Här fortsätter jag min egen lilla pristävling om de elitseriespelare som jag anser varit mest värdefulla för sina lag 2009/10.

TIMRÅ
MVP 2009/10: Anders Lindbäck, målvakt
Kommentar: Det här var knivigt, men Anders Lindbäck spurtade till sig den här titeln. Utan honom hade inte Timrå gått till slutspel. Men förstakedjans suveräna Martin Sonnenberg, Daniel Corson och Magnus Svensson-Pääjärvi ligger inte långt efter. En av elitseriens bästa kedjor.
Besvikelse: Anton Axelsson som inte fått det där lyftet jag trodde han skulle få. Hans -19 i plus/minus är överlägset sämst i Timrå och bidrar naturligtvis starkt, speciellt för en defensiv forward. Fem mål och sex ass är också hans sämsta facit sedan han kom till Timrå 2007.

FRÖLUNDA
MVP 2009/10: Christian Bäckman, back
Kommentar: Jag tycker nog att Bäckman varit elitseriens bäste back totalt sett, trots att det gått tungt för Frölunda. Han har har betytt massor och det var ganska typiskt att han sköt det 2-1 som tog Frölunda till slutspel borta mot Skellefteå. Men tuff konkurrens från Fredrik Pettersson och Joel Lundqvist.
Besvikelse: Per-Johan Axelsson. Det här valet kanske bygger på att jag själv hade för högt ställda förväntningar och att omställningen till stor is är tuffare än de flesta tror. Men det finns många att välja på i den här kategorin. Det är en gåta att så många stora namn blivit sämre när de hamnat just i Frölunda.

BRYNÄS
MVP 2009/10: Jacob Markström, målvakt
Kommentar: Det är väl egentligen överflödigt med en kommentar. men ingen målvakt har varit så jämn och så viktig för sitt lag som Jacob Markström.
Besvikelse: Ingen. Jag kan inte hitta någon i ett ett lag som verkligen spelat som ett kollektiv hela säsongen. Det hade känts elakt att peka ut någon efter den säsong som Brynäs har gjort.

FÄRJESTAD
MVP 2009/10: Per Åslund, f
Kommentar: Jag gillar Åslund som varit Färjestads bästa målskytt i vinter med sina 17 mål. Ett namn för VM i Tyskland senare i vår. Men även Dragan Umicevic har gjort en bra debutsäsong  – han vann interna poängligan med 11+25. Målvakten Henrik Karlsson har också varit bättre än sitt rykte. Fyra i målvaktsligan med en räddningsprocent på 91,39, trots att några riktiga smällar (0-8 mot HV bland annat) dragit ner siffrorna.
Besvikelse: Finländaren Antti Pihlström som värvades som målskytt, men bara gjorde fyra mål på 43 matcher. Färjestad skickade honom till JYP Jyväskylö i Finland strax innan transferfönstret stängde. Det lustiga är att han gjort dubbelt så många poäng (7+13=20) på bara sexton matcher där, än han gjorde på nästan en hel säsong i FBK.

I morgon: Skellefteå, Linköping, Djurgården och HV 71

Jag tänkte roa mig med att ta ut den mest värdefulla spelaren i samtliga elitserielag den här säsongen.

Och jag tänkte dela upp det i tre delar med fyra lag per gång.

Och jag börjar från botten.

Rögle

MVP 2009-10: Dominik Granak, b, Slovakien

Kommentar: Slovaken har varit lagets ledande spelare och framförallt i höstas då han var strålande.

Besvikelser: Franske backen Baptiste Amar och kanadensare Jeremy Colliton.Båda nyförvärven har varit stora besvikelser och Colliton blev bara sjua i den interna poängligan med hemska -19 i plus/minus.

Södertälje

MVP 2009/10: Yanick Lehoux, f, Kanada

Kommentar: Lehoux har gått lite under radarn, men har varit ett av elitseriens bästa nyförvärv. Mest imponerande är hans +11 i plus/minus. I ett bottenlag som Södertälje. Linus Klasen? Nej, nej. Han har inte varit i närheten av att vara SSK:s MVP. Han har gjort massor av poäng, men de har kostat. Klasen -14 i plus/minus säger allt.

