Jonas Gustavsson höll sin första historiska nolla, när Toronto slog Boston med 2-0 i natt.

Och Henrik Lundqvist knäckte Philadelphia, när hans Rangers skrällde på bortaplan och vann med 2-1.

Skönt att de svenska OS-målvakterna är i form.

Det var en historisk svensk NHL-natt, då även backen Erik Karlsson gjorde sitt första NHL-mål.

Han sköt från blå och fastställde slutresultatet 4-1 för Ottawa hemma mot Minnesota.

Det var kanske inte så vältajmat, eftersom Ottawa ska lämna besked till Pär Mårts och JVM-laget om de släpper Erik Karlsson till JVM eller ej. Hans mål i natt lär knappast öka de chanserna.

Men jag glädjer mig mest åt att Monstret fick hålla sin första nolla. Det var han värd efter allt strul och två hjärtoperationer i höst.

Och Toronto fortsätter att vara ett av NHL:s hetaste lag. Utdömda för bara en månad sedan då alla räknade bort dem från slutspelet. Nu har de bara fyra poäng upp till strecket.

Mattias Weinhandl avgjorde matchen mot Tjeckien med tre mål, när svenskarna vann med 4-3 efter sudden.

Nu ser han mer och mer ut som en OS-spelare och kanske är det dags att väcka till liv den gamla succékedjan med Henrik Sedin, Daniel Sedin och Mattias Weinhandl.

Det var meningen att den kedjan skulle ha spelat hem JVM-guldet till Sverige 1999/00, men det sprack då Weinhandl fick en tjeckisk klubba i ögat tidigare den hösten.

Nu avgör Bengt-Åke om Weinhandl får spela OS och jag tror att Bengan är svag för Dynamo Moskva-spelaren, även om jag tycker det finns bättre alternativ i NHL.

Annars höll svenskarna på att tappa den här matchen, då de släppte en ledning till 3-0 till 3-3.

I tredje perioden var det bara Tjeckien och även om kvitteringen kom med bara sekunder kvar får svenskarna vara glada att de fick till en förlängning.

Och nu väntar Finland i morgon.

Finland som utklassat Tre Kronor med totalt 15-3 i de två senaste matcherna.

Sverige har för övrigt läckt som ett såll i hela Euro Hockey Tour.

På åtta matcher har det blivit 37 insläppta mål, vilket är under all kritik.

Det krävs en seger mot Finland för att Tre Kronor ska få mer än godkänt.

Jag skrev om Detroits förbannelse häromdagen, då antalet skadade svenskar var uppe i fyra.

Nu är de fem sedan Mattias Öhlund sänkt Henrik Zetterberg i nattens möte mellan Detroit och Tampa.

Ni ser smällen här:

Jag kan inte påstå att Öhlund gör något fel. Det är en ren tackling och Zäta hinner röra pucken innan smällen kommer, vilket gör honom tacklingsbar.

Det är så här Mattias Öhlund spelar och han kan naturligtvis inte åka omkring och vara extra snäll mot andra svenskar på isen. Hade det varit OS hade vi jublat om han sänkt en motståndare på samma sätt – som alla gjorde då Douglas Murray knockade ryssen Alexei Morozov i VM i Quebec. Men den gången var det inte okay i mina ögon, då Morozov inte var tacklingsbar och Murray följdaktligen fick matchstraff.

Rapporterna från Detroit talar om en axelskada och tre till fem veckors vila för Zäta.

Det ser inte bra ut inför OS i Vancouver med alla skadade svenskar i Detroit.

Tre givna OS-stjärnor är på skadelistan då både Niklas Kronwall och Johan Franzén är borta sedan tidigare. Av de sju svenskarna i Detroit är bara två i speldugligt skick just nu – Tomas Holmström och Nicklas Lidström.

Ingen kul läsning för Bengt-Åke borta i Moskva. Han kommer tvingas ta ut flera skadade spelare i sin OS-trupp den 27 december.

Jag har inte med Mattias Weinhandl i mitt OS-lag, men måste säga att han imponerade i kvällens match mot ryssarna i Channel One Cup.

Trots förlusten tillhörde han de bästa på isen.

Men jag skulle ändå inte satsa på Weinhandl på liten rink i Vancouver. Han är visserligen högerskytt, vilket är en bristvara i alla svenska landslag, men jag tycker det finns bättre alternativ i NHL som är inspelade på liten rink.

Nu tror jag inte att Bengt-Åke tänker likadant, så jag är tämligen säker på att Weinhandl kommer med till Vancouver.

