PEKING. Vad var det som hände på damernas 200 meter här i VM?
Holländskan Dafne Schippers, hyfsat sjukamperska fram till i fjol, springer in på världens tredje bästa tid någonsin.
Det är bara Florence Griffith-Joyner (21.34) och Marion Jones som sprungit snabbare.
Det är världens snabbaste tid av en europeiska någonsin.
Schipper slog också Marita Kochs 36 år gamla europarekord..
Jag satt och gnuggade mig i ögonen när jag såg tiden och trodde först att det var fel på tidtagningen. Det redan när det stod 21.65 på skylten.
Det var det inte.
Istället justerades tiden ner två hundradelar till fullkomligt makalösa 21.63.
Det kommer naturligtvis att skapa spekulationer, som jag var inne på redan efter holländskans silver på 100 meter.
Flojos tider kopplas starkt till dopning, även om hon aldrig åkte fast, och Marion Jones har ju erkänt att hon dopade sig hela karriären.
Vad Flojos tider byggde på kommer vi aldrig att få veta, då hon avled tragiskt bara 38 år gammal.
Men Dafne Schippers tid och snabba utveckling kommer med automatik att bli en snackis i friidrottskretsar.
Hur ren hon än må vara.
Jag har inte sett en liknande uppvisning av en europeiska sedan Katrin Krabbe härjade i DDR-dräkten i VM i Tokyo 1991.
Dafne Schippers vann EM i Zürich förra året på 22.03 och nu har hon sänkt sig ytterligare fyra tiondelar.
Då startade hon säsongen 2014 med ett personbästa på 22.69.
På ett drygt år som sprinter har hon alltså sänkt sitt personbästa med över en sekund.
Det är inget annat än sensationellt.
Jag glömde nästan bort jamaicanskan Elaine Thompsons silvertid på 21.66 – numera världens femte bästa tid någonsin.
Sjukt är bara förnamnet.
• • •
Khaddi Sagnia landade lyckligt i sin stora VM-debut Fågelboet. Sjua damernas längdfinal på tangerat personbästa 6.78. Det här är en tjej som redan visat att hon inte har några nerver. Hon har bara kul.
Och nu kan hon redan boka flygbiljetten till OS i Rio nästa år.
Khaddi är det roligaste som hänt svensk friidrott den här säsongen.
Längdfinalen var för övrigt den bästa på 24 år. Det var senast det krävdes över sju meter för ett VM-brons.

PEKING. Usain Bolt gör det igen.
Han knäcker Justin Gatlin även på 200 meter och han gör det överlägset på världens bästa tid i år – 19.55.
Gatlin tog sig i mål på 19.74, plågad och detroniserad som världsetta.
Nej, Usain Bolt visade att han är en av de största genom tiderna.
Jag sätter honom på samma piedestal som namn som Michael Jordan och Muhammad Ali.
Och han avgjorde den här 200-metersduellen som en boxare.
Det var knock i första ronden.
Justin Gatlin var slagen redan på förhand i den här tungviktsfighten. Han såg nervös ut inför start och självförtroendet verkade bortblåst.
Nej, länge leve kungen.
Jag tycker att det här är det största Usain Bolt gjort i sin karriär och då har jag ändå sett honom sätta världsrekord fyra gånger och springa hem totalt sex OS-guld.
Jamaicanen kom till det här mästerskapet som underdog för första gången.
Han hade inte varit i närheten av Justin Gatlins 9.74 på 100 meter och inte heller hans 19.57 på 200 den här säsongen.
Bolts sommar hade i stället varit fylld av skador, inställda tävlingar och ständiga besök hos hans husläkare Hans-Wilhelm Müller-Wolfarth i München.
Den tyske ”mirakeldoktorn” lyckades få ordning på jamaicanens krånglade höft och sedan blev det en kapplöpning med tiden för att komma i form till VM.
Resten är historia.
Nu är han ”the perfect ten” i VM-sammanhang.