Besvikelser: Per Hallin, Stefan Gråhns och David Fredriksson som gjorde sju mål den här säsongen. Tillsammans.

Luleå

MVP 2009/10: Cam och Chris Abbott

Kommentar: Bröderna Abbott är som börderna Sedin. De är nästan pmöjliga att skilja åt. Så båda får titeln den här säsongen. Många kanske ser deras vinter som ett misslyckande, men skärskådar vi Luleås statistik står de i särklass. Både framåt och bakåt.

Besvikelse: Jonathan Hedström. Vad har hänt? Två mål på 48 matcher är inte den Jonte jag känner

Modo

MVP 2009/10: Mats Zuccarello-Aasen

Kommentar: Självklar vinnare även om många kanske trodde att jag skulle välja Foppa. Men den lille norrmannen är självskriven efter att ha vunnit elitseriens poängliga och producerat över en hel säsong. Enda konkurrensen kommer från backen Hannu Pikkarainen, men han svek då det verkligen gällde. Mats Zuccarello-Aasen är nog förlorad inför nästa säsong. Inte bara på grund av spelet i Modo i vinter, utan för det spel han visade upp i OS. Varenda general manager i NHL har lagt hans namn på minnet efter det.

Besvikelse: Oscar Steen. En talang som aldrig blommat riktigt. I vinter blev det bara fyra mål och sämst plus/minus i hela Modo.

I morgon: Timrå, Frölunda, Brynäs och Färjestad

Var det rätt att stänga av Alexander Ovechkin för hans knuff i ryggen på Chicagos back Brian Campbell?

Efter viss betänketid tycker jag det.
Men det är en intressant fråga som vållat en våldsam debatt i NHL.
Speciellt då avstängningen kommer bara en vecka efter att Pittsburghs Matt Cooke friats efter att ha sänkt Bostons Marc Savard med en tackling mot huvudet.
Fick Ovechkin två matcher för sin knuff, borde Cooke fått tio matcher för att ha knockat Savard medvetslös.
Cooke träffar ju ingen annan del av kroppen än just huvudet och Boston riskerar att bli utan sin stjärna lång tid framöver.
Nu är det ju samma sak med Brian Campbell.
Ett brutet nyckelben och ett par knäckta revben gör att han är borta åtminstone grundserien ut.
Ovechkin spelar hårt och tufft, men många tycker att han går över gränsen i sitt fysiska spel.
Han har ingen anledning att knuffa in Campbell i sargen och även om det ser oskyldigt ut, så är det 100 kilo som kommer i full fart och skjutsar in Chicagobacken i sargen. Campbell är också helt oförberedd, då han just spelat ifrån sig pucken och är på väg att vända upp i banan igen.
Så två matcher är okay.
Jag vet inte om Ovechkin fortfarande är frustrerad över att Ryssland blev krossade av Kanada i OS.
Men något är det.
Han har inte varit sig själv efter OS.
• • •
Ovechkin blir för övrigt av med 232,645 dollar och 40 cent. De pengar han skulle tjänat på två matcher.
Nästan 1,7 miljoner svenska kronor.
Det är en hygglig elitserielön – för en hel säsong.

Det säger statistiken.

Sedan det blev åtta lag till SM-slutspel första gången 1988 har det spelats om 22 SM-guld och vad det har lärt mig är att sluttabellen aldrig ljuger.

Så här har SM-gulden fördelats efter slutplacering i elitserietabellen:

1. 11 SM-guld

2.  4

3.  3

4.  1

5.  1

6.  1

7.  0

8.  1

I hälften av de 22 SM-slutspel som avgjorts har alltså seriettan också blivit svensk mästare.

Rent statistiskt är det alltså 82 procents chans att HV, Djurgården eller Linköping tar SM-guldet.

Det är en ännu starkare trend på senare år.

På de tio SM-slutspel som spelats från och med år 2000 har seriettan vunnit åtta gånger.

Det är 80 procent.

Bara fyra gånger har något lag utanför topp 3 lyckats vinna på 22 försök och senast var det Färjestad som tog SM-guld 2006 efter att ha hamnat fyra i sluttabellen.

