Vaknade upp till det glädjande beskedet att Henrik Sedin vunnit NHL:s Hart Trophy – priset till den spelare som ansågs mest värdefull för sitt lag under grundserien 2009/10.

Och bye, bye Alexander Ovechkin och Sidney Crosby.

Två av NHL:s verkliga kelgrisar fick stryk av en svensk.

Det trodde jag aldrig.

Det som gör titeln extra tung är att det är de kanadensiska och amerikanska NHL-journalisterna som röstar fram vinnarna och de brukar ha en förkärlek för nordamerikanska spelare.

Men Henrik imponerade på alla den gångna säsongen, då han tog ett jättekliv och vann NHL:s poängliga. Henrik – och brorsan Daniel – har ju varit supertalanger sedan de var pojklagsspelare och har sakta utvecklats för varje år.

Men väldigt sakta – fram till den här vintern.

Jag tror att deras succé bygger på samma grund som gjorde svensk friidrott så framgångsrik för några år sedan. Stenhård och nytänkade träning, där de övat upp sina svagheter och framförallt – de ha fått vara skadefria.

Visserligen var Daniel skadad en längre tid i vintras, men det berodde på en fraktur på ett ben i foten och var bara ett undantag som bekräftade regeln. Sedinarna är NHL:s svenska stålmän.

Skadefri tror jag även Daniel varit med och slagits om den här titeln. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om Daniel blir nominerad nästa år – eller till och med vinner. Han kom som en raket när han blev frisk igen och Sedinarna brukar ju följas åt och dela på utmärkelserna.

Men det var Henrik som vann och han slog Sidney Crosby, som ”bara” blev trea i omröstningen. Ovechkin var tvåa, slagen med 50 röster av svensken.

När Foppa vann Hart Trophy 2003 var han nominerad tillsammans med Markus Näslund och Martin Brodeur.

Det var underbart att se Henrik Sedin posera med Hart Trophy och Art Ross Trophy (priset till NHL:s poängligevinnare). Det väckte gamla minnen.

Jag var nämligen på plats i Toronto när Foppa stod och poserade med samma bucklor 2003 och så här såg det ut den natten:

Foppa med Hart och Art Ross Trophy 2003. Efter Henrik Sedins utnämning i natt finns det två med samma pokaler i Örnsköldsvik. Foto: Mats Wennerholm

De enda två Hart Trophy och två Art Ross Trophy som Sverige vunnit har alltså gått till samma lilla stad – Örnsköldsvik.

Modo får väl snart ändra sin slogan ”The Heart of Hockey” till the ”The Hart of Hockey”.

Det är ju bara att stryka en bokstav.

Finnkampen flyttar tillbaka till Stockholms Stadion 2013.

Det är på tiden.

Jag tyckte aldrig att den skulle flyttats till Göteborg och protesterade redan från början. Jag tyckte hela Finnkampskänslan försvann på det väldiga Ullevi.

Dessutom fanns inga finländare på läktarna, det som stod för själva ”kampen”.

I Stockholm har den finländska publiken bara några hundra meter att vandra från Silja-terminalen i Värtan.

Johan Garpenlöv blir ny general manager för Tre Kronor och jag tror det är en perfekt lösning.

Ja, general manager blir han ju inte, utan team manager som det heter eftersom det är förbundskaptenen som ansvarar för laguttagningarna.

Men Garpens främsta jobb blir att hålla en kontinuerlig kontakt med de svenska NHL-spelare och det behövs verkligen. Det var Bengt-Åke Gustafssons och Mats Näslunds sämsta gren.

Johan Garpenlöv känner redan de flesta NHL-spelare och han är utåtriktad typ som gillar att hålla sig informerad. Det var ju inte vara så formellt varje gång en ansvarig i Tre Kronor tar kontakt med NHL-killarna.

Jag tror det kommer funka suveränt bra.

Facit får vi i VM i Slovaken nästa år. Det ska bli intressant att se hur många nej tack det blir den gången.

Jag tror inte det blir så många som senast.

