BUDAPEST. Så kan Khaddi Sagnias andra hopp skrivas.

13,13 alltså,

En centimeter kortare än hennes första.

BUDAPEST. Sofie Persson sprang in  som tvåa i första heatet på 400 häck.

Tiden 58,17 vilket är 35 hundradelar från årsbästa.

Men räkna inte med någon framskjuten placering totalt, då de bästa tjejerna springer i andra heatet.

Så blev det också nu då andra heatet har avgjorts. Alla sex tjejer var snabbare än Persson som blev åtta totalt.

Vann gjorde tjeckiskan Hejnova på överlägsna 54,51,

…nåja.

Men arrangörerna krattade igen svenska Khaddi Sagnias märke efter hennes första hopp, där hon knappt nådde över kanten till gropen.

Men det var ett godkänt hopp och en garanti för att 16-åringen från Göteborg garanterat inte skulle nolla i tävlingen. Men efter vilda protester från svenska ledningen, så fick hon hoppa om.

Det gick bättre och hon landade en bra bit in i gropen på 13,14.

I övrigt har Mattias Jons kastat 72,58 i slägga.

Angelica Bengtsson har ännu inte gått in i stavtävlingen, där ribban ligger på 3,60.

BUDAPEST. Välkomna till lag-EM i Budapest.

Det är väl stor chans att fler kommer följa de här tävlingarna på min blogg än på läktarna.

Så här ser det nämligen ut just nu:

Invigning av lag-EM kl 15.30. Dödare än dött på läktarna, men folk sitter väl hemma och tittar på fotbolls-VM och sagobröllop. Det är stor även här i Ungern.

Snart drar det i alla fall igång med slägga kl 16 – en gammal ungersk specialitet.

Sedan går de två svenska sextonåringarna Khaddi Sagnia (tresteg) och Angelica Bengtsson (stav) in i tävlingen nästan samtidigt – 16.10 och 16.15.

Övriga svenskar med störst intresse idag – Linus Thörnblad (höjd), Michel Tornéus (längd) och Johan Wissman (400 m).

Sverige har tagit över förstaplatsen som största europeiska exportören av spelare till NHL.

Enligt färsk statistik från Internationella Ishockeyförbundet (IIHF) spelade 54 svenskar i NHL den gångna säsongen och slog därmed Tjeckien som ”bara” hade 48.

Sverige är det enda land som ökat exporten av spelare till NHL, där antalet européer procentuellt är det lägsta sedamn säsongen 1998-99.

En anledning är naturligtvis ryska KHL som lockat över spelare som normalt skulle spelat i NHL.

Men ett problem för svensk hockey är att det hålet verkar fyllas av svenska talanger.

Samtidigt blir jag själv aningen stolt över att Sverige är det land som fostrar flest talanger numera med några kullar (1990 och -91) som varit några av de bästa någonsin.

Och fler lär det bli.

Nästa vinter kommer många nya svenska namn in i ligan och Edmonton har plötsligt blivit ett av NHL:s hetaste svensklag. Både Linus Omark och Magnus Pääjärvi-Svensson är klara.

Frågan är bara om Linus Omark någonsin kommer att spela i Edmonton. Det går massor av rykten redan nu om att han kan bli bortbytt, då Oilers har fullt på den vänsterkant där Omark normalt hör hemma.

Ett rykte placerar honom i Florida Panthers – och det skulle väl inte vara helt fel.

Då får han spela några heta derbyn mot radarkompisen Johan Harju. Om han nu tar en plats i Steve Yzermans ”nya” Tampa.

Fredrik Bremberg till HV 71.

Det var väl det sista jag hade väntat mig, men å andra sidan har HV en förmåga att överraska då och då.

Linkans namnteckning gör naturligtvis att HV seglar iväg som ännu större guldfavoriter inför nästa säsong. De har inte bara fyllt alla hål – de har blivit ännu bättre.

Tänka bara vilket power play som HV kommer att få.

En power play-specialist som Bremberg kommer bara att platsa i en andrauppställning, då hela förstakedjan med Johan Davidsson, Jukka Voutilainen och Martin Thörnberg är kvar i klubben.