Det här var hans tionde VM-guld totalt och nu har han ryckt ifrån både Carl Lewis och Michael Johnson ytterligare., Båda står på åtta.
Det är stort.
Det är mäktigt.
Det är Usain Bolt.
• • •
Nu jagar han ett tredje guld här i VM, då stafetten på 4×100 meter avgörs på lördag.
Jamaica har inte förlorat en kort stafett i VM eller OS sedan 2007.
Nu saknar de visserligen skadade Yohan Blake, men jag tror Jamaica vinner ändå med Usain Bolt på slutsträckan.
Det känns som om han inte kan förlora just nu.
• • •
Jag ska inte glömma amerikanen Christian Taylors 18.21 i tresteg heller. Världens näst längsta hopp någonsin. Jonathan Edwards 18.29 från VM i Göteborg 1995 lever plötsligt farligt.

PEKING. Det blev verkligen kontrasternas svenskmorgon här i Peking.
Erika Kinseys förtvivlade tårar efter att ha blivit utslagen i höjdkvalet.
Och Kahddi Sagnias otyglade glädje och spex med tv-kamerorna efter att ha fixat en finalplats i längd i sista hoppet (6.71).
Det sägs att vissa människor ”går genom rutan”.
Khaddi gör mer än så.
Hon krossar den och hamnar nästan i knät på tv-tittarna.
Det var sex svenskar som kvalade den här morgonen. Hälften gick vidare.
Det är jag mer än nöjd med.
Nu kunde det blivit ännu fler, då både Erika Kinsey och Sofie Skoog rev ut sig hårfint på 1.92.
Samtidigt var det kanske inte de jag räknat med som gick vidare.
Jag trodde Erika Kinsey och diskuskastaren Axel Härstedt hade störst finalchans.
I stället klev Daniel Ståhl fram och tog en finalplats i diskus med ett kast på 62.66 och en niondeplats. ”Ståhlmannen” är en outsider som fick sitt sitt genombrott när han kastade 66.89 i maj förra året. Det gjorde honom till fyra på världsbästalistan 2014.
Kan han få till en sådan pärla igen talar vi medalj.
Men det kan lika gärna bli tre tramp och och en sistaplats.
• • •
Erica Jarder var lika iskall som Khaddi Sagnia i längdtävlingen.
Hon satte personligt rekord med 6.70 redan i första hoppet.
Tala om att vara bäst när det gäller och speciellt med den knackiga säsong hon har bakom sig.
Längd är ju en väldigt lurig gren och även om inte ALLT kan hända, så kan det mesta göra det.
Som att amerikanskan Brittney Reese åkte ut redan i kvalet och missar sin första mästerskapsfinal sedan 2005.
• • •
Nu är det bäddat för en härlig svenskavslutning i VM, men damernas längdfinal på fredag och herrarnas diskus på lördag.
Det är bara någon av de tre som kan rädda förbundskapten Karin Torneklints målsättning på en medalj.
Själv tror jag inte att det blir någon, men det är inte av någon allmän dysterhet.
Jag tycker att VM här i Peking känts som en nystart för svensk friidrott, ett hopp in i framtiden.
Angelica Bengtssons fjärdeplats i stav och Khaddi Sagnias iskalla längdkval tar dem hela vägen till OS i Rio nästa år.
De kan redan måttbeställa OS-kläderna.
Och där kommer de vara ett år äldre, ett år visare och med ytterligare ett års träning i kroppen.
Angelica är 22 och Khaddi 21.
De har tio aktiva år framför sig och talang nog att tillbringa den tiden i absolut världstopp om de slipper skador och sjukdomar.
Kan det bli bättre?

PEKING. Oj, vad nära det var att Angelica Bengtsson fixat en svensk medalj i VM.
Men det var ett hopp in i framtiden.
Jag kan bara tacka för showen.
Och jag väntar gärna på den första stora mästerskapsmedaljen utomhus till OS i Rio nästa år.
