortkastat att en sådan publikfavorit och lirare ska sitta på bänken.

Det var en fråga som väntade på ett svar:

Hur skulle Johan Harju klara sig utan Linus Omark.

Och vice versa.

Efter massor av säsonger ihop verkade de nästan lika oskiljaktiga som bröderna Sedin, Abbott eller Ahlström.

Men den här säsongen skiljdes deras vägar.

Resultatet så här långt?

1-0 till Johan Harju.

Även om Omark snott de flesta rubrikerna har Harju fortfarande ett bättre poängsnitt i AHL.

Harju gjorde 16 poäng (7+9) på de tolv matcher han hann spela i Norfolk Admirals i AHL innan han blev uppkallad till Tampa Bay Lightning.

Det är 1,33 poäng i snitt per match.

Linus Omark har gjort 19 poäng (10+9) på sjutton matcher i Oklahama.

Det är 1,18 poäng i snitt.

Dessutom blev Johan Harju först att få debutera i NHL. Tampa har inte gått så bra på sistone, men Harju har stora chanser att få vara kvar nu då även lagkapten Vincent Lecavalier gått sönder och är borta flera några veckor framåt.

Jag har alltid gillat Harju, som nästan alltid fått leva i skuggan av den mer spektakuläre och betydligt pratgladare Omark.

Men Omark var lite väl pratglad då han blev nedskickad till farmarlaget Oklahoma och sa vad han tyckte istället vara tyst och ta smällen. Att indirekt anklaga lagledningen för att inte kunna sitt jobb var kanske ärligt, men inte särskilt smart. Dessutom var det ju ett indirekt underkännande av de lagkompisar som fick vara kvar.

Det har starkt bidragit till att Omark fått chansen än.

Men inte bara det.

Omark har ett tuffare läge, då han måste ta en av de sex platserna i Oilers två offensiva kedjor.

Han har varken storleken eller tyngden för att spela i en checking line. Ska han vara med ska han göra det han är bäst på – det offensiva spelet – och dessutom få spela i power play. Annars är det ingen större mening.

Så även om Edmonton är NHL:s sämsta lag just nu tillsammans med New York Islanders, så är det inte så självklart som det låter. Men samtidigt talar det naturligtvis för att Omark får chansen förr eller senare.

Allt handlar om när lagledningen väljer att förlåta honom.

AIK vinner igen – 5-2 – mot Södertälje och jag tror knappt mina ögon.
Förtrollningen verkar inte släppa och efter sex raka trepoängare och totalt 24-8 i mål har AIK varit elitseriens överlägset bästa lag den senaste månaden.
Jag vet inte om det var någon snäll fe som svepte sitt trollspö i AIK:s omklädningsrum efter 0-3 hemma mot Luleå den 26 oktober.
Men sedan dess har AIK varit rena askungesagan.
Så här såg tabellen ut efter den där hemmaförlusten mot Luleå i omgång 14:

Och så här ser den ut sex matcher senare:

Det är en fullkomligt makalös ansiktslyftning av ett lag som spelar med ett lika makalöst självförtroende just nu.
Inför säsongen trodde jag att AIK skulle bli tvärsist och helt chanslösa i elitserien.
Enda chansen, som jag såg det, var att lagets alla talanger tog ett rejält kliv – samtidigt.
Christian Sandberg var en sådan spelare och gjorde tre mål mot Södertälje.
Daniel Bång och Rickard Gynge är två andra unga talanger som gått framåt enormt i elitserien.
Och att Viktor Fasth skulle spika igen.
Det är precis vad som hänt.
Nu talar vi om tre magiska veckor och 18 värdefulla poäng.
Sedan om det räcker hela vägen är en annan sak. Rögle hade 33 poäng efter bara 18 omgångar under lagets comebacksäsong i elitserien 2008/09, men blev elva till slut och tvingades kvala.
Men det finns inget som pekar på att samma öde ska drabba vinterns AIK.
• • •
Det ironiska i hela situationen är att AIK Hockey är stekheta, samtidigt som fotbollen ligger i dödsryckningar (nåja, men nästan i alla fall).
För ett drygt år sedan firade AIK-fotbollen lagets SM-guld efter 2-1 borta mot IFK Göteborg.
Och bara tre dagar efter att de lyft SM-bucklan på Ullevi åkte hockeyallsvenska AIK ner till Oskarshamn och fick storstryk med 6-1.
I det läget hade ingen ens kunnat tänka tanken att det skulle se ut som det gör ett år senare.
Nu när fotbollssäsongen är slut, hoppas jag också att AIK-publiken tar sig till Hovet för att lyfta AIK-hockeyn.
Det är de värda.
Det var 6.328 på Hovet i går.
Det är hyfsat, men inte mer.

