UMEÅ. Sverige förlorar mot Tjeckien med 1-4 och jag tror ingen av de svenska spelarna ökade sina chanser att få spela VM.
Nej, det har var ingen jubelföreställning direkt i ett ganska avmätt T3 Center i Umeå.
Sju uppresta tjeckiska supportrar lät stundtals mer än hela övriga arenan tillsammans.
Då var det ändå rekord för landskamper i Umeå med 4 520 på läktarna.
Och i sanningens namn förebrår jag inte den svenska delen av publiken.
Det fanns verkligen inget att hurra över i det svenska spelet.
Jo, kanske enda svenska målet då, där Lucas Wallmark slog en smart och öppnande passning till Marcus Sörensen som direktsköt i mål i tredje perioden.
Men det räckte bara till ett tröstmål.
Svenskarna skapade en del öppna lägen, men inte tillräckligt för att förtjäna fler mål.
Andreas Thuresson var närmast när han fick fritt skottläge i slottet i ett svenskt power play i andra perioden.
Joel Lassinantti var godkänd i målet, men inte mer. Adam Polaseks 2-0 i början av tredje perioden såg inte otagbart ut.
Framåt är det ett ganska uddlöst Tre Kronor som träningsspelar mot Tjeckien och det verkar som alla redan väntar på de åtta NHL-förstärkningar som ska ansluta innan VM börjar. Plus ett par KHL-svenskar.
Det är bara två veckor kvar till VM-premiären mot samma Tjeckien i Prag, men den här svenska truppen är så långt från ett svenskt VM-lag det går att komma.
Jag tror bara två i laget kan känna sig helt säkra på en VM-plats – backarna Staffan Kronwall och Daniel Rahimi.
Om nu inte både Tampa och Ottawa åker ut direkt i Stanley Cup-slutspelet och Erik Karlsson, Victor Hedman och Anton Strålman blir tillgängliga. Tre absoluta toppbackar.
Men i dagsläget är jag glad över varje förstärkning det här laget kan få.

SKELLEFTEÅ. Växjö chockar Skellefteå igen och vinner med 4-2 borta.
Med reservmålvakten Stefan Steen i målet.
Och nu har de rena drömläget i den här SM-finalen.
Seger hemma och de har 3-1 i matcher.
Och mästarna är i brygga.
Jag tror att Växjö tar ett historiskt SM-guld 2015 om de vinner hemma på söndag.
Skellefteå ser mänskligare ut än jag sett dem på länge och Växjö fortsätter att imponera. Men blir det 2-2 i matcher är det en helt annan femma.
Då är det helt öppet igen.
Det var få som trodde på Växjö i den här matchen efter Skellefteås 3-0 i Vida Arena senast.
Och ännu färre då det blev officiellt att förstemålvakten Cristopher Nihlstorp inte ens fanns med på planet till Skellefteå.
Oddset på Skellefteå störtdök hos spelbolagen efter det beskedet.
Men Växjö chockade igen.
Att Skellefteå skulle förlora två raka slutspelsmatcher fanns inte på kartan när den här finalserien startade.
De hade ju en supersvit på sjutton raka segrar hemma i Skellefteå Kraft Arena.
Nu har de förlorat två raka och det har inte hänt på tre år. Inte sedan SM-finalen mot Brynäs 2012.
Stor segerregissör – Växjös Rhett Rhakshani. Han gjorde inte bara det viktiga 3-0, han gjorde även matchavgörande 4-2 när SKellefteå hämtat upp 0-3 till 2-3.
Nu har Växjö ett drömläge att gå fram till 3-1 i matcher.
Nu verkar inte hemmaplan vara någon fördel i en finalserie som startat med tre bortasegrar.
Men Växjö är i ett läge där de har både hemma- och bortafördel efter den här segern.
På spelprogrammet som är kvar har de två matcher i Vida Arena och två här i Skellefteå.
Om det nu behövs så många.
Jag är ganska säker på att om Växjö orkar vinna hemma på söndag, så kommer de att kunna kalla sig svenska mästare 2015.
Det går visserligen att vända 1-3 i matcher. Frölunda är ett färskt exempel som vände och vann tre raka matcher mot Luleå i kvartsfinalen.
Men det är både svårt och sällsynt.
• • •
Och vad hade Skelelfteås tjeckiska back Martin Sevc ätit till frukost?
Han var en smärre katastrof och det var en jättetavla i egen zon som gav Tuomas Kiiskinen fritt fram att skjuta viktiga 1-0 till Växjö.
Sedan blev han utvisad i slutet av matchen och Skellefteå fick aldrig någon chans till en slutforcering.
En riktig Sevc-smäll.
• • •
Vann Växjö rättvist?
Absolut.
Jag tycker de dominerade den här matchen och fick den dit de ville. Skellefteå hade inte förmågan att komma in på mål eller få igång sitt eget spel.
Nu är frågan om de har nerver att vinna hemma.

Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) ger VM i friidrott till amerikanska Eugene 2021 och Göteborg står med byxorna nere.
De fick inte ens sin ansökan prövad, som är den normala gången.
Men IIHF såg chansen att ge USA historiens första VM någonsin och tog den.
Jag tycker det är rätt.
Och var pamparna i IAAF så rörande överens att de kunde ta beslutet redan nu, så hade Göteborg ändå varit chanslöst.
Det är en unik chans att få ett VM i USA och ett VM som backas upp av tv-jätten NBC.
Dessutom ligger ju sportjätten Nikes huvudkvarter i närheten.
Nej, Göteborg hade aldrig kunnat matcha den uppställningen.
Det hade bara kostat ännu mer pengar att försöka.
Det här handlar ju om ren och skär kommersialism och de närmaste VM i friidrott går i städer som Peking (2015), London (2017) och stenrika Doha (2019).
Göteborg hade VM 1995 och det blev en sportslig succé, men en ekonomisk katastrof.
Hela Svenska Friidrottsförbundet höll på att gå under när notan skulle betalas.
Smatidigt kan jag förstå att förbundets ordförande Björn Eriksson går i taket.
Men det måste han väl göra i det här läget.

Ja, det enkla svaret är väl att det inte finns någon just nu.
Och det närmaste vi kommit är Peter Forsberg.
Det är ju många kriterier att uppfylla, för den som ska komma i närheten:
•Världsspelare
•Extremt tjurig vinnarskalle
•Rubrikmakare
Foppa uppfyllde alla de kraven under den tid han spelade.
Han kunde vara lika sur på domarna som Zlatan och på grund av sin spelstil hamnade han ständigt i omdiskuterade situationer.
Men frågan är om svensk hockey någonsin kommer få några spelare som kommer i närheten av den stjärnstatus som Peter Forsberg och Mats Sundin hade – och har kvar i viss mån.
Jag kan inte se någon alls idag, inte ens bland de yngre supertalangerna.
Ingen i Skellefteå.
Ingen i Växjö.
De båda finallagen.
I NHL?
Nej, ingen just nu.
Henrik Lundqvist är och sniffar där någonstans, men han har spelat för lite i Tre Kronor och på hemmaplan för att riktigt nå de höjderna.
Och det behöver inte vara spelarnas fel heller.
Det nya medialandskapet ger inte samma enorma fokusering som tidigare, även om Zlatan klarat även det.
Men då pratar vi extremfall.

VÄXJÖ. Det skulle bli fest när Växjö firade sin första historiska SM-final hemma i Vida Arena.
Det blev en mardröm.
Festen blev visserligen ett målkalas, men enbart för att Växjö bjöd Skellefteå på målen.
Målvakten Cristopher Nihlstorp blev utbytt efter två perioder efter att ha bjudit på ett av målen och sett darrig ut redan från start.
Nej, lika mycket som Skellefteå hade att fundera över efter första matchern, lika mycket har Sam Hallam och hans Växjö att gå igenom inför match 3 i Skellefteå på torsdag.
Ja, Växjö bjöd Skellefteå på alldeles för mycket i den här matchen.
Vid 1-0 tyckte jag att Cristopher Nihlstorp lämnade högra hörnan av målburen helt öppen och två jättetabbar avgjorde matchen när Skellefteå kunde göra både 2-0 och 3-0 i andra perioden.
Och den här historiska första SM-finalen i Vida Arena blev en mörk kväll för framförallt Patrik Lundh och målvakten Cristopher Nihlstorp.
Lundh som tappade pucken tilll John Norman bakom egen kasse och bäddade för att två skellefteåspelare plötsligt stod helt rena framför Nihlstorp.
Axel Holmström passade osjälviskt till ryssen Kirill Kabanov som kunde slå in 2-0 i tom kasse 10.57 in i andra perioden.
Och sedan Cristopher Nihlstorp som släppte in Rob Schremps skott från dålig vinkel efter 17.56.
Det är ett mål han ska ta i sömnen.
Rob Schremp som fick byta om till den här matchen för att lösa Skellefteås power play. Målet kom också i fem mot fyra, men knappast på ett sätt mål brukar komma i numerärt överläge.
Och jag som trodde att Cristopher Nihlstorp skulle avgöra det här.
Nu var det i stället Markus Svensson i Skellefteå som var en levande vägg.
Strålande matchen igenom, där Växjö faktiskt skapade fler öppna lägen än västerbottningarna.
Samtidigt är jag inte förvånad att Skellefteå vinner det här och spelar till sig den hemmaplansfördel de förlorade i öppningsmatchen.
Skellefteå förlorar sällan två matcher i rad.
Det är inte ofta de gör fler än två mål mot Växjö heller. Det här var andra gången det hände på de sjutton senaste mötena.
• • •
Jag tycker ändå inte att Skellefteå imponerat. Det känns som de har en växel till.
För Växjö gäller det att skaka av sig det här.
SÅ här långt har de inte varit sämre än västerbottningarna.
Nej, det här kan mycket väl gå till sju matcher.
• • •
Axel Holmström tangerade Daniel och Henrik Sedins poängrekord för juniorer i ett SM-slutspel.
Hans passningspoäng tog upp honom på totalt 14 poäng.
En till och han är ensam om rekordet.