För den kommer.
Angelica har höjt sig en rejäl bit den här säsongen och känns nästan säker på höjder kring 4.70.
I alla fall i mästerskapen.
För det mest imponerande är att hennes två enda 4.70-hopp kommit i säsongens två största seniorfinaler.
I våras tog hon EM-bronset inomhus i Prag på den höjden.
Och här i den heta Peking-kvällen var hon felfri hela vägen upp till det nya svenska utomhusrekordet.
Ett tag trodde jag att hon fått en trollstav i händerna.
Men så var det inte.
Hon rev ut sig på 4.80, men inte utan fight. Hon var uppe och nosade på den höjden i alla tre försöken – tio centimeter över hennes personliga rekord.
Men himlen får vänta.
Det här var ändå Angelica Bengtssons stora kliv in i vuxenvärlden och mot en sagolik karriär även som senior.
Som junior- och ungdomsstjärna vann hon alla titlar som gick att vinna.
Ja, JVM hann hon med att vinna två gånger.
Vi fick alla en första indikation på vad hon är mäktig då hon satte svenskt inomhusrekord och tog EM-bronset inomhus i Prag i våras.
Och jag tror alla finaler som junior och de första misslyckandena som senior redan gett henne en mästerskapsrutin som det normalt tar flera år att skaffa sig.
Hon är iskall i varje final.
Bäst när det gäller.
Och i Rio kommer hon ha halv hemmaplan, då mamma Elizete kommer från Brasilien.
Jag ser redan hur Angelica poserar med sin första OS-medalj på stranden i Copacapana.
En syn för gudar i så fall.
• • •
Ja, vilken fantastisk friidrottskväll det blev.
Och vilken show av Julius Yego som vräkte iväg spjutet 92.72 Längsta kastet i spjut på 14 år och det tog upp kenyanen till tredje plats i världen genom tiderna.
Bara Aki Parviainen (93.09) och Jan Zelezny (98.48) har kastat längre.
• • •
Och i morgon kommer nästa duell mellan Usain Bolt och Justin Gatlin, som båda vann varsin semifinal utan att anstränga sig. Gatlin med tiden 19.97, Bolt med 19.96.
Men jag sätter mina pengar på jamaicanen.

PEKING. Då menar jag alltså som den absoluta topplöpare som gjorde henne helt överlägsen säsongen 2013.
Sin första säsong med svenskt pass förlorade Abeba Aregawi inte ett enda lopp på 1500 meter och tog Sveriges enda VM-guld i Moskva.
I kväll gick tiden som regerande världsmästare ut.
Abeba blev sexa i VM-finalen, omsprungen av ett koppel yngre stortalanger i en gren som har en mördande konkurrens.
Hon sa att hon hade ont och fick tillbaka smärtan i baksidan under loppet.
Det problemet har hon haft länge nu.
Men det är inte hela sanningen.
Abeba Aregawi har inte vunnit ett lopp sedan den 22 juni förra året, då hon slog ett ganska blygsamt motstånd i lag-EM i tyska Braunschweig.
Samtidigt har nya namn dykt upp.
Holländskan Sifan Hassan, med rötter i samma Etiopien som Aregawi, har växt från blyg nykomling till en världsstjärna. Aregawi slog henne de fyra första gångerna de möttes.
Sedan dess har holländskan 8-0 i inbördes möten.
Och Genzebe Dibaba ska vi bara inte tala om. Hon dominerar i alla typer av lopp. Hon satte världsrekord (3:50.07) i Monaco för en dryg månad sedan och hon var lika överlägsen här i kväll, i ett lopp där det var lustempo i inledningen.
VM-tvåan Faith Chepngetich från Kenya är också ny på scenen, för att inte tala om fyran Dawit Seyaum från Etiopien. Hon är bara nitton och världens snabbaste junior i år.
Alla de fyra första i loppet är yngre än Aregawi.