Och att se Wienhandl och Mårtensson ihop var en njutning. Tänk om inte Linköping hyrt ut Weinis till Ryssland.

Då hade det bara varit att skicka SM-guldet till Cloetta Center.

Då hade Linköping haft elitseriens TVÅ bästa radarpar. Hlavac/Hlinka och Mårtensson/Weinhandl.

Men Linköpng och sportchefen Mike Helber tycker det är viktigare att tjäna pengar på utlåning till KHL och faller Linköping den här gången också, borde det väl skapa en hel del debatt bland fansen.

Nu ropar jag inte hej förrän Sverige har mött Finland. Svenskarna har startat de tidigare turneringarna hyfsat också, men sedan fallit platt mot finländarna i sista matchen både i Czech Hockey Games och Karjala Cup – 3-8 och 0-7.

Det får inte hända igen.

I annat fall misstänker jag att de svenska elitseriespelarna är dåligt tränade. Och så kan det väl ändå inte vara när vi skriver 2009?

Det här har ingenting vare sig med tid och rum att göra, men jag tror att Leksand går upp i Elitserien den här säsongen.

Jag kan omöjligt tro att både Södertälje och Rögle hänger kvar om de hamnar i kvalserien.

Jag kan inte se några andra hot från Allsvenskan.

Malmö?

Nej, inte som laget ser ut idag.

AIK?

Ska inte de spela i KHL nästa säsong?

Växjö?

Nej, det vore ett mirakel, men man ska aldrig säga aldrig. Rent sportsligt vore det underbart om Växjö gick upp. Jag älskar uppstickare som trotsar alla odds.

Det som talar för Leksand är att ingen talar om Leksand just nu.

Det är som om alla bakslag och storsatsningar de senaste åren gjort alla Leksandsfans till fatalister som är inställda på det värsta.

Men jag tror på Leksand.

Jag tror att tränaren Leffe Strömberg är lagets bästa värvning den här säsongen (även om jag vet att många i n te håller med).

Detroit gick visserligen upp på den åttonde och sista slutspelsplatsen efter nattens seger mot Phoenix.

Men priset var högt.

Backen Jonathan Ericsson fick ledas av isen med en knäskada drygt fyra minuter in i första perioden.

Han blev tacklad av Phoenix kandensiske stjärna Shane Doan och föll i isen.

Jonathan höll sig runt sitt vänstra knä och kunde inte stödja på benet när han leddes av isen. Han kommer att undersökas med magnetröntgen idag, men som det såg ut på tv-bilderna blir han borta ett bra tag.

Det gör att Detroit har fyra svenskar på skadelistan just nu. 

Niklas Kronwall (ledband), Johan Franzén (korsband), Andreas Lilja (hjärnskakning) och så nu en ny knäskada på Jonathan Ericsson. Det kommer att krylla av svenskar i Red Wings behandlingsrum de närmaste veckorna.

När jag var där i november var det bara Johan Franzén som fick daglig behandling på en av de två bänkarna. Nu får tvingas svenskarna köra skift i behandlingsrummet.

NHL:s mesta svenskklubb är nere i bara tre speldugliga svenskar just nu i Henrik Zetterberg, Nicklas Lidström och Tomas Holmström.

Jonathan Ericsson har imponerat kraftigt sedan han blev helt ordinarie i fjol. En av många svenskar som kämpat sig upp via NHL:s farmarssystem och vägrat ge upp drömmen om NHL. Det är den typen av hårda psyken som brukar gå längst.

Niklas Lihagens hjärtstillestånd var en chock för alla inblandade.

Det är väl inte helt klarlagt varför hjärtat stannade, men jag misstänker att det handlade om en härtmuskel- eller hjärtsäcksinflammation – två komplikationer som är vanliga om man spelar eller tränar med en infektion i kroppen.

Som hockeyförälder har det alltid min värsta mardröm.

Jag vet ju som alla andra att många hockeyspelare spelar med förkylningar i kroppen, inte minst i NHL.

Jag kan naturligtvis inte uttala mig i Lihagens fall – det kan ha berott på något helt annat.

Men jag har i alla fall varit påläst i ämnet kring hjärtmuskel- och hjärtsäcksinflammationer för att veta att de kan få den här effekten om man anstränger kroppen.

Det känns som ödets ironi att Wolmer Edqvist fick ta på sig hjälterollen, eftersom många – även jag själv – hoppat på honom under hösten och kritiserat hans insatser i elitserien.

Men den här gången gjorde han allting rätt.

Nu kommer matchen att spelas om och starta åtta minuter in i första perioden och ställningen 2-0 till Bofors. Det är naturligtvis helt rätt det också.

