Jag skrev redan inför allsvenska premiären att jag trodde att Richard Gynge var ett bättre nyförvärv än bröderna Oscar och Victor Ahlström. Och då ska alla veta att Huddinge-tvillingarna redan gjort succé och spelat fantastiskt bra.

Men 22-årige och högerfattade Gynge kan bli allsvenskans skyttekung.

Han blev visserligen poänglös i premiären mot Malmö, men mot Mora i går avgjorde han matchen med två mål och två assist i tredje perioden när AIK vann med 6-2 – alla målen märkligt nog i sista perioden.

Nu toppar han Allsvenskans poängliga tillsammans med Bofors Jacob Blomqvist och Patrik Lundh med sina fem poäng (2+3) och det räckte för att AIK skulle gå upp i serieledning efter tre omgångar.

Jag har följt Gynge sedan pojkåren i Hammarby och alltid tyckt att han haft något speciellt och jag vet att Leif Boork varit av samma uppfattning. Han tog honom till Brynäs, men Gynge lyckades aldrig etablera sig i elitserien och det stannade vid totalt fyra spelade matcher.

Men efter en hockeyresa till Västerås, Nybro och Oskarshamn kom han tillbaka till Stockholm och AIK.

Han är bara ett exempel på många duktiga stockholmare, som gjort och gör succé ute i landet.

Nämnde Patrik Lundh i Bofors är en annan spelare på väg upp, född 1988, hockeyfostrad på Lidingö och senare i Djurgården. Han hamnade sedan i Malmö, där ingen såg talangen och utvecklingsmöjligheterna och kom till Bofors förra säsongen.

Jag är ganska övertygad om att spelare som Gynge, Lundh och bröderna Ahlström kommer att hamna i elitseriens så småningom.

Samtidigt visar det hur viktig allsvenskan är för spelare som står på gränsen och ofta slarvas bort av elitserieklubbarna. Klubbar som Oskarshamn, Bofors, Troja och Växjö – för att nämna några – är ovärderliga för svensk hockeys utveckling och framtid.

Foppa gör comeback i elitserien – och har siktet inställt på comeback i NHL senare i höst.

Den mannen ger sig aldrig.

Trots några rejäla bakslag, minns bara landslagscomebacken i Karjala Cup häromåret och att det bara blev två matcher innan det var kört i Modo i fjol, så studsar han alltid tillbaka.

Nya operationer, nya tag.

Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det funkar den här gången.

Han kommer att ge elitserien en kickstart och fylla läktarna i Swedbank Arena i morgon och på Hovet på lördag, där Modo möter Djurgården.

I tredje matchen borta mot HV 71 på måndag för det inte samma publikeffekt. HV:s hemmamatcher är alltid utsåda ändå.

Seanst Foppa gorde en någorlunda hel säsong var 2006-07 då han spelade 52 matcher (inklusive slutspel) i Philadelphia och Nashville. 2007-2008 gjorde han en sen comeback i Colorado Avalanche och spelade nio matcher i grundserien och sju i slutspelet.

Och i fjol blev det bara två matcher i Modo, även om han står antecknad för tre. I den tredje matchen var han nämligen anmäld, men tvingades hoppa av redan efter värmningen.

Nu är han tillbaka igen – och faktiskt snabbare än han varit de två senaste säsongerna då comebackerna kommit först en bra bit efter jul.

Det talar för att den senaste fotoperationen funkat bättre än de tidigare.

Nu blir det en kort prövoperiod i Modo för att testa om foten håller för matchtempo. Gör den det är siktet inställt på en comeback i NHL igen – och ett av de stora målen i vinter – OS i Vancouver.

Det vore en höjdare att ha en frisk och fulltränad Foppa på isen där.

Jag hoppas och tror att Foppa håller för en hel säsong den här gången, men efter de senaste bakslagen är det svårt att vara hundraprocentig optimist.

Men hans ständiga comebackförsök och förmåga att ALDRIG ge sig är värt ett eget bragdguld bara det.

Malmö tog första segern i årets Allsvenska med 4-2 borta mot tippade bottelaget Sundsvall.