Och får man problem, börjar kroppen säga i från, blir man snabbt ifrånsprungen på damernas 1500 meter.
Och det är en gren där det kan dyka upp nya underbarn när som helst. Etiopien och Kenya vimlar av löpartalanger.
Så jag är pessimistisk när det gäller Abeba Aregawi.
Får hon inte snabbt ordning på sina problem, så kommer hon inte ha en chans att konkurrera.
Och även i sin gamla toppform får hon svårt mot en ny generation tjejer.
Hennes VM-guld från Moskva, blev ett EM-silver i Zürich förra året, då hon fick stryk av Sifan Hassan.
Och nu sexa.
Storhetstiden är slut, även om vi kan hoppas att det bara är ett tillfälligt avbrott.
Men ska hon ta sig tillbaka väntar en ny mödosam resa mot den absoluta världstoppen där det numera är en ny generation regerar.
Jag tror det blir en alldeles för tuff resa att göra en andra gång.

PEKING. Ja, holländskan Dafne Schippers blev dagens stora snackis här i VM, sedan hon sänkt sitt personliga rekord på 100 meter med totalt hundradelar.
Två holländska rekord senare – först 10.83 i semin och 10.81 i finalen – var VM-silvret hennes.
Hon var ju sjukamperska i första hand fram till förra säsongen, då hon satsade på sprint och tog EM-guld på 100 meter och 200 meter i Zürich.
Men inför den här säsongen hade hon aldrig sprungit under elva sekunder.
Hennes bästa tid i fjol var 11.03. Nu har hon sänkt den tiden med 22 hundradelar. Det är en evighet på 100 meter. Nu är hon nere på gamla DDR-tider och har samma personliga rekord som Marlies Göhr och två hundradelar bättre än Marita Koch.
En fantastisk utveckling.
Men det har redan väckt spekulationer i en tid då så mycket av diskussionen runt friidrotten handlar om dopning.
Det är tyvärr en av de sidoeffekter som friidrottarna tvingas leva med i dagens digitala värld.
En annan sida av dopningproblematiken.
Hur ren du än är, så skapar det alltid spekulationer vid så kraftiga sänkningar av personbästat.
Du kan vara helt oskyldig, men du kommer inte ifrån snacket.
Jag gillar det inte, men tyvärr är det en del av den verklighet alla friidrottare måste leva med.
• • •
Dafne Schippers rörde verkligen om i damfinalen på 100 meter. Jag tror ingen räknat med att hon skulle ta ens en medalj och ännu mindre ett VM-silver.
Att Jamaicas Shelly-Ann Fraser-Pryce vann var ingen överraskning.
Det här var hennes andra raka VM-guld på 100 meter och det tredje totalt. Lägg till OS-gulden både i Peking 2008 och London 2012, så förstår ni att det här är damernas svar på Usain Bolt.
• • •
Kim Amb till VM-final i herrnas spjut.
Han gjorde en ”Sunneborn” och avstod från sista kastet, säker på att han var klar för final. Det var han också när alla kastat klart. Han blev tia efter sitt första kast på 81.63.
Elise Malmberg blev däremot sist i sin semifinal på 400 häck.
Men hon visade än en gång att hon är totalt orädd och satsade allt på ett kort. Nu kom hon i otakt vid åttonde häcken och tappade massor av fart.
Men det här är ett framtidsnamn. Garanterat.
Med tanke på åldern kan hon mycket väl få en OS-plats i Rio av SOK.

PEKING. Det är dags att lära sig stava till Sveriges nya paradgren i friidrott.
Damer stav har fått ett sagolikt lyft den här säsongen.
I natt fortsatte det bara här i Peking, då Angelica Bengtsson och Michaela Meijer skrev svensk stavhistoria.
Två svenska tjejer i en stavfinal i VM.
Det har aldrig hänt tidigare.
Och som de tog sig vidare.
Jag trodde absolut inte att det skulle gå så lekande lätt.
