Det måste vara Loui Eriksson i Dallas.

Två mål i natt inklusive matchavgörande 4-3 på övertid.

Loui har växt till Sveriges bäste sniper med ett unikt målsinne för att vara svensk.

Ändå är han ganska okänd här hemma.

Idag väntar både elitseriehockey och nya NHL-matcher.

Mina tips inför kvällens elitserieomgång:

HV 71-AIK 4-1

Brynäs-Timrå 2-3

Luleå-Frölunda 1-2

Färjestad-Djurgården 4-3

Modo-Södertälje 3-2

Skellefteå-Linköping 3-1

Kuggfråga?

Var kommer det vara mest publik i hockey-Sverige idag?

Svar:

Malmö.

Derbyt mot Rögle är helt utsålt och 12.200 åskådare kommer bänka sig i Malmö Arena. Det är bara San José-Columbus som kan slå det, men bara om man säljer en himla massa biljetter sista timmarna (vilket man inte kommer att göra en lördag).

Ingen annan arena tar in lika mycket folk.

Lance Wards sågning av domaren Thomas Andersson kommer att gå till historien.

Och som jag var inne på i dagens tidning, så kan inte disciplinnämnden göra ett smack åt saken.

Spelarna har rätt att säga vad de vill till media efter matcherna.

Men frågan är hur långt man kan gå i att ta heder och ära av en hockeydomare.

Det vimlar inte av kvalificerade hockeydomare i Sverige och man kan tycka vad man vill om Thomas Andersson – men han tillhör de bästa och mest rutinerade.

Att han och Lance Ward hamnat på kollisionskurs har inget med hans kvaliteter som domare att göra.

Jag tycker Lance Ward gick minst ett steg för långt efter matchen mot Färjestad, även om jag samtidigt tycker att han drabbades extra hårt just för att han är just Lance Ward. Men åker man omkring och ber domaren fara åt helvete, så blir man naturligtvis inte extra populär heller.

Det hade känts bättre om Lance Ward fått böta en summa som sved en aning, att förbundet och domarkåren hade möjlighet att agera mot alltför grova påhopp. Annars har ju spelarna fritt fram att ocensurerat kalla domarna för vad de vill.

Nu är det bara HV 71 själva som kan agera i den här frågan och jag hoppas de markerar att Wards påhopp inte är okay. Hela klubben dras ju med i den här debatten.

Ward gick defintivt för långt när han började dra in Thomas Anderssons privatliv i det hela.

Så några matchers avstängning förväntar jag mig.

Annars luktar det hästskit om hela klubben.

Edmonton Oilers slog Calgary hemma i premiären med 4-0.

Det kanske inte låter så märkvärdigt, men det var första gången som Oilers lyckades slå ärkerivalen efter sju raka förluster i grundserien.

Jag har ju tippat unga Edmonton långt ner i tabellen och det går naturligtvis inte att dra några slutsatser efter bara en match. Men segern i natt kommer självklart höja självförtroendet med flera procent – speciellt i ett så ungt lag.

Samtidigt är NHL nästan omöjligt att förutsäga numera.

Det känns som tio-tolv lag kan vinna Stanley Cup den här vintern.

I premiären förlorade två tippade topplag – Chicago föll mot Colorado och Pittsburgh fick stryk av Philadelphia hemma.

Och Toronto lyckade vinna premiären i derbyt mot Montreal.

Det var nog inte många tripplar som gick in den här natten.

I kväll ska jag själv på NHL-hockey – San José Sharks mot Columbus Blue Jackets i Globen.

Sharks vinner.

Kanadensiska TSN har utsett de 50 bästa spelarna i NHL och åtta svenskar platsar på den listan.

Det motsvarar 16 procent av spelarna.

Det är en extremt bra siffra då svenskarna bara  utgör mellan 6 och 7 procent av alla spelare i NHL.

Sverige är bara slagna av Kanada i antal spelare bland topp 50 och jag tror aldrig det har hänt tidigare. Kanada är naturligtvis helt överlägsna, men Sverige slår NHL:s näst största nation USA.

Och bland europeiska spetsspelare är Sverige överlägsna. Rysslan har fyra spelare med på listan, Slovakien 3, Finland 2 (Mikko Koivu och Miikka Kiprusoff) och Slovenien en (Anze Kopitar). Anmärkningsvärt är att Tjeckien inte har en enda spelare med bland topp 50, vilket är ett tecken på den dåliga återväxten i Tjeckien – trots VM-guldet i våras.

Det kan vara värt att notera när i stort sett varenda svensk som äkt över till den här säsongen skickats ner till farmarlagen.

Den svenska spetsen är alltså extremt bra just nu.

Två spelare är med på tio tio i topp (Henrik Sedin och Nicklas Bäckström) och Henrik Lundqvist rankas som NHL:s näst bäste målvakt bakom Buffalos Ryan Miller.

Det värmer i alla fall mitt bröst.

