Som jag skrev i dagens Sportbladet är kanadensaren Larry Huras högaktuell för Modo.
Men de har fortfarande en viss konkurrens av schweiziska Bern, som även de jagar ny tränare och kan locka med skattefria schweizerfranc.
Ett jättebud från Bern är det enda som kan hota en affär med Modo vad jag förstått.
Men samtidigt vet jag att kanadensaren vill till Sverige och testa vad han går för här.
Huras är en riktig hårding som går under smeknamnet ”Big Dog”.
Han kan skälla ordentligt när han är på det humöret.
Kanske just vad Modo behöver efter sammetsrösten Harri Rindell.
Det är för övrigt bara Modo som ännu saknar tränare inför nästa säsong.
Alla andra klubbar har klart med nya tränare.

Frågan inför SM-semifinalerna i kväll är om Färjestads målvakt Jonas Gustavson ska sin tredje raka nolla i kväll.
I så fall tangerar han Stefan Livs och Henrik Lundqvists delade slutspelsrekord med fem hållna nollor totalt.
Och då är det minst en semifinal kvar plus hela finalserien.
Dessutom har Färjestad spelat minimalt med matcher efter att ha vunnit sex raka slutspelsmatcher så här här långt.
När Liv satte sitt rekord 2004 spelade han 18 matcher i slutspelet.
När Henrik Lundqvist tangerade rekordet säsongen efter stod han fjorton slutspelsmatcher.
Henke var ju grym i slutspelet lockoutsäsongen 2004-05 och i slutspelet hade han en räddningsprocent på 96,16 och släppte in 1,05 i snitt på sina fjorton mathcer.
Och då fanns ändå några av världens bästa hockeyspelare från NHL i elitserien.
Jag trodde det rekordet skulle vara så gott som oslagbart.
Det kanske det är också, men Jonas ”Monstret” Gustavsson har en rejäl chans att slå det. Just nu har han 98,61 i räddningsprocent och har släppt in 0,33 mål i snitt per match.
Helt makalöst.
• • •
Själv är jag i Jönköping där det är betydligt jämnare mellan lagen.
Men jag tror HV 71 vinner i kväll.
Det är så jämnt mellan de här två lagen att jag tror att hemmaplan avgör, som i de två första matcherna.
Mina tips i kväll:
Skellefteå-Färjestad 1-4
Kommentar: Jo, jag tror att Gustavssons nolla spricker, men det hjälper inte Skellefteå.
HV 71-Fölunda 3–2
Kommentar: Jag tror på en ny jämn match i Jönköping.

Efter 2–3 hemma mot Växjö borde Leksand sparka nya tränarna Christer Olsson och Niklas Eriksson.
I alla fall om de ska följa samma logik som de brukar.
Att förlora hemma mot Växjö är ju en mycket större skandal än att förlora mot Rögle och AIK borta eller Södertälje hemma.
Jag satt i Ängelholm och såg leksandsmatchen på tv och det är jag glad för.
Jag har alltid gillat Leksand, men den senaste tidens såpa och eviga gnällande har fått mig att tappa förtroendet för klubben.
Leksand kommer aldrig att gå upp i Elitserien om inte alla börjar dra åt samma håll.
Huvudsponsorn Per-Olof Ejendals sågning av sportchefen Mikael Lundström är bara det senaste i raden av påhopp inom de egna leden.
Det är något sjukt i Leksand.
Det har varit så i flera år nu, då Leksand kommit näst sist i kvalserien tre år i rad och ligger tvärsist idag efter fyra raka förluster.
Det är helt obegripligt.
• • •
Att Brage slog Leksand är väl bara ytterligare salt i såren.
Växjös målvaktslån från Linköping, Axel Brage, tog 33 av 35 skott.
• • •
Kan inte Per-Olof Ejendal ta över i båset?
Han verkar ju veta hur Leksand ska skötas.
• • •
Jag tror Mikael Lundström står i båset i nästa match.
Det borde han ha gjort redan i matchen mot Växjö.
• • •
Samtidigt ska Växjö ha all heder av den här matchen.
De pressade Södertälje hemma senast och nu tog klubben sin första seger någonsin i kvaslerien.
Och centern Robert Roséns segermål med bara minuter kvar att spela höll världsklass.