Jag tror det var en otroligt viktig seger, speciellt som Malmö var illa ute och vände 1-2 till 4-2 under de sista elva minuterna av matchen.

Förlust och Malmö hade varit Deadhawks innan serien knappt börjat.

Callle Söderberg gjorde matchavgörande 3-2 med knappt tre minuter kvar att spela, innan Tomas Wallgren kunde sätta 4-2 i öppen kasse.

Hade Malmö förlorat mot Sundsvall hade det varit en katastrof efter bara en poäng i premiären mot AIK följt av hemmaförlusten mot Mora.

Nu finns det hopp

Kul att Troja vann igen – 4-1 mot Björklöven. Jag misstänker att Troja har en av landets mest underskattade tränare i Martin Karlsson.

En riktig lirare när han själv var aktiv och öste in mål i både Brynäs och Skellefteå. Han blev svensk mästare med Skellefteå 1978. Ett år senare värvades han till Örebro i den så kallade miljonkedjan och gjorde enorma 74 poäng första säsongen där. 47 mål och 27 assist på bara 35 matcher.

Då var det jubel i Örebro.

Det blev det även när första allsvenska segern kom mot Borås.

Målvakten Mark Owuya rädda närkingarna under ordinarie tid, då Borås vann skotten med 34-18 och sedan kunde Martin Filander avgöra i sudden.

Men Bofors toppar fortfarande tabellen.

Många minns väl den gamla reklamkampanjen som alltid slutade med ”Ring Poolia”.

Ett bemanningsföretag som hyrde ut arbetskraft.

Nu verkar Linköpings klubbdirektör Mike Helber ha permanentat den idén till hockeyn. Långa kontrakt med spelarna och sedan hyra ut dem till ”storföretag” i Ryssland.

Tony Mårtensson har redan varit uthyrd, men nu funderar Helber på att hyra ut honom igen om Sverige får ett nytt NHL-avtal. Mårtensson kan ju då gå till NHL mot en mindre ersättning.

Helt sjukt, om ni frågar mig.

Att värva två av Sveriges bästa spelare och sedan hyra ut dem bara för att tjäna pengar.

I går satt jag på läktaren i Cloetta Center och tänkte hela tiden på hur mycket Linköping saknade en spelare som Mattias Weinhandl. Just den spelartyp som ofta är skillnaden mellan SM-guld och att åka ut i kvartsfinal – men som nu är uthyrd till Dynamo Moskva med gällande LHC-kontrakt.

Tony Mårtenssons smekande passningar skriker efter en spelare som Weinhandl, en högerskytt och sniper som kan omsätta numerära överlägen i mål. I går mot HV fick Mårtensson själv ta avsluten och gudarna ska veta att det inte är hans bästa gren.

Nu väntar Linköping in att tjeckiska stjärnorna Jan Hlavacs och Jaroslav Hlinkas artistkontrakt ska börja gälla. Då får laget naturligtvis en annan spets.

Men med Weinhandl i laget hade de varit en klar guldkandidat i mina ögon.

Utan är både HV 71 och Frölunda snäppet bättre.

Så lite skiljer det.

Helber verkar satsa på en annan typ av guld – ryska rubel.

Så är jag framme i slutet av min nedräkning indör elitserien och min etta och tvåa är knappast någon skräll.

2. HV 71

Många har HV som favoriter och jag medger att det är en hårfin linje mellan Frölunda, Linköping och HV – de tre lagen är bäst på papperet.

Återstå att se om de är det på isen också.

HV 71 har byggt upp en dynasti de senaste åren och har varit i två raka SM-finaler nu. Jag tror att det blir en tredje.

HV har basen kvar och har fyllt på där man ansåg att det behövdes. Backarna Lance Ward och Janne Niinimaa ger tyngd åt ett redan starkt försvar, Oscar Sundh har den speed som HV:s anfallsspel bygger på (i alla fall i fjol), Per Ledin är en vinnare och i övrigt har man fyllt på med den talangbank som redan finns i klubben. Kul att André Peterson får chansen i A-laget på allvar. Han kan bli en sensation i vinter.

