VANCOUVER. Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det.

En ren tvekamp mellan Mats Sundin och Lasse Anrell.

Och få se Anrell krossa Sudden.

Hade de mötts på en hockeyrink hade jag suttit på sjukhuset nu, tröstat gamle Lasse och förklarat att det bara var sex månader kvar i gipsvagga.

Men nu skedde utmaningen vid ett pokerbord.

Eftersom jag själv var den som delade ut korten, kan jag garantera att det inte var något fuffens eller foul play.

Men jag har aldrig sett så mycket pengar på ett spelbord.

Eftersom Anrell inte hade några kontanter satte han Jimmy Wixtröms fotoutrustning. Jag höll på att svimma när han satte Jimmys 80-200 objektiv på ett enda kort. Det objektivet kostar 28.000 kronor plus moms.

Men det räckte med att Sudden plockade upp lite växel ur jeansfickan för att matcha. Är man gammal världsstjärna i NHL, så är man.

Jag vill inte lägga alla kort på bordet.

Ni får titta på dagens ”Jenny Calling” för att se vilka kort båda drog ur rockärmarna.

Men jag tror aldrig att Sudden förlorat så stort.

Någonsin.

VANCOUVER. Svenska hockeylandslag har alltid haft en förmåga att hålla hög klass i mästerskapen.

Djupdykningarna har varit få.

Men de har funnits.

Och inför matchen mot Vitryssland idag är det självklart att vi alla påminns om de svarta stunderna i svensk hockeyhistoria.

Här är min lista över de största fiaskona i modern tid.

1. Sverige-Vitryssland 3-4 – OS i Salt Lake City 2002

Kommentar: Det här är inte bara det största fiaskot i svensk hockeyhistoria, det är en av de största skrällarna i hockeyn historia. Vitryssland var två klasser sämre än de är idag och Sverige hade vunnit allt i gruppspelet inför kvartsfinalen mot vitryssarna. Det skulle bli en skrattmatch. Men alla grät efteråt.

2. Sverige-Sovjet 1-13 – VM i Göteborg 1981

Kommentar: Sveriges hade chans till guldet, det var hemmaplan och hoppet fanns även om svenskarna inte kunde kallas favoriter. Men svenskarna var inte ens med i matchen. De blev förnedrade i tre perioder och 1-13 var beviset på det.

3. Sverige-Tjeckien 1-6 – World Cup 2004

Kommentar: Hemmaplan och ett kanonlag och kvartsfinal i Globen mot tejckerna. Biljetterna till slutspelet i Minnesota och Toronto var redan bokade, men svenskarna föll som en fura. Det blev även dåvarande förbundsakptenen Hardy Nilssons fall då han fick sparken senare samma höst och Bengt-Åke Gustafsson tog över.

Det finns andra förluster som tangerar de här nederlagen, men inga har varit så bistra.

Men jag ska påpeka att alla kommit i avgörande matcher där det handlat om vinna eller försvinna. Det gör det inte mot Vitryssland idag.

VANCOUVER. Jag har inga skeletons i garderoben.

Men efter mina påhopp på rodel måste jag säga att skeleton känns mer moget än rodel, eftersom man åker på mage i skeleton.

Men det känns lite märkligt med en sport som uppstod när unga brittiska överklassherrar skulle ta sig hem från krogen i schweiziska St Moritz och valde att åka kälke genom stan.

Förmodligen med ett champagneglas i ena handen och en cigarr i den andra.

För nu talar vi 1800-tal.

Herrskap och herrefolk.

De var en livsfara för andra turister och fotgängare och hotellägaren Caspar Badrutt valde att bygga en bana utanför stan, där vildhjärnorna kunde hålla till utan att störa folklivet i stan.

Och vips uppstod en vintersport – innehållande både rodel och skeleton – som finns på det olympiska programmet än idag.

Samtidigt vill jag förlåta mitt påhopp på ski cross. Har tittat på det nu och det är faktiskt kul att se.

Ändå vill jag ha lite innesporter på programmet för att väga upp skillnaden i antalet grenar mellan sommar- och vinter-OS.

Basket, handboll, innebandy.

Jag vet att de olympiska reglerna säger att alla grenar i vinter-OS måste utövas på is eller snö – men hur konservativ får man bli?

Själv tar jag en ny rutt här i hotellrummet i Vancouver – mot ett varmt bad.

Badrutt var namnet.

VANCOUVER. Internationella Ishockeyförbundets (IIHF:s) ordförande René Fasel försvarar damhockeyn i OS.

Det är inte aktuellt att kasta ut damerna från OS-programmet.

Jag var själv och lyssnade på honom i går.

Hans argument var att herrhockeyn var på samma nivå en gång i tiden.

Jag kan hålla med.

Jag såg själv Tre Kronors avgörande match mot Göteborg i VM 1981.

Det 13-1 till Sovjet. Det är för övrigt den enda landskamp där Pekka Lindmark blivit utbytt.

Det fortsatte i princip på samma sätt hela 80-talet. Jag följde Sovjetunionen i flera VM, där de fullkomligt krossade de svenska herrarna. Och går vi ännu längre tillbaka i tiden krossade Kanada allt motstånd i Europa med tvåsiffrigt.

Idag är det betydligt jämnare och alla hoppas väl att damhockeyn ska ta samma väg.

VANCOUVER. Jag har ju hackat en del på rodel här i bloggen.

I går kväll låg jag och tittade på OS-sammanfattningen på tv:n och påmindes då om tvåmans-rodel.