Men skrällarna har alltså minskat.

Färjestad vann SM-guld 1988 efter att ha blivit sexa i tabellen, HV var ännu värre 1995 då de vann efter att ha blivit åtta och 1999 skrällde Brynäs efter att ha blivit femma.

Men sedan dess har inget lag utanför topp fyra vunnit.

Det kan vara värt att tänka på inför slutspelet.

Den som dömer ut Timrå mot HV 71 har nog glömt slutspelet i fjol.

Det har inte jag.

De möttes i kvartsfinal då också och efter fyra spelade matcher ledde Timrå med 3-1 i matcher.

Det hade tre chanser att slå in matchbollen och var närmast i match sex uppe i Timrå, där HV överlevde tack vare ett mål i sudden death i en match som slutade 3-2.

Det var en oerhörd dramatik.

I fjol blev Timrå också åtta i tabellen, men den gången valde de tre första lagen bort medelpadingarna tills de blev enda laget kvar till tabellfyran HV.

Den här gången valde HV själva av fri vilja.

Vi får se om historien går igen.

• • • •

Skellefteå-Färjestad möttes också i slutspelet förra året, men då i en semifinal.

Det var efter att Skellefteå överraskande slagit ut Linköping. Men sedan var det slut på det roliga.

Färjestad vann i fyra raka matcher 2-0, 6-0, 6-0 och 3-2.

Det är bäst att glömma det nu i Skellefteå. Och Färjestad gick ju faktiskt vidare ända till SM-guld.

Den gången.

Hardy Nilsson bjöd på enda överraskningen i slutspelslottningen, då han valde Brynäs före Frölunda.

Djurgåden som bara lyckats slå Brynäs en gång på fem möten i vinter. Det blir en gammal klassiker i repris och jag tror trots allt att stockholmarna vinner.

Det är bara att titta på sluttabellen.

Men jag tror Djurgården hade gått lite säkrare om de valt Frölunda, men å andra sidan slipper man tröttande resor och kan sova hemma varje kväll. Med nya E4:an tar det bara en och en halv timme att köra till Gävle numera och två timmar med buss.

Mikael Samuelsson har gjort Vancouvers förstakedja till NHL:s hetaste just nu.

Sedan han flyttades upp i tillsammans med Henrik och Daniel Sedin öser han in mål.

I natt passerade han drömgränsen 30 mål efter två nya fullträffar när Vancouver krossade Ottawa med 5-1. Samuelsson hade även en assist och blev utsedd till matchens första stjärna.

Nattens två mål kom när Vancouver återvänt hem för första gången sedan januari och fjorton raka bortamatcher. På samma is där Sverige åkte ut i OS-kvartsfinalen mot Slovakien.

Att Samuelsson inte kom med till OS är fortfarande säsongens största gåta – och Bengt-Åkes största felbeslut sedan han blev förbundskapten.

Han hade varit perfekt i OS tillsammans med Sedinarna.

Nu svarar han på petningen på sitt eget sätt – och indirekt gör bröderna Sedin samma sak. Det är ingen hemlighet att de hellre spelat med Samuelsson i OS och att de var mycket kritiska till petningen.

Bengt-Åke trodde att Mattias Weinhandl skulle passa tvillingarna perfekt, men de har inte varit bra ihop första tiden i Modo för tio år sedan. När de skulle spela ihop lockoutsäsongen 2004-05 fungerade det inte alls och kedjan splittrades.

Det borde den gjorts i OS också.

• • •

Jag noterar även att målvakten Jonas Gustavsson hade sin första assist i NHL i natt.

Han var med och spelade fram Phil Kessel till Torontos 4-1 i en match de vann med 6-4 till slut.

Hur ska man annars tolka den här banderollen som Timrås Tifo-grupp klistrat upp mitt i Ö-vik?

Banderollen som hånar Foppa – uppklistrad i dag på Örnsköldsviks Allehandas tidningshus i Ö-vik.

Den syns för alla som passerar på E4:an genom Ö-vik och är väl att gå lite väl långt om jag ska säga vad jag tycker.