GÖTEBORG. Jonas Gustavsson var rätt fyndig då han sa att han kände sig hemma i Skellefteå eftersom publiken hela tiden skrek ”AIK, AIK, AIK”.
Han gick ju till AIK från Stocksund redan som tolvåring.
Men till Stockholms AIK som man säger ute i landet, eller Solnas AIK som man säger i Stockholm.
Skillnad det.
Men ändå finns en gemensam nämnare mellan AIK och AIK.
Det ”riktiga” AIK spelar en ödesmatch borta mot Rögle i kvalserien idag och kan vara lika avsågade som Skellefteås AIK om de förlorar.
Jag ska köra ner till Ängelholm i morgon efter Frölundas träning här i Göteborg.
En riktig ödesmatch, där AIK måste vinna om kvalserien ska ha någon som helst spänning kvar.
Vinner Rögle i morgon samtidigt som Södertälje slår Västerås hemma, tror jag kvalserien är död.
Då blir det SSK och Rögle i elitserien nästa säsong också.
Men vad jag förstått är de inga välkomna medlemmar i elitseriefamiljen.
De stora klubbarna är väl inte direkt förtjusta i att ha SSK och Rögle i ”familjen”.
Södertälje för att de inte drar någon publik, varken hemma eller borta, och Rögle bara för att de ses som en tillfällig besökare utan något större marknadsvärde för ligan som helhet.
Men det är naturligtvis ingen som vill säga det högt.
Själv välkomnar jag alla lag som kvalificerar sig till elitserien.
För mig är det en helig princip.
Idrottens innersta själ.
Jag jublade då Vilda Väsby gick upp i elitserien en gång i tiden.
Även om jag visste att de aldrig skulle klara sig kvar, var resan det viktigaste.
En underdog som visade att det var möjligt att ta sig upp mot alla odds, men med ett gigantiskt hockeyhjärta.
Det var samma fenomen som gjorde att Skellefteå slog ut Linköping i Sm-kvartsfinalen.
Men alla sagor har ett slut.

Jag hann i alla fall hylla Skellefteås avancemang till semifinal.
Det var tur det, då falluckan öppnade sig under västerbottningarna i Karlstad.
Underbara Skellefteå skrev jag i går, för att de var laget som bröt mönstret i det här illfället och lyckades slå ut ett av the Big Four, elitseriens motsvarighet till Afrikas Big Five.
Men Skellefteå gick från undebara till undermåliga på ett dygn.
När inte Nicklas Dahlberg stod på huvudet gick det inte längre.
Nu pekar allt på att det blir 4–0 i matcher till Färjestad.
Skellefteås sista chans ligger i att vinna hemma på måndag, men i så fall ändrar det ingenting mer än att det blir 4–1 i stället för 4–0 i matcher.
Värmlänningarna har två raka hemmamatcher onsdag/torsdag.
Dessutom har Skellefteå ännu inte gjort mål på Jonas Gustavsson i Färjestads mål.
Han höll nollan för fjärde matchen i slutspelet och är nu bara en nolla från att tangera Stefan Livs och Henrik Lundqvist slutspelsrekord på fem nollor.

