Det är inte ofta man kan skryta över sina förutsägelser i den här branschen.
Men det är bara att gå tillbaka på min blog och spana in mina tips inför åttondelsfinalerna i Stanley Cup.
Sju av åtta rätt.
Jag missade bara Anaheims knall mot San José Sharks, men det var inte många som trodde att grundseriens bästa lag (San José) skulle förlora mot åttan (Anaheim) i Western Conference.
Mitt vilda tips om slutsegrare gäller än.
Jag skrev att Mats Sundin skulle få lyfta Stanley Cup-bucklan och det gäller än.
Vancouver krossade St Louis med 4–0 i matcher och Canucks målvakt Roberto Luongo var precis så bra som jag räknat med.
Nu ser jag fram mot en conferencefinal mellan Vancouver och Detroit, som avgör vilket lag som går till final.
Vilket svenskmöte att se fram emot.
Här är mina tips inför kvartsfinalerna:
Boston-Carolina
Tips: Boston vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Per-Johan Axelsson är på väg mot sin första Stanley Cup-final. Boston går fortfarande som tåget. Inga svackor i åttondelen mot Montreal. Nu tar man skrällaget Carolina också.
Washington-Pittsburgh
Tips: Washington vinner med 4-3 i matcher
Kommentar: Det här blir slutspelets version av ”Star Wars”. Alexander Ovechkin mot Sidney Crosby. De har inte varit vänner tidigare under säsongen och mötet mellan de två stjärnorna lär bli ännu hetare nu.
Detroit-Anaheim
Tips: Detroit vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Fortsätter Detroits målvakt Chris Osgood som mot Columbus så vinner svensklaget det här. Men varning för Anaheim som är tunga att möta. Här gäller det att Detroits offensiv fortsätter att fungera.
Vancouver-Chicago
Tips: Vancouver vinner med 4-2 i matcher
Kommentar: Vancouver har fått vila i över en vecka och läka alla skador och samla ny kraft. Som Färjestad kunde göra i slutspelet i Sverige efter 4–0 i både kvart och semi. Det betyder mer än man tror. Men det blir tuffare nu, men jag tror att Luongo vinner målvaktsmatchen mot Khabibulin. Det avgör.

Det blir ingen Vezina Trophy för Henrik Lundqvist den här säsongen heller.
Det är avgjort på förhand, då han inte ens finns med bland de tre målvakter som röstats fram som finalister och som nu presenterats.
De blev istället Tim Thomas, Boston, Nicklas Bäckström, Minnesota och Columbus unge Steve Mason, som för övrigt också är nominerad till titeln ”Årets Rookie”.
Intressant är att de två förstnämnda är två gamla elitseriemålvakter och att båda spelade i numera allsvenska AIK.
Det är ganska fantastiskt hur stora AIK:s importer blivit sedan de lämnat ”Gnaget”.
Calgarys Miikka Kiprusoff är ju också gammal AIK-keeper.
Och en poäng i sammahanget är att de ende svensk som någonsin vunnit Vezina Trophy – Pelle Lindbergh – också hade AIK som sin sista svenska klubb innan han försvann till Philadelphia.
Eller ta Jonas Gustavsson som är på väg i samma fortspår.
Han spelade i AIK i nästan tio år innan Färjestad värvade honom och gjorde honom till den världsstjärna han är idag.
Det verkar som AIK är rena vinstlotten om man är målvakt.
Eller är det så att man fått extremt mycket träning under matcherna där?
Jag vet inte, men någonting verkar det vara.

BERN. Apropå resor och lyxhotell så kan jag meddela att utsikten från mitt hotellrum ser ut så här:

Fyndig lösning på usel utsikt. Foto: Mats Wennerholm
Är det kväll och jag kisar lite, kan jag nog inbilla mig att jag bor bättre än jag gör.
Det är ju inte som att stirra in i en vägg (även om det är precis vad det är).
Men smart lösning och något för andra att ta efter.
Och eftersom jag har en egen grusbelagd uteplats, funderar jag på att köpa en billig solstol och kliva ut i det fria, nu då solen ska komma till helgen.
Den där fönsterkarmen klarar jag lätt.

Patrik Berglund blev uttagen till VM och det tackar jag för.
Jag har ju efterlyst en liten generationsväxling i Tre Kronor efter två raka fjärdeplatsen.
Killar som växa ut till morgondagens landslagsstjärnor.
Nu har Tre Kronor både Patrik Berglund och Linus Omark och det är alltid något.
Jag hade gärna sett fler och tycker fortfarande att det är märkligt att inte Victor Hedman kom med
Men det kanske jag är ensam om.
Nu har i alla fall Sverige en chans att växa in i turneringen och svenskarnas taktiska kyla brukar bära rätt långt.
Det är målvaktssidan som känns lite svajig just nu, med ett frågetecken för Jonas Gustavsson och där varken Liv eller ”Honken” imponerade i turneringen i Liberec senast.
Sverige har Ryssland och USA på sin halva och jag tror ju inte att vi hamnar före ryssarna.
USA har ett lag med nästan enbart NHL-spelare och är amerikanarna motiverade är de alltid farliga, även om de av tradition inte brukar göra några bra VM-turneringar.
Men säg att Sverige blir tvåa inför slutspelet – med ryssarna före sig – så pekar allt på att kvartsfinalmotståndaren kommer ur trion Kanada, Tjeckien eller Finland som alla är på andra halvan.
I första hand handlar det i så fall om Tjeckien eller Finland.
Då är det 50/50-läge.
Igen.

