Jag måste erkänna att det fortfarande känns ovant att se Djurgården spela i knallröda tröjor

Men kanske finns en tanke med det, som laget spelar just nu.

The Big Red Machine var ju smeknamnet på Sovjets hockeylag under 80-talet, ett lag som körde över allt och alla. Den hockeyn var väl mer finessrik med tanke på den högre talangbasen, men visst finns det likheter.

Jag hade inte sett Djurgården på hela slutspelet innan matchen mot HV i går och måste erkänna att jag blev positivt överraskad. Mer över laget, än det hyllade målvaktsspelet.

Nu är inte HV något dåligt lag heller och jag tror de vänder på det här, men det känns som det kommer att gå till sju matcher. Jag tror HV var lite ovana vid den här typen av matcher, efter att ha mött två lag som bara ställt upp och väntat på misstag i både kvart- och semifinal.

När de fick upp passningstempot och precisionen tyckte jag att Djurgården fick problem.

HV är ett skickligare lag, men Djurgården ser större och starkare ut.

Däremot var inte målvaktsspelet så imponerande som jag hade väntat mig. Ömsom vin, ömsom vatten. Det var knappats målvakterna som avgjorde den första SM-finalen.

Och jag föredrar Djurgården i blått.

Jonas ”Monstret” Gustafssons nya tvåårskontrakt med Toronto ger honom totalt 2,7 miljoner dollar i lön – nästan 20 miljoner svenska kronor.

Han kunde säkert fått några dollar mer i någon annan NHL-klubb, men jag tycker han gör rätt som stannar.

Det känns som Brian Burke är på väg att bygga upp någonting bra i Toronto och lagets slutspurt pekar på att han är på väg åt rätt håll.

Dessutom är ”Monstret” älskad av fansen i Toronto.

Han fick ingen kritik alls när det gick som tyngst under hösten och han fick den tid han behövde för att lära sig målvaktsspelet på de mindre rinkarna. Jag kan tänka mig att han får samma genombrott i Maple Leafs nästa säsong som han hade i Färjestad 2008/09.

Det ska oerhört intressant att följa Jonas Rönnqvists första säsong i elitserien.

Se om han kan få med sig Luleås spelare på samma sätt han fick Almtunas. Ser man till vad han gjorde med Almtuna blir Luleå i så fall ett absolut topplag i elitserien nästa säsong.

Återstår bara att se hur lite mer bortskämda elitseriespelare tar Rönnqvists filosofi. Hans hockey kräver ork och kraft och det byggs upp genom stenhård barmarksträning. Där läggs grunden till framgångarna – fråga bröderna Sedin och Nicklas Lidström som aldrig fuskar med sommarträningen.

Annars har ju nya tränarnamn haft det tungt i elitserien de senaste åren.

Magnus Arvedson, Leif Strömberg, Challe Berglund, Miroslav Horava och nu senast Ulf Dahlén.

Egentligen borde man sluta tippa, men skam den som ger sig.

Så här kommer mina tips inför Stanley Cup-slutspelet:

EASTERN CONFERENCE
Washington-Montreal
Tips: Washington vinner med 4-1 i matcher
Kommentar: Washington står för den nya, offensiva hockey som tagit över hockeyvärlden. Jag tippade dem som Stanley Cup-vinnar redan innan säsongen startade och står fast vid det.
New Jersey-Philadelphia
Tips: New Jersey vinner med 4-3 i matcher
Kommentar: Det spelar ingen roll hur många spelare Devils tappar. De hittar alltid en väg att vinna. Men det här känns som en stenhård serie. Fungerar Flyers målvaktsspel blir de farliga.
Buffalo-Boston
Tips: Boston vinner med 4-3 i matcher
Kommentar: Buffalo var före i grundserien, men jag tror Bostons finske målvakt Tuukka Rask avgör det här. Trots att OS-kungen Ryan Miller står i andra kassen. Målvakternas match.
Pittsburgh-Ottawa
Tips: Ottawa vinner med 4-3 i matcher
Kommentar: Jag måste tippa någon skräll och hoppas att Daniel Alfredsson och Erik Karlsson tar sig vidare.

WESTERN CONFERENCE
San José-Colorado
Tips: San José vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Sharks har för vana att rasa ihop som ett korthus så fort det står Stanley Cup-slutspel på biljetterna. Just därför tror jag de grejar det den här gången.
Chicago-Nashville
Tips: Chicago vinner med 4-1 i matcher
Kommentar: Jag ser fram emot en het conference-semifinal mellan Chicago och Detroit. Nashville är inte mer än ett tjälskott att passera för Blackhawks.
Vancouver-Los Angeles
Tips: Vancouver vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Canucks är ett av NHL:s formstarkaste lag och Henrik och Daniel Sedin ligans bästa radarpar.
Phoenix-Detroit
Tips: Detroit vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Phoenix är säsongens stora överraskning, men nu tror jag det är slutskrällt. Slutspelsmaskinen Detroit har mullrat igång igen.

Jag är inte ett dugg förvånad att Leif Strömberg lämnar Leksand.