I mål är Stefan Liv säker. Även om han kan ha sina svackor under grundserien, levererar han alltid när det är dags för slutspel. Det är det som avgör om det blir guld eller inte i slutändan.

Men mina vinnare heter ändå:

1. Frölunda

Göteborgarna har haft några riktigt skakiga säsongen sedan senaste SM-finalen 2006 (förlust mot Färjestad). Säsongen efter blev Frölunda elitseriens stora besvikelse, blev nia och missade slutspel.

Men sedan dess har det bara gått uppåt.

Sexa 2007-07 och trea till slut efter en skakig start i fjol.

I vinter räcker det hela vägen.

Frölunda hade till och med råd att släppa tunga namn som Jonas Nordsqvist och Karl Fabricius veckorna innan seriestart – utan att tappa nämnvärt i styrka.

Det säger det mesta

Att Per-Johan Axelsson och Joel Lundqvist kommit hem från NHL, kommer att lyfta hela Frölunda. Två spelare med hemmahjärtan stora som Älvsborgsbron.

Pebben är en drömspelare för vilken coach som helst, medan Joel Lundqvist måste hålla sig frisk för att vara en tillgång. Han måste vara 100 procent för att fungera som spelare och var skadad i stort sett hela förra säsongen i Dallas. Nu har han skadat sig igen, även om det var lindrigare den här gången.

Annars har Frölunda en perfekt balans i laget, från målvakten Johan Holmqvist och framåt. Jag kan kanske sakna ytterligare en stor, stark defensiv back, men det är inget som säger att inte Frölunda värvar just en sådan. Elitserien är en föränderlig värld och det går att värva nytt ända till januari.

De har också flera unga spelare på uppsidan. Fredrik Pettersson kommer våxa ytterligare i vinter, Carl Klingberg är en av de intressantare juniorerna.

Dessutom fick varen Riku Hahl eller Tomi Kallio ut vad de kan förra säsongen och landslagscentern Andreas Karlsson är att räkna som ett nyförvärv efter alla skadebekymmer i fjol.

Därför är Frölunda mina vinnare.

I morgon tjuvstartar elitserien med Färjestad-Skellefteå och Linköping-HV.

Färjstad vinner hemma med 4-1 och HV vinner borta med 3-2.

Det är mina tips.

Linköping har väntat några år på första SM-guldet nu.

Två raka finaler, innan förlusten mot Skellefteå redan i SM-kvarten i våras.

Jag tror de får vänta ett tag till.

Som vanligt fortsätter jag min nedräkning nerifrån och där är det dags för…

4. Färjestad

Egentligen har Perra Johnsson och Tommy Samuelsson fått ett drömläge inför den här säsongen. Regerande mästare som ingen tror på. Det var det ingen som gjorde förra hösten heller, då värmlänningarna inledde knackigt och var ett mittenlag efter 20 spelade omgångar.

Sedan föll allt på plats, Jonas Gustavsson började storspela i mål och Färjestad seglade iväg till både serieseger och SM-guld.

Det finns inget som säger att det inte kan sluta på samma sätt i vinter, även om det inte går att blunda för alla namn som försvunnit.

Backarna Martin Sevc och Dominik Granak är tunga förluster, liksom att Jonas Gustavsson försvann och att Jörgen Jönsson valt att sluta. Mycket på en gång för att vara Färjestad.

Nu blev tappet extra stort då både Rickard Wallin och Mikael Johansson försvann till NHL lite oväntat.

Men jag vill inte underskatta Perra Johnssons förmåga att bygga lag och nya monstret Henrik Karlsson kan mycket väl växa ut till en ny skrällmålvakt. Det är inte för inte som FBK:s målvaktstränare Erik Granqvist kallas för Frankenstein.

Det är klass på nyförvärven också. Intressantast ska bli att se hur Dragan Umicevic fungerar i en bättre omgivning – det var ju han som var största anledningen till att SSK hängde kvar via kvalserien i våras.

3. Linköping

Linköping har lagt miljoner på målvakten Fredrik Norrenas återkomst och sa nej till alla ryska miljoner för att ta tillbaka Tony Mårtensson.

