Jag hade gärna sett det svenska J18-landslaget spela JVM i final vitryska Minsk i morgon.

Första JVM-finalen för ett svensk J18-landslag på elva år.

Jag är så oerhört imponerad av det väldiga kliv svensk hockey tagit på juniorsidan. Jag följer just nu SM-finalen mellan HV 71 och Djurgården och ser juniorerna i båda lagen spela avgörande roller i nästan varje match.

Det har varit en genomgående trend i hela slutspelet och det är ju inte så att elitserietränarna plötsligt fått någon generalorder att släppa fram juniorerna i sina klubbar.

Sanningen är att de är så bra att det inte är någon som helst diskussion.

Precis som det ska vara. Alla spelare i ett elitserielag ska förtjäna sin plats oavsett ålder, men svenska juniorer är så bra idag att de slår ut de flesta gamlingar.

Det som slår mig från J18-VM är att Johan Larsson toppar hela poängligan med sina 14 poäng (6+8) och det lustiga är att jag såg honom i en div II-match med gotländska Sudret för två år sedan. Jag reagerade över att de hade en 15-åring i laget och minns att jag redan då drog paralleller till Håkan Loob.

Numera har gotlänningen Larsson flyttat till fastlandet och spelar juniorhockey med Brynäs.

Brynäs som tillsammans med Skellefteå tagit över som svensk hockeys verkliga plantskolor.

Brynäs har dessutom Sveriges näst bäste poängplockare i J18-VM i Ludvid Rensfeldt.

Själv trodde jag det skulle komma en svacka efter den svenska 91-kullen, men nu är 92:orna på väg att skriva historia borta i vitryska Minsk.

Final mot USA på fredag, samma USA som svenskarna slog med 4-2 i grundserien.

Jag kommer aldrig att glömma SM-finalen i ishockey 1987.

Björklöven krossade Färjestad med 6-1 hemma i den match som avgjorde.

Björklöven regerade hockey-Sverige och hade ett fantastiskt lag inklusive ungtuppar som Calle Johansson och Ulf Dahlén.

Det blev SM-final mot samma Färjestad även 1988 – men sedan föll allt.

Björklöven åkte ner i allsvenskan redan vid jul och åkte ur elitserien.

Ett av svenska elitseriens största fall – det gick bara åtta månader mellan SM-finalen och degraderingen.

Sedan dess har klubben gjort flera försök att etablera sig i elitserien igen, men har aldrig lyckats.

Och nu finns ingen räddning längre.

Björklöven har begörts i konkurs och kommer att försvinna ur seriesystemet. De kanske kommer uppstå som en ny klubb, men då handlar det om att börja om från noll igen.

Jag tror inte det är omöjligt – både Linköping och AIK har lyckats ta sig upp igen från sina tvångsnedflyttningar.

Men finns förutsättningarna?

För det första behöver Umeå en ny arena och sedan ta sig hela den långa vägen genom seriesystemet. Jag tror tyvärr inte att det finns stort hopp.

Klubben har misskötts i flera år nu och det behövs inte bara ett nytt lag.

Det behövs en ny organisation också.

Men visst känns det tragiskt att det som en gång var Sveriges bästa ishockeyförening går i graven.

Men det finns inga andra att skylla på än sig själva.

Det har varit intressant att följa debatten runt Challe Berglund.

Vad jag hört från Foppa-land så fick han först ett bud från Modo och svarade med ett motbud som Modo accepterade.

Allt borde varit klappat och klart.

Men Challe ändrade sig plötsligt och det kan ju bara bero på att han fått en intressantare bud någon annanstans.

Det enda jag kan komma på i den vägen är att han skulle vara aktuell som ny general manager för Tre Kronor, en tjänst som ska byggas ut då Mats Näslund slutar efter VM i Tyskland.

Challe skulle vara perfekt i den rollen och dessutom skulle han kunna bo i Stockholm.

Men det är bara ett långskott från min sida.

Samtidigt undrar jag varför inte Morgan Samuelsson är aktuell som tränare här hemma. Han har gjort ett kanonjobb under flera säsonger i Schweiz och det är väl därför han är lite bortglömd.

Men jag tycker ”Mogge” är ett intressant namn och en tränare som också står för den nya, moderna anfallshockeyn.

Han är en av några tränarnamn som är lediga.

Ulf Dahlén, Stephan ”Lillis” Lundh och Leif Strömberg är några andra.

Den är det som är det unika med Linus Klasen.

Han bestämmer själv.