VÄXJÖ. För bara någon vecka sedan såg jag Mats Lusth fira Malmö Redhawks avancemang till SHL i ett omklädningsrum i Leksand.
Fortfarande som officiell huvudtränare.
Nu kommer beskedet att han fått sparken, ett pressmeddelande Malmö valde att skicka ut mitt under andra SM-finalen mellan Växjö och Skellefteå.
Men det var ingen bomb som briserade direkt.
Redan i mitten av februari gjorde Redhawks en rockad i båset och Björn Hellkvist tog över matchcoachningen av forwards. Andreas Hadelöv tog hand om backarna och även om Mats Lusth stod kvar som huvudansvarig, så var hans verkliga makt att styra över laget borta.
Nu fortsätter Malmö på den linjen och sparkar Lusth med ett år kvar på kontraktet.
Jag vet inte den exakta anledningen till det, men det kommer att stå en ny huvudansvarig i Malmös bås till hösten.
Nu är Mats Lusth en ikon i Malmö och ingen kan ta ifrån honom att han varit med och tagit upp ett tidigare krislag till högsta serien.
Det känns samtidigt lite märkligt att i samma pressmeddelande där Lusth får sparken, avslöjas också att han ska få sin tröja i taket i Malmö Arena nästa säsong.
Den med 66 på ryggen.
Det känns onekligen lite märkligt i sammanhanget.
Lite good cop och bad cop.
Det är också ett tack.

SKELLEFTEÅ. Ja, det känns som förtrollningen är bruten i Skellefteå nu efter Växjös chocköppning i SM-finalen.
Det blev 2-1 och frågar ni mig var det fullt rättvist.
Växjö gjorde den perfekta bortamatchen.
Och det var en match där Växjös alla importer visade enormt stora hjärta. Där Rhett Rakhshani inte bara gjorde båda målen, utan även täckte sig och täckte skott. Där Noah Welch var en gigant matchen igenom och där smålänningarna visade att de tagit sig så här långt av en anledning.
Det behövdes inte ens att Cristopher Nihlstorp stod på huvudet i målet. Visst gjorde han några svettiga räddningar, men jag vill inte kalla honom matchhjälte.
Nej, det här var en seger för kollektivet och en perfekt utförd taktisk match. Växjös game plan höll till hundra procent.
Och alla guldtips från innan säsongsstarten står sig fortfarande.
Växjö blev det lag som till slut bröt Skellefteås fantastiska hemmafacit.
Västerbottningarna som var uppe i sjutton raka segrar på hemmaplan i slutspelet.
Senaste de förlorade hemma var i semifinalen mot Linköping den 28 mars 2013.
Men då vann östgötarna med 3-2 först efter sudden.
Ska vi gå tillbaka till senaste förlusten vid full tid i en slutspelsmatch i Skellefteå Kraft Arena, får vi vrida tillbaka klockan tre år.
Då var det Brynäs som vann med 1-0.
Nu har Växjö brutit den segerraden och skaffat sig hemmafördel i den här SM-finalen.
Och som de vann.
Jag var ju inne på att Växjö knäckt koden till hur man besegrar Skellefteå redan inför den här finalserien.
Nu visade de varför.
Skellefteå hade hopplöst svårt att komma in framför Cristopher Nihlstorp, där Växjös backar kändes ett nummer för stora.
Noah Welch, Teemu Laakso och Ville Varakas var obevekliga.
Och forwards satte ständigt press på Skellefteås backar och checkade fast dem i egen zon.
Precis som alla säger att man ska göra för att vinna mot Skellefteå
• • •
På de sexton senaste mötena mellan Skellefteå och Växjö har västerbottningarna bara lyckats göra fler än två mål en enda gång. Då gjorde de tre.
Målsnittet framåt på dessa sexton matcher är 1.56 för Sveriges målgladaste lag.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet.
• • •
Skellefteå är under press för första gången i tre raka slutspel.
De har mycket att fundera över. Trots fem numerära överlägen mot inget för Växjö, så kändes de aldrig riktigt nära.
Nu åker de ner till Växjö och riskerar att ligga under med 0-2 i matcher.
Nej, det här var nog det bästa som kunde hända.
Nu lever den här SM-finalen.
Redan från start.