Kvartsfinalförlusten mot Skellefteå i fjol var en sportslig katastrof och det får inte hända igen.

Linköping har heller inte tappat så många spelare, i alla fall inte spelare man ville behålla. Det är backen Calle Gunnarsson (Toronto) och Niklas Persson som kommer att saknas.

Men Linköping har kompenserat de två avgångarna med råge.

Magnus Johansson är hemma igen och Niclas Hävelid valde Linköping efter åren i Atlanta (och New Jersey på slutet). Det är två landslagsbackar som kliver in i ett redan bra försvar. Linköpings backbesättning är bäst i elitserien, åtminstone på papperet.

Framåt ser det inte lika vasst ut, även om Tony Mårtensson är tillbaka. Det känns lite desperat att värva Jari Tolsa just innan seriestart, som om Cluben inte riktigt litar på det de har.

Det finns också för få forwards som är under utveckling, den enda jag hittar är Patrik Zackrisson.

De flesta andra är i slutet av sina karriärer och frågan är hur hungriga de är.

Tony Mårtensson är naturligtvis ett lyft framåt, men det gäller att hitta rätt omgivning till honom med Mattias Weinhandl kvar i Ryssland.

Nej, jag tror Linköping får vänta på sitt första SM-guld.

Det finns nämligen de som är bättre.

De lagen presenterar jag i morgon.

Nu är jag framme vid lag fem och sex i nedräkningen inför elitserien.

Dags för de lag jag tror har störst chans att skrälla och rubba de fyra stora:

6. Timrå

Timrå var faktiskt nära att skrälla redan i våras, då man hade 3-2 i matcher mot HV 71 och sjätte kvartsfinalmatchen på hemmaplan. Men HV lyckades vinna i sudden och vann sedan sjunde och avgörande matchen hemma i Kinnarps Arena. Sedan gick smålänningarna vidare till SM-final mot Färjestad.

Nu har Timrå tappat ett helt koppel av de mest tongivande spelarna från i fjol. Johan Andersson, Tom Wandell, Petr Tenkrat, Mikko Lehtonen. Mika Pyörälä och Oscar Sundh. Nog för de flesta att tippa Timrå utanför slutspel. Men på något konstigt sätt tror jag på Timrå ändå.

Nya kanadensaren Daniel Corso bildar förstakedja med Magnus Pääjärvi-Svensson och Fredrik Hynning och den kedjan kan bli en sensation. Dessutom tror jag på jätten Anders Lindbäck i mål – målvaktsspelet var svagt förra säsongen då Johan Backlund inte hade någon av sina bästa säsonger.

De behövs en bra målvakt också, för Timrås svaghet finns på backsidan. Men som laget är byggt borde det vara full fart framåt som gäller.

5. Modo

Svenska mästare 2007, utslagna i kvarten 2008 och missat slutspel 2009.

Modo har fallit snabbt, men skulle naturligtvis inte ha blivit nia i fjol med det lag som Harri Rindell förfogade över. Ångemanlänningarna var förra säsongens största besvikelse.

Det gjorde också att Modo rensade rejält i ledningen, Rindell fick gå och in kom tjecken Miloslav Horava och NHL-veteranen Thomas Steen. Jag tror stenhårt på det paret.

Jag har Modo som femma, men en känsla av att de kan komma betydligt högre upp om målvaktsspelet fungerar den här säsongen. Det finns en enorm rutin hos spelare som Niklas Sundström, Per Svartvadet, Mattias Timander och Hasse Jonsson. För att nämna några.

Niklas Sundström, Mats Zuccarello-Aasen pch Per-Åge Skröder bildade elitseriens bästa kedja förra säsongen – så länge alla var friska. Det finns offensiv kraft så det räcker och blir över och nu har kraften lagts på det defensiva spelet. Det verkar ha gett resultat under försäsongen, där Modo släppt in 1,5 mål i snitt på elva spelade träningsmatcher.

Nedräkningen fortsätter med de två första slutspelslagen.

Lag 7 och 8.

