NHL har redan börjat tära på min nattsömn.

Jag har svårt att hålla mig borta från nattens direktsändningar och intalar mig själv att jag bara ska titta på en period och sedan släcka nattlampan.

Men det blir sällan så. Har man sett en, vill man se två och väl där är det omöjligt att inte följa dramat till slutet.

Det är svårt att låta bli, speciellt så här i början av säsongen med flera, heta svenska rookies.

I natt såg jag Toronto-Ottawa och fick se Viktor Stålberg försvinna i första perioden efter en stenhård tackling från Ottawas Anton Volchenko.

Det såg inte så farligt ut i början. Stålberg reste sig upp och jobbade hem.

Men när han skulle ta hand om pucken i egen zon var det som han såg tre puckar där på isen. Han famlade som en drucken efter pucken som inte ville lyda klubban.

Sedan åkte han och bytte och kom aldrig tillbaka i matchen.

Hjärnskakning – ett av NHL:s största problem i dag.

Jag fick också se Daniel Alfredsson göra en ”Sudden”-straff när han avgjorde matchen och grundlurade svenske målvakten Jonas Gustavsson.

Han gjorde en Mats Sundin-dragning på Suddens gamla hemmaplan i Air Canada Center, då han fintade skott, drog över pucken på backhand och skickade upp den i nättaket.

Snyggt.

Men Monstret var bra. Han kommer att bli älskad i Toronto.

Dessutom tror jag att både Erik Karlsson och Victor Hedman kommer att vara två av NHL:s största backstjärnor i en snar framtid.

Erik Karlsson får fortsatt förtroende i Ottawa (17.44 i istid i natt) och det syns att han gått upp några kilo och blivit starkare. Han ser stabilare ut och har lämnat räkstadiet.

Victor Hedman hade mest istid av alla spelare i Tampa i natt igen (24.16), då han fick vara med och ta sin första NHL-poäng efter 1-1 borta mot Carolina, där Carolina vann efter straffar.

Men det jag sett av Hedman hittills gör honom till ett namn för OS i mina ögon. Undrar om inte Erik Karlsson också är värd en chansning framåt februari. Han kan vara den högerskytt Bengt-Åke saknar bland backarna.

Nattens omgång visar också hur jämnt det blivit i dagens NHL.

Av sju matcher slutade fyra oavgjort vid full tid och två gav uddamålsseger.

Det var bara Los Angeles som överraskande lyckats spöa San José på hemmaplan med 6-4.

”Krysstrenden” fortsätter alltså i NHL, där man har den märkliga regeln att en oavgjord match ger totalt tre poäng att dela på, medan bara två delas ut om ett lag vinner vid full tid.

Det ger naturligvis en tendens att säkra en poäng vid full tid och sedan ta en extrapoäng i förlängning eller straffar. Jag tycker det är helt sjukt och som NHL vill att matcherna ska gå till övertid.

Jonas ”Monstret” Gustavsson får stå från start i natten ”Battle of Ontario” på hemmaplan i Air Canada Center i Toronto.

Han kom ju in i andra perioden mot Washington borta senast, sedan finländaren Vesa Toskala släppt in tre mål på bara sju skott i första perioden.

Jonas tvingades också släppa in tre mål, men tog 16 av de nitton skott  han fick på sig. Jag såg matchen och kan också intyga att svensken knappast kan klandras för något av målen han släppte in. Två kom erfter frilägen (på det ena studsade pucke på en egen försvarare och ing) och ett när han var överspelad och låg ner framför eget mål.

Jonas Gustavsson har rejäl press på sig inför hemmapubliken i natt. Maple Leafs fans har sedan länge krävt att Jonas ska bli förstemålvakt och ser honom som en frälsare och han är redan en stor favorit.

… Men kag vet inte direkt om jag kan kallla mig favorit, säger Jonas Gustavsson själv inför matchen.

– Jag har bara spelat två perioden och en träningsmatch. Det är för tidigt att säga.

