Det blev skrällseger för St Louis i premiären i Globen.

4-3.

Eller skrällseger och skrällseger.

St Louis var faktiskt sexa i Western Confernce förra säsongen och gick till slutspel. Ett av de lag som överraskade mest.

Jag tycker de vann rättvist.

Paul Kariya förstörde svenskfesten med sina två mål. Svenskfest, förresten. Patrik Berglund och Alexander Steen i St Louis hade säkert en trevlig kväll, men de största – och flesta – svenska namnen finns i Red Wings.

Detroit skapade visserligen mycket, men det var inte alls den lagmaskin jag trodde de skulle vara. Jag vet inte om svenskarna var tyngda av att så mycket släkt och vänner satt på läktarna, men det var ingen som utmärkte sig där nere på isen. Jag tycker Nicklas Kronwall var bäste svensk.

Henrik Zetterberg hade en tung kväll och så mycket mer var inte att begära efter ljumskproblemen.

Johan Franzén brände sina chanser.

Inte ens Thomas Holmström gick att känna igen.

Och är svenskarna  tama, då vinner inte Detroit några matcher. Jag hoppas det går bättre för svenskarna i morgon.

Det var lika tyst i tredje perioden som i den andra. Det gick att höra en knappnål falla.

Samtidigt är väl St Louis inte NHL:s roligaste lag att se på. Men de jobbar hårt och spelar som ett lag med en strong defensiv.

Det blir heller inte den där intensiteten i matcherna när NHL-lagen flyttar över Atlanten. Även om de här matcherna ingår i NHL:s grundserie, har de lite uppvisningskaraktär över sig.

Jag är lite kluven, men tycker att NHL-hockey ska spelas i Kanada och USA. Inte i Europa.

jag var i Prag i fjol och såg New York Rangers möta Tampa och det var som att se målarfärg torka.

På den skalan var den här matchen betydligt roligare.

Fortsättning i morgon, då jag först ska se Djurgården-Brynäs på Hovet och sedan ta mig över till Globen för NHL-returen.

Inte för att ta reda på om Elitserien kan matcha NHL.

Det vet jag redan.

St Louis 6-0 mot Linköping och Detroits 6-2 mot Färjestad i träningsmatcherna tidigare i veckan är svar nog om någon tvivlar.

När finlänaren Ville Leino smackade in 3-1 till Detroit efter 7.17 trodde nog hela Globen att den här matchen var avgjord.

Även Detroit-spelarna verkade det som.

Då gjorde St Louis tre mål på fem minuter och vände matchen till 4-3.

Paul Kariya visade att han fortfarande kan åka skridskor, då han kom fri efter 17.36 och sköt 4-3 till St Louis.

Dessförinnan hade han reducerat till 2-3 i power play, med en knallhårt handledsskott.

Det blev ganska tyst i Globen efter St Louis ledningsmål, men det har det i och för sig varit hela perioden. Det var bra fart på publiken första minuterna, men sedan har det blivit ganska medioker stämning här i Globen. Folk är väl inte vana att se hockey så här nära läggdags.

Svenskarna, då?

Det stora namnen har varit ganska anonyma. Det märks att Henrik Zetterberg inte är inne i matchtempot än efter sin skada, men ingen av Detroits toppkedjor har gjort mål eller varit särskilt vassa framåt.

Zäta har -2 i plus/minus så här långt och det är inte vanligt när det gäller honom.

Det är fjärdekedjan med veteranerna Kris Draper och Kris Draper tillsammans med 22-åringen Justin Abdelkader som varit hetast framåt.

St Louis har spelat upp sig och just nu känns det som de ligger närmast segern.

Men det är en period kvar och Detroit har vänt mathcer förr.

Det har annars redan varit några skrällar i premiärmatcherna. Florida slog Chicago i sudden (4-3) i Helsingfors och Colorados 5-2 mot stjärnspäckade San José var en praktskräll.

Det är 2-1 till Detroit efter en period, men det är en oväntad svensk målskytt i Red Wings.

Backen Jonathan Ericsson var en riktig högoddsare när han slog in en retur till 1-0. Ericsson gjorde bara ett mål på den nitton matcher han spelade för Detroit i grundserien i fjol. Samtidigt var han unik på så sätt att han spelade fler slutspelsmatcher än grundseriematcher förra säsongen.

På 22 slutspelsmatcher gjorde han fyra mål.

Det är helt okay stämning i Globen, med tanke på att båda lagen spelar på neutral plan. Men det är ingen tvekan om att större delen av den svenska publiken håller på Red Wings. Av naturliga skäl.