Samtidigt meddelar Frölunda att både Fredrik Pettersson och Mathis Olimb försvinner till NHL.

Det gör att göteborgarna har några forwardsplatser att fylla och det blir extra tungt att tappa energispelaren Pettersson.

Som trupperna ser ut just nu ser det ut som om HV och Färjestad kommer att stå i en klass för sig nästa säsong.

Om alla bitar faller på plats.

Den här bloggen brukar ju inte handla om fotboll, men eftersom jag gillar all sport följer jag även fotbolls-VM.

Däremot vet jag inte om jag orkar fortsätta med det.

Anledningen är den här:

Vuvuzelan.

Fotbolls-VM:s största fiende.

Jag ser fotbolls-VM på tv och borde inte irritera mig, men den här djävulstrumpeten går rakt genom rutan. Det är som att ha en ilsken fluga i sovrummet precis då man ska sova. Ett evigt surrande i bakgrunden, nog att driva en tokig.

Därför är jag helt inne på linjen att varenda vuvuzela ska beslagtas innan någon släpps in på en VM-arena.

Hockeyn har sin motsvarighet i Lettland.

Där sitter folk också och tutar på läktarna och jag minns VM i Riga då jag satt och höll för öronen då hemmalaget Lettland spelade.

Nej, bort med eländet.

Spelarna kan inte prata med varandra, ingen hör knappt när domarna blåser och det är en plåga för alla som tittar på.

Det är inte så man vill minnas historiens första VM i Sydafrika.

Ett fantastiskt land för övrigt.

Jag oroade mig för Susanna Kallurs form efter skadeeländet och såg det nästan som en bragd om hon skulle försvara sitt EM-guld från Göteborg 2006.

Men så slår hon till med 12,78 i sitt andra lopp sedan comebacken och går direkt upp som etta i Europa.

Sanna såg väl inte ut som någon vinnare i New Yorks Diamond League när hon sprang in på en sjundeplats, men ingen av tjejerna före henne kommer från Europa.

På vår kontinent var tyskan Carolin Nytra europaetta med 12.79 fram till att Sanna passerade mållinjen på lördagskvällen.

Det gör att Sanna är storfavorit till EM-guldet i Barcelona senare i sommar redan efter sin andra tävling.

Jag är häpen, men ändå inte.

Sanna har världens kanske bästa häckteknik och den har inte försvunnit under skadeuppehållet. Därför handlar det nästan enbart om snabbbhet just nu och med 12.78 i ryggen har Sanna raka spåret mot ett andra EM-guld.

Oerhört imponerande.

Det enda som kan stoppa henne nu är en ny skada, eller att smalbenet inte håller får tre lopp på bara två dagar som det kommer att handla om i Barcelona. Men som det känns just nu behöver Sanna bara ställa in cruise-kontrollen i försök och semi och inte anstränga sig alltför mycket.

X X X

Nyblivne pappan Christian Olsson var den andra stora svenska comebacken i New York, men det räckte inte ens med sensationella 17.62 för att vinna tävlingen.

Det är bara sjutton centimeter från hans svenska rekord (17.79), men hoppet i New York kom med otillåten vind i ryggen. Därför tar det inte in honom på någon världsbästalista, men hade det gjort det hade han varit tvåa i världen just nu.

Men EM-guld?

Glöm det.

Problemet är att världsettan Teddy Tamgho kommer från Frankrike och har EM som sitt stora mål i sommar. Tamgho som vann inne-VM i vintras på nytt inomhusvärldsrekord (17.90) och som hoppade 17.98 i New York – i godkänd vind.

Det är världens tredje bästa resultat någonsin och det längsta sedan amerikanen Kenny Harrison vann OS-guldet i Atlanta 1996 på 18.09.

Många med mig tror att Tamgho är god för att slå Jonathan Edwards snart femton år gamla världsrekord på 18.29.

