Så här slutar elitserien 2009/10 – om jag får bestämma:

Frölunda
HV 71
Linköping
Färjestad
Modo
Timrå
Brynäs
Luleå
——–
Djurgården
Skellefteå
——–
Södertälje
Rögle

Inga större överraskningar, alltså, även om jag tycker klyftan ökat mellan de fyra storlagen Frölunda, HV, Linköping och Färjestad – på papperet.

Det känns som fyra givna semifinallag i ett slutspel, men historien har lärt oss att ett av de här fyra lagen storlagen brukar falla ur ramen – Frölunda gjorde det för två år sedan och Linköping gjorde det i fjol, då de stjärnspäckade östgötarna föll redan i kvarten mot Skellefteå.

Det enda lag som kan hota de fyra stora är Modo. Lyckas nya tränarna Milsolav Horava och Thomas Steen väcka den inneboende kraften i laget och matcha fram en målvakt som håller, då kan Modo slå de flesta.

Lika stensäker är jag på den absoluta bottenstriden.

Både Rögle och Södertälje har sämre material än i fjol, då båda hängde kvar via kvalserien. Bara ett under kan rädda dem från att hamna i kvalserien även den här säsongen. Och de allsvenska topplagen har närmat sig.

Mellanlagen Timrå, Brynäs, Luleå, Djurgården och Skellefteå slåss om de tre slutspelsplatser som blir ”över” och är nästan omöjliga att skilja åt. Mitt tips bygger helt på magkänsla och att man inte ska bry sig så mycket om resultaten på försäsongen. Det brukar ofta bli precis tvärtom.

Och.

Kul att hockeyn startar – den känns faktiskt hetare än på länge.

Det blev 3-8 mot Finland i sista matchen mot Finland i Czech Hockey Games.

Ett av Sveriges värsta nederlag någonsin mot finländarna och ett resultat som går in på fem i topp över största förlusterna någonsin mot vårt östra grannland.

Värsta smällen genom tiderna kom för övrigt också i Czech Hockey Games – 1-8 i Zlin 1997.

Sverige har släppt in 16 mål på tre matcher och jag undrar om inte både Mikael Tellqvist och Johan Holmqvist spelat bort chansen till en plats i OS-truppen. Sexton insläppta mål är för övrigt nytt rekord för Sverige i Europ Hockey Tour.

Det här var inget annat än en katastrofstart på säsongen, trots att Sverige hade ett av de namnkunnigaste lagen på länge i Czech Hockey Games.

Jag är besviken på radarparet Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl, som inte gjorde ett enda spelmål på tre matcher.

Och bara tre spelare får godkänt av mig – Linus Omark, Johan Harju och Pebben Axelsson.

Det blev en kolsvart start på säsongen för Bengt-Åke Gustafsson, den säsong som kan bli hans sista som förbundskapten. Kontraktet går ut efter VM i Köln nästa vår och frågan är om det inte är dags för en ny röst i båset…

Hur det än går i OS.

Vad har de gemensamt?

Svar:

Det ger aldrig upp.

Jag måste säga att jag var imponerad av Zlatans löpning i matchen sista sekunder mot Ungern och hur det avgjorde matchen. Så jobbar en vinnare och ingenting är över förrän det feta damen sjunger, som det brukar heta.

Och varför heter det så?

It ain’t over ’til the fat lady sings myntades av tv-kommentatorn Dan Cook om man ska tro Wikipedia. Enligt den källan var originaluttandet ”The opera ain´t over till the fat lady sings”efter en NBA-match mellan San Antonio Spurs och Washington Bullets 1978. San Antonio – en underbar stad i Texas för övrigt, där jag varit ett par gånger – ledde med 1-0 i matcher och Cook menade att serie var långt ifrån över.

Operan är i detta fall Richard Wagners ”Nibelungenringen”, som avslutas med att valkyrian Brünhilde har en tio minuter lång aria. En ganska storväxt kvinna som oftast brukar porträtteras i vikiningahjälm. En ganska plågsam historia i mina öron och det har säkert bidragit till uttrycket.

Det där uttrycket har levt kvar framförallt i den nordamerikanska sportvärlden, men är väl ganska klockrent när det gäller Zlatans sena mål mot Ungern.

Eller Foppas vägran att ge upp karriären, trots att han vunnit allt både en och två gånger. Jag tror inte den där feta damen kommer att sluta sjunga i Foppas fall.

Eller Leksand. Ständiga besvikelser trots miljonsatsningar, men nya försök hela tiden. Nu är jag ganska övertygad om att Leksand kommer att klara att äntligen ta sig upp i vinter. På papperet är Leksand redan bättre än båda elitserielagen Rögle och Södertälje.

Det gäller bara att ha is i magen och komma ihåg att det handlar om att vara bäst när det gäller.

Sverige förlorade visserligen mot Tjeckien i andra matchen i Czech Hockey Games (2-5), men jag undrar när en kedja dominerade så kraftigt i ett svenskt landslag som Linus Omark, Johan Harju Patrik Zackrisson gör just nu.