Annars var det en ganska tam förstaperiod tycker jag. Jag tyckte det var betydligt högre tempo i de två matcher jag följde på tv i natt – Toronto-Montreal och Boston-Washington. Men det kan vara en synvilla också. Det är en sak att sitta högt upp på läktaren, en annan att se den genom kameralinser som kommer riktigt nära.

Detroit är som väntat det bättre laget och vann skotten med 16-7.

Och det är fantastiskt kul att se ett utsålt Globen. Jag vet inte när jag gjorde det senast.

Bengt-Åke tog ut 69 spelare i den första preliminära OS-trupp som han måste plocka sitt slutliga OS-lag från.

Men han glömde Viktor Stålberg.

Det gör att årets svenska sensation i NHL redan nu är borta från OS – om det inte finns något kryphål som inte jag känner till.

Jag såg Stålberg för första gången i Torontos match mot Montreal i natt och måste säga att jag blev otroligt imponerad.

Det var länge sedan Sverige hade en powerforward med den storleken och den farten på skridskorna. Lite av Mikael Renberg när han var som bäst och då tillhörde Renberg de bästa i NHL.

Men Stålbergs skridskoåkning är unik. Jag tror aldrig jag sett en snabbare svensk. Han flyger verkligen fram.

Nästan för snabb i vissa lägen, men det finns en potential för killen som gått från collegehockey till en plats i Torontos förstakedja på bara några månader (han spelade med Matt Stajan och Jason Blake igår).

Han skulle naturligtvis vara given i en OS-trupp på 69 spelare.

Nu är Bengan till viss del förlåten, eftersom knappt någon hade koll på Stålbergs kapacitet innan hann började storspela i Torontos träningsmatcher.

Det är väl mer SOK:s uttagningsprinciper det är fel på i så fall, som tvingar fram en extremt tidig grundtrupp och inte lämnar utrymme för den här typen av genombrottsspelare.

Fortsätter utvecklingen skulle han till och med kunna växa till en spelare som tar sig in bland de tjugo utespelare – och med största säkerhet 13 forwards – som till slut får åka till Vancouver.

I övrigt tror jag att Toronto vunnit om de ställt Jonas Gustavsson i målet – nu blev det förlust i sudden med 3-4.

Nu fick Vesa Toskala stå, men jag är ganska övertygad om att ”The Monster” får NHL-debutera redan i nästa match.

I övrigt: Tre ass mot Boston av Nicklas Bäckström, som jag tippat som NHL:s poängkung i vinter. Tack för den starten, ”Bäckis”! Washington vann med 4-1 på bortaplan och spelade lite överraskande ryssen Alexander Semin med Bäckis och Ovechking. Nye Mike Knuble har spelat där mest i träningsmatcherna.

Men att Knuble nu är i andrakedjan är kanske för att ”Foppa” finns med i framtidsplanerna. Foppa spelade ju med Knuble i Philadelphias förstakedja då svensken var där.

Colorado-San José 5-2.

Där sprack min trippel…

Linköping- St Louis 0-6

Färjestad-Detroit 2-6

Det visar vilken milsvid skillnad det är mellan Elitserien och NHL.

Den är betydligt större än mellan Elitserien och Allsvenskan.

En bättre jämförelse är väl steget från Elitserien och division I.

Både St Louis och Detroit vann utan att behöva anstränga sig, trots att de svenska topplagen hade hemmaplan, spelade på sin egen stora isyta och hade mest att vinna (i alla fall i prestige).

Det finns en himmelsvid skillnad i inställningen. Jag tycker Foppa visade det med all önskvärd tydlighet då han klev in och visade mest vilja av samtliga på isen i sina tre matcher i elitserien.

En 36-åring med en stressfraktur i foten.

Men det är det som skiljer dem som tar sig till NHL och de som blir kvar här hemma. Du kan ha hur mycket talang som helst, men det är skallen som avgör om du blir en storspelare eller inte.

De största inhemska stjärnorna i elitserien – Johan Davidsson och Tony Mårtensson – har försökt slå sig in i NHL men utan att lyckas.

Elitseriens skyttekung Jukka Voutilainen i HV har inte ens varit aktuell för spel i NHL. Jag har letat febrilt, men inte kunnat se att han ens draftats av en NHL-klubb som ung.

Nej, det är olika divisioner.

Jag har ju följt både NHL och Elitserien i fler år än de flesta elitserispelare levt sedan födseln, men jag är ändå lite förvånad över att klyftan är så stor. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte är coachernas fel lika mycket som spelarnas.