8. Luleå

Luleå själva verkar rätt säkra på att gå till slutspel, trots att både Linus Omark och Johan Harju försvunnit till KHL. De två spelare som var mest värdefulla för sitt lag i hela elitserien.

Jag skulle röstat fram Linus Omark som elitseriens MVP förra säsongen och hade haft Johan Harju som god tvåa.De gjorde 50 mål tillsammans och totalt 104 poäng.

Det, tillsammans med att målvakten Mattias Modig slog igenom, la grunden till Luleås framgång i fjol.

Nu ska Luleå klara sig på egen hand och vinterns Omark/Harju heter Abbott.

Chris och Cam lämnade elitseriens sydligaste lag (Rögle) och flyttade till det nordligaste. Men räcker det med de kanadensiska tvillingarna och nygamla Joanthan Hedström? Ja, det räcker till slutspel – men inte längre.

Det är under förutsättning att Abbottarna kommer upp i fjolårets facit (och det brukar alltid vara tuffare andra året) och att Jonathan Hedsdtröm håller sig skadefri.

Samtidigt har Luleå alltid haft en förmåga att ta sig till slutspel, hur hopplöst det än sett ut under säsongen.

7. Brynäs

Brynäs var oerhört nederlagstippade i fjol, men tog sig överraskande till slutspel genom att spela klokt (för att uttrycka det snällt) eller spela gnethockey (för att vara lite elakare).

Men tränaren Niklas Czarnecki coachade efter resurserna, samtidigt som målvakten Jacob Markström hade ett av säsongens största genombrott.

Nu är Markström ett år äldre och enda allvarliga spelarförlusten är att Daniel Widing försvunnit till schweiziska Davos. Men han är ersatt av en annan rightare i Magnus Kahnberg, Eero Somervuori har kommit från Färjestad och centern Jonas Nordqvist föll ner rakt i knät på sportchefen Michael Sundlöv veckan innan elitseriepremiären.

Lägg till att Brynäs har några riktigt lovande egna produkter, så förstår alla att laget är starkare än i fjol. Betydligt starkare. Det är väl backsidan som känns både lite tunn och skadekänslig, men Brynäs har alla möjligheter att överraska och till och med komma bättre än sjua.

Nedräkningen fortsätter – nerifrån och upp.

Idag de två lag jag tror hamnar i ingenmansland. För bra för att hamna i Kvalserien, men inte tillräckligt bra för att vara givna i ett slutspel.

10. Skellefteå

Skellefteå har gått till slutspel två år i rad nu och var skrällaget i slutspelet i våras, då man slog ut Linköping i kvartsfinalen.

Men nu tror jag att det är slut på det roliga.

Skellefteås förbannelse är att storklubbarna norpar alla succéspelare. Skellefteås värvaransvariga har nästan varit för bra för sitt eget bästa. I fjol gjorde Niko Dimitrakos dundersuccé och blev poängkung, men samtidigt höjde han sitt eget marknadsvärde så mycket att han försvann till CSKA Moskva. Kanadensaren Kent McDonnell försvann till Färjestad för att göra Lee Goren sällskap (Goren som Färjestad plockade från Skellefteå inför förra sösongen). Poängbäste backen Erik Andersson hamnade i Linköping, Fredrik Lindgren i Färjestad och Tobias Viklund i Frölunda.

Slutspelshjälten Kimmo Koskenkorva har åkt hem till Finland och Gabriel Karlsson, fyra i Skellefteås poängliga i fjol, valde Timrå och Mikael Renberg har slutat.

Det är oerhört tunga tapp och nyförvärven fyller inte luckorna.

Dessutom kommer Skellefteå få lida hårt för sin fina juniorverksamhet. David Rundblad, Tim Erixon och Adam Larsson kommer förmodligen alla att tas ut i JVM-laget som är borta tre veckor kring jul och nyår. Rundlbad och Erixon var med redan i fjol och jag vet att Pär Mårts är lyrisk över 92:an Adam Larsson. Det är ett tungt tapp under minst sex elitserieomgångar.