Även om det blev torsk mot Tjeckien (2-4) var det Harju och Omark som gjorde de svenska målen.

Jag måste nog gå tillbaka till JVM och då radarparet Peter Forsberg och Markus Näslund slog varenda mål- och poängrekord som gick att slå med två år yngre Niklas Sundström som tredje länk.

Nu har Omark-kedjan varit inne på samtliga fem svenska spelmål i Czech Hockey Games, där Johan Harju är uppe i tre mål och Omark gjort två, även om ett av Harjus mål mot ryssarna tog på Zackrissons skridsko och gick in.

Det kunde ha blivit fler mål av Omark och Harju, som skapade flera chanser i tredje perioden mot tjeckerna.

De ser redan ut som en färdig VM-kedja, där Patrik Zackrisson åkte bort i en av de sista gallringarna inför VM i Bern i fjol. Istället kom Martin Thörnberg in bredvid Omark och Harju.

Tjeckernas seger gör att Sverige inte kan vinna turneringen, då Tjeckien redan är ointagliga fyra poäng före. Tjeckerna vann ju även sin första match mot Finland (2-0).

Sverige gjorde ingen bra match efter succén och segern på straffar (4-3) i premiären mot Ryssland. Tjeckerna avgjorde med tre mål på sex och en halv minut under andra halvan av andra perioden. Trots det tycker jag Johan Holmqvist var bra i målet. Det fanns ingen att klaga på där.

Istället blir det jumbofinal mot Finland idag, filändarna som förlorade (2-3) mot Ryssland i går.

Det svänger snabbt i ishockey.

Men vad håller Svt på med?

Mitt under slutdramatiken byter man plötsligt kanal till Svt 24 och jag fick kasta mig på fjärrkontrollen för att inte missa slutminuterna. I torsdags var det ännu värre. Då startade sändningen med fem minuter i Svt1, sedan en kvart i tvåan, tillbaka till ettan och så över till tvåan igen.

Helt sjukt.

Sverige vinner mot Ryssland på bortaplan i första matchen i Czech Hockey Games (4-3).

En rivstart på säsongen för Bengt-Åke Gustafsson.

Men den här gången får han tacka radarparet Johan Harju och Linus Omark.

Även om de troligen inte kommer att finnas med i OS i Vancouver, har Sverige ett riktigt radarpar till VM i Köln senare i vår.

Linus Omark och Johan Harju är redan bättre än i fjol efter några veckors hård träning med nya klubben Dynamo Moskva.

Jag är övertygad om att Omark är Sveriges nästa stora stjärna och det var synd att han valde bort NHL den här vintern. Jag är säker på att han tagit en plats i Edmonton och gjort succé även där. Då hade också klivet till de små OS-rinkarna i Vancouver inte varit lika stort.

Johan Harju är en annan typ, en utpräglad målskytt, men jag tycker att han ser rappare ut i skridskoåkningen än förra säsongen.

Det var de som la grunden till 3-3 vid full tid efter två mål av Harju och ett av Omark.

Sedan spelade det ingen roll att Omark missade sin straff i straffläggningen. Han gjorde en ny variant där han kom in från vänsterkanten, slog på en stoppsladd och försökte lägga in en forehandisare. Men ryske målvakten Eremenko gick inte på den finten, men annars hade det kunnat bli en ny klassiker.

Nu räckte det med att Mattias Weinhandl satte Sveriges första straff (en riktig snygg dragning och backhand upp i taket), då Johan Honken Holmqvist tog alla de tre ryska straffarna.

Sverige lyckades hålla 3-3 vid full tid trots massiv rysk press i sista perioden. Då kom Johan Holmqvist in i det svenska målet och ersatte Mikael Tellqvist. Och Honken storspelade.

Jag var ändå imponerad av det här svenska laget, som inte ens hade fyra fulla kedjor på grund av visumkrångel och skador. Å andra sidan gav det kedjan med Linus Omark, Johan Harju och inte minst Patrik Zackrisson extra istid. Det kanske blev nyckeln till segern.

Sitter och följer Sveriges första match i Czech Hockey Games och kan inte låta bli att imponeras av Linus Omark.

Han verkar ha tagit ett kliv till inför den här säsongen och då hade han ändå ett rungande internationellt genombrott redan i fjol.

Han har samma unika talang som Foppa, en unik förmåga att läsa spelet och hitta lösningar som ingen annan ser. Jag vet ju att Omark studerat Foppa rätt ingående och det syns framförallt i hans sätt att hantera pucken längs sargerna, där det nästan är omöjligt att ta den från honom. Dessutom sätter han gärna in offensiva tacklingar och snor pucken, som han gjorde inför Sveriges 1-0 då Omark serverade Harju.

Sedan slog han själv in 2-0 – ett mål som såg enkelt ut – men det är svårare än de flesta tror att ta emot den flippuck han fick från Zackrisson och slå in den i mål en och samma rörelse.

Stor konst.

Jag tog inte med Omark i min första OS-trupp jag tog ut tidigare här på bloggen, men frågan är om han inte är den joker Sverige behöver. Om nu inte Foppa kommer tillbaka förstås.