Här är alla svenskarna på topp 50 enligt TSN:

6. Henrik Sedin, Vancouver
9. Nicklas Bäckström, Washington
11. Henrik Zetterberg, Detroit
18. Daniel Sedin, Vancouver
26. Nicklas Lidström, Detroit
30. Henrik Lundqvist, New York Rangers
38. Daniel Alfredsson, Ottawa
44. Johan Franzén, Detroit

Topp tre ser ut så här:

1. Sidney Crosby, Pittsburgh
2. Alexander Ovechkin, Washington
3. Jonathan Toews, Chicago

Enda invändningen jag har är att Henrik Sedin kanske borde varit några placeringar högre upp efter en säsong där han både vunnit poängligan och fått Hart Trophy.

Men man kan inte få allt här i livet.

Äntligen.

Äntligen en svensk hockeyspelare som är uttalat revanschsugen efter att ha blivit nedskickad till farmarligan AHL.

– Man vet att det är så här det funkar. Jag ska göra allt för att ta mig tillbaka till Tampa, säger Johan Harju till Norrbottens-Kuriren.

Det är skönt att höra att någon förstått hur det funkar i NHL och att man måste förtjäna en plats i truppen.

Det tar tid att anpassa sig till spel på liten rink och nu gick Harjus plats delvis till en annan svensk som slitit i farmarlaget i tre säsonger för att nå sin dröm.

Mattias Ritola, 23, har varit tre säsonger i Detroit Red Wings farmarlag Grand Rapid Griffins utan att få chansen på allvar. När han skickades ner från Red Wings träningsläger även den här gången hamnade han på waivers och Tampas general manager Steve Yzerman slog till direkt.

Yzerman vet exakt vad Ritola är för spelartyp efter alla år i Detroit.

Det går inte att säga säkert att Ritolas ankomst blev Harjus öde, men det blev ytterligare en spelare att konkurrera med.

Jag tycker svenskar har en förmåga att ge upp lite för lätt och nästan ta för givet att de ska ta en ordinarie plats så fort de sätter foten i ett NHL-lag. Men det tar tid att anpassa sig till spelet på liten rink och allt tar tid.

Dessutom vill NHL-lagen gärna testa den mentala biten och se hur nykomlingar klarar att bli nedskickade. Se om de har det rätta virket.

Johan Harju verkar ha det.

Han gnäller inte det minsta, utan är beredd att ta utmaningen.

Jag kan bara önska honom lycka till.

Oilers coach Tom Renney var inte så glad i Linus Omarks kommentarer efter att svensken fått beskedet att han får åka till AHL och Oklahoma på den amerikanska prärien.

Ni kan se Omarks kommentarer och Renneys reaktion på Oilers egen hemsida:

http://video.oilers.nhl.com/videocenter/console?catid=4&id=77188

Tom Renneys avslutning löd:

– Han tycker han är en NHL-spelare. Bra för honom.

Omark har naturligtvis rätt när han säger att det är mycket politik i NHL, men det är inget klubbledningen i Edmonton vill höra.

Det syns – och hörs – också tydligt att Tom Renney inte gillade Omarks uttalanden utan helst hade sett att svensken packade väskorna och åkte i tysthet.

Det återstår att se hur det kommer att påverka Linus Omarks fortsatta karriär i Edmonton.

Men han har knappast blivit populärare hos coachen.

NHL-klubbarna förväntar sig inte att spelarna ska ha åsikter efter att ha skickats till farmarlagen, men Omark har alltid sagt vad han tycker.

Jag vet inte hur nära han var en plats i Edmonton, men klubben väljer självklart de tre spelare som gått i första rundan om det står och väger – och de tre är Magnus Pääjärvi, Taylor Hall och Jordan Eberle.

Så har det alltid varit i NHL. Går du i förstarundan har du en klar fördel och den växer ju högre upp du går. Det är ju klubbledningen och scouterna som tagit det beslutet på draften och de erkänner sällan att de haft fel.

Nu gäller det kanske inte i Edmontons fall, men klubben kommer att satsa på sina unga spelare i första hand.

Jag säger som jag sagt tidigare. Linus Omark skulle inte tagit det där året i Ryssland.

Han var stekhet säsongen 2008-09 och han hade säkert tagit en plats i Oilers i fjol, då varken Pääjärvi, Hall eller Eberle var aktuella för spel (Hall var inte ens draftad).

Nu får han börja från botten.

Men tar han det på rätt sätt och gör det han ska i Oklahoma är han snart tillbaka i Oilers igen. Om nu inte Renney fortsätter att vara sur över hans kommentarer.

Annars kan ju Omark alltid åka hem och förstärka Luleå. Vilken attraktion det skulle vara för elitserien.

Här är straffen som utnämnts till den sämsta någonsin i NHL.

Det är bleacherreport.com som korat de tio sämsta straffarna genom tiderna.

Och det var en svensk som vann.

Anton Strålman, som besöker Sverige med sitt Columbus Blue Jackets just nu, tog hem förstplatsen med den här uppvisningen:

Jag förstår inte riktigt hur han bär sig åt, men vig är han i alla fall.

Conny Strömberg blev petad från förstakedjan när han fick komma tillbaka till Örebro efter sin avstängning.

Tränaren Peter Andersson lät honom inte få tillbaka sin vanliga plats bredvid Henrik Löwdahl och Johan Sjödell-Wiklander.

