VM i Prag startar om en knapp vecka och Pär Mårts har en del att fundera över efter nattens resultat i Stanley Cup.
Massor av NHL-spelare är tillgängliga och Prag är en VM-stad som lockar mer än de flesta. Åtta svenskar blev utslagna bara i natt.
Och jag undrar ibland om Mårts inte tog in alldeles för många NHL-killar från start.
Han har redan tio i truppen och enligt reglerna kan de inte petas.
Men samtidigt har han 25 platser i VM-truppen, tre målvakter och 22 utespelare och har råd med en liten reservbänk.
Jag tycker han har ett drömläge att få ihop en perfekt mix av gammalt och ungt, rutin och talang.
Kanske ett av de bästa svenska VM-lagen någonsin.
Just nu lutar det åt att det kan bli rekord i NHL-spelare i årets VM-trupp.
Men det är inte en garanti för succé.
I VM i Globen var sexton NHL-spelare med i Globen, om vi räknar in Jakob Silfverberg som hann med en kort sväng till Ottawa efter SM-guldet med Brynäs.
Hela Detroit kom över med Henrik Zetterberg i spetsen.
Men det slutade med fiasko – ut redan i kvartsfinalen mot tjeckerna.
Årets efter kom nio NHL-spelare och tog VM-guld.
Den gången var det Daniel och Henrik Sedin som ledde laget i en kedja med Loui Eriksson.
Nu kan den återuppstå i Prag, sedan Vancouver åkt ut mot Calgary i natt.
Något säger mig att Sedinarna kan vara sugna på ett VM till om de är friska.
Men nu gäller det för Mårts att vara kall.
Speciellt på backsidan.
I natt blev namn som Alexander Edler och Mattias Ekholm tillgängliga, båda med bra säsonger bakom sig.
Samtidigt är Anton Strålman och Victor Hedman i Tampa bara en match från att slås ut.
Och det ett år då alla nej, nej, nej från NHL-spelarna förvandlats till ja, ja, ja.

Jag är riktigt imponerad av Sveriges båda matcher mot Ryssland i Moskva.
Seger igår med 5-4, seger idag med 3-2.
På bortaplan.
Men med ett ”nytt” Tre Kronor, där Pär Mårts valt att satsa ungt med namn som John Klingberg, Oscar Klefbom, Victor Rask, Elias Lindholm och Anton Lander.
Jag kunde tycka att Mårts var lite snabbt ute, med tanke på alla andra svenskar som kan bli spellediga efter första Stanley Cup-omgången. Men nu måste jag ge honom rätt.
De här två matcherna var det besked jag ville ha inför VM.
Det här laget håller.
Det här laget är starkt nog att spela för guld.
Målvakten Jhonas Enroth imponerade också stort i match nummer två.
Han ser ut som den vinnare han var i Globen 2013.
• • •
Sverige gjorde två riktiga klassmål i den här matchen.
Först när Martin Johansson stötte in pucken i nättaket bakom en överspelad Sergej Bobrovski i ryssarnas mål, perfekt framspelad av Mattias Sjögren.
Det betydde 1-0 efter 17.31 i första perioden.
Och sedan när John Klingberg visade varför han blivit så stor i Dallas. I power play gick han på mål, drog en rysk back och hängde upp pucken i nättaket.
Det gav svensk ledning 2-1 efter 7.52 i tredje perioden och jag trodde det skulle bli segernålet.
Nu fick vi vänta till sudden death, innan djurgården Marcus Sörensen tryckte in segermålet framför kassen. Sörensen som kanske är den största överraskning bland de SHL-spelare som Mårts tagit ut. Nu tror jag han kan ta en VM-plats, om det inte blir fler som kommer loss från NHL.
• • •
Nej, riktigt kul att se det här svenska laget.
John Klingberg är på väg mot ett mäktigt genombrott även i Tre Kronor känns det som.
Och det här ryska laget är till största delen VM-laget, med Columbus Sergej Bobrovski i kassen och Ilja Kovaltjuk på isen.
De regerande världsmästarna.
Frågan är hur länge till.