Men det ska bli en intressant match att följa. Ottawa har ju Daniel Alfredsson och backrookien Erik Karlsson i laget.

Det är kris i Modo.

Men räddningen är nära – men ändå så långt ifrån.

Peter Forsberg är visserligen kvar i Denver och läker sin stressfraktur, men en ny laddning skridskor är på väg till Modos omklädningsrum för nya träningar när stressfrakturen läkt.

Och har styrelseledamoten Markus Näslund råd att sitta kvar på läktaren, när den klubb han är med om att styra kan vara på väg mot kvalserien?

Pressen blir knappast mindre nu när Modo ligger sist.

Jag vill inte dra några snabba slutsatser av den tabellplaceringen och Modo har saknat skadade Niklas Sundström i alla matcher som spelats och backen Mattias Timander har inte kunnat åka med till bortamatcherna, då hans fru väntar barn som dragit över tiden.

Jag skrev att Näslund kunde göra comeback redan under de välgörenhetsmatcher Icebreakers spelade i Köpenhamn i början av augusti.

– Man ska aldrig säga aldrig, sa Näslund då och stängde inte dörren helt.

Som han såg ut i de matcherna – och framförallt som Modo spelat – skulle han kunna kliva in direkt mot Skellefteå i kväll.

Och lägger vi till Foppa och Näslund till ett skadefritt Modo är det frågan om de inte skulle vara guldfavoriter.

Vad sägs om den här förstakedjan:

Peter Forsberg – Per Svartvadet – Markus Näslund

Andrakedja:

Mats Zuccarello-Aasen – Niklas Sundström – Per-Åge Skröder

Fansen i Örnsköldsvik har i alla fall något att drömma om.

Jag satt och såg Frölunda-Luleå i kväll och räknade med en stensäker etta.

Så vad händer?

Jo, en repris på fjolårets chock i nionde omgången då Luleå krossade Frölunda med 8–2.

Men jag skulle vilka ranka Luleås seger i Scandinavium ännu högre – 6-2 på bortaplan är starkt – och en ännu värre förlust för Frölunda.

Nu är frågan hur djup krisen är hos göteborgarna.

Det har blivit tre raka förluster nu och 5-16 i målskillnad. De två senaste hemmamatcherna (mot Djurgården och Luleå) har slutat totalt 3-11.

Jag hade knappt tagit ut målvakten Johan Holmqvist till ”Veckans Lag” i Sportbladet i torsdags, förrän han började läcka som ett såll.

Nu är det långt kvar och krisen i fjol blev kortvarig, då Frölunda klättrade till en slutlig tredjeplats.

Men då måste Uffe Dahlén få ordning på laget, där finska stjärnbackorna Janne Niskala och Mikka Lehtonen fladdrar omkring över hela banan.

Jag har tippat att Frölunda tar SM-guld och tänker inte ändra mig. Det är bara läsa laguppställningen.

Och Dahlén har 49 omgångar att få ordning på bitarna.

Lyckas han inte med det är det tjänstefel.

Vore jag Andreas Jämtin skulle jag överklaga dagens misshandelsdom till Hovrätten.

Inte för att komma undan böterna på 16.000 kronor – de samlar fansen in på nolltid.

Nej, jag tycker han ska överklaga för att slippa ha en fällande misshandelsdom på sig.

Och få en rättegång på neutral plan.

Hovrätten för nedre Norrland ligger nämligen i Sundsvall och inte i Gävle, som tingsrätten som dömde honom i går.

Från en sportslig synpunkt är dagens dom inget annat än ett justitiemord.

Brynäs sportchef Michael Sundlöv skulle inte ha varit i spelargången, då Andreas Jämtin lämnade isen efter att ha fått matchstraff. Det är det som är grunden till hela incidenten. Det är Sundlöv som startar allt bara genom att vara på den sista plats på jorden han ska vara i det läget. Jag förstår om Andreas Jämtin kände sig hotad.

Och – vill jag påpeka – jag hade tyckt exakt samma sak om det var Linköpings sportchef Johan Hemlin som hoppat på Andreas Dackell i Cloetta Center. För att nämna någon.