NHL-lagen spelar oerhört enkelt egentligen, utan krusiduller, går rakt på mål när de har chansen och försöker alltid ha pucken framför sig. Hamnar de under press slår de alltid sarg ut.

Svårare behöver det inte vara, egentligen.

Mats Sundin slutar som hockeyspelare och det är inte utan att jag känner vemodet dra in under kristallkronorna här på Grand Hotell i Stockholm.

– Jäklar vad folk det är här, sa Sudden då han klev in här på presskonferensen.

Men det var bara ett mått på hans storhet.

En av de största avslutar karriären och Sudden hade förberett sig med ett långt avskedbrev där han tackade alla och alla de klubbar han spelat för.

Även om det var oundvikligt, har jag ändå känt att Sudden, Foppa och Lidas varit outslitliga på något sätt.

Nu är hela den gyllene generationen på väg att sluta.

Mats Sundin blev först och ingen vet ännu hur Peter Forsbergs comeback kommer att sluta.

Nicklas Lidströms kontrakt med Detroit går ut efter den här säsongen och ingen vet om det blir en förlängning.

Det innebär att våra tre största hockeyspelare genom tiderna kan sluta samma säsong.

I värsta fall.

Sudden tvekade om en fortsättning redan  fjol, men efter en lång funderare tog han beslutet att ge det en chans till. Ett sista försök att vinna Stanley Cup, den här gången med Vancouver.

Men det gick inte den gången heller.

En Stanley Cup-buckla är det enda som fattas i prisskåpet. Den enda stora titel han inte fick vinna.

I övrigt har Sudden vunnit allt – OS-guld, VM-guld och SM-guld.

Han är en av de största genom tiderna och går till historien som en av de största vinnarna någonsin i Tre Kronor. Han växte alltid en dimension i landslagsdräkten, han har tre VM-guld och det var passande att det var han som var lagkapten när Sverige vann OS-guld i Turin 2006.

Och en av hans största framgångar i mina ögon var då han blev förste svenske lagkaptenen i klassiska Toronto Maple Leafs. Det är större än det ens går att föreställa sig.

Nu har en av de största snört av sig skridskorna för gott.

Det känns vemodigt.

Men allt har ett slut.

LINKÖPING. Räkna inte med att Peter Forsberg får något NHL-bud från Detroit Red Wings.

– Nej, det är noll procents chans att han hamnar hos oss, säger Red Wings svenske scout Håkan Andersson, som tycker det varit lite väl mycket snack om Foppa den senaste tiden.

Nu lär väl Foppa aldrig välja att spela i Detroit. Det är ungefär lika troligt som att han skulle spela för Djurgården i Elitserien.

Under hans storhetstid i Colorado var ju alltid Detroit huvudmotståndaren och några av de matcherna har gått till historien som några av NHL:s blodigaste slag.

LINKÖPING. Matchen är över här i Linköping och det blev 6-0 till St Louis, som var minst två nummer större än Linköping.

Två svenska målskyttar blev det ändå, då både Patrik Berglund och Alexander Steen gjorde mål för Blues.

Linköping var aldrig ens nära. St Louis var tyngre, starkare och vann nästan alla närkamper.

Skotten blev 13-10 till Linköping i sista perioden, men det var det enda de vann i den här matchen. Totalt blev det 33-25 i skott till St Louis.

Det gjorde alltså mål på vart femte skott ungefär vilket visar hur effektiva de var.

I morgon är det ny match mellan elitserien och NHL.

Färjestad-Detroit.

LINKÖPING. Det är 6-0 nu efter andra svenskmålet i matchen.

Nu var det St Louis andre svensk Alexander Steen som drog iväg ett handledsskott som unge Engstrand tappade in lite snöpligt.

Men lite pinsamt med så stora siffror för att lag som siktar på SM-guld, har hemmaplan och fördel av stor rink.

Men samtidigt visar det vilken skillnad det är på elitserien och NHL.

St Louis tillhör ju inte topplagen direkt.

LINKÖPING. LHC får spela fem mot tre nu i 1.25.

En jättechans att snygga till siffrorna.

Angående att Norrena byttes ut, så var det planerat att han skulle kliva av.

Det berodde inte på de tre målen i baken.

St Louis har för övrigt bytt in Chris Mason igen nu i den tredje perioden, Mason som stod i den första.

Medan jag skrivit det här har dessutom tiden runnit ut för LHC i spel fem mot tre och även i efterföljande fem mot fyra.

Jag tror inte det blir några mål för Linköping den här kvällen.