DETROIT. Både Niklas Kronwall och Tomas Holmström är på is och värmer just nu inför nattens match mot San José.

Återstår att se om de ska spela.

Kronwall hann till och med få en liten pratstund med OS-kollegan Douglas Murray vid sargkanten. San José Sharks värmer direkt efter Red Wings.

Vad jag kan se har inte Holmström några större problem med skridskoåkningen och han bär heller inte den speciella tröja halvskadade spelare brukar ha på sig.

Jag återkommer när jag pratat med spelarna i omklädningsrummet.

DETROIT. Har just landat i Detroit och precis innan planet lyfte fick jag nyheten att Peter Forsberg gett klartecken till OS i Vancouver.

Ett skönt besked måste jag säga.

Foppa må ha sett blek ut i de senaste matcherna hemma i elitserien, men efter totalt sex veckor i NHL den här säsongen vet jag vilken enorm respekt allla har för honom här borta.

Spelare, ledare, coacher.

De har fått något extra att fundera på inför matcherna mot Sverige.

Men var ska han spela?

Det har ju spekulerats i en kedja med Foppa Nicklas Bäckström och Patric Hörnqvist, men jag är nog beredd att frångå det tipset.

Jag tror mer på Foppa, Henrik Zetterberg och Patric Hörnqvist.

Foppa är med i OS på grund av sina offensiva kvaliteter, även om han varit en av världens bästa defensiva forwards. Men den arbetsbördan kan han inte ta den här gångern.

Därför är det naturligare med Henrik Zetterberg som center med det defensiva ansvaret och där är Zäta en av de bästa centrarna i världen.

Foppa och Bäckström skulle bli lite kaka på kaka och det finns en risk att de skulle ta ut varandra, då båda vill ha mycket puck och är ganska lika i spelstilen.

Därför ser mina OS-kedjor ut så här:

Daniel Sedin – Henrik Sedin – Mattias Weinahndl

Kommentar: Daniel och Henrik är naturligtvis givna som ett anfallspar och jag tror inte Weinhandl varit med om han inte haft en historia som sniper bredvid Sedinarna. Han går omöjligt att placera i en annan omgivning och därför känns den kedjan given.

Peter Forsberg – Henrik Zetterberg – Patric Hörnqvist

Kommentar: Foppa är playmakern, Zäta är allround och tar ansvaret bakåt och Hörnqvist smäller in passningarna från Forsberg, som föredrar en hägerfattad spelare att mata med passningar.

Loui Eriksson – Nicklas Bäckström – Daniel Alfredsson

Kommentar: Ju mer jag tänker på det, ju bättre känns den här kedjan. Naturlig på något sätt.

Tomas Holmström – Samuel Påhlsson – Fredrik Modin

Kommentar: Två stora frågetecken här för Holmström och Modin som fortfarande är skadade och day to day som man säger häröver. Men det här är en kedja som bara ska komma in och avlasta då och då och som kommer ha minst speltid, samtidigt som Holmström utnyttjas i power play. Där kan även Fredrik Modin ha den rollen framför motståndarmålet.

Det är mitt tips på hur Tre Kronor startar i öppningsmatchen mot Tyskland.

Jag kan ha fel, men jag kan har rätt.

Det är tjusningen med det här jobbet.

TAMPA. Henrik Sedin har inte gjort en poäng på fyra matcher.

Daniel har inte gjort någon på tre.

Men glöm det.

Som de spelade i matchen mot Tampa senast är det fortfarande två av NHL:s bästa spelare. Det är bara att titta i statistisken. Det är bara Alexander Ovetjkin som snittat fler poäng per match än The Sedins.

– Man hamnar alltid i en liten svacka två, tre gånger per säsong, säger Henrik.

– Och det blir lika mycket snack varje gång man gör det. Vi är vana. Själv tycker jag det är bättre att den kommer nu än senare.

Det finns också logiska förklaringar till att Henrik och Daniel hamnat i poängnöd.