Angelica var felfri över 4.55, en höjd som Michaela också tog i första.
Och Angelica Bengtsson visade att hon kanske, kanske kan nosa på en medalj. Hon var högt, högt över ribban i sitt hopp på 4.55. Det såg snarare ut att vara 4.70, utan att vara perfekt på något sätt enligt Angelica själv.
Ändå vill jag påpeka att det är en skräll om hon tar medalj. Men motståndet är långt ifrån så avskräckande som det var för några år sedan, då guldmedaljen i stort sett alltid var vikt åt ryskan Jelena Isinbajeva.
• • •
Men tillbaka till paradgrenen stavhopp.
Hittills har det blivit ett U22-guld (Angelica), ett U22-silver (Michaela) och två guld i ungdoms-VM. Elienor Werner vann damernas stav och svenskamerikanen Armand Duplantis, bara 15 år, herrarnas.
Dessutom var Lisa Gunnarsson femma i JEM, endast femton år gammal i ett mästerskap där man får vara upp till 19 år.
Lisa som satte personligt rekord med 4.25 tidigare i sommar och ligger trea på världsbästalistan för 17-åringar. Lisa som är 16 år nu sedan fyra dagar tillbaka.
Och alla vill uppåt.
Ingen annan svensk gren har haft ett sådant uppsving och med så många aktiva på en gång.
Och Angelica Bengtsson och Michaela Meijer är fortfarande i början av sin utvecklingen som seniorer.
De är båda 22 år och Angelica har tagit alla mästerskapsguld som går att ta som junior.
Nu siktar hon på nästa storslam som senior.
Att det ser ljust ut är bara förnamnet.

PEKING. Usain Bolt gör det igen.
När i stort sett alla gett upp hoppet, så sätter han starten, knäcker Justin Gatlin och vinner VM-finalen på 100 meter på 9.79.
Det var Gatlins nerver som inte höll.
Jag har sett Usain Bolt vinna alla sina stora titlar, men jag har aldrig varit mer imponerad än av segern här i den kinesiska kvällen.
Han gjorde det igen.
Ett nytt bragdlopp.
Fuskaren Justin Gatlin fick inte fira med ett VM-guld och var så oerhört viktigt.
För det här var inte bara en seger för Usain Bolt.
Det var en seger för hela friidrotten.
Usain Bolt gjorde sitt bästa lopp i finalen – igen.
Trots en usel semifinal där han höll på att ramla i starten och fixade finalplatsen på målsnöret.
Men efter ett långt samtal med tränaren Glen Mills kom han ut och spexade som vanligt då han presenterades inför loppet.
Han är ett fenomen som kan vara så avslappnad sekunderna före start och så fullkomligt koncentrerad när han kliver ner i blocken.
Han börjar nu närma sig kategorin världen bästa idrottsmän genom tiderna.
Kanske redan den störste någonsin.
Usain Bolt sprang 17 hundradelar snabbare i finalen än i semifinalen.
Justin Gatlin var två hundradelar långsammare.
Det har enbart med psyke att göra.
Jag tvivlade på Bolt inför den här finalen, men jag slutade aldrig att hoppas.
Efter att ha sett honom vinna så många gånger, göra sådana fantastiska finallopp, så går det aldrig att räkna bort honom.
Han har gjort många bragder, men det här var nog den största, med tanke på den krångliga vägen fram till finalen och med tanke på att han knappt tävlade i fjol.
• • •
Och Bolt var gladare över en seger än jag sett honom på många år.
Han showade på ett sätt han inte gjort på länge. Han var lika euforisk som då han tog sin första mästerskapsmedalj här i Peking och vann OS-finalen 2008.
Då var han 22.
Nu är han 29.
Nej, härligt att se.
Speciellt med tanke vad som kunde ha hänt om Gatlin vunnit det här loppet.
Det hade varit en katastrof för hela friidrotten.
En friidrott solkad av dopningskandaler den här sommaren och med ett anseende kört i botten.