Det är själva principen det handlar om.

I natt såg jag tre färska NHL-debutanter, även om det blev ett väldigt zappande mellan Jonas Gustavssons Toronto, Victor Hedman i Tampa och Erik Karlsson i Ottawas match borta mot Rangers.

Hedman och Karlsson fixade sina första NHL-poäng direkt med varsin assist, medan Jonas Gustavsson hann släppa in tre mål på de två perioder han stod.

Jag hade jag inte räknat få se Gustavsson i Torontokassen, men sedan finändaren Vesa Toskala släppt in tre mål i första perioden mot Ovechkin & Co i Washington, anade jag väl ett målvaktsbyte.

Och mycket riktigt.

Jonas ”The Monster” Gustavsson fick NHL-debutera i andra perioden och mot några av NHL:s mest fruktade målskyttar.

Men även om det blev en mardrömsstart med tre insläppta mål i andra perioden, spikade Jonas igen i den sista då Toronto gick från 1-6 till 4-6.

Och Ovechkin lyckades inte göra några mål på svensken. Det var en annan ryss, Alexander Semin, som gjorde två av målen, Sverigebekante Brendan Morrison det tredje.

Noterbart är att Nicklas Bäckström sköt det historiska första skottet på Gustavsson i NHL. Det blev nitton totalt till slut på de två perioder svensken stod.

Victor Hedman hade mest istid i Tampa med 26.27 minuter och även om han slutade med föga smickrande –3 i plus/minus och det blev förlust med 3-6 mot Atlanta, tyckte jag att han gjorde en strålande debut.

Två av målen kom i sista perioden, då Tampa jagade en kvittering efter att ha gått från 0–4 till 3-4 och hade häng.

Nej, Victor såg mäktig ut även på en NHL-is, med sin storlek och rörlighet. Han kommer att blir stor i vinter.

Han spelade också fram Martin St Louis till Tampas första mål i matchen.

Erik Karlsson räddade sin första historiska poäng med bara sex sekunder kvar att spela mot New York Rangers. En klen tröst då Rangers ledde med 5-1 i det läget.

Men Erik klarade sig bra i debuten och det syntes att han lagt på sig några extra kilon i somras.

Det ska bli kul att följa alla tre framöver.

Sverige-resan slutade inte lyckligt för Detroit som förlorade två raka mot divisionskollegan St Louis.

I båda matcherna föll Detroit ihop totalt efter två stålande förstaperioder.

Här i Globen i natt – jo, det är faktiskt natt – vann St Louis ännu klarare än i går.

Det blev 5-3 till slut och St Louis dominerade de två sista perioderna. Jag trodde jag skulle vandra iväg från de här två matcherna och konstatera att Detroit blir ett topplag i vinter också.

Men jag är mest imponerad av St Louis, som tog en överraskande slutspelsplats i fjol och verkar ännu bättre i år. Det spelar verkligen som ett lag, utan några fixstjärnor, men med stort hjärta.

Svårslagna är ett bra ord.

Detroit är mer svåra att definiera som lag när vi skirver 2009-10. Lagets cirklar rubbades när Marian Hossa, Mikael Samuelsson och Jiri Hudler försvann inför den här säsongen, omöjliga att klämma in under lönetaket. Det är självklart att det påverkat laget.

Nu har Detroit alltid haft en förmåga att slussa in nya talanger, men det är samtidigt ett ålderstiget lag som har vunnit allt som går att vinna. Inte bara en gång, utan de flesta spelare har fler än en Stanley Cup-kopia hemma i bokhyllan.

Dessutom.

Detroits målvaktsspel har inte varit bra i de här två matcherna. Varken Chris Osgood eller James Howard toppar några omröstningar om NHL:s bäste målvakt, även om Osgood överraskat med att storspela i två raka storspel. Men han är varken ung, eller särskilt storväxt som de flesta av dagens toppmålvakter.