BUDAPEST. Har just sett Brasilien slå Elfenskusten i fotbolls-VM och den matchen innehöll allt som gör att jag sätter hockeyn flera snäpp framför.

Det handlar om rent spel.

Och det handlar om domare, där vi har lätt att gnälla på hockeydomare, men där domarna i fotbolls-VM slår dem med hästlängder.

Vad är det för lallare som FIFA skramlat ihop?

Och varför har det aldrig varit tal om tvådomarsystem i fotboll där det finns så enormt mycket större yta för en domare att täcka av och där det finns fler filmare än det går att få ihop i hela Hollywood?

Solklara hörnor blir insparkar, en solklar hands blir mål, Kaka visas ut fast han är oskyldig och spelare ligger döende i gräset utan att någon nuddat dem.

Och tidigare:

Missade offsidesituationer, feldömda straffar och domare som tar upp sitt gula kort så fort någon ramlar.

Bara fotbolls-VM:s inledande matcher slår en hel elitseriesäsong i hockey i domartabbar.

Parodi på idrott.

Allt avslöjas ju dessutom så hänsynslöst av alla tv-kameror och jag fattar fortfarande inte varför de domarnansvariga tar hjälp av teknik och tv-bilder. Huvuddomaren har ju en öronsnäcka där ett domarteam på läktaren rätt kan se repriser och ger rätt besked. Som det är nu är det små justitiemord i stort sett i varje match. USA:s bortdömda segermål mot Slovenien var en jättetabbe av en domare som inte hade en aning om vad han blåste för.

Och varför inte införa riktiga utvisningar i fotboll i stället för dessa eviga och lika löjliga gula kort?

Bandyn, handbollen och hockeyn har ju utvisningar och varför inte ta efter bandyn.

Tio minuters utvsning istället för ett gult kort tror jag skulle vara betydligt effektivare än dagens system.

Sedan har jag inte sett så många fasthållningar i någon sport sedan hockeyns destruktiva 90-tal.

Försvarande lag kan slå armarna om varenda motståndare i eget straffområde, men får alltid frisparkarna med sig. Löjeväckande.

Här har fotbollen mycket att lära.

Mattias Claesson blev femma på 800 meter med tiden 1.49,27,

Han var en bra bit efter täten.

…har jag glömt att meddela.

Han var mest nöjd med att ha klarat två lopp på två dagar, vilket han inte lyckades med i lag-EM i fjol.

Wissman hade 20.76 i sluttid, men var ordentligt frånsprungen av irländaren Paul Hession som vann på 20.46.

Helena Engman blev tvåa i kula och var bara tretton centimeter från holländskan Melissa Boekelman och förstaplatsen.

BUDAPEST. Philip Nossmy hade tiden 13.79, en bra bit från hans årsbästa på 13.56.

Ungraren Dániel Kiss vann på utmärkta 13,32.

BUDAPEST. Emma Green rev grovt även i andra försöket på 1.95 och fler chanser fick hon inte.

Hon hade förbrukat sina max fyra rivningar som gäller här i lag-EM.

Men nytt årsbästa med 1.94 var ett klart fall framåt.

BUDAPEST. Emma Green tog 1.94 i första försöket och har därmed vunnit damtävlingen i höjd.

Nu försöker hon på personliga personhöjden 1.98, men rev grovt i första.

Hennes 1.94 är i alla fall nytt årsbästa med fyra centimeter.

Emma hade 1.90 som bäst tidigare.

BUDAPEST. Efter damernas kula är Sverige tvåa i lag-EM:s First League och det är helt enligt förhandstipsen där Tjeckien tippades vinna överlägset.

De leder också stort – 247,5 poäng mot Sveriges 217,5.

Men Sverige lär komma tvåa till slut, vilket ger avancemang till förstadivisionen Super League nästa år av egen kraft.

De tre första lagen går upp, men Sverige har en friplats då nästa års Super League i lag-EM avgörs på Stockholms Stadion. Men nu behöver de inte ta en plats på någon annans bekostnad.

Tyvärr verkar både Norge och Finland åka ur Super League som avgörs i norska Bergen just nu. Det lär väl kosta en del publik nästa år.