Jag hade varit med överraskad om han stannat.

Det hade varit omäjligt att fortsätta i en klubb som Leksand efter den senaste besvikelsen. Den här gången var värre än de tidigare, då leksingarna varit avsågade tidigt i kvalserien.

Nu hade man allt i egna händer i nästa sista matchen mot Växjö och föll ihop som ett korthus. Jag har sett att Strömberg försvarat laget efter den matchen och sagt att de inte alls var så dåliga och inte alls drabbades av kvalfrossa.

Men jag såg Leksand i sju av deras tio kvalseriematcher och jag såg dem aldrig så handlingsförlamade som borta mot Växjö – den match som avgjorde allt.

Leksand är en ort där allt förtroendekapital blir som bortblåst efter en sådan förlust och därför fanns det inga möjligheter för ”Strumpan” att stanna. Jag trodde i och för sig att han skulle lyckas, genom att spela en defensivare hockey och minimera misstagen. Men det räckte inte hela vägen.

Nu antar jag att Leksand satsar på en intern lösning med Niklas Eriksson och Christer Olsson och jag tror det är rätt väg att gå. Niklas gjorde vad A-laget inte lyckades med och tog Leksands J20-lag till ett sensationellt JSM-guld.

Jag tror Leksand måste tillbaka till rötterna och satsa på spelare med hjärta för klubben och bygden – det recept som tog AIK till elitserien.

Leif Strömberg lär säkert få ett nytt jobb ganska snabbt.

Bland det mest positiva den här säsongen är att anfallshockeyn segrar.

I SM-finalen möts två lag som var etta och tvåa i serien och som båda spelar en hockey där de försöker vinna av egen kraft. Och inte stå och vänta på motståndarnas misstag i mittzon.

Almtuna var årets knall med en modern uppstickarhockey som höll på att ta laget ända till elitserien.

AIK tog sig till elitserien på att anfalla och inte försvara sig.

Skellefteå har anställt en tränare som förespråkar anfallshockey, efter ett par säsonger i skyttegravarna.

Jag tycker att ett lag som Almtuna visat att argumentet ”spela efter resurserna” inte håller längre.

I OS visade det sig att 2006 inte är lika med 2010.

USA var stora knallen där med en härlig, energisprakande offensiv där de aldrig gav motståndarna en lugn stund.

Och forecheckingen som nästan var utrotningshotad i svensk hockey ett tag är tillbaka.

Kul.

Henrik Sedin blir historisk som andre svensk genom tiderna att vinna NHL:s poängliga.

Jagande Alexanders Ovetjkin blev helt utan poäng i Washingtons sista grundseriematch mot Boston och Henrik vann med tre poäng poäng till slut.

Därmed kan han ta Peter Forsberg i hand, när de träffas hemma i Örnsköldsvik i sommar.

Foppa var ensam svensk om att ha vunnit Art Ross Trophy – priset till NHL:s poängkung – vilket han gjorde 2003. Då gick Foppa om gamla klubbkompisen Markus Näslund i absolut sista omgången, så det var två svenskar i topp den gången.

Det kunde det ha blivit nu också om Daniel Sedin hållit sig frisk.

Henrik och Daniel har alltid delat broderligt på poängen i Vancouver och när Daniel gör mål kommer nästan alltid passningen från Henrik. Och vice versa.

Men Daniel hann bara spela 63 matcher den här säsongen. Hans snitt på de matcherna hade räckt till 110 poäng räknat på 82 matcher. Då hade Daniel varit tvåa.

Men det kommer en ny säsong.

Att Henrik Sedin vann NHL:s poängliga är ändå en superknall. Och han gör det i konkurrens med spelare som Alexander Ovetjkin och Sidney Crosby, NHL:s superstjärnor som Foppa slapp att slåss mot.

Henrik är historisk av flera skäl. Han är den förste spelare i Vancouver Canucks som vinner NHL:s poängliga och han slog även Pavel Bures klubbrekord i antal poäng på en säsong.

Alla de namnen visar vilken division Henrik Sedin spelar i numera – och även brorsan Daniel.

Båda skrev på varsitt femårskontrakt inför den här säsongen, som ger dem vardera drygt sex miljoner dollar om året – 45 miljoner kronor.

Men efter den här säsongen framstår de nästan som underbetalda.

Och jag tror inte det är slut med framgångar för Henrik Sedin.

Han måste vara ett givet namn för Hart Trophy också – NHL:s mes prestigefyllda pris – som går till den spelare som varit mest värdefull för sitt lag under grundserien.

Publiken i GM Place stod också upp under hans fyrapoängsmatch senast och skanderade ”MVP, MVP, MVP”.

I mina ögon slår han både Ovetjkin och Crosby – utan minsta tvekan.

Jag tycker att Bostons finländske målvakt Tuukka Rask är ett större hot och den som kommer närmast Henrik.

Och ett helt slutspel väntar – Henrik och Daniel Sedin är långt ifrån färdiga för i år.