Det finns väldigt få sådana bollbegåvningar inom hockeyn och jag har sett Linus sedan han var knatte. Det snackades om Linus redan under pojklagsåren i Huddinge. Han kunde göra allt med en puck – utom att äta den.

Men från början var han den där typen som var nöjd efter en match som slutat 2-10 – så länge han gjort båda målen.

Nu är han annorlunda och jag har hört många goda ord om honom från Södertälje. Att han växte när han blev kapten, att han var en pådrivare i omklädningsrummet, att han ställde krav på lagkompisarna.

Det senare är väl ingen bra idé när och om han kliver in i Nashvilles omklädningsrum, men kan han anpassa sig och leverera har han alla chanser att bli en stjärna. För det finns väl ingen coach i världen som skulle försöka omskola Klasen till en defensiv forward.

Ska han spela ska det vara i en offensiv kedja och användas i power play.

Jag tror han har alla möjligheter att lyckas och jag tror han är den typen av spelare som vinner på liten rink, där kvicktänkthet premieras.

Dessutom tror jag han kommer att få sitt körkort till slut. I USA är proven inte lika rigorösa som i Sverige och det är ett land där du är näst intill hjälplös utan tillgång till bil.

Jag säger bara lycka till.

Sverige har inte fått fram många talanger av Linus kaliber. Jag hoppas han är ödmjuk och använder den på rätt sätt.

Efter 2-1 i sudden i går talar allt för HV 71 i SM-finalen.

Laget har tre hemmamatcher kvar i Kinnarps Arena – om de nu skulle behöva det.

Och på hemmaplan är HV nästan oslagbara. De förlorar i alla fall inte två matcher av tre.

Det har ju spekulerats i att hemmaplan inte skulle vara så stor fördel som alla gör gällande, men i HV 71:s fall är hemmaplan oftast lika med seger.

I de tre senaste SM-slutspelen har de vunnit 80 procent av sina hemmamatcher och har raden:

20  0  5  83-39

Det blir en trend för Djurgården att försöka bryta.

Det är ju litet finalsnack om HV:s Johan Davidsson filmar eller inte.

Men eftersom jag följde även HV:s semifinalserie mot Skellefteå, reagerade jag återigen över att Davidsson ALDRIG filmar.

Jag såg honom få en hög klubba över visiret mot Skellefteå, men Davidsson rörde inte en min utan fortsatte som om inget hänt i ett läge där de flesta hade kastat sig ner på isen och hållit för ansiktet.

För övrigt tror jag inte ens Hardy såg att det var Davidsson som föll när djurgårdstränaren stod och gjorde diving-tecknet med handen där i båset senast.

Men skit samma.

Det ska vara hett i ett slutspel.

Men den som anklagar Davidsson för att filma kan inte sin elitseriehistoria.

Bengt-Åkes senaste VM-trupp damp mer i mailen för en stund sedan och jag måste säga att Sverige är på väg att få ett riktigt kanonlag till VM i Tyskland.

Man får väl tacka OS för det, som förskjutit VM-starten ända till den 9 maj (för Sveriges del).

Redan nu kan vi räkna in NHL-spelare som Jonas ”Monstret” Gustavsson, Carl Gunnarsson, Victor Hedman, Nicklas Bergfors, Rickard Wallin och Michael Nylander (som ju fortfarande har lön från Washington Capitals).

Nu kan vi lägga in Oliver Ekman-Larsson också, eftersom han har ett nyskrivet kontrakt med Phoenix Coyotes. 18-årige Ekman-Larsson är bara en av sex juniorer i den trupp som är uttagen till fjärde VM-campen i Segeltorp.

Precis vad jag efterlyst. Jag hoppas verkligen att några av dem får chansen i VM också.

Oliver Ekman-Larsson, Victor Hedman och Magnus Pääjärvi-Svensson borde få vara kvar även i den slutliga VM-truppen. Nu måste Bengan släppa fram några juniorer och här talar vi växtkraft och spelare som kan få sina stora internationella genombrott i ett VM, på samma sätt som Nicklas Lidström och Mats Sundin fick 1991 och Peter Forsberg fick som 18-åring i VM i Prag 1992.

Man måste våga för att vinna.

Samtidigt inser även jag att konkurrensen kan bli stenhård, då första omgången i Stanley Cup-slutspelet är slut i god tid före VM. Åker Ottawa ut mot Pittsburgh (1-2 i matcher) måste juniorbacken Erik Karlsson vara given. Jag skulle välja honom före Nicklas Lidström om båda var tillgängliga och jag tog ut VM-laget.

