Satt och roade mig med att gå igenom hur många AIK-are som finns spridda i elitserien just nu.

Spelare som tillbringat minst två säsonger i AIK och där de flesta är fostrade i klubben.

Jag fick ihop de här namnen:

Gustaf Wesslau, mv, Djurgården
David Printz, b, Djurgården
Niclas Hävelid, b, Linköping
Andreas Jämtin, f, Linköping
Patric Blomdahl, f, Frölunda
Yared Hagos, f, Skellefteå
Linus Videll, f, Södertälje
Fredrik Hynning, f, Timrå

AIK-fansen kan ju bara drömma om att de återvänder i nuläget. De flesta har kontrakt klara för nästa säsong också.

Men tänk i en framtid – det skulle göra AIK till ett hyfsat fysiskt lag.

Speciellt om de lyckas locka över George Laraque till Sverige också. Montreals sparkade slagskämpe har ju själv sagt att han vill tillbaka till AIK.

Men går AIK upp i elitserien har de samma tjuvläge som alla andra nykomlingar. De flesta övergångar är redan klara och AIK är sist ut på banan och har inte mycket av elitserieklass kvar att välja på. Å andra sidan finns mycket utveckling att hämta redan i dagens lag med de resurser en elitserieplats skapar.

Lag som HV 71, Färjestad, Djurgården, Linköping och Frölunda blir nämligen bara kvar i elitserien två säsonger till. Efter säsongen 2011/12 bryter de sig ur och går med i en europeisk piratliga.

Då måset elitserien fyllas på med fem lag underifrån och då går Leksand upp – hur många kollapser de än får.

Jag har fortfarande inte smält det som hände i Växjö igår.

Jag var ju på plats och såg eländet, såg sammanbrottet och hjälplösheten. Så här med distans måste jag säga att Leksand inte ens var med i matchen.

Men jag går inte så långt som att säga att det var ett svek mot fansen, men Leksand borde kanske ansöka en psykolog till nästa säsong. Det verkar behövas.

JÖNKÖPING. Efter att ha sett Skellefteå i elva raka slutspelsmatcher, svek jag laget i den tolfte mot HV i går.

Jag valde att åka till Växjö istället och se dramatiken i kvalserien när smålänningarna mötte Leksand.

På något sätt visste jag redan hur det skulle sluta här i Jönköping, där jag just nu ligger i sängen efter en lång dag och klockan är 2.37 på natten.

Det är så livet är i slutspels- och kvalserietider.

Men att Skellefteå skulle förlora igår var jag nästan helt säker på.

När Skellefteå föll i sudden för andra matchen i rad i förrgår, kändes det som luften gick ur västerbottningarna. Men det ändrar ingenting i sak. Skellefteå är en av elitseriens stora knallar den här säsongen och jag underskattade kraftigt klubbens inneboende kraft och starka organisation inför det här spelåret.

När säsongen startade kändes Skellefteå som ett hopkok av egna juniorer och spelare som blivit ratade av andra klubbar.

Idag är de rankade fyra i hela hockey-Sverige, eftersom slutspelet följde tabellen i grundserien.

Bäst i Norrland.

Det är något att bita i för Modo, Luleå och Timrå.

Jag fick också tillbringa flera dygn i Skellefteå och uppleva stämningen i stan, stoltheten och hockeykulturen som engagerar en hel bygd. Ganska galet hemmablind emellanåt, men det hör ju till.

I min mail har jag flera exempel som menar att Skellefteå var helt överlägsna HV i den här semifinalserien och att det var partiska domare som släckte drömmen om en SM-final. Men alla fans är enögda. Det hör liksom till.

Men det är ganska lustigt att tränaren Hans Särkijärvi hela tiden hävdade att man inte la något som helst fokus på domarna och sportchefen Lasse Johansson samtidigt startade en mediakampanj för att få bort smålänningen Morgan Johansson från semifinalserien mot HV.

Som om det spelade någon roll.

Jag kan garantera att det inte var domarnas fel att Skellefteå föll mot HV.

Ja, vad jag hört är det nu helt klart med Frölundas viktigaste nyförvärv.

Tränaren Kenta Johansson, som fick gå från schweiziska Lugano tidigare i vinter.

Affären ska vara helt klar om mina uppgifter stämmer.

Kenta och sportchefen Kent ”Nubben” Norberg återförenas, efter att ha jobbat flera år ihop i Timrå med stor framgång.

Återstår att se om Kenta kan få fart på Frölundas stjärnor, men egentligen är det rena drömjobbet. Det kan ju knappast gå sämre än det fick den här säsongen.

Vilken hockeykväll som väntar på att avgöras.

Två semifinaler där HV 71 och Djurgården kan bli klara för SM-final.

Plus en full omgång i den glödheta kvalserien.

Här är mina tips hur matcherna slutar – och vilka som avgör.

HV 71-Skellefteå 4-2

Han avgör: Martin Thörnberg med 4-2 i tom kasse.

Djurgården-Liinköping 1-3

Han avgör: Magsjuke Tony Mårtensson med ett skitmål.

Almtuna-Rögle 3-2

Han avgör: Almtunas målvakt Fredrik Pettersson-Wentzel spikar igen.

Växjö-Leksand 4-7

Han avgör: Pelle Prestberg gör tre mål på Växjös darriga målvaktsspel.

Södertälje-AIK 3-2

Han avgör: Yanick Lehoux tystar AIK-fansen och släcker allt hopp.

Nu återstår bara att se hur fel jag hade den här gången.

Innan ni läser vidare ber jag er observera frågetecknet.

