MANNHEIM. Det behövs inga vakter på svenskarnas hotell här i Mannheim.

De har Bengt-Åke Gustafsson.

Jag var där under dagen för att vara med och hjälpa till vid fotograferingen av en spelare – ett fotouppdrag som var clearat med både presschefen Johan Dahlqvist och spelaren i fråga.

– Det var tur för er det, sa Bengt-Åke när han dök upp i foajén.

– Jag har redan slängt ut två journalister från hotellet.

Vilka två det är vill jag inte avslöja, men en är väldigt lång och en annan mindre lång.

Själv brukar jag undvika spelarhotellet om jag inte har något specifikt ärende dit och jag bokar aldrig in mig på samma hotell som de aktiva. Det känns inte rätt på något sätt.

Jag vet en fotbollsjournalist som råkade hamna på samma hotell som fotbollslandslaget för några år sedan. När han kom tillbaka efter en promenad på stan var rummet tömt och väskan stod packad i foajén.

– Ni är tyvärr inte önskvärd här av den svenska landslagsledningen, sa receptionisten.

Så långt skulle faktiskt inte Bengt-Åke gå.

MANNHEIM. Man har varit med om hyggliga kontraster de senaste dagarna.

Från en världsrekordpublik på 77.803 i Gelsenkirchen…

.Fullsatt i Gelsenkricken.

…till det här:

Nästan tomt i SAP-Arena i Mannheim.

Sverige-Norge lockar ingen storpublik. Om man säger så.

MANNHEIM. Det kan fortfarande bli en hel Detroit-femma i VM.

Om jag tillåter mig själv att drömma lite grann.

Men oddsen känns lika låga som att få sju rätt på Lotto.

Nicklas Lidström var först att tacka nej och jag tror han kommer att följas av fler.

Bengt-Åke har fortfarande sju platser öppna i sin VM-trupp.

Han har anmält femton utespelare och får anmäla sju till. Just nu har han sex ”reserver” på plats här i Mannheim sedan Niclas Bergfors åkt hem  och jag tror att alla kommer att få spela till slut. Det spelar ingen roll om även Vancouver åker ut – jag tror samtliga Canucks-svenskar nobbar VM utom möjligen Alexander Edler.

Det troliga är att Bengt-Åke anmäler ett par spelare till redan timmarna innan nedsläpp mot Norge, eftersom han känner vart vinden blåser.

Det är magkänslan just nu.

MANNHEIM. Jag är inte förvånad över Niclas Bergfors avhopp från VM.

Han och Atlantas ledning hade gått med på att han skulle spela LG Hockey Games som try out inför VM.

Men när Bergfors fick åka med till Tyskland trodde han allt var klart och han skulle anmälas till truppen. När inte det hände kom det som en smärre chock.

Därför valde han att åka hem – om jag förstått saken rätt.

Ytterligare en kommunikationsproblem alltså.

Normalt kan inte en NHL-spelare kallas hem utan att vara garanterad att spela, men här hade Bengt-Åke och Bergfors kommit överens om att det var en try out och även Atlanta Thrashers ledning var informerad om vad som gällde – men att LG Hockey Games var själva tyrouten.

Därför sitter Bergfors på ett plan hem till Sverige.

GELSENKIRCHEN. Det blev en omtumlande VM-premiär här i  Gelsenkrichen.

Först ett fantastiskt nytt världsrekord i hockeypublik med 77.803 åskådare.

Sedan slog tyskarna poäng favoriterna USA med 2-1 i sudden – Tyskland som inte slagit USA sedan VM 1993 (6-3) då VM också gick i Tyskland.

Christer Lärking stod i fokus i en minut där i slutet, då målet videogranskades innan det godkändes.

Men Lärking fick ett av kvällens största jubel då han gjorde tecknet för att målet var godkänt.

Det var ett passande slut på en fantatisk, men kylig kväll.

Vädret i Tyskland har sannerligen inte varit någon höjdare i Tyskland de senaste dagarna och nu på kvällen är det nio grader ute och det var bara några grader varmare inne i den täckta arenan.

Det är den kallaste arena jag suttit på i vinter – garanterat.

Isen var heller inte bra, vilket den sällan blir på tillfälligt uppbyggda rinkar. Kylan hinner aldrig sjunka ner i jorden och ge den där riktiga stabiliteten. Men det går heller inte att kalla den för usel, även om många puckar hoppade omkring lite som de ville.

Men egentligen handlade den här kvällen bara om publiken.

Om världsrekordet på 74.554 från 2001 som skulle slås.

Arrangörerna hade räknat med 76.152 åskådare, men kontrollanterna från Guinness rekordbok räknade in hela 77.803 och hur det gick till begriper jag inte riktigt.

Men det var den mäktigaste inramning jag någonsin upplevt på en hockeymatch. En sjungande hav av tyskar på ståplats och jag fick nästan gnugga mig i ögonen varje gång då jag såg en hockeyrink långt där nedanför min plats just under taket.

Stort också att själv räknas in bland de där 77.803 åskådarna, eftersom man räknade in även oss reportrar och fotografer på plats.

GELSENKRICHEN. Världsrekordet är slaget nu när den officiella publiksiffran kommit här i Gelsenkirchen – godkänd av kontrollanterna från Guinness rekordbok.

Det blev till och med fler än de 76.152 åskådare Veltins Arena påstods ta in.

Det tidigare rekordet sattes 2001 då 74.554 bänkade sig för att se Michigan State University möta University och Michigan.