Detroit ligger ju också under med 1-2 i matcher mot Phoenix och där finns en hel drös svenskar.

Nicklas Kronwall, Henrik Zetterberg och Johan Franzén är de som ligger närmast i så fall.

Sedan ska vi ju inte glömma svenskarna från KHL som redan finns med. Linus Omark är en personlig favorit och mer given än parhästen Johan Harju, som hade en tung säsong i Ryssland.

Kul med lite nytänk i alla fall, även om Bengt-Åke kanske satsat lite för sent.

Men bättre sent än aldrig.

Och strålande att en målvaktstränare får vara med hela vägen den här gången – Erik Granqvist ansluter redan till det här landslagslägret.

Äntligen har även landslagsledningen insett målvakternas betydelse. I slutändan kan de vara skillnaden mellan ett VM-guld och de fjärdeplatser Bengt-Åke radat upp senaste åren.

HV stänger ute Djurgårdsfansen från de två SM-finalerna i Jönköping onsdag och torsdag.

Rätt – men ändå fel att det ska behöva gå så långt.

Det är ju långt ifrån alla som missköter sig och ska man dra konsekvenserna av HV:s handlande skulle både AIK:s och Djurgårdens fans stängas av från elitseriens bortamatcher nästa säsong.

För det här är till största delen ett storstadsproblem och när AIK gick upp i elitseriens möttes jag av kravallstaket och ett massivt polisuppbåd när jag skulle ta mig in i omklädningsrummet efteråt.

Det behöver man inte möta någon annanstans i hockey-Sverige.

I HV i lördags såg jag själv hur publiken tvingades fly under djurgårdsfansen läktare, då öl, läsk och plastmuggar och en papperskorg (!) regnade ner över dem.

Enligt uppgift kastades en glasflaska upp i djurgårdsklacken – och det är ju lika illa det.

Men det är trist att alla ska drabbas av vad några få ställer till med.

Samtidigt måste någon sätta ner klackarna och här har både Djurgården och AIK ett stort ansvar inför nästa säsong.

Annars kan det sluta med att både Djurgårdens och AIK:s fans stängs ute från alla bortamatcher 2010/11.

Synd i så fall – för när de här klackarna är som bäst finns inget som slår dem.

Djurgårdens fans har ju skapat en inramning runt sitt lag i slutspelet som jag måste säga är den häftigaste någonsin i hockey-Sverige.

AIK har börjat bygga inför elitserien i ishockey och man börjar med att sparka succémålvakten Fredrik Holmgren.

Det är ett fel av ett möjligt.

Jag tycker det sänder fel signaler att sparka en av de största hjältarna från kvalserien.

Jag är helt överygad om att det var Holmgrens genombrott som tog AIK tillbaka. Han gjorde helt avgörande insatser, framförallt borta mot Almtuna där AIK var utspelat långa stunder men ändå kunne vinna med 2-1.

Det har också visat sig lönsamt att satsa på unga, oprövade målvakter. Jonas Gustavsson fick ett sagolikgt genombrott i Färjestad förra säsongen och gick från att ha varit nästan okänd till att bli ”Monstret” med en hel hockeyvärld.

Gustaf Wesslau har fått ett liknande genombrott i Djurgården i vinter.

De är två är exempel AIK borde funderat mer över, då båda en gång i tiden slogs om platsen som förstemålvakt i just AIK.

Ungefär där Holmgren är idag.

JÖNKÖPING. Ja, måste och måste.

Men det är i alla fall känslan.

Jag tror ändå att HV 71 vinner hemma, speciellt som Gustaf Wesslau inte verkar kunna spela i kväll. Och kan han spela kommer han inte att vara helt hundra.

Jag tror inte att Djurgården vinner utan Wesslau och speciellt inte i Kinnarps Arena.

Å andra sidan har Stefan Ridderwall i så fall fått en jättechans att bli slutspelshjälte och det är ett läge många målvakter tagit före honom. Han har allt att vinna och ingenting att förlora.

Men tittar vi på nattens NHL-matcher så vände alla förlorarande lag från match ett tillbaka i match två.

Pittsburgh kvitterade till 1-1 i matcher mot Ottawa, Detroit slog Phoenix, San José vann mot Colorado och New Jersey kvitterade mot Philadelphia Flyers.

Samtidigt chockade Nashville med 4-1 borta mot storfavoriterna Chicago, men det var första matchen i den serien.

Nu tror jag att även HV 71 kvitterar. De var faktiskt ovanligt usla i första matchen i Globen och första halvan var bedrövlig. Det var också då de förlorade matchen.