På min blogg känner jag mig fri att förmedla de namn jag hör nämnas som ny Skellefteå-tränare och det senaste jag hörde var Svt-experten Renberg.

Renberg har varit på flera av Skellefteås slutspelsmatcher, han bor fortfarande i Piteå på bekvämt pendelavstånd, han har vad jag hört tränarambitioner och han är mycket bra kompis med Skellefteås sportchef Lasse Johansson.

Det vore naturligtvis en jätteknall, men det känns inte helt orimligt.

Renberg uppbackad av Janne ”X-et” Erixon och Stefan Klockare.

Vem vet.

Liknande knallar har kommit förr, som när Magnus Arvedson tog över Mora och Ulf Dahlén blev huvudcoach i Frölunda. Två andra gamla NHL-proffs.

Det som talar emot är att ingen av ovanstående värvningar blivit någon hit.

Å andra sidan har Jonas Rönnqvis, med lite av samma bakgrund om Renberg, gjort braksuccé i Almtuna.

Det är väl den vanligaste bortförklaringen i ishockey.

Domarna får ta ohyggligt med skit och ibland undrar jag hur de orkar.

Då tänker jag inte i första hand på domarna i elitserien, som tjänar stora pengar och ändå har en viss stjärnstatus.

Nej, jag tänker på alla dessa div II och div III-domare som närmast jobbbar ideellt. Eller alla de som offrar tid, sömn och helger för att döma pojklagshockey.

För utan domare blir det inga hockeymatcher.

Samtidigt finns det inga andra i hockey-Sverige som fåt ta så mycket kritik, höra så många glåpord och ibland nästan jagas ut ur arenorna där de dömt.

Å andra sidan tycker jag att de har samma ansvar som alla andra. Har domarna gjort en dålig match ska de för höra det.

Men domare är inte mer än människor och de ska bedömas enligt samma skala som en spelare.

De gör också misstag. Och de kommer alltid att göra misstag.

Det hör till spelet och jag kan ärligt säga att jag inte sett en enda match i vinter, där domaren avgjort. Och jag har sett många.

Här har Skellefteås tränare Hans Särkijärvi varit en förebild, eftersom han inte gnällt på domarna alls i det här slutspelet. Inte ens när det funnits anledning.

Men sanningen är ju att ett förlorande lag alltid försöker hitta ursäkter och helst då utanför deras eget ansvarsområde. Då är domarna enklast att skylla på.

Men om vi tar Skellefteå-HV i går, så var det inga domare som avgjorde den matchen.

Det går att skylla på att Jimmie Ericsson gör ett felpass i Skellefteås pp i sudden, den pass som Andreas Falk fångar med handen och sedan omsätter i sitt avgörande mål.

Men sanningen är mycket enklare än så.

HV var det bästa laget. Det klart bästa laget.

Svårare är det inte.

Det är ingen tvekan.

Inget lag har så många fans runtom i Sverige och det är bara att titta på en hopslagen publikliga för det pågående slutspelet och kvalserien för att förstå.

HEMMASNITT FÖR LAGEN I SM-SLUTSPEL OCH KVALSERIE
10331 Frölunda
9433 Djurgården
7758 Linköping
7694 Brynäs
7154 Leksand
6977 HV 71
6312 Färjestad
5616 Skellefteå
5581 Timrå
4714 AIK
4463 Rögle
4413 Södertälje
2789 Almtuna
2761 Växjö

Leksand drar publik i elitserieklass. Samtidigt kan man ju invända att publikligan blir missvisande, då storleken på arenorna avgör.

HV 71 hade förmodligen kunnat ha ett snitt på 10.000 om de byggt en tillräckligt stor arena.

Men här pratar jag om trogna fans och då står HV, Leksand och Frölunda i viss särklass.

Att jag sätter Leksand som etta på min lista beror på att de kämpat i kvalserien så länge och att de ständigt gjort fansen besvikna. Nu jublade leksingarna som galna efter 3-2 på Hovet igår, eftersom det är första gången på fem år som Leksand är med i kampen om en elitserieplats med tre omgångar kvar att spela.

Tyvärr stoppade förbundet en extra publikfest på Globen i går, där Leksand spelade J20-semifinal mot Luleå (seger 4-1). De båda matcherna gick samtidigt, men Leksand försökte få juniormatchen flyttad så att den inte skulle krocka med kvalseriemötet med AIK. I så fall hade Leksandsklacken flyttat över till Globen och gjort även juiniormatchen till en publikfest.

Då hade det kommit 3000 åskådare istället för 496.

Bara en sådan sak.

Sitter på Hovet idag och ser det lag 90 procent av Sveriges befolkning kallar AIK.

Och ingenting mer.

Men norr om Umeälven är det Skellefteå som är AIK och där blir en del sura över att jag skriver Skellefteå och ingenting mer när jag skriver om hockeylaget.

Så vilket är det ”riktiga” AIK?

För mig är det självklart att det är laget från Solna/Stockholm.

Säger jag AIK till en person i Stockholm, Karlstad eller Göteborg så är det detta AIK de tänker på.

Inte Skellefteå.

Eller har jag fel där?

Kommentera gärna själva. Det kan bli en intressant debatt.

JÖNKÖPING. Jag trodde ju att HV 71 skulle krossa Skellefteå här i Jönköping i kväll.

Så går Skellefteå med åtta juniorer i lagupställningen och vinner med 5-3.

Det spelar ingen roll att HV utklassade västerbottningarna spelmässigt i andra och tredje perioden.  Skellelfteå kunde spela på resultatet och vände tillbaka efter förlusten hemma senast.

Otroligt starkt med så många nyckelspelare borta.