Nu står det 2-1 till Sverige efter första perioden och svenskarna har gjort en riktigt bra förstaperiod.

Men tendensen talar ändå för Ryssland, som kom starkt i slutet av perioden. Det blir svårt att stå emot det trycket i två perioder till.

För övrigt känns det skönt att hockeyn är i gång igen. Det känns som den kommer få ett lyft denna OS-vinter.

Jag tycker det var helt rätt av Frölunda att sparka Karl Fabricius och Jonas Nordqvist.

Klubben hade ett överflöd av forwards och alternativet var att sparka ut några av klubbens mest talangfulla juniorer i kylan. Nu hoppas jag att både Carl Klingberg, Nicklas Lasu och förstaårssenioren Joakim Andersson får den istid de förtjänar.

Och så har Leksand fått ett gyllene tillfälle att knyta upp den centertyp man saknar. Lyckas man locka hem Jonas Nordqvist igen, kan man ha en en av hockey-Sveriges bästa kedjor med Nordqvist, Pelle Prestberg och Peter Nordström.

Tanken slog mig då jag såg Foppa på Suddens bröllop i lördags.

Tänk om Foppas fot håller och Sudden bestämmer sig för en säsong till och de tar beslutet att avslutan sina NHL-karriärer i samma lag?

Chansen att det händer är ungefär lika stor som att Rögle vinner elitserien, men det är ett intressant tanke-experiment.

För det finns faktiskt klubbar som skulle få plats med båda under lönetaket.

New York Rangers till exempel, som har 7.7 miljoner dollar kvar att spendera.

Eller varför inte en plats i solen?

Både LA Kings och Tampa Bay har pengar för att ge både Sudden och Foppa varsin anständig årslön.

Mest pengar över har annars Nashville, som fortfarande har drygt 16 miljoner dollar upp till NHL:s lönetak. Där har ju Foppa spelat förr.

Andra lag med gott om löneutrymme:

New York Islanders, Phoenix, Atlanta, Columbus, Buffalo, Colorado och Dallas.

Det är alltid kul att spekulera.

Foppa är ju definitivt på väg till NHL om foten håller. Den mannen ger sig aldrig.

Sudden är jag mer osäker på. Han har fortfarande inte sagt att karriären är över och jag kan inte se någon annan orsak till att han skulle hålla på det beslutet av några andra skäl än att han helt enkelt inte bestämt sig än.

Det finns inga kommersiella skäl för honom att hålla världen i ovisshet.

Därav spekulationerna.

Foppa och Sudden i samma NHL-lag.

Medge att det skulle vara en höjdare och en nyhet i världsklass.

GÖTEBORG. Hann aldrig avsluta min Finnkampsrapportering i Göteborg, så gör det nu i stället när jag är hemma på Sveriges framsida igen och klockan närmar sig två på natten.

Men är man en nattmänniska så är man.

Det blev faktiskt en fyrdubbel seger för Sverige i Finnkampen. Både på herr-, dam-, pojk- och flicksidan. Jag antar att svenskarna firade segern ordentligt i Göteborg i natt, för det var en otrolig glädje efter segern. Kul att se.

Finnkampen är en världsunik tävling inom friidrotten. Det finns inga länder som har en motsvarande landskamp någonstans i världen. Det förekommer överhuvudtaget inget årligt återkommande landskampsutbyte längre, mer än denna unika kamp mellan Sverige och Finland.

Få länder i världen har sådan bredd att de ens skulle få ihop fulla startfält i motsvarigheten till en Finnkamp.

Sverige skulle utklassa länder som Jamaica och Kenya i en landskamp exempelvis.

Jamaica skulle vinna överlägset på sprintdistanserna, men från 800 meter och uppåt är det tomt i skafferiet. Jag vill minnas att det var en enda startande på 1500 meter i jamaicanska mästerskapen. För att inte tala om grenar som höjd och stav.

I Kenya råder det spegelvända förhållandet. De skulle vara överlägsna i alla löpgrenar från 800 meter och uppåt, men i teknikgrenarna finns ingenting.

Få länder kan ens ställa tre aktiva på startlinjen i friidrottens samtliga grenar.

I både Sverige och Finland gör just Finnkampen att den bredden bibehålls. Det kostar både kraft och pengar som andra länder satsar helt på de grenar där de vet att de kan konkurrera i de stora mästerskapen.

Om det sedan är bra eller dåligt är en annan historia.

GÖTEBORG. Det blev lite riktig gammaldags Finnkampsstämning i de sista grenarna.

Herrarna är på väg att skrälla och vinna även herrkampen, där finländarna var storfavoriter inför tävlingen. Enligt kalkylen skulle finländarna haft 30-40 poäng tillgodo på svenskarna vid det här laget och kampen skulle varit avgjord sedan länge.

Nu återstår bara 800 meter som blir helt avgörande.

Tungt för Sverige är att bäste 800-meterslöparen Mattias Claesson saknas i det svenska laget, men svenskarna har å andra sidan sex poäng upp.

Men spännande blir det.