Det enda som kan rädda en slutspelsplats är om målvakten Nicklas Dahlberg kan vara lika bra som under slutspelet i våras. Då var han rena väggen. Precis vad Skellefteå behöver i vinter.

9. Djurgården

Stockholmarna har imponerat enormt under försäsongen och många tror att Djurgården blir årets skrällag. Det tror inte jag, även om jag är långt ifrån säker. Men ska Djurgården skrälla måste precis allting stämma.

Djurgården har en massa rutinerade gamlingar som verkar ha lyft av att höra Hardy Nilssons röst i omklädningsrummet igen. Dessutom har man några av landets mest lovande juniorer i Jacob Josefson och Marcus Krüger. Men precis som Skellefteå får Djurgården räkna med att tappa båda till JVM i flera veckor.

Hardy har ett extremt bra facit som tränare i Djurgården och hans närvaro är det som talar mest för Djurgården. Som klubbtränare är han en vinnare.

Men 99 poäng har försvunnit med bara två spelare – Fredrik Bremberg och Niklas Anger. Vilka ska fylla den luckan? Och truppen tillhör inte den bredaste i serien, vilket innebär att Djurgården är skadekänsliga. Dessutom finns fortfarande ett frågetecken på målvaktssidan. Gustaf Wesslau eller Stefan Ridderwall måste ta ett stort kliv om det ska bli slutspel för Djurgården.

Nu börjar min nedräkning inför elitserien, med en noggrannare genomgång av lagen.

Jag kommer att avverka två lag om dagen fram till de två premiärmatcherna på måndag.

Och jag börjar bakifrån med de två lag jag tror får kvala:

12. Rögle

Rögle var stekheta första halvan av serien i vintras. De var uppe i toppen av tabellen flera gånger under hösten och låg på slutspelsplats efter halva säsongen. Succén grundades av tvillingarna Cam och Chris Abbott som öste in mål och poäng och jätten Kenny Jönsson där bak. Dessutom återvände Mathias Tjärnqvist från NHL och var nyttig framåt.

Men det räckte inte. Rägle sjönk som en gråsten i slutet av säsongen och hamnade i kvalserien.

Nu är alla de fyra bärande namnen borta, och Rögle har inte kunnat fylla igen de hålen.

Jag klandrar dem inte.

Det hade varit lätt att få panik och tokvärva med pengar som inte finns, men sportchefen Roger Hansson och övriga ledningen har hållit sig lugn och värvat efter resurserna. Förutom etablerade backen Dominik Granak, Eric Beaudoin och kanadensaren Jeremy Colliton har det varit billiga lösningar.

Men det räcker inte.

Det enda som kan rädda Rögle den här säsongen är att Kenny Jönsson bestämmer sig för att hoppa in och hjälpa laget. Om ens det hjälper. Nej, det blir kvalserien igen och en tuff kamp mot lag som Leksand, Malmö och AIK.

11. Södertälje

SSK hade en hög målsättning i fjol och när laget svek, blev det en tränarkarusell utan like. Leif Strömberg fick gå, Jim Brithén kom in, Jim Brithén fick gå och Leif Strömberg kom tillbaka.

Det blev en hel del panikvärvningar i slutet på säsongen och det räddade förmodligen kvar Södertälje. Målvakten Henrik Karlsson kom från krislaget Malmö och såg till att SSK vann Kvalserien.

Men Färjestad snodde båda SSK:s kvalhjältar. Inte bara Karlsson, utan de nöp även kvalseriens poängkung Dragan Umicevic.

Och vi får inte glömma att Södertälje var hopplöst sist i elitserietabellen.

Då hade man ändå ett bättre lag på papperet än inför den här säsongen. Det säger det mesta. Att jag ändå har SSK en placering högre upp, beror enbart på att Rögle ser ännu svagare ut.

Nya tränarparet Peter Popovic och Peter Larsson känns som SSK:s bästa värvningar inför den här säsongen, men de står inför en hopplös uppgift.

Risken är att både Södertälje och Rögle blir avsågade så tidigt att dramatiken kring kvalstrecket försvinner rekordtidigt. Det är inte bra för elitserien i så fall.