Ja, vad hände egentligen i matchen borta mot Ryssland med alla nya NHL-spelare.
När Anton Lander skickade in 5-0 till Sverige 6.19 in i andra perioden började jag slå i rekordböckerna för att se när svenskarna utklassade ett ryskt landslag senast.
Det hade blivit just 5-0 ett par gånger tidigare, men aldrig mer än så.
Det blev det inte nu heller.
När slutsignalen gick fick de vara glada för att det blev seger med 5-4 efter en mäktig rysk upphämtning och efter en ordentlig utskällning från coachen Oleg Znarok efter katastrofala 0-4 i första perioden.
Då kändes det som varenda svensk puck gick in. Ryske målvakten Anton Khudobin såg inte ut att kunna stoppa en badboll.
Allt gick in.
Jag vet inte vad jag ska dra för slutsatser efter den här matchen, men inledningen kändes för bra för att vara sann.
Det var den också.
Annars fanns det väl några glädjeämnen och jag tyckte Jonas Enroth
var bra i målet, trots att han tvingades släppa in fyra puckar till slut.
De svenska NHL-spelarna såg väl annars okay ut, men inte mycket mer.
Elias Lindholm, Anton Lander och Oliver Ekman-Larsson fick göra varsitt mål och det var väl positivt.
Svenskarna vann den här matchen mest på grund av uselt ryskt målvaktsspel och nonchalanta ryska spelare, som inte verkade ta den här matchen på allvar i första perioden.
Men sedan brann det till och ryssarna vann skotten 34-10 i de två sista perioderna.
Nej, jag drar inga slutsatser efter den här matchen.
Mer än att det alltid är nyttigt att vinna.
Speciellt på bortaplan.
Och speciellt mot ett lag som är regerande världsmästare.

Det är tidigt, tidigt för ett SHL-tips redan nu, men det går ju att korrigera sig när alla trupper är klara. Men en dag som denna, då jag vaknat i ett Växjö i guldfeber så ser min ranking inför 2015/16 ut så här:
1. Skellefteå
2. Växjö
3. Örebro
4. Luleå
5. Frölunda
6. HV71
7. Färjestad
8. Djurgården
9. Linköping
10. Brynäs
11. Modo
12. Malmö
13. Rögle
14. Karlskrona
Ny serieseger för Skellefteå, alltså.
Och det är inte lätt att vara nykomling. Marknaden med svenska SHL-spelare är nästan noll. Här gäller det att hitta rätt bland alla transatlanter.

Ja, jag ska inte ta i för mycket nu, men att byta från en klubb man just spelat ner en division till den klubb som snodde platsen – det skapar spekulationer.
Jag tycker det stinker.
Även om det inte finns den minsta sanning i spekulationerna i att Alsenfelt ”la sig” mot Malmö, så gör man inte på det här sättet och absolut inte när man har så starka band till just Malmö Redhawks.
Det skapar en dålig smak i munnen.
Speciellt som fjolårets succémålvakt inte alls gick att känna igen mot sin gamla klubb.
Nu tror jag inte alls att Alsenfelt medvetet spelade ner Leksand för att kunna gå till Malmö.
Men han får leva med att det spekuleras vilt just nu. Han kunde undvikit hela den pajkastningen genom att gå till vilken annan klubb som helst och speciellt efter en så enormt svag insats mot just Redhawks i kvalet.
Jag måste erkänna att när jag satt i Malmö Arena och såg backenJeremias Augustin skicka in en puck från mittlinjen i match sex bakom en sprattlande Oscar Alsenfelt, så vände jag mig till min kollega till vänster och sa:
– Va, fan? Har han skrivit på för Malmö nästa säsong?
Det var bara en spontan reaktion från min sida. I ögonblicket.
Inget jag trodde på och inget jag tror nu heller.
Men idag har det växt till något mycket större hos alla leksandsfans, när det är klart att Alsenfelt spelar i Malmö de två kommande säsongerna.
Den typen av övergångar borde vara förbjudna.
Eller i alla fall tabu för spelarna själva.