Jag följde gamla Sovjet under deras storhetstid.
Jag vet inte hur många gånger jag kallade dem The Big Red Machine. Men det var många.
Och hur många gånger satt man inte där och suckade över hur överlägsna sovjeterna var när de mötte Sverige.
Mellan 1978 och 1990 vann inte svenskarna en enda match i VM eller OS.
Det var utskåpning för det mesta.
Siffror som 1-7, 2-9, 3-11 och så värsta smällen i VM i Göteborg 1981 – 1-13.
På den tiden kändes matcherna avgjorda innan de ens börjat. Själv försökte jag bara njuta av superfemman med Fetisov, Kasatonov, Larionov, Makarov och Krutov.
Jag gick till och med och såg dem träna under VM-turneringar. De var lika sevärda där.
Det var först de sista åren som Sovjet var en egen nation som svenskarna lyckades vinna.
Först med 3-1 i gruppspelet i VM i Bern 1990 och så i den klassiska gruppfinalen i Åbo 1991, då Mats Sundin avgjorde med sitt historiska segermål.
Det var också den sista tävlingsmatchen för det sovjetiska landslaget, där spelarflykten till NHL och sönderfallet redan börjat.
Året efter hette de OSS och senare blev de dagens Ryssland.
Men lika överlägsna har de aldrig blivit.
Det har däremot Skellefteå.
De är sin femte raka SM-final efter tredje raka seriesegern.
Och skillnaden mot gamla Sovjet är att de överlevde sin stora spelarflykt inför den här säsongen.
De värvade nytt, plockade upp fler juniorer och spelar samma fartfyllda, effektiva hockey som vanligt.
The Big Black Machine.
En lightversion av det röda originalet, men lika överlägsna.
På tre raka slutspel – inklusive årets inledande ronder – har de 32-4 i matcher.
Det är förödande statistik.
Men det är inte bra för svensk hockey.
Det är aldrig bra när samma lag vinner jämt. Då slår det tillbaka. Titta på Färjestad, som alltid är den klubb som vinner omröstningar och vilket lag folk INTE vill se som svenska mästare.
De senaste säsongerna har inte värmlänningarna varit i närheten av det, så det lär väl svänga snart.
Det finns en risk att Skellefteå segrar ihjäl sig på samma sätt.
Även om jag själv försöker passa på att njuta så länge det varar.
Precis som med gamla Sovjet.
• • •
Nu är det inte över än och jag håller fast vid mitt guldtippade Växjö.
Med en dåres envishet.
Jag tror fortfarande att de kan ge Skellefteå en tuffare match än Frölunda, som kommer att få en dags vila inför SM-finalen om de vänder ett nytt 1-3 till 4-3 i matcher.
Men kan Växjö vinna i så fall?
Nja.
Jag trodde Linköping skulle pressa Skellefteå in på mållinjen.
Det blev 4-1 i matcher och 20-10 i mål.
Det säger väl det mesta.

GÖTEBORG. Frölunda tar sista chansen och reser sig från de döda.
De vinner med 1-0 hemma i Scandinavium och reducerar till 2-3 i matcher.
Och nu måste jag ge Roger Rönnberg rätt.
Nu är det Växjö som har pressen på sig.
Vinner de inte sin sista hemmamatch på onsdag, då väntar ett kokande Scandinavium i en sjunde och avgörande match.
Det är 12 044 åskådare som låter som det dubbla.

