VANCOUVER. Ole-Kristian Tollefsens armbåge i ansiktet på Färjestads Lubos Bartecko är bland det fulaste jag sett.

Det kkostade Slovakien en spelare för resten av turneringen.

Och gav en riktigt otäck start på matchen mellan Slovakien och Norge.

Tollefsen klippte Bartecko med armbågen i full fart, medan slovaken var på väg i motsatt riktning.

Han tappade hjälmen och var medvetslös redan innan bakhuvudet slog i isen.

Det är sådana situationer alla hockeyföräldrar drömmer mardrömmar om, hur gamla deras söner eller döttrar än är. En total brist på respekt för motståndarna.

Nu rapporteras ändå att Bartecko är tämligen okay. Han kördes till OS-byn och var vid fullt medvetande. Där ska han undersökas närmare och genomgå magnetundersökning för att se att allt är okay.

Diagnosen just nu är svår hjärnskakning, vilket alla kunde se då han föll.

Men ingenting annat.

Så Färjestad lär nog få tillbaka sin stjärna efter någon eller några veckor.

VANCOUVER. Kanadas fiasko i grundspelet har blivit till guld för svartabörs-hajarna här i Vancouver.

Ingen hade räknat med att hemmanationen skulle tvingas till en åttondelsfinal mot Tyskland och de biljetter som nu finns med den anonyma texten ”Åttondelsfinal 2 kl 16.40” är nu de mest eftertraktade i hela Vancouver.

Från början motsvarade väl det Schweiz-Lettland, ungefär.

Nu krävs upp mot 3000 kanadadollar för en biljett – eller omkring 22.000 svenska kronor.

Det är sjuka summor, men i ett hockeytokigt land som Kanada finns inga gränser för vad folk är beredda att betala.

Själv träffade jag Håkan Loob i går då han hyllades som en av de 22 spelare som vunnit både OS, VM och Stanley Cup. Han hade två biljetter i innerfickan till den första åttondelsfinalen i Canada Hockey Center. Den som startar klockan 12.00.

Schweiz mot Vitryssland.

De såldes för 140 dollar styck – ett tusen svenska kronor ungefär – långt innan någon visste vilka som skulle mötas i den matchen. Loob hade otur där.

Idag är de väl värda ungefär hälften.

Hade han däremot haft biljetter till den match som startar drygt 4,5 timmar senare hade han kunnat åka hem från Vancouver med plus på fickan.

VANCOUVER. Jag tror Nicklas Bäckström har chansen, även om USA:s back Brian Rafalski leder just nu efter sin fantastiska start på turneringen.

Bäckis har annars konkurrens av Henrik Lundvist i det svenska laget, som jag tror är en annan het kandidat om han fortsätter som han börjat.

Men det är långt kvar.

Nicklas Bäckström leder i alla fall den svenska poängligan med sina fem poäng (1+4), lika många som poängligeledande Dany Heatley som har omvända förhållandet mellan mål och assist – 4+1, alltså.

Men poängligan kommer att vara ointressant i detta OS, då kanadensare, slovaker och tjeckeralla spelar åttondelsfinal och får en extramatch i turneringen.

Men om jag ska lista bästa svenskarna så här långt ser min lista ut så här:

1. Nicklas Bäckström

Ruggigt stark och redan en superstjärna.

2. Henrik Lundqvist

Två raka nollor, men utan att sättas på några riktiga prov.

3. Daniel Alfredsson

Stark, målfarlig och jobbar kopiöst i varenda match.

4. Johan Franzén

Är en världsspelare när han får chansen att visa det.

5. Niklas Kronwall

Inga poäng, men +2 och ett par tacklingar som fått publiken att jubla.

VANCOUVER. Det blir Kanada-Ryssland i kvartsfinal i OS.

Hur det än går i sista matchen mellan Sveroge och Finland.

I och med att USA gick rent genom gruppspelet blir ryssarna trea hur man än vänder och vrider på det.

Gruppettorna rankas nämligen högst i sluttabellen och Ryssland kommer att bli sämsta gruppetta – om ni hänger med i resonemanget.Det är nya regler i detta OS och gruppspelet följer NHL:s regelbik, där ett lag som vinner sin division alltid blir bland de tre första i sin Conference – även om de tagit färre poäng än lagen bakom.

Det gör att Ryssland är sämsta gruppettani OS, hur det än går mellan Sverige och Finland.

Och därmed trea i tabellen.

Och trean i sluttabellen möter segraren i åttonsdelsfinalen Kanada-Tyskland.

Lite snopet känns det ändå tycker jag. Nu kommer en av de två storfavoriterna inte ens ta sig till semifinal.

VANCOUVER. Sverige kan fortfarande missa en kvartsfinalplats om de förlorar mot Finland.
Det här gäller:
Svenskarna har råd att förlora med ett mål mot Finland det slutar 4-5, 5-6, 6-7 och så vidare.
Men ingenting annat.