Men det hindra inte Strömberg från att spela fram nye kedjekompisen Pär Edblom till matchavgörande 3-2 mot Bofors, medan Löwdahl och Sjödell-Wiklander blev utan poäng.

Även om Conny Strömberg gick om både Steve Saviano och Josh Soares i allsvenskans poängliga – Växjöspelarna som gick om honom när han var avstängd – så räckte det ändå inte till förstaplatsen.

Den snodde nämligen Jens Bergenström i Leksand efter två mål och en assist borta mot Sundsvall.

Jag har har alltid gillat Bergenström och tror att han är mannen som kan ta Leksand till elitserien igen.

Han var skadad mycket i fjol, men nu är han tillbaka och är Leksands viktigaste spelare som jag ser det.

• • •

– Jag hatar straffar, sa HV:s Temmu Laine i Jönköpings-Posten efter straffsegern mot Frölunda i torsdags.

Och det trots att han själv satte en straff.

Men Laine tycker inte att matcherna ska avgöras på straffar.

Det tycker inte jag heller. Har ingen lag vunnit efter 65 minuters spel, så förtjänar faktiskt inget av lagen att få en gratispoäng för sin oförmåga att avgöra på ordinarie tid.

OSKARSHAMN. Efter matchen mellan HV 71 och Frölunda igår tog jag bilen rakt över småländska höglandet till Oskarshamn.

Jag såg Oskarshamn slå Troja med 4-1 och jag såg samma Oskarshamn i allsvenska premiären borta mot Malmlö. Den gången hade skåningarna lite tur och hjälp av domaren som kunde vända 1-2 till 3-2 i sista perioden.

Sedan dess har smålänningarna slagit Rögle borta med 5-0 och Växjö med 5-3, även det på bortaplan.

Nu kan jag inte komma ifrån att Oskarshamn ger mig lite Väsby-vibbar.

Väsby är fortfarande den största underdog som gått upp i elitserien efter en makalös resa som jag följde hela vägen.

Och jag minns den unge, blonde assisterande tränaren som knappt sa flasklock under hela resan – Niklas Wikegård.

Året var 1987.

Idag ska det inte vara möjligt att göra samma resa, men Oskarshamn har fått mig att börja tvivla.

Tommy Salo är smartare än de flesta tror.

Han har fått ihop ett gäng – jag ska inte säga losers – men supertalanger som inte fick den lätta resa mot toppen som alla förväntade sig.

Två exempel:

•Johan Ryno kan fortfarande bli hur bra som helst. Han är bara 24 år och har alla verktyg och han har en kroppshydda i klass med Mats Sundin. Till och med jag kände mig liten då jag intervjuade honom igår. Ryno är 196 centimeter och väger nästan hundra kilo. Det är skallen som avgör var hans resa ska sluta.

•Anton Mylläri, 19-åringen som var 2006 års motsvarighet till vad Oliver Ekman-Larsson och Adam Larsson blev åren senare. Son till brottningsprofieln Leo Mylläri och en extrem talang. Redan när Anton var 15 stannade vågen först på 104 kilo. Han har också alla verktyg för att bli en stjärna. Men har han skallen?

Det finns fler exempel. Lukas Eriksson föll i gallringen i HV 71 och har varit några år i Oskarshamn nu.En storväxt forward som imponerat enormt på mig och som har yttermåtten 191 cm och 91 kilo.

Eller Nicklas Jadeland, en 24-åring som ratades av Malmö en gång i tiden.

Det finns naturligtvis en enorm, inneboende revanschlust hos den typen av spelare.

Dessutom är de fortfarande hungriga och på väg upp, beredda att offra en hörntand för att visa att klubbarna de lämnat hade fel. Jävligt fel.

Den mixen gör Oskarshamn så intressant.

I matchen mot Troja igår var dessutom Ragnar Karlsson – med totalt 331 elitseriematcher i i Modo, Linköping, Luleå och Södertälje – bara trettonde forward

Det säger mer om dagens Oskarshamn än om Ragnar Karlsson.

Samtidigt är det en väldigt lång resa som bara börjat.

Och tar spelarna den här typen av förutsägelser på fel sätt – då blir det pannkaka av allting.

För övrigt har jag på känn att Tommy Salo kan vara Frölundas näste sportchef – eller general manager som de väljer att kalla det även om det är exakt samma sak.

General manager = sportchef i svensk översättning.

Kent ”Nubben” Norbergs kontrakt går ut 2011/12.

Då tror jag Salo tar över.

Och ni får gärna glömma var ni läste det först.

JÖNKÖPING. Surfade för första gången in på Stefan Livs blogg från livet i Sibirien igår.

Stor underhållning.

Jag visste inte att Liv hade sådan humor. Han driver med allt och alla och även sitt eget hockeyliv på tundran.

Underbara bilder att titta på.

Man förstår att den gamle HV-målvakten har en del tid att slå ihjäl, så det lär bli många blogginlägg i vinter.

Det får ni absolut inte missa.

Och ni hittar den här:

http://stefanliv.blogspot.com/