Boforsfansen som skrek ”låt han dö” när Lihagen låg ner och kämpade för sitt liv lär väl skämmas en aning idag. Men jag tror inte att de riktigt var medvetna om allvaret i situationen.

Det är inget försvar, men i alla fall en förklaring.

Peter Forsberg tackar nej till Channel One Cup i Moskva och jag tycker det är helt rätt beslut.

Han har ingenting att bevisa i landslaget och är redan given i ett OS-lag.

Om han är frisk.

Det är viktigare än något annat och nu får han tid att läka ihop sitt skadade revben och komma tillbaka med full kraft när elitserien startar om efter jul.

Då skulle inte jag vilja möta Modo.

Det har inte bara varit Foppa som tackat nej. Återbuden har haglat in sista tiden och det blir mer ett b-landslag som åker till Moskva. Det är inget fel med det. Jag har alltid hävdat att de här turneringarna ska vara till för att testa nya namn och inte för att köra slut på de bästa spelarna, som ska vara som bäst när det verkligen gäller i OS och VM.

Bengt-Åke Gustafsson blir nu ständigt påmind att han missade att ta ut Niclas Bergfors i sin stora OS-trupp i september.

I natt gjorde Bergfors två mål när New Jersey slog Philadelphia Flyers med 4-1.

Och svenskens 1-0 var rena drömmålet, då han åkte från egen zon och lurade hela Philadelphia innan han satte pucken fri med målvakten Brian Boucher.

Han utsågs också till matchens första stjärna och nämns som en kandidat till titeln Årets Rookie i NHL.

Bergfors är tvåa bland NHL:s alla rookies och har bara New York Islanders John Tavares före sig i den ligan. Svensken har gjort 22 poäng så här långt (11+11) mot Tavares 27 (15+12).

Niclas Bergfors elva mål räcker också till en tredjeplats i NHL-svenskarnas egen skytteliga, där bara Henrik Sedin (14) och Tomas Holmström (12) gjort fler.

Han hade kunnat vara ett fynd och den sniper Sverige skriker efter inför OS i Vancouver, men den dörren är stängd då Bengt-Åke glömde att anmäla Bergfors i sin ursprungliga stora OS-trupp i september.

En rätt rejäl miss får man säga med facit i hand.

Och Niclas Bergfors gör allt för att Bengan inte ska glömma det heller.

Daniel Sedin gjorde ett hat trick då Vancouver slog Atlanta borta med 4-2.

Men bakom målen fanns brorsan Henrik med två assist, som tog upp honom till tredje plats i NHL:s poängliga.

Trea!

Henrik är före namn som Sidney Crosby, Alexander Ovechkin och Evgenij Malkin och har faktiskt en stor chans att bli andre svensk genom tiderna att vinna poängligan i NHL. Peter Forsberg är den ende som lyckats hittills, då han vann säsongen 2002-03. 

Henrik har med sina 38 poäng (14+24) bara San Josés Joe Thornton (7+35=42) och New York Rangers Marian Gaborik (21+18=39) framför sig.

Jag har en känsla av att Henrik kommer att hålla sig kvar där i toppen och att Daniel kommer att komma som en raket efter sin skada.

Radarn är påslagen. Foto: Jimmy Wixtröm

De har öst in poäng sedan Daniel kom tillbaka från sin långvariga skada, även om Henrik klarade sig bra på egen hand (annars skulle han inte ligga där han ligger i poängligan).

Men sedan Daniel kom tillbaka den 22 november har de gjort 26 poäng tillsammans på bara nio matcher.

Daniel har gjort sex mål och passat till sex, Henrik har gjort ett mål och spelat fram till tretton.

Det märkliga är att Henrik förvandlades till målskytt då Daniel var borta på grund av sin fotskada, men med brorsan tillbaka på isen har han bara gjort ett enda mål på de nio senaste. Han gjorde tio av sina fjorton mål, då Daniel var skadad och han var tvungen att skjuta själv.

Jag var precis och hälsade på Henrik och Daniel i Vancouver, där de är enormt stora. När vi besökte en klassisk restaurang tog det tio minuter extra att komma iväg då hela den kinesiska kökspersonalen ville fotograferas ihop med de svenska tvillingarna.

Här hemma får sällan Henrik och Daniel den uppmärksamhet de förtjänar, mycket på grund av den hopplösa tidsskillnadenop nio timmar.

Men de är verkligen superstjärnor i det lag i Kanada som anses ha de mest hängivna fansen av alla.

Och glöm inte att de har hemmaplan i OS. 

Bröderna Sedin kan vara hela skillnaden den här gången.