Det har knäckt fler motståndare än Växjö.
Nu är vi inte där än, men jag tror smålänningarna gör bäst i att avgöra redan hemma i Vida Arena.
Annars är chansen stor att Frölunda blir historiska att lyckas vända två underlägen i rad med 1-3 i matcher i ett slutspel.
Nu ska jag säga att Frölunda vann välförtjänt sett till hela matchen.
Däremot kom segermålet efter Växjös starkaste period i matchen, då de radade upp chanser och hade massor av möjligheter att avgöra.
Men hockey är sällan logiskt.
• • •
Nej, Frölunda borde ha avgjort tidigare i matchen.
De ägde första perioden, där de vann skotten med 13-4 till slut.
Det var spel mot ett mål stundtals.
Jag misstänkte att Frölunda skulle komma ut just så desperata. Det var ju de som var i brygga, tvungna att vinna.
Men Cristopher Nihlstorp börjar komma i 2011 års slutspelsform och Växjöspelarna är bra på att täcka skott och värsta kanonaden hamnade på växjöben eller gick utanför.
Göteborgarna fick ett gyllene tillfälle i andra perioden, då de fick spela fem minuter i fem mot fyra. Men på de fem minuterna hade de inte ett enda skott på mål.
Backen Lukas Bengtsson hade en ramträff, men det räknas inte som skott på mål.
Därför hade jag nästan gett upp hoppet om Frölunda när det blev betydligt mer Växjö i tredje perioden.
• • •
Noah Welchs knock på Max Görtz blev också ett samtalsämne. Själva avskyr jag alla tacklingar i huvudet, men här har jag svårt att se vad den amerikanske backen kunnat gjort för att undvika situationen.
Nu träffar hans axel i huvudet på Görtz som blev skadad och fick bäras ut på bår.
Så fem minuter och det lindrigare game misconduct är helt enligt regelboken.
Nu blev tacklingen uppgraderad till ett match penalty efter matchen. Det innebär att Welch är automatiskt avstängd nästa match och att disciplinnämnden kommer att ta upp fallet.
• • • 
Men vilken förvandling sedan senast, Frölunda.
Då ett lag som såg trött och slitet ut.
Nu pigga som mörtar.
Och de har sått ett tvivel i åtminstone mitt huvud.
Ska de kunna vända igen?
Det är knappast troligt, men hoppet lever i åtminstone två dagar till.

VÄXJÖ. Växjö vinner med 4-0 och mosar Frölunda i semifinal fyra.
Och göteborgarna är uträknade för andra gången i det här slutspelet.
De låg under med 1-3 i matcher mot Luleå och vände och vann.
Kan de göra det igen?
Nej, inte en chans.
Jag kan omöjligt se en ny vändning och tre raka segrar för göteborgarna.
Inte mot Växjö.
Det händer väl vart fjärde år ungefär att ett lag vänder 1-3 i matcher i ett slutspel och att göra det två gånger finns inte på kartan.
Växjös gps verkar redan inställd på SM-final och jag tycker de sett starkare ut för varje match.
Nu är det förmodligen en kombination av att Frölunda blivit mer slitna och tröttna och jag tror de håller på att betala priset för den stenhårda kvartsfinalen mot Luleå.
Den enda som gick till sju matcher.
Jag tror även att den långa suddenmatchen här i Växjö senast tog mer än någon anade.
Mest mentalt naturligtvis, men även fysiskt med tanke på det tidigare matchandet.
Joel Lundqvist och Mattias Janmark har haft mest istid av Frölundas forwards, de två spelare som burit laget tidigare. Loket som ska dra det här unga Frölunda.
Dessutom finns det säkert en hel del småskavanker som hämmar några av spelarna, som Andreas Johnson och Robin Figren. Och som om inte det vore nog, så fortsätter grundseriens poängkung Mathis Olimb att spela osynlige mannen.
Nej, ingenting talar för Frölunda i dagsläget, mer än att de vänt ett underläge med 1-3 tidigare i slutspelet.
Men att göra det igen kräver en smärre bragd.
• • •
Den kedja som såg piggast ut i Frölunda var den fjärde Med Pontus Widerström, Christoffer Ehn och Anton Blidh. De som spelat minst.
Så det var kanske inte så konstigt.
• • •
Nej, Växjö har aldrig haft ett gladare påskfirande än 2015.
Det har förvandlat 0-1 i matcher till ledning 3-1 och en historisk SM-final är bara en seger bort.
Jag tror de lärde mycket av SM-semifinalen i fjol, då jag tycker att de skänkte finalplatsen till Färjestad.
Desstuom har Växjö fått fart på sitt tidigare så usla power play.
De hade inte gjort ett enda mål i numerärt överläge hemma i Vida Arena på hela slutspelet, innan de plötsligt gjorde två på tre försök igår. Firma Tuomas Kiiskinen & Robert Rosén verkar ha vaknat igen.
Målvakten Cristopher Nihlstorp höll sin tredje nolla i slutspelet, där övriga målvakter hållit en – tillsammans.
Han är den keeper som har klart bäst högstanivå i hela slutspelet.
Det kan bli en avgörande egenskap till slut.