En fullvuxen man lägger sig på rygg på en kälke och sedan lägger sig en nästan lika fullvuxen man på rygg på fulllvuxen man nummer ett.

Vem kom på den grenen?

Jag bara undrar.

Det finns ingen sportgren i världen som är så onaturligt fånig.

VANOCUVER. Vad höll tjejerna på med mot Kanada?

Det blev 1-13 mot Kanada i ett OS där jag med näbbar och klor försvarat damhockeyns rätt att vara med på programmet.

Det här skulle ändå vara en toppmatch på papperet och en förlust med tre, fyra mål kan jag acceptera – men tvåsiffrigt!?

Det luktar mental härdsmälta.

Då slog ändå kanadensiskorna av på takten efter att ha lett med 11-0 efter halva matchen.

VANCOUVER. Ska vi snacka udda sporter så slår väl vinter-OS alla rekord.

Jag vet att ni är många därute som älskar att de här udda sporterna får chansen att visa upp sig vart fjärde år.

Men börjar det inte gå till överdrift?

Skidåkningen har vuxit som en gigantisk amöba och snart finns det väl en gren där man ska åka baklänges också (som i simning).

Nej, någon måtta får det vara..

Ski cross till exempel.

Varför kom den grenen in på det olympiska programmet och vad kostar det inte att bygga en ski cross-bana?

Jag tycker det är helt sjukt.

Jag kan garantera att det finns fler innebandyspelare i världen än ski cross-åkare. Jag har aldrig varit någon större anhängare av innebandy, men måste säga att jag hellre ser innebandy i OS än ski cross.

För att ta ett exempel.

Bob och rodel har jag också varit kritisk mot och fått mothugg då de anses som klassiska vintergrenar. Men har inte den generationen dött ut än?

Hur många svenska föräldrar har skjutsat ungarna till rodelträningen?

Hur många idrottare har någonsin ägt en bob, som kostar som en sportbil?

Nej, någon måtta får det vara. Och innebandy är i stort sett gratis för en OS-arrangör. Det behöver inte behöva byggas några ny skrytanläggningar som står tomma efter OS.

Så var det sagt.

Klockan är strax efter 23 på kvällen här i Vancouver nu och det har varit en lång dag och dags att gå att lägga sig, när ni andra går upp därhemma.

Godnatt och ha en bra dag.

Ni som läste den här bloggen för fem dagar sedan kunde redan då läsa om exakt de kedjeformationer Bengt-Åke ställer på isen i premiären mot Tyskland.

Mitt lag då är samma som idag, så här kommer en repris på vad jag skrev då. Inget har ändrats mer än att Fanzén tagit Holmströms plats.

Daniel Sedin – Henrik Sedin – Mattias Weinahndl

Kommentar: Daniel och Henrik är naturligtvis givna som ett anfallspar och jag tror inte Weinhandl varit med om han inte haft en historia som sniper bredvid Sedinarna. Han går omöjligt att placera i en annan omgivning och därför känns den kedjan given.

Peter Forsberg – Henrik Zetterberg – Patric Hörnqvist

Kommentar: Foppa är playmakern, Zäta är allround och tar ansvaret bakåt och Hörnqvist smäller in passningarna från Forsberg, som föredrar en hägerfattad spelare att mata med passningar.

Loui Eriksson – Nicklas Bäckström – Daniel Alfredsson

Kommentar: Ju mer jag tänker på det, ju bättre känns den här kedjan. Naturlig på något sätt.

Tomas Holmström (Johan Franzén) – Samuel Påhlsson – Fredrik Modin

Kommentar: Här hade jag rätt också, även om Homström tackade nej och enda skillnaden är att Franzén tar hans plats. Nu tror jag inte Franzén blir särskilt långvarig i den här kedjan, även om han är en världsspelare som checkare också. Men hans offeniva kvaliteter måste utnyttjas längre fram i turneringen, även om jag tror att Franzén/Påhlsson kan vara en grym kombination även framåt. Men den här kedjan lär få minst istid.

Touché!

• • •

Backparen var också de väntade.

Nicklas Lidström-Niklas Kronwall

Öhlund-Enström

Tallinder-Magnus Johansson

Murray-Oduya

Klassiska off/def-kombinationer.

VANCOUVER. Så var debatten i gång igen.

Ut med damhockeyn från OS.

Men då är det några andra sporter som borde åka ut först.

Bob och rodel till exempel.

Den tragiska olycka som inledde årets OS är väl bevis nog för att de här märkliga sporterna borde ut från OS-programmet. De känns som gamla kvarlevor från brittiskt överklassliv och jakt på kickar i vintersportorter som St Moritz och Gstaad.

Dessutom kostar det varje arrangör hundratals miljoner att bygga upp banor som ingen kommer att använda när väl OS är över.

Totalt bortkastade pengar.

Damhockeyn är däremot ett steg mot jämlikhet i den största av alla vintersporter. Damhockeyn är gigantiskt stor här i Kanada. Utsålt varje match och även om kanadensiskorna slaktar allt motstånd, så är det samma verklighet herrhockeyn levde i under den gamla Sovjet-tiden.

Nej, jag gillar damhockey.

Det enda jag kan önska är att tjejerna tillåts tackla också, eftersom hockey utan tacklingar är som kärlek utan kyssar.

Det hör liksom till och jag vet att de flesta tjejerna inom damhockeyn vill att den dörren öppnar sig.

Men det är löjligt att döma ut damhockeyn bara för att det blir tvåsiffrigt i vissa matcher.

Skillnaden är minst lika stor mellan ettan och sista tjej i längdåkning eller alpint. Det hör liksom till i ett OS.