Följande gäller för att skilja lagen åt:
•Högst placering i gruppen
•Flest poäng.
•Målskillnad
•Flest gjorda mål
•Högst ranking 2009

Tjeckerna har 10-7 i målskillnad, Sverige 6-2 inför matchen mot Finland.
Lagen kan hamna på exakt samma antal gjorda och insläppta mål om Finland vinner med 5-4
Då har båda lagen 10-7 i målskillnad, men då vinner Sverige (rankade 3) på att de är rankade högre på IIHF:s ranking än Tjeckien (6).

Men enklast är naturligtvis att slå Finland och bli etta eller tvåa i hela grundtabellen.

För att bli etta krävs att Sverige slår Finland med fem mål och det tror jag inte kommer att hända.

Då ger Sverige bäst förutsättningar inför slutspelet.

VANCOUVER. Sitter och ser på Kanada-USA och är lomhörd efter en period.

Vilket herrans liv.

16.000 kanadensare som skriker i kapp.

Det här har varit en av de mest intensiva förstaperioder jag sett. Matcherna mellan Kanada och USA håller på att utvecklas till 2000-talet stora rivalitetet i hockeyvärlden. Det var lika livat i JVM i Saskatoon för en och en halv månad sedan, då amerikanarna lurade Kanada på JVM-guldet.

Amerikanen Ryan Kesler spädde på det häromdagen med kommentera kanadensarna med orden:

– Jag hatar dem.

Kesler spelar i Canucks till vardags och kanadensarna har hackat på honom hela första perioden.

USA har turneringens yngsta lag och har ju nämnts som en outsider.

Tja, varför inte.

VANCOUVER. Om inte en magsjuk Peter Forsberg kan spela i kväll är det upplagt för Johan Franzén och Henrik Zetterberg i samma kedja.

Precis som jag hoppats på.

Och om även Samuel Påhlsson – magsjuk även han – inte heller kan spela, talar vi om tre kedjor och en extra forward.

I så fall försvinner även ett svenskt backpar, antar jag.

Fyra backpar och tre kedjor är ju rätt ovanligt i hockeyvärlden.

På samma gång visar det hur fel det var att ta ut åtta backar och bara tolv forwards istället för 7+13.

Vad ska Bengt-Åke med åtta backar till?

Hans argument var att det var lättare att sätta upp en back som forward än tvärtom.

Så det kanske blir en fjärdekedja med Fredrik Modin, Douglas Murray och Johnny Oduya.

Onekligen intressant i så fall.

VANCOUVER. Jaghar sett Finland förlora så många stora finaler, att de fått en särskild plats i mitt hockeyhjärta.

Inte så att jag hoppas att de vinner i kväll mot Sverige.

Men om svenskarna inte tar OS-guldet här i Vancouver, så hoppas jag att finländarna gör det.

Jag tycker de spelat en bländande hockey i flera av de senaste mästerskapen och totalt sett var de bäst i OS i Turin. Hade man gjort en tabell efter den turneringen hade Finland toppat.

De slog tjecker, ryssar och kanadensare på sin väg fram till finalen och höll nollan i fem av de åtta matcher de spelade. Ett grymt facit.

Men när det verkligen gällde blev det 2-3 mot Sverige i finalen.

Jag satt på läktaren i Air Canada Centre i Toronto och såg dem förlora World Cup-finalen 2004 mot Kanada med samma siffror. Där blev de bortdömda, men var det bästa laget.

De har gått långt i nästan alla turneringar och jag unnar Selänne, Koivu & Co en framgång.

Det är de värda.

VANCOUVER. Den här dagen kallas Super-Sunday här i Kanada.

Och det är på grund av hockeyn.

Dagens tre toppmatcher är repriser på de tre senaste OS-finalerna.

Först Ryssland-Tjeckien, som möttes i final i OS i Nagano 1998 (tjeckerna vann).

Sedan Kanada-USA – den OS-final Kanada vann i Salt Lake City 2002.

Och så till sist reprisen mellan Sverige och Finland, finalparet i Turin.

Det blir tolv raka timmar i Canada Hockey Place idag – underbart. Det känns som det är nu OS börjar på allvar. Gatorna här i Vancouver kryllar av människor idag och tiotusentals kommer stå utomhus och följa matchen mellan Kanada och USA.

Jag vet inte vad som hände igår, men då var det plötsligt som en miljon extra kommit hit till Vancouver. Det gick knappt att ta sig fram på gatorna. Mäktigt.

VANCOUVER. Skidor håller på att bli som simning ungefär.

Så många grenar att man snart tappar räkningen.

Däremot tycker jag att simningen skulle ta över idén från skidornas dubbeljakt, där man byter skidor efter halva distansen.

Tänk er 800 frisim där folk måste byta badbyxor efter 400. Det skulle dra tittare.

Nej, ibland blir jag inte klok på grenhysterin.

I de första olympiska vinterspelen i Chamonix 1924 var det sex olika sporter och 16 olika grenar, vilket är 2,66 grenar per sport. Här i Vancouver är det 15 sporter och 86 grenar, vilket är 5,73 grenar per sport.

Det är skillnad det.

I längd kördes det 18 kilometer och 50 kilometer i Chamonix.

Det räckte.

Det var för övrigt 258 idrottare som ställde upp i de första vinterspelen.

Nu går det väl åt ungefär lika många bara för att valla skidor.