Det dags att sätta ner foten efter senaste allvarliga skadan i elitserien.

Timrå Ilkka Pikkarainen är redan uppe i två offer på sitt samvete den här säsongen och jag tycker att svenska disciplinnämnden borde göra som i NHL. Är man en ”återfallsförbrytare” ska straffet skärpas för varje gång.

Därför tycker jag fem matcher är rimligt.

Dt var otäckt att se bilderna från Timrå, där AIK-backen Josh MacNevin bröt benet och är borta för resten av säsongen.

Även om man kan tycka att Pikkarianen har oflyt, så borde han ha låtit bli att trycka till kanadensaren i ryggen så nära sargen.

Och det är bara att tacka högre makter för att han träffade sargen med fötterna och inte med huvudet.

Förra gången Pikkarianen var avstängd var efter att ha gett Frölundas back Ville Mäntymaa hjärnskakning.

Då fick ha två matcher.

Han måste få minst det dubbla nu.

I alla fall om man tittar på formtabellen över de fem senaste omgångarna.

Den ser ut så här:

När jag pratar gulddoft handlar det främst om Skellefteå AIK, som ni förstår.

Även om det lag som enbart heter AIK växt till ett skrällag, så är framtidsutsikterna fortfarande osäkra. Men AIK har en fantastisk vecka bakom sig och något som inte nämnts så mycket efter derbyt mot Djurgården är att AIK saknade två av sina få nyförvärv i derbyt – varken Daniel Rudslätt eller Patric Blomdahl spelade.

Skellefteå AIK är däremot Sveriges bästa elitserielag just nu och jag tror bara det är en tidsfråga innan västerbottningarna passerar Luleå i tabellen. Det som imponerar med Skellefteå är att man kan skeppa iväg två namn som Petr Tenkrat och Pavel Skrbek utan att det märks något på isen. Möjligen att man blivit lite bättre efter att ha släppt in ännu fler ungtuppar i laget. Jag skulle nog säga att Skellefteå är Sveriges bäst skötta hockeyklubb just nu – från ledningen och långt ner i juniorleden.

Veckans krislag är utan tvekan Timrå.

Laget läcker som ett såll bakåt och har släppt in fyra mål i snitt per match på de fem senaste.

Perra Johnsson har en del att jobba med under uppehållet.

Har vaknat upp till en fredag av svarta rubriker runt Djurgårdens Mark Owuyas miss i derbyt mot AIK och jag har väl själv bidragit till några.

Men jag vill slå fast en sak:

Det var inte Mark Owuyas fel att Djurgården förlorade i går.

AIK var faktiskt bättre i allt, de vann skotten med 36-30 och hade vunnit även om inte Owuya gjort den där tavlan i slutet av andra perioden.

Djurgårdens tränare Tomas Montén var också stor nog att påpeka det efter matchen. Det fanns andra som gjorde misstag i den här matchen, men när en utespelare gör det märks det inte på samma sätt.

En målvakt står alltid ensam.

Fråga Tommy Salo.

Dessutom ska Mark Owuya ha all heder av att han ställde upp och pratade om sin tavla efteråt. Det var aldrig tal om att springa och gömma sig eller låsa in sig i omklädningsrummet.

Målvakterna har ju ett nästan omänskligt tryck på sig i hockeyn och det är deras insats som märks mest i ett lag.

Efter gårdagens omgång var Mark Owuya i fokus, medan Färjestads succémålvakt Alexander Salak gick under radarn, trots att han släppte in tre mål på 38 sekunder mot Brynäs.

Gränsen mellan hjälte och syndabock är hårfin i den branschen.

Ja, vad säger man efter 18 spelade omgångar.

Det är svårt att bli klok på årets elitserie – och Svenska Spel och de andra spelbolagen måste ha haft en av sina bästa hockeysäsonger någonsin.

Det är i princip omöjligt att tippa en omgång rätt.

AIK går plötsligt som tåget och är elitseriens formstarkaste lag sett till de fyra senaste omgångarna. I går blev det önskerepris på förra derbyt – seger med 5-2.

Jumbon Frölunda slår suveräna serieledarna Luleå hemma och Linköping bryter trenden och vinner mot HV 71.

HV 71 som är elitseriens nya krislag och som bara vunnit en av de fyra senaste matcherna i ett läge där alla trodde att det skulle vända uppåt för gott.

Och Brynäs gör tre mål på 38 sekunder och vänder hemma mot svårspelade Färjestad.

Modo gjorde inte ett enda mål på fyra matcher, men öser plötsligt in puckar och vann tredje raka när de slog Timrå borta i går.

Det är bara Skellefteå man kan lita på. Bäst i elitserien just nu men de släppte ändå ifrån sig en pinne borta mot Södertälje.