AIK blir förmodligen klara för Elitserien idag, Djurgården är klara för SM-final och stockholmshockeyn blomstrar.
Men Årets Lag i svensk hockey finns sju mil norr om huvustaden.
Sett till förutsättningarna är Amtuna årets lag i svensk hockey.
Det är ingen tvekan.
Med en totalbudget på åtta miljoner kronor är de just nu två placeringar från en elitserieplats och Sveriges fjortonde lag.
De kan sjunka ner till en femteplats om de förlorar borta mot Leksand idag, men det förändrar inget i sak.
Coachparet Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson har gjort ett fantastiskt jobb.
Utan några som helst resurser – mer än sig själva – har de skapat ett topplag.
Om vi slår ihop elitserien och kvalserien – Sveriges sexton bästa lag 2009/10 – är Almtuna det enda som inte har en enda utländsk import.
Det är bara svenska spelare i Almtuna och de flesta är spelare som ratats av andra klubbar.
Av det hopkoket har Rönnqvist & Robertsson skapat Sveriges bästa LAG – sett till förutsättningarna.
Ett lag som aldrig gett upp och faktiskt lika gärna kunnat vara där AIK eller till och med Södertälje är idag.
Almtuna förlorade knappa matcher både mot SSK, AIK och Rögle borta, matcher där de hade ett klart spelövertag.
Jag var själv och såg Almtuna-AIK, där Uppsala-gänget dominerade totalt och där målvakten Fredrik Holmgren räddade knappa 2-1 till AIK.
Hade Almtuna vunnit den matchen hade rollerna varit ombytta idag.
Så små är marginalerna.

På något annat sätt kan jag inte tolka att målvaktstränaren Erik Granqvist får följa med som officiel målvaktstränare.

Bengt-Åke har ju varit ganska njugg på den punkten tidigare.

Men Granqvist är naturligtvis med för att stötta Jonas ”Monstret” Gustavsson som blir svensk förstemålvakt.

Jag tror inte Henrik Lundqvist tackar nej. Både han själv och Ranger tycker nog att han mår bäst av att vila ljumskar och knän efter en säsong där bara Martin Brodeur och Miikka Kiprusoff stått fler matcher i hela NHL.

Det ska bli väldigt intressant att se hur Bengt-Åke väljer sina VM-målvakter. Det är inte världens lättaste jobb en säsong där Jacob Markström gjorde en fantastisk grundserien, Gustaf Wesslau varit en sensation i slutspelet och Stefan Liv rankades trea bakom Henrik Lundqvist och Monstret så sent som i OS.

Jelena Isinbajeva tar time out från friidrotten – på obestämd tid.

Jag är inte förvånad.

I flera år har hon pratat om hur trött hon är på friidrotten och hur hon längtar efter att bli mamma. Nu tror jag inte att det är något barnafödande på gång, men efter två raka misslyckande i de senaste två stora mästerskapsfinalerna fick hon nog.

Jag tilbringade en hel dag med henne i Japan inför OS i Peking och hon pratade mycket om hur hon längtade efter ett normalt liv.

Isinbajeva i Fukuoka, Japan 2008. Redan då var hon trött på friidrott. Foto: Mats Wennerholm

Hon nollade ju i VM-finalen i Berlin i somras och fick inte ens något resultat. Och i inne-EM i Qatar nu i vintras stannade hon på 4.55 och en fjärdeplats.

I ett pressmeddelande säger Isinbajeva att hon inte räknat bort sommarens EM i Barcelona helt, men det tror jag bara är dimridåer. Tar hon ledigt från träningen nu kommer hon knappast att tävla i sommar.

I och för sig är det bra för stavhoppet att det blir lite andra ansikten som tar över. Och det öppnar en möjlighet för unga svenskan Angelica Bengtsson som är på väg upp.

Isinbajeva har ju känts så fullkomligt överlägsen att hennes ende motståndare varit hon själv (vilket visat sig med all tydlighet nu).

Hon blev första kvinna att passera fem meter och hennes gällande världsrekord är 5.06.

Ingen annan tjej har varit i närheten och närmast har amerikanskan Jenn Suhr varit med sina 4.92.

Isinbajeva har drabbats av samma syndrom som Carolina Klüft. Hon är så trött på sin gren att hon inte orkar fortsätta. Carro la ju ner sjukampen av samma skäl.

Friidrottens specialisering kräver väldiga uppoffringar och disciplin. Det är extremt mycket träning för sommarens och inne-säsongens få tävlingar.

Det är som en hockey- eller fotbollsspelare skulle träna året om och sedan bara spela tolv, tretton matcher på ett år. Det tar på psyket. Det är ett ensamt liv också, långt från lagsporternas gemenskap.

Isinbajeva har tjänat tillräckligt för att kunna dra sig tillbaka till ett stillsamt liv. Hon har lägenheter både i Monaco och Moskva.

Men jag tror ändå hon kommer tillbaka.

Hon kommer säkert vara med i OS i London 2012 och i hemma-VM i Moskva 2013. Samtidigt kan hon inte vara borta för länge. Det tar tid att komma tillbaka efter ett längre uppehåll, speciellt i en så tekniskt svår gren som stavhopp.