1. De har bara spelat bortamatcher senaste tiden och hemmalaget har enligt regelboken fördelen att byta in spelare på isen sist. Det gör att motståndarcoacherna alltid sätter in sina bästa spelare varje gång Sedinarna kliver in på isen. De ”special teams” som ska stoppa dem. Och i NHL utnyttjas den fördelen stenhårt av coacharna.

2. Utvisningar. Vancouver har dragit på sig massor av utvisningar, vilket betyder sjunkande istid för Henrik och Daniel eftersom de spelar minimalt i box play. Och mindre istid är mindre tid att producera framåt.

Henrik är trots allt fortfarande tvåa i NHL-poängliga och Daniel hade också varit däruppe om han inte varit skadad i höstas.

TAMPA. Tampa Bay Lightning vinner med 3-1 hemma mot Vancouver och tar sin fjärde raka seger.

De har vunnnit sju av de senaste nio och bara förlorat en vid fullt tid. Det gör Tampa till ett av NHL:s hetaste lag.

Hetast är målvakten Antero Niittymäki som jag nämnt tidigare.

Bröderna Sedins mål- och poängtorka fortsätter, men spelar de så bra som de gjorde i den här matchen kommer det att lossna.

Alla hamnar i en liten målsvacka någon gång under säsongen.

Men alla svenskar i matchen får godkänt i min bok.

Mattias Öhlund vann sin första match någonsin mot gamla lagkompisarna Henrik och Daniel Sedin och Victor Hedman fortsätter att få mycket istid.

TAMPA. St Louis gör mål igen.

På två ställen på i stort sett samma gång.

Martin St Louis gör 3-1 för Tampa och samtidigt blinkar det till på datorn att St Louis gjort 2-1 hemma mot Detroit.

Även om matchen i St Louis inte hunnit lika långt som den i Tampa så har målen kommit på nästan samma klockslag.

Den här gången kom Tampa två mot en igen och Martin St Louis hade lite tur då hans passning tog på Vancouverbacken Christian Ehroffs skridsko och studsade in i mål.

TAMPA. Vancouver var nära att släppa in ett mål till i numerärt överläge, då Tampa fick ett två mot ett-läge som slutade med att Vincent Lecavalier hade öppen kasse.

Men Luongo slängde ut en plockhandske och nöp pucken.

En riktig tv-räddning.

Själv kan jag tycka att de där räddningarna beror lika mycket på skytten. I det här fallet nästan pricksköt Lecavalier pucken i Luongos plockhand.

Det lustiga är att pucken var klart inne. Det syntes tydligt på reprisen, men efter videogranskning dömdes målet bort. Pucken försvann nämligen i Luongos plock som sedan åkte över mållinjen. Och det går inte att döma mål på en puck man inte ser.

TAMPA. St Louis gör två mål nästa samtidigt.

Först laget St Louis som kvitterar mot Detroit hemma, sedan Martin St Louis som gör 2-1 till Tampa mot Vancouver.

Målet kom i box play dessutom och än en gång tycker jag att kanadensiska OS-målvakten Roberto Luongo var otät.

TAMPA. Jag pratade länge med Scotty Bowman i pausen.

Coachen som tagit nio Stanley Cup-titlar med tre olika lag.

Han fyller 77 år i år, men är lika hockeyintresserad som alltid. Han bor här i Florida på vintrarna, så han brukar vara på Tampas matcher även om han jobbar som konsult åt Chicago Blackhawks numera. Men det är en fantastisk man med ett otroligt hockeykunnande. Han kan prata hockey i timmar och har koll på det mesta.

TAMPA. När Mattias Öhlund åkte ut med bara fjorton sekunder kvar att spela av andra perioden fick till och med Niittymäki kapitulera.

Ryan Kesler fick på en riktig kanon som ställde en skymd Niittymäki.

Då hade Öhlund bara suttit i utvisningsbåset i sju sekunder. Det var naturligtvis ett väldigt psykologiskt mål för Vancouver som kommer att få ännu mer energi i tredje perioden.

Efter två leder de skotten med 27-13 vilket speglar matchen bättre än de 1-1 det står.

TAMPA. Ja, här är en ögonblicksbild signerad Jimmy Wixtröm nere vid rinkside.

Fighting faces. Henrik och Daniel har gjort allt utom mål.