Jag såg derbyt i Globen i går och blev oerhört imponerad av AIK (som jag såg slå Frölunda med samma siffror så sent som i måndags).

AIK ser ut som ett helt annat lag än när jag såg dem i början av serien. De ser större ut på något sätt.

Och jag måste säga att kanadensaren Kent McDonell varit ett fynd så här långt. Ingen hade väl räknat med att han skulle ha många mil kvar på mätaren efter fjolårets mindre lyckade säsong i Färjestad.

Men på nio matcher i AIK är han uppe i sju poäng (3+4) och har redan bäst plus/minus i hela laget med +7.

Dessutom har den rutinerade kanadensaren tagit på sig en papparoll i omklädningsrummet och blivit en viktig pådrivare.

Så det kan gå.

Så här såg det ut minuterna innan nedsläpp mellan Djurgården och AIK alldelse nyss:

Eldhav på AIK:s läktarsektion.

Blir det här ett fall för Disciplinnämnden behöver de knappast någon rapport från Hockeyligan om var eldarna tändes. Tjock rök steg upp mot Globens tak, men nu är matchen igång.

Det var väl den intressantaste informationen i avstängningsdomen mot unge Skelleteåbacken Adam Larsson och Timrås kanadensare Daniel Corso.

Eftersom de fick exakt samma straff och bötesbelopp som baseras på respektive månadslön.

Corso fick böta 20.000

David Rundblad fick böta 3.500.

Eftersom bötesbeloppet ska motsvara en match och det spelas ungefär tio matcher per månad, är det rätt att räkna ut resten.

Annars tycker jag det är lite dubbelmoral att ge killarna i princip två extra matchers avstäningen (böterna räknas ju som en), utöver den båda fick automatiskt efter slagsmålet i Skellefteå i tisdags.

Det var långt ifrån det värsta slagsmål jag sett och det såg värre ut än det var, då Larssons visir skar upp ett fult sår över vänster ögonbryn. Allt ser så mycket mer dramatiskt ut då det är blod med i bilden.

Men ingen blev skadad och jag kan inte ens minnas när en spelare skadades senast på grund av ett slagsmål – då räknar jag inte Adam Larssons fem stygn som ”skada”.

Däremot förekommer det tacklingar och slashingar och boarding, som skickar spelare till sjukhus.

Ofta utan åtgärd.

Jag tycker inte det är okay att fightas och att svenska lag ska ha sina egna goons precis som man har i Nordamerika.

Det ska också straffas – och i det här fallet blev ju båda spelarna både utkastade från matchen och fick en extra matchs avstängning automatiskt. Att spä på det ytterligare känns bara löjligt.

Jag var ju på plats i Skellefteå i går och dagens debatt handlar om hur länge Adam Larsson och Daniel Corso ska stängas av.

Jag tycker det räcker med en match – och den får de automatiskt.

Att Adam Larsson får ett jack över ögat av visiret på hjälmen gör att det ser värre ut än det var. Blod är alltid kittlande.

Nu är jag inte hundra procent säker eftersom allt gick så fort därnere, men när det gäller brott och straff i Sverige så handlar det om tre saker:

1. Vem slog först? Jag tyckte det var Larsson, Corso tyckte det var Larsson och Larsson mindes inte riktigt då jag frågade honom efteråt (dock inte på grund av någon hjänrkskakning).

2- Vem kastade handskarna? I Sverige är det allvarligare att kasta handskarna och här var Corso ensam. Adam Larsson behöll dem på. Men Corso är kanadensare och i hans hederskodex slåss man utan handskar. Det sitter i ryggmärgen på den som är uppväxt på kandensisk is.

3. Hur länge slogs de? I Sverige tas det med i bedömningen. Och det var väl årets längsta slagsmål i elitserien och det delades ut en och annan snyting. Men jag tycker det är en förmildrande omständighet att den här matchen bara hade en huvuddomare. Hade det funnits en till hade det varit fyra domare på isen och de kunde ha gått in och brutit tidigare än de gjorde.

Så min åsikt är att disciplinnämnden inte behöver lägga på ytterligare straff för de här killarna.

Visst har nämnden ett moraliskt ansvar, men det har skett betydligt värre saker på isen i elitserien i höst.

Låt mig först säga:

Jo, jag vet att jag tippat HV 71 och Färjestad i SM-final och man ska aldrig ändra sig,

Men finns det något lag som har kapacitet att hota de två jättarna så är det Skellefteå.

Jag såg västerbottningarna live för första gången när de slog Timrå igår och blev enormt imponerad. Och då hade ändå förstakedjan en mindre bra dag.

Efter alla år i branschen får man ju en viss känsla av ett lag då man rör sig på läktare och i omklädningsrum och i Skellefteås fall får jag en känsla av ett lag som bestämt sig för att gå hela vägen.