Frölunda har däremot inga trollspön i händerna. Ny, tung hemmaförlust i omstarten med 0-3 mot Skellefteå. Göteborgarna är totala motsatsen till AIK.

Oliver Ekman-Larsson, Phoenix

Jag har varit bortrest under helgen och följt Karjala Cup via datorn.

Det blev tvärstopp mot Finland och 1-4 i avslutningsmatchen och det är inte mycket att säga om det.

Mårts fick avsluta turneringen med ett ganska annorlunda lag än han startade med, då det försvann en massa spelare längs vägen.

Dessutom hade Finland hemmaplan och spelar ju en ganska aggressiv och offensiv hockey de också. Som de alltid har gjort.

Jag är ändå beredd att ge Mårts överbetyg i en turnering där han ändå förde Tre Kronor till två övertygande segrar och visade upp ett spel som fick åtminstone mig att bli betydligt gladare än jag var vid samma tid i fjol.

Då blev svenskarna utskåpade med 7-0 av samma finländare i avslutningsmatchen i Karjala Cup och spelet var bedrövligt.

Den här gången var det ett betydligt roligare Tre Kronor att se. Ett lag som tog snabba avslut och sköt på det mesta som rörde sig. Det blev 96 skott på mål totalt för svenskarna, att jämföra med Bengt-Åkes Tre Kronor som sköt 74 skott på mål i samma turnering i fjol.

Det är en uppgång med 30 procent.

Intressant i sammanhanget är att Småkronorna sköt totalt 130 skott på mål i sin fyrnationsturnering i Tjeckien, där de föll i sista matchen mot ryssarna (2-4) trots en skottstatstik på 45-22.

I just den matchen lönade sig inte offensiven, men det är defintivit rätt väg att gå.

Det går inte att stava Pär Mårts start som förbundskapten med annat än succé.

Seger mot världsmästarna Tjeckien borta.

Seger mot stjärnspäckade Ryssland på lördagen (3-2).

Och då har inte Sverige åkt till Karjala Cup med något jättelag – i alla fall inte på papperet. Men Mårts har lite samma tankegångar som Jonas Rönnqvist i Luleå och det visar hur mycket en tränare kan betyda för ett lag.

Om alla i ett lag drar åt samma håll och offrar sig för varandra går det att nå nästan hur långt som helst. Även i ett lag med sju landslagsdebutanter.

Det ska bli oerhört kul att följa Mårts och Tre Kronor den här säsongen. Det känns som ”the sky is the limit” för det ”nya” Tre Kronor.

Men det stora examensprovet kommer först i VM i slutet av april och början av maj. Blir det inte succé där, spelar det ingen större roll hur det gått tidigare under säsongen.

Å andra sidan spelar Mårts Tre Kronor en hockey som alla gillar att spela. Det är ett stort plus mot tidigare.

Jag tror det kommer att locka många NHL-svenskar som tidigare tackat nej.

Det som imponerat mest i de här två inledande matcherna är att svenskarna vunnit båda matcherna av egen kraft och via en starkare offensiv – Tre Kronor vann skotten mot tjeckerna i öppningsmatchen med 37-14 och med 37-26 mot ryssarna. Det imponerar mer på mig än slutsiffrorna 4-3 och 3-2.