VÄXJÖ. Växjö tar sitt historiska första SM-guld i ishockey.
Och som de gör det.
De vänder 0-2 till 2-2 i tredje perioden och drar sedan ut på dramat ända tills 10.21 i andra förlängningsperioden, då Tuomas Kiiskinen stänker in guldpucken.
Och för första gången för en hemmapublik jubla över en seger i den här finalen.
Nej, jag sitter och är svettig i handflatorna så här minuten efter slutet och då håller jag inte ens på något av lagen.
Men det var länge sedan jag upplevde en sådan dramatisk avslutning på en SM-final.
Efter två perioder hade jag redan bokat flyg och hotellrum i Skellefteå på lördag.
Då hade Skellefteå gjort det första målet i matchen, som nästan varit en garanti för seger mellan de här två lagen. På de sjutton senaste mötena hade laget som gjort första målet vunnit.
Nu gjorde Skellefteå det första målet på sitt första skott på mål i matchen.
Daniel Widing klappade till efter 11.31 i första perioden och även om han skjuter hårt, så var det en puck som Cristopher Nihlstorp ska ta åtta dagar i veckan.
Och de gjorde inte bara det första, utan även det andra, då ryssen Kirill Kabanov rundade kassen och skickade upp pucken i Cristopher Nihlstorps närmsta kryss.
Då hade det gått 2.43 av andra perioden och då var öven flygtaxin beställd till Skellefteå flygplats.
Sedan spelade det ingen roll att Växjö dominerade som Barcelona mot ett bottenlag i spanska ligan.
Markus Svensson stod på huvudet i Skellefteås mål och pucken ville inte in.
Det kändes som den där förbannelsen var omöjlig att bryta.
Men efter 8.28 i tredje perioden kom det mål Växjö spelat ihop till flera gånger om. Jani Lajunen skickade in pucken i öppet läge framför mål.
Och när Kirill Kabanov slog pucken över plexit efter 13.53 fick Växjö en gyllene chans i numerärt överläge.
Det dröjde bara arton sekunder innan Jeff Tambellini kunde stänka in kvitteringen i samma position vid bortre stolpen som då han gjorde 1-1 senast här i Växjö.
Den gången gjorde Skellefteå ganska omgående segermålet 2-1.
Nu blev det sudden death och ett klassiskt slut på en SM-final.
Och hade inte Växjö vunnit hade Markus Svensson fått flyga hem till Skellefteå med rånarluvan på.
• • •
Och vilket tryck i Vida Arena. Den här decibelstrykan har den här arenan aldrig upplevt förut. Det var så håret fladdrade när segerpucken satt.
• • •
Men Växjö är värda det här.
Det har varit det bästa laget i den här finalserien. Det enda lag som fått stopp på Skellefteå på tre år.
Och då behövde inte ens målvakten Cristopher Nihlstorp vara bra.
Det går att kalla Växjö en främlingslegion, men det är ett gäng där varje spelare varit beredd att offra en hörntand för klubbmärket på bröstet.
Värda all respekt.

SKELLEFTEÅ. Det blir femte raka bortasegern i den här SM-finalen.
Men nu tror jag guldet är hemma.
I Växjö.
Min gissning är att det avgörs redan i Vida Arena på torsdag, för någon gång måste den här bortatrenden ta slut.
Växjö känns lite starkare, lite kyligare och lite smartare än Skellefteå så här långt.
Redan inför kvällens match tyckte jag de ledde den här finalserien på poäng och senast hemma i Växjö var de det något bättre laget trots 1-2 i mål.
Och håller den här bortatrenden i sig så vinner Växjö i Skellefteå på lördag.
Men två matchbollar tror jag inte att de missar.
• • •
En annan trend är ju att första målet avgör i den här matchserien.
Så har det varit i alla finaler i hittills och så blev det även i kväll, då Janne Lajunen fick prickskjuta 1-0 redan 7.21 in i första perioden.
Det var i den där första perioden som allt avgjordes och det berodde mest på att hemmalaget gjorde en av sina sämsta perioder i det här slutspelet.
Spelet i egen zon var under all kritik.
Att kalla det hönsgård vissa stunder vore att förolämpa hönsen.
Bara två minuter efter ledningsmålet kunde Erik Josefsson styra in 2-0 framför mål och redan då kändes den här matchen över.
Nu var Skellefteå betydligt bättre i period två och tre, men de fick jaga hela tiden och kom inte närmare än ett tröstmål.
Nej, det studsar inte västerbottningarnas väg just nu och de har inget flyt i spelet.
När de tog ut Markus Svensson ur målet i slutminuterna ledde det bara till att Växjö kunde göra både 3-1 och 4-1.
• • •
Jag skrev redan innan finalen började att Sam Hallam och Växjö knäckt koden till hur man slår lagmaskinen Skellefteå.
Det är inget nytt fenomen, utan har varit så när lagen mötts i grundserien de senaste tre säsongerna.
Det är ju inte så enkelt att Skellefteå hamnat i en plötslig formsvacka.
Det är Växjö som gör dem dåliga.
Därför är jag tämligen säker på att guldet hamnar i Småland och mitt tips är att Växjö skriver hockeyhistoria redan på torsdag.