Skellefteå har alla de ingredienser som krävs för att ta SM-guld senare i vår. Ett lag som bara kommer att bli bättre och bättre och där lagets unga spelare kommer växa ett snäpp till.

Ett lag som har både bredden och den fysiska styrkan att klara den tunga trafik det blir i ett slutspel.

Dessutom vet unga spelare som David Rundblad, Adam Larsson och Tim Erixon (oj, oj, oj, vilka backar!) att det här förmodligen är sista chansen att ta ett SM-guld med Skellefteå innan de försvinner till NHL.

Luleå, då?

Jo, de är ju den stora sensationen den här säsongen, men jag tror inte de är färdiga att slåss om ett SM-guld.

Jag har skrivit det förut.

Ulf Dahlén framstår mer och mer som ett geni när han stod i båset och ledde Frölunda.

Och vad jag kan förstå har han fortfarande kontrakt och betalt av Frölunda, efter att ha fått sparken efter förra säsongen.

Då talade man om en fiaskosäsong trots att Indianerna kom sjua och sedan pressade serietrean Linköping till sju matcher i kvartsfinalen.

Dahléns första säsong 2008-09 kom Frölunda trea.

Jämfört med idag framstår de som rena succésäsongerna. Vi kanske får tänka om här. Det var kanske Dahlén som lyfte Frölunda.

För jag kan inte se något eller någon som ska lyfta Frölunda just nu, efter att ha sett dem få stryk av AIK med 5-2. Det var andra förlusten mot bottentippade AIK den här säsongen.

AIK såg ut som det topplag alla trodde att Frölunda skulle bli. Hos AIK fanns hjärta, självförtroende, effektivitet och snygga mål. Långt ifrån det utdömda lag alla trodde från början.

Nu är Frölunda som tagit den plats alla reserverade åt ”Gnaget”.

Absolut sist i elitserien och där det börjar bli en besvärande lucka till lagen ovanför.

Och det finns inget som pekar på ett snart tillfrisknande.

Frölunda har gjort minst mål i elitserien (32), de har särklassigt sämst målskillnad (-18), de är sämst av alla i power play och näst sämst i box play. 

Det är ingen tillfällighet att de ligger där de ligger.

Frölunda har kvar att möta Luleå hemma (torsdag) och Brynäs borta på lördag innan det kommer ett tolv dagar långt landslagsuppehåll. 

Frågan är vad som händer då, för klart är att något måste hända.

Mitt tips:

Ring Dahlén och säg att allt är förlåtet.

Det var väl det roligaste som hände på den här presskonferensen, när Pär Mårts presenterade sitt första, historiska seniorlandslag.

– Han har inte varit tillräcklig bra och så slogs han för dåligt mot Frölunda, svarade Mårts och fick med Davidssons första matchstraff i karriären.

Nu vet jag inte om jag håller med Mårts i fallet Mårtensson, men jag kan inte protestera mot det lag han plockat ut.

Han förklarade själv varför några av de många saknade inte var med.

En unik genomgång av vilka som var skadade eller tackat nej. Bra jobbat.

Nu går det inte att döma det här laget innan turneringen är spelad, eftersom Mårts landslag just nu handlar mer om en ny spelidé mer än vilka spelare som är med.

Jag fick ändå med fyra av de fem spelare jag skrev att jag ville ha med tidigare i veckan.

Backarna Mattias Ekholm och David Rundblad, Luleås Niklas Olausson och Färjestads Dick Axelsson.

Jag tyckte att Södertäljes Linus Videll borde kommit med, men han föll tydligen på mållinjen och var med på Mårts lista över ”bubblare”.

Kul att se Andreas Jämtin i landslaget igen. Han har spelat sig till den platsen och jag tror han kommer att passa perfekt i Mårts ambition att gå rakt på mål och våga ta stryk framför motståndarmålet.

Jämtin är inte rädd för något.

Färjestads Mattias Sjögren är väl en skräll och nykomlingen från Rögle får väl tacka Modos Anton Hedman för landslagschansen. Hedman tacklade ju av nyckelbenet på Wallin och Sjögren kommer in som hans ersättare.

Robert Nilsson är också en liten skräll.

Han blev utköpt av Edmonton i somras, men har snittat nästan en poäng per match i Ryssland. Mårts är beredd att ge honom chansen osett och jag hoppas att Robban tar den.

Men presskonferensen var en av de bästa jag varit på, där man verkligen fick reda på allt.

Till och med hur Tre Kronor kommer att spela.

Sedan återstår att se hur det verkligen siutar när facit kommer i Karjala Cup. Pär Mårts vill ju vinna till varje pris.

Jag tycker det räcker med att vinna VM.

Jag har alltid tyckt att turneringarna i Euro Hockey Tour ska användas för att testa spelare och bygga upp stommen till ett kommande VM-lag.