Det upprättades lite här i kväll.
Det gav nye ordföranden Sebastian Coe en gyllene chans att bygga upp förtroendet igen.
Det var den perfekta show som friidrotten behövde.
• • •
Trots att Usain Bolt inte var i närheten av sitt världsrekord på 9.58, var det här nog det största lopp jag sett honom göra.
Och jag sällan känt mig gladare över en seger.
Ja, lättad faktiskt.

PEKING. Bara Bolt kan göra så.
Först chocka hela friidrottsvärlden med en usel start, en snubbling och sedan ändå vinna loppet.
Och när han kom tillbaka till uppvärmningsarenan fick han sig en uppläxning av tränaren Glen Mills. De höll ett tio minuter långt krissamtal och vad det handlade om skulle man ju gärna vilja veta.
Men det var långt ifrån det perfekta loppet.
Bolt hade förmodligen varit utslagen om loppet varit 99 meter i stället för 100.
Nu pressade han sig förbi kanadensaren Andre De Grasse (samma tid 9.96) och amerikanen Trayvon Bromell (9.99). Inte i sista sekunden. Det handlade om hundradelar.
Jag har nog aldrig sett ett större drama i en VM-semi.
Men samtidigt ganska typiskt Bolt.
Det finns ingen som kan överraska som han. Åt båda hållen.
Men jag måste erkänna att Justin Gatlin såg otroligt stark ut när han vann sitt heat.
Han springer som en maskin, han gör inga Bolt-misstag och han hade överlägset bästa tid med sina 9.77.
Han var i en klass för sig. Tyvärr.
Jag vill ju inte se honom vinna och inte många andra heller.
• • •
Jag räknar ändå inte bort Usain Bolt. Han är med i finalen och han har ägnat hela sin karriär åt att bevisa att ingenting är omöjligt. Han har inte förlorat en mästerskapsfinal på sju år.
Men oddsen är klart på Justin Gatlins sida.
Usain Bolts 1.95 för en seger steg snabbt till 2.75 i Svenska Spels liveodds efter semifinalen.
Men jag drömmer om ett nytt mirakel.

PEKING. Åh, vad härligt det var att se Elise Malmbergs lopp på 400 häck här i VM.
Och yngste deltagaren i den svenska truppen i VM-semi med sina nyss fyllda 20 år.
Så nervös att hon nästan kräktes när hon klev in i det väldiga Fågelboet och sitt livs största tävling, men lugn som en filbunke när startskottet gick.
En riktigt tjurig vinnarskalle som kan pressa ut det där lilla sista varje gång hon ser mållinjen.
Det visade hon i lag-EM i Ryssland i midsommar, det visade hon i U22-EM i Tallin och det visade hon här i Peking.
Hon har gjort sina tre bästa tider i sina tre hittills viktigaste lopp och visat att hon är bäst när det gäller.
Hon får mig att drömma om ett nytt, svenskt häckunder.
Den tid då Ann-Louise Skoglund, Sven Nylander, Niklas Wallenlind, Monica Westén och Frida Johansson samtliga tillhörde världstoppen.
Elise personbästa är 55.88 och hon är en av fyra svenska tjejer som sprungit under 56 sekunder.
Hon har Frida Johansson (55.36), Monica Westén (54.69) och Ann-Louise Skoglund (54.15) framför sig historiskt sett.
Men jag tror att Elise kommer att sänka sitt personbästa redan i semifinalen här i Peking.
Nu ska jag inte ta ut något i förskott.
Lisa Skoglund var en supertalang i början på 80-talet då hon sprang på 54.58 i samma ålder som Elise. Tiden kom när hon EM-guld 1982, ett sagolikt genombrott.
Men Lisas karriär blev väldigt kort. Hon slutade redan som 24-åring.
Idag har det visat sig att det är bättre att skynda långsamt.
Inte på banan, men vid sidan om.
Och framförallt – undvika skador.