X X X

Linus Thörnblad blev förste svensk att vinna en Diamond League-tävling då han vann höjdhoppet i New York på 2.30. Även om det är en höjd som Patrik Sjöberg brukade ta i sömnen och som Stefan Holm passerade en miljon gånger, så är det ett bra resultat internationella mellanåret 2010 (om vi nu ska överdriva och hetsa lite som Sjöberg gjorde i Mästarnas Mästare).

Jag har alltid gillat Linus, eftersom han framstår som en sorts rebell i dagens välkammade friidrotts-Sverige.

Han kan mycket väl vinna i Barcelona, även om konkurrensen är stenhård.

X X X

Carolina Klüft har i alla fall blivit klokare efter det onödiga risktagandet och skadan i Karlskrona i fjol.

Nu avstod hon längdtävlingen då hon hade en ”känning” (i vaden) som det heter på friidrottsspråk.

Det blev en lång resa bara för en timmes massage.

Men frågan är om Carro ens klarar EM-kvalgränsen 6.55 innan EM i Barcelona i sommar.

Jag är tveksam, men hoppas naturligtvis att hon tar sig dit.

Men det känns som hon inte har den där riktiga glädjen i tävlandet längre.

I alla fall för en utomstående betraktare.

X X X

Ett annat upplyftande resultat på fredaskvällen längdhopparen Michel Torneus 8.10 i motvind i Geneve.

Det är en ny generation friidrottare på väg.

Det behövs.

Det är väl självklart att Leksand måste vara ett av tio lag i en svensk division i den nya europaligan.

Huvudskälet att starta den nya ligan är ju att tjäna mer pengar och därför borde Leksand bjudas på inträdet.

Inget annat lag drar så mycket publik på bortaplan eller har så många fans spridda över landet.

Huvuddelen av de svenska lagens matcher i den nya ligan ska ju spelas inbördes och där är Leksand rena kassakon.

Av samma kommersiella skäl är Malmö givna, liksom både Djurgården och AIK.

Men då är det bara sex platser kvar och Färjestad, Frölunda, HV 71, Linköping, Djurgården har ju varit med på täget redan från början.

Luleå har dessutom köpt in sig och i så fall är kvoten fylld.

Då blir Skellefteå, Modo, Timrå, Brynäs och Södertälje ”över” från elitserien.

Det här ska bli intressant att följa i fortsättningen. Jag tror inte satsningen går hem, men det är aldrig fel att försöka.

Den största invändningen jag har är att det inte finns någon ned- och uppflyttning och att ett avhängt lag blir helt ointressant att följa ur spänningssynpunkt. Dessutom kan det bli samma effekt som när Finland tillfälligt stängde sin liga. De avhängda lagen riskerade inte att åka ur vilket ledde till att de sålde sina dyraste spelare inför säsongsavslutningen för att spara pengar.

Och blev ännu mer iskalla.

Chicago blev Stanley Cup-mästare för första gången på 49 år.

Det lag av Original Six som fått vänta längst på en ny Stanley Cup-buckla, då den senaste kom 1961.

Nu är det Toronto Maple Leafs som är sist i kön.

Senast den staden fick jubla var 1967 – för 43 år sedan. Sedan dess har man inte ens varit nära.

Men med det nya NHL och möjligheten att bygga snabbt, tror jag Toronto kan stå på tur om några år.

Men då måste Brian Burke göra allt rätt och det kan jag väl inte påstå att han gjort så här långt.

Jag hade för övrigt tippat 4-2 i matcher till Chicago i Bjurmans blogg, så jag jublade med Chicagospelarna i natt.

Så till den stora frågan:

Vilka vinner Stanley Cup 2011?

San José och Washington – grundseriens etta och tvåa – verkar ju inte ha rätta virket när det handlar om slutspel så mitt tips blir en riktig högoddsare.

Tampa Bay Lightning.

Jag kanske har en övertro på nye general managern Steve Yzerman, men laget har en bra stomme, mycket talang och stor utvecklingspotential. Det är organisationen som varit svagheten i en klubb utan ledning. Det har man nu.

Och det är heller inte omöjligt att lag som Los Angeles Kings och Colorado Avalanche står på andra sidan i en final 2011.

Så fort svänger det i NHL numera.