Roger Melin som ny tränare och Anders Gozzi tillbaka i sin gamla roll som sportchef.
Dey tror jag garanterar att AIK snart är tillbaka i SHL igen.
För att vara en toppklubb i ishockey krävs tre saker:
Kapital, kunnande och kontinuitet.
Allt AIK saknat i några säsonger nu och som lett till att de fick kvala sig kvar i HockeyAllsvenskan den här gången.
Men nu pekar alla pilar uppåt.
Miljardären Torbjörn Törnqvist verkar beredd att stå för kapitalet och Roger Melin och Anders Gozzi står definitivt för kunnandet.
De hade aldrig tagit jobbet om de inte trodde på en snabb resa tillbaka till SHL.
Det kommer krydda HockeyAllsvenskan nästa säsong också, där även Leksand satsar för en snabb comeback.
Jag tror inte det är så svårt att gå upp som jag trodde från början med det nya kvalsystem som införs nästa säsong.
Lag 13 och 14 i SHL möter de två allsvenska kvallagen i bäst av sju.
Avståndet mellan botten i SHL och toppen av HockeyAllsvenskan är inte så stor som motsvarande ligor i Finland och Schweiz, där man har ett liknande kvalsystem.
I nuläget känns det som nykomlingarna Rögle och Karlskrona ligger närmast att hamna på de två sistaplatserna i SHL och jag kan garantera att de i så fall inte går säkra för storsatsande storklubbar som AIK och Leksand.
Roger Melin gjorde braksuccé senast han tränade AIK.
Då tog han också över ett allsvenskt AIK, men tog upp laget i SHL efter två säsonger.
Och väl där gjorde AIK två succésäsonger, där de tog sig till SM-semifinal båda gångerna.
Sedan försvann Melin 2012 och Anders Gozzi slutade som sportchef året efter.
Då började raset.
Nu har klättringen börjat igen.
Roger Melin har skrivit på för fyra nya år.
Och resan har börjat igen.

SKELLEFTEÅ. Landade i Skellefteå sent i kväll inför match 5.
Den som känns så avgörande.
Och under varje slutspel brukar jag läsa min egen mail särskilt noga, men särskilt kommentarerna till de artiklar som skrivs på respektive lokaltidning.
I båda fallen är jag enormt imponerad av Skellefteås fans.
De är långt ifrån så enögda som man kan få för sig om man följer en match i Skellefteå Kraft Arena.
Men bland Skellefteås fans är kritiken mot det egna laget lika glasklar som befogad.
Det är en hockeykunnig publik där i Västerbotten.
Inte alls den totala brist på självkritik som brukar utmärka ”normala” fans.
En intressant åsikt jag fick på min mail är kritiken mot att Skellefteå håller fast vi en spelidé som redan är sönderläst av Växjö.
Det här duttandet och kortpassandet ut ur egen zon som inte alls fungerat mot smålänningarna.
Det påminner mig om den gamla Bajen-filosofin – då Hammarby fortfarande var bra i hockey – och en back sa att ”den dag jag spelar sarg ut slutar jag med hockey”.
Nu tummade Skellefteå på de reglerna i Växjö senast och det blev en och annan puck sarg ut och utan någon egentlig adress.
Jag vet inte om det var därför Hans Wallson sparkade så ilsket på båsdörren efteråt, men var det skälet så är Skellefteå illa ute.

VÄXJÖ. Skellefteå vinner i Växjö med 2-1.
Men hur konstigt det än låter är det fördel Växjö.
För båda de här lagen har varit helt borta hemma.
Jag har svårt att hitta någon logisk förklaring till att alla de fyra första SM-finalmatcherna slutat med bortaseger.
Men på något sätt hittar lagen ett sätt att förlora inför hemmapubliken.
Jag var helt säker på att Växjö skulle vinna det här när Jeff Tambellini kvitterade till 1-1 efter 11.57 i tredje perioden.
Då hade de jagat det där kvitteringsmålet sedan klockan stod på 3.03 i första perioden, då Skellefteås 18-årige slutspelssensationen Axel Holmström gjorde sitt sjunde mål och sextonde poäng i detta slutspel.
Et bra initiativ av Holmström, men samtidigt agerade Växjös försvar under all kritik då han fick åka in längs förlängda mållinjen och helt ohotad slå in 1-0 för västerbottningarna.
Erik Josefsson orkade inte stoppa honom, backen Eddie Larsson backade undan framför kassen och Stefan Steen var passiv i målet.
Nej, det här går garanterat till sju matcher om inget av lagen bryter bortaförbannelsen.
Och i så fall vinner Växjö guld.
Nu är det inte så enkelt och Skellefteå har förstås fått ett gyllene läge.
Hemmaseger på tisdag och de är en match från tredje raka SM-guldet.
Men då gäller det att klara den pressen hemma.
I de två finalmatcher jag sett hittills i Skellefteå Kraft Arena har Växjö varit det bättre laget.
Jag vågar inte gissa hur det här ska sluta nu när finalen utvecklats som den gjort.
Bäst av sju blev bäst av fem och nu är det bäst av tre som gäller.
• • •
Skellefteås målvakt Markus Svensson är väl den hjälte som ska hyllas mest efter den här matchen.
Han gjorde några helt fenomenala räddningar när Växjö tryckte på i slutet av matchen.
Det5 blir väl så att bäste målvakten vinner till slut.
Och på tisdag är den förkylde Cristopher Nihlstorp tillbaka.
Den målvaktsmatchen avgör nog det här till slut.
Större är inte marginalerna.
• • •
Växjö har för övrigt en tradition att förlora hemma.
I semifinalen mot Färjestad i fjol förlorade de alla sina tre hemmamatcher.