Det här är ett lag som vill vinna till varje pris – inte minst illustrerat av Fredrik Warg som verkligen offrade en hörntand mot ryssarna.

Och till och med Robert Nilsson har insett att laget är större jaget. Stort. Det kan ge Robban en helt ny karriär och en snabb returbiljett till NHL.

Det är mycket nu.

Foppa gör ett sista försök till comeback, Ilkka Pikkarainen stängs av två matcher och får böta 20.000 och Mårts första landslag gör debut.

För att börja med Foppa:

Nej, inte ens jag tror att det blir någon comeback den här gången. Jag träffade Foppa i Tumba i går och han var inte särskilt hoppfull själv om man uttrycker sig milt. Men han ska ha all heder av att han försöker. En gång till. Den sista.

Dessutom hade jag med mig en hälsning från Oskarshamns sportchef Tommy Salo.

Nej, det handlade i n t e om en eventuell comeback hos smålänningarna. Salo är däremot sugen på ett möte med Foppas välgörenhetslag Icebreakers nästa sommar – och där kommer Foppa garanterat att spela oavsett hur det här comebackförsöket slutar.

Så han kanske spelar hockey i Oskarshamn trots allt.

I staden Oskarshamn, alltså.

Alltid något.

• • •

Pikkarainen får två matcher.

Alldeles för lite i mina ögon.

• • •

Mårts återkommer jag till efter matchen mot tjeckerna.

Ha en trevlig kväll.

Janne Karlsson i Växjö är den senaste – men inte den sista – i raden av tränare som spyr galla över en motståndare som gått hårt åt en av de egna spelarna.

Vi har massor av exempel på samma sak i elitserien den här säsongen.

Men har ni någonsin hört en tränare fara ut mot en spelare i det egna laget?

Nej – tänkte väl det.

Hur fult ett påhopp än är, så har det egna lagets tränare alltid ett försvar för det som hänt.

Det slår aldrig fel.

Det finns inga mer enögda är spelare, ledare och fans.

Drabbas en egen spelare är det skandal och rättshaveri.

Det är så svart och vitt som det kan bli. Inga proportioner alls.

Jag skulle efterlysa en mer sansad diskussion, en säsong som innehållit fler onödiga påhopp och farligt spel än på många år. Först då kanske vi får stopp på eländet.

MALMÖ. Jag är på Tre Kronors träning här i Malmö och femmorna ser ut så här för er som är intresserade.

Femmorna
Magnus Johansson
Mattias Ekholm
Dick Axelsson
Niklas Persson
Björn Melin

Sbastian Erixon
David Rundblad
Joakim Lindström
Fredrik Warg
Niklas Nordgren

Daniel Fernholm
Elias Fälth
Martin Thörnberg
Mattias Sjögren
Andreas Jämtin

David Petrasek
Jonas Junland
Niklas Olausson
Robert Nilsson
Marcus Krüger/Jakob Silfverberg

Ser väl rätt intressant ut, tycker jag.

Pär Mårts har ju tagit ut en trettonde forward, så det blir fyra forwards i femman med Petrasek & Co

Linus Omark hade en galen natt, då han gjorde fem mål mot Toronto Marlies i AHL.

Titta här:

Det känns som det är raka vägen till Oilers och NHL den dag det blir en lucka i truppen. Omark måste definitivt stå först i kön.

Men Linus Omarks karriär har just börjat.

För Marcus Ragnarsson är den över. Jag förstod nästan direkt att hans axel inte skulle hålla, då han berättade om den efter den korta comebacken. Armen hängde ”lös” från en exael som saknade ett par muskelfästen och han kunde inte lyfta armbågen ens till axelhöjd. Det var en chansning som inte gick hem och ett snöpligt slut för en stor spelare.

Det är inte många svenskar som kommer upp i 632 NHL-matcher.

Omark har inte gjort sin första än – även om han är på god väg.