Foppa ligger redan ner och var trots allt Modo:s bäste poängplockare i vinter (i poängsnitt per match räknat).

Han hade värre skadeproblem än han vill erkänna utåt, men bet ihop och körde på.

Jag tycker han är en av säsongens stora hjältar.

Även utan ett SM-guld.

Malmö slår ut Bofors och Almtuna kör över Mora i två raka matcher.

Det gör att Malmö och Almtuna gör upp om den sista platsen till kvalserien.

Tala om skilda världar.

Almtuna som jobbar med små resurser och håller till i lilla kalla Gränbyhallen, där det går att klämma in lite drygt 2000 åskådare.

Det är så långt från Percy Nilssons Malmö Arena det går att komma.

Därför värmer det ett idrottshjärta att en klubb som Almtuna kan hävda sig trots knappa resurser. Tränarparet Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson har gjort det omöjliga och samtidigt blivit ett av hockey-Sveriges hetaste tränarpar.

Men jag hoppas ändå att Malmö tar det sista kvalserieplatsen. Kvalserien behöver Malmö mer än den behöver Almtuna. För Malmö skulle det betyda miljoninkomster att ha fulla hus hemma mot lag som Leksand, Rögle och AIK.

Och vice versa.

Ändå har Almtuna imponerat mest i play off med 5-4 borta och 5-2 hemma mot svårspelade Mora.

Jag vet inte vad som hände med Uppsalalagets planer att bygga en arena, men jag hoppas det blir verklighet en dag. Då kan Almtuna utmana på allvar.

2012.

Det är vad jag tror.

Då borde Nubben ha fått ordning på trupperna.

I år då?

Som det ser ut just nu går mitt tips till HV 71. De har det bästa laget på papperet, även om formen är diskutabel.

Outsiders:

Djurgården, Skellefteå och Brynäs som är säsongens stora överraskningar. Det känns kul med tanke på att det är de lag som slussat in flest juniorer i trupperna.

Skellefteå är tillsammans med Brynäs Sveriges nya plantskola.

Samtidigt vill jag varna för Färjestad. Alltid bäst när det gäller.

Som ni märker känns SM-slutspelet mer öppet än på länge.

Men jag ska inte ge några tvärsäkra tips.

Modo såg ut som ett guldlag i sina bästa stunder tidigare under säsongen, men hade också en lägstanivå som kunde sjunka hur lågt som helst.

Nu är de borta, så den debatten är bara av akademisk betydelse numera.

Men jag tror på HV. De har bredast trupp, kan höja sig mest och har en målvakt i Stefan Liv som alltid brukar leverera när det är slutspel.

Linköping, då?

Nej, lyckas de inte ta seriesegern genom att slå HV på lördag, så ryker de redan i kvarten.

Den här gången också.

Jag funderar fortfarande över jätteslagsmålet mellan Södertälje och Skellefteå, som faktiskt kan avgöra hela slutspelsdramatiken i elitserien.

Alla avstängningar på spelare i Söderätälje och Skellefteå både påverkar och har påverkat slagkraften.

Hade Modo fått en poäng i matchen mot Skellefteå (2-2) senast om inte SAIK haft fyra spelare avstängda?

Hade ett darrigt Luleå slagit SSK med 3–0?

Det är frågor vi aldrig får svar på, men visst är det en intressant frågeställning.

Men värst i den här soppan är domarnas Christer Lärkings och Mikael Sjöqvists agerande i själva matchen mellan Södertälje och Skellefteå.

De ger åtta man matchstraff, men missar de två värsta syndarna.

SSK:s Fredrik Svensson och Lukas Kihlström var de två största busarna och har nu också fått de mest kännbara straffen av Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd.

Är inte det tjänstefel i en match med två huvuddomare på isen?

Därför tycker jag att både Lärking och Sjäqvist också borde stängas av i två matcher och sitta hemma och plugga tröjnummer.

För övrigt tycker jag hela det här slagsmålet blir löjligare och löjligare ju mer jag ser på det.

Oscar Lindbergs lilla knuff på Linus Klasen var inte mycket att hämnas på.

Egentligen.