Aldrig har en så stor publik sett en hockeymatch och även jag själv räknas in bland de där 77.803.

Det är inte ofta man får vara med och skriva historia.

Tredje perioden är för övrigt på gång nu.

Tyskarna leder med 1-0 och VM kan börja med en skräll. Senast tyskarna slog USA var för sjutton år sedan – så det är på tiden.

GELSENKIRCHEN. Sitter just nu och ser utomhusmatchen – nåja, det är tak på arenan – mellan Tyskland och USA:

Tyskarna tog ledningen i början av andra perioden och bärs fram av över 75.000 åskådare som bildar ett mäktigt tryck i läktarna.

Det känns nästan ovant att se en hockeyrink därnere med så mycket folk på läktarna.

Själv sitter jag högst upp på ena långsidan och är förvånad över att man trots allt ser ganska bra, tots att jag aldrig suttit längre ifrån en rink någonsin.

Pucken ser ut som en ensam svart pixel därnere på isen, men man ser den utan problem.

Isen verkar också okay, men gudarna ska veta att det är kallare på läktaren än det är på Globen eller Hovet. Där kan man ledigt sitta i skortärmarna, men här stannar jackan på.

Det är bara nio grader ute och inte många grader varmare här inne.

När Michael Wolf tryckte in tyskarnas 1-0 från nära håll 5.20 in i andra perioden blev det ett sagolikt måljubel.

Favoriterna USA är i brygga, men det är långt kvar.

KÖLN. Bengt-Åke anmäler inte Michael Nylander i sin första 17-mannatrupp.

Det är en tydling markering att Bengt-Åke inte är nöjd med vad Nylander visat upp i LG Hockey Games och i träningsmatchen mot Danmark.

Jag kan bara hålla med honom, även om jag är lite överraskad att han väljer att peta ett så etablerat namn och en kille som alltid ställt upp lojalt då landslaget kallat.

Men baserat på vad Nyllet åstadkommit i de fyra senaste matcherna så platsar han inte bland nio forwards.

Han har inte gjort en enda poäng och jag kan inte påminna mig att han ens skapat en enda het målchans. Han har mest snurrat ute i sarghörnen.

Det är han skicklig på, men det har blivit totalt omodernt i en hockeyvärld där spelet blivit rakare och det handlar om mod och att gå rakt på mål.

KÖLN. Bengt-Åke Gustafsson vaknade upp till beskedet att Detroit krossat San José med 7-1 och håller slutspelsserien vid liv.

Men samtidigt var det inte bara tråkiga nyheter.

Johan Franzén gjorde fyra mål och matchen var avgjord på elva minuter då Detroit ledde med 4-0.

Franzén och Henrik Zetterberg bildade ett dödligt radarpar ihop med gamle Todd Bertuzzi, men samtidigt är Red Wings fortfarande bara en match från att slås ut.

Natten mot söndag möts lagen i San José och då kan Frasse & Co bli VM-klara.

Och som jag sagt förut.

Då kan Bengt-Åke få en komplett femma från Detroit och definitivt en hel förstalkedja.

Det är bara byta ut Bertuzzi som Tomas Holmström.

ÄNGELHOLM. Sista genrepet inför VM och tvåsifffrift – 10-3 – mot Danmark.

Jo, jag tackar jag.

Det är sällan man får se en sådan målfest med Tre Kronor på isen.

Det var utklassning här i Ängelholm och jag är riktigt imponerad av det här svenska laget. Det brukar ju inte vara någon svensk specialitet att ösa in mål mot sämre motstånd direkt.

Även om det kan vara ett gäng Detroit-svenskar på väg in i det här laget, ser det bättre ur på isen än på papperet.

Det verkar finnas en speciell lagkemi, förmodligen byggd på att så många dömt ut det här unga svenska laget.

Jag är mest imponerad av Niklas Persson som verkligen växt under sitt år i ryska KHL. Han spelar med ett enormt självförtroende och hans kedja med Linus Omark och Johan Harju är naturligtvis en färdig VM-kedja och den enda som var intakt från matchen mot Finland i LG Hockey Games i söndags. Bra också för Johan Harju att göra några mål.

Av de tre nykomponerade kedjorna gick den med Jonas Andersson, Andreas Engqvist och Magnus Pääjärvi-Svensson bäst, ”Ärt-kedjan” som jag snabbbt döpte den till då begynnelsebokstöverna i deras efternamn bildar det engelska ordet PEA.

Ärta alltså.

Erik Karlsson visade också att han är en förstärkning. Oerhört smart i det offensiva spelet, men behöver någon match till för att komma in i spelet på stor rink.

Jonas ”Monstret” Gustavsson hade inte mycket att göra i målet och hade knappt något alls att göra i andra perioden när svenskarna vann skotten med 16-2. Då var det spel mot ett mål. Att han fick släppa in tre danska mål i sista perioden spelade inte så stor roll i det läget.

Jag tror det var bra för Sverige att få den här matchen innan de åker till Tyskland i morgon.

Även om inte Danmark är världens tuffaste motstånd, så är det alltid bra för självförtroendet att sätta några puckar.

Och 10-3 var en målfest som gjorde åtminstone mig glad, även om danske hemmabacken Mads Bödker fick största jublet av Rögleklacken då han hade en andraassist till danskarnas första tröstmål.

Så kan man också se på saken.

Sanny Lindström fick kliva av sedan han krockat med Kim Staal i andra perioden. Han vred till knät ordentligt, men återstår att se hur allvarligt det är.