Det är något speciellt med Chicago.
Och lagets klubbmärke.
Få lag har bytt ansikte så ofta genom historien.
Så här såg första klubbmärket ut och gällde från 1926-1935. Det var verkligen Black Hawks på den tiden.

Chicago hette ju Black Hawks i två ord fram till 1986, då någon upptäckte att klubbnamnet stavats Blackhawks i det första kontrakt som skrevs då laget hamnade i NHL 1926 – som ett av tre amerikanska lag tillsammans med Detroit och New York Rangers.

1935-37 ändrades klubbmärket och såg ut så här. Man kan ju förstå att det bara höll i två säsonger….

Det här var bättre och gällde från 1937 till 1955, då hövdingen återigen gjordes om. Då blev det så här:

Lite mer karaktär på hövdingen som sedan frilades 1964 och bytt ansikte tre gånger sedan dess:
1.

2.

3.

Det är är den senaste varianten. Lite gladare och inte så krigisk.
Originalet då?
Han såg ut så här.

Indianhövdingen  Black Hawk som levde 1767-1838 och som gett namnet till den bataljon Blackhawks första ägare Frederic McLaughlin stred för under första världskriget. Det var därifrån han fick namnet.
Kan ju vara bra att veta.
Motståndarna Calgary Flames har ju inte samma klockrena koppling till lagets smeknamn.
De tog bara över namnet när de köpte Atlanta Flames organisation.
Där stod flammorna för den berömda branden i staden under amerikanska inbördeskriget, känd inte minst från gamla storfilmen ”Borta med Vinden”.

LIBEREC. Matchen är över och Sverige blir sist i Czech Hockey Games, oavsett hur det går i kvällens avslutande match mellan Tjeckien och Finland.
Det blev 6-3 till Ryssland och det är inte så mycket att snacka om, även om svenskarna hämtade in 1-4 till 3-4 i sista perioden.
Men ryssarna hade den där extra växeln som svenskarna saknar.
De trampade på gasen när det behövdes och avgjorde matchen med två snabba mål på slutet.
Stefan Liv hade ingen rolig kväll med sex insläppta mål.
Jag kan inte se att några spelare direkt stärkt sina positioner inför VM, även om Niklas Persson imponerade med två mål mot ryssarna och utsågs till isens bäste svensk.
Med det finns ett undantag.
Luleås Linus Omark har varit den här turneringens bäste svensk tillsammans med backen Kenny Jönsson.
Omark kan börja packa för VM redan när han kommmer hem till Luleå i morgon.
Han har räddat den här turneringen.
Jag har njutit av hans uppvisningar i varje match och visat att han håller internationellt.
Nu tackar jag för mig.
På återseende i VM

LIBEREC. Ryssarna gör 6-3 också efter 16.03, då Sergej Mozjakin snappar upp en retur och vänder sig om och skjuter mellan benen på en överspelad Stefan Liv.
Ingen bra kväll för HV-målvakten, även om det varit klass på de flesta ryska avsluten.
Nu är det naturligtvis kört.
Det är bara tre minuter kvar att spela och det här ryska laget släpper aldrig en tremålsledning.

LIBEREC. Alexander Radulov sänker Sverige med sitt andra mål och sin fjärde poäng den här eftermiddagen.
5-3 till Ryssland.
Det var backen Lasse Jonsson som återigen förlorade man mot man-kampen bakom det svenska målet och Radulov kunde vika in framför det svenska målet och pricka en lucka mellan Livs benskydd.
Det såg väl inte helt otagbart ut.
Men Radulov har varit stekhet hela matchen och är utan tvekan matchens lirare.
Det är inte över än, men ryssarna verkar ha en extra växel som det här svenska laget saknar.
Men fem minuter kvar, så gott om tid att utmana.

LIBEREC. Det blev videogranskning av Johan Åkermans kanon i spel fem mot fyra och det visade sig att de protesterande svenskarna hade rätt.
Pucken var inne.
Det gör att ställningen är 3-4 och det här är match igen.
En stark uppryckning av svenskarna som såg slagna ut efter två perioder.
Nu blir det spännande slutminuter.

LIBEREC. Sverige avslutade just en minut och 21 sekunders spel i fem mot tre.
Ett gyllene läge att göra 3-4.
Men det blev inga mål.
Tony Mårtensson hade nästan öppen kasse och Johan Åkerman en kanon i ribban i det senare 5-4-spelet.
Närmare kom inte svenskarna.
Nu är det nio minuter kvar.