Nej, Detroit var en klar besvikelse här i Globen. Coahcen Mike Babcock har en hel del att fundera över på planet över Atlanten.

Det här var Detroits fjärde raka förlust i en tävlingsmatch om vi räknar in de två raka finalförlusterna mot Pittsburgh som avgjorde Stanley Cup-slutspelet.

I träningsmatcherna inför säsongen vann Detroit bara tre av åtta matcher.

När hände det senast?

Det känns faktiskt som jag sitter och tittar på en repris av matchen från igår.

Det stod 2-1 till Detroit efter den första och så vinner St Louis den andra med 3-1 och vänder till ledning 4-3.

Hir sannolikt är det – rent matematiskt menar jag?

Förmodligen som att få sju rätt på Lotto.

Dessutom kom St Louis 4-3 på ett friläge precis som igår, men nu var det svensken Patrik Berglund som kom fri på vänsterkanten och klappade in 4-3 vid James Howards ögra stolpe.

Jag vet inte vad som hände med Detroit mellan första och andra perioden, men drömhockeyn förvandlades till aska med fem minuter kvar av första perioden.

St Louis var klart bättre i andra perioden och vann skotten med 13-7. Måste också säga att jag är imponerad av hur smart Alexander Steen spelar. Han är ju inte en spelartyp som syns sådär jättemycket, men han gör ett jättejobb i det tysta.

I går slutade sista perioden 0–0 och St Louis tog hem poängen.

Men själva oddsen borde tala för att det inte gör det idag.

Oj, oj, oj vilken skillnad att se Detroit i kväll.

Laget kom ut och flög i första perioden och alla rödvita såg ut som de fällt ut vingen på bröstet på tröjorna.

Det tog bara 31 sekunder för Tomas Holmström att göra 1-0 i sin favoritposition framför mål, där han skymde Ty Conklin och på något märkligt sätt fick in pucken.

Men i Homers fall är det inte så märkligt kanske. Det är just den typ av mål han är bäst i världen på att göra.

Och redan efter 2.08 petade Dan Cleary in 2-0 framspelad av Henrik Zetterberg.

Sedan var det bara Detorit och de kunde gjort både 3-0, 4-0 och 5-0.

Jag har sällan sett ett lag ha ett sånt spelövertag och Detroit parkerade i St Louis zon matchens första femton minuter. Det fanns säkert någon lapplisa på läktaren som var sugen att gå ner på isen för att dela ut parkeringsböter. Detroit hade 15-2 i skott under den inledande kvarten.

Men sista fem började Detroit slarva lite och ta några onödiga utvisningar, precis som man gjorde i går och St Louis kunde reducera till 2-1 genom veteranen Keith Tkachuk efter psykologiska 18.27.

Jag har heller inte glömt att Detroit hade 16-7 i skott och 2-1 i mål efter första perioden i går, då St Louis sedan vände och vann med 4-3.

Det finns de tendenserna idag också och sista fem vann St Louis skotten med 7–0 (!). Dessutom gav den senare reduceringen energi inför sista perioden.

Men det verkar vara en helt annan skärpa i Detroit idag. Svenskarna ser dessutom ut som vanligt. Zäta är briljant och Nicklas Lidström regerar både på offensiva och defensiva blå.

Så jag tror inte St Louis vänder den här gången också.

Största jublet i Globen?

När Mats Sundin kom in och släppte pucken i ett symboliskt nedsläpp. Då höll taket på att lyfta. Inte ens Detroitsvenskarna har varit i närheten av en sådan ovation.

Högsta buropen?

När Niklas Wikegård antydde att de flesta i publiken var djurgårdare.

Det var de definitivt inte.

Så är det sagt i alla fall och det vore väl konstigt annars.

Sudden pensionerade sig för ett par dagar sedan och har en egen loge där han ska se kvällens andra match mellan Pittsburgh och Ottawa.

Förra året släppte han pucken i mötet mellan Pittsburgh och Ottawa och fick en stående ovation från publiken i Globen.

Och då hade han inte ens slutat.