Nu ska det erkännas:
Skellefteå har gjort en fantastisk elitseriesäsong.
Serieledare över jul och knallseger mot Linköping i kvartsfinalen.
Och jag tror inte festen är över, även om Skellefteå inte kommer att ha skuggan av en chans mot Färjestad.
Blixten slår inte ner på samma ställe två gånger har jag lärt mig.
Men det kommer fler säsonger och det jag är mest imponerad av hos Skellefteå är juniorverksamheten.
Det är därför jag är övertygad om att festen fortsätter.
Nästa år.
Och nästa.
Skellefteå spottar ur sig talanger och har tillsammans med Brynäs tagit över som svensk hockeys nya plantskola.
Modo är helt frånåkta just nu.
Sådana saker imponerar på mig.
Den där djupa hockeykulturen som engagerar en hel stad och där kunnandet tas tillvara och förs vidare till kommande generationer.
Skellefteå fick med fyra spelare i J18-landslaget till VM.
Bara Frölunda har med lika många.
Men när det gäller SM-semifinalen mot Färjestad är det kört.
Skellefteås chans låg i att vinna första matchen hemma.
Det var nära, men det gäller att göra mål i hockey.
Och ska Skellefteå göra mål måste de få pucken förbi Sveriges bäste målvakt just nu – Jonas Gustavsson i Färjestad.
Det kommer han inte att tillåta.
Trots att han är AIK-are innerst inne.
Men hans AIK finns i Solna.
• • •
Ska väl också påpeka att jag är rätt sen med att godkänna alla era intressanta kommentarer.
Men det är för att jag varken får eller kan släppa igenom de värsta påhoppen och det värsta språkbruken.
Själv tar jag gärna emot kritik och försöker inte dölja något.
Det kan jag garantera.
En blogg ska vara ett levande forum, där alla ska komma till tals.
Men eftersom jag jobbar hårt just nu och far som en skottspole över landet och har en tidning att jobba för, så räcker tiden inte till för att gå igenom alla kommentarer dagligen.
Speciellt de mängder som kom efter mina synpunkter på tacklingen av Antti-Jussi Niemi.
Men jag lovar att bättra mig, även om alla kommentarer klarmarkeras till slut.
Jag är både glad och tacksam att så många engagerar sig i hockeyn.

Jag börjar förstå varför det går så illa för Leksand år efter år.
Titta bara på hur klubbben skötte senaste ”affären” kring tränarfrågan.
Först sparkade man tränarparet Tomas Kempe och Tomas Jonsson.
Sedan började man jaga ny tränare och var desperata att få allt klart på några timmar.
Det borde ju ha varit tvärtom.
Till slut stod man där med sina junortränare Christer Olsson och Niklas Eriksson och klubbens vd Håkan Åman sa:
”- Det känns på många sätt som en ungdomlig lösning på tränarfrågan. Christer och Niklas har gjort ett jättearbete med vårt äldsta juniorlag och det här känns som en mycket bra och spännande lösning inför fortsättningen av kvalserien.”
Varför satt då samme Åman i förhandling med en snart 60-årig Leif Boork några timmar innan?
Det bevisade väl att han inte alls ville ha en ungdomlig lösning, utan satsa på det beprövade och självklara (Boork bor ju bara några mil bort och var väl den man fick tag på först).
Men när Boork fick tacka nej hade var man tvungna att göra en intern lösning.
Leksands J20-lag åkte ju ut i kvalet till J20-slutspelet (1-2 i matcher mot Linköping) och Christer Olsson och Niklas Eriksson hade jobbat klart för säsongen – i alla fall i båset.
Nu tror jag i och för sig att Niklas och Christer kommer vara bättre för Leksand än Leif Boork.
Jag tror Boorken hade blivit för Leksand vad Jim Brithén blev för Södertälje.
Det hade bara kostat pengar helt i onödan.
Men pengar verkar det finnas gott om om i Leksand.
Man kan köpa mycket för pengar om de används på rätt sätt, men det verkar inte spela någon roll vem som tränar Leksand eller vem som är sportchef.
Det slutar lika illa varje gång.
Leksand har väl inte haft den där vinnarinstinkten sedan Olle Östs tid som sportchef.
Och jag minns när Torgny Bendelin fick sparken för att han ställde för höga krav – trots att han gjorde Leksand till ett absolut topplag.
Nej, Leksands läge verkar lika hopplöst som tabellplaceringen just nu.
Kanske har de drabbats av ”Percy-syndromet”, som sänkt Malmö sedan guldåren i början av 90-talet.
Stor plånbok, litet hockeykunnande, men mycket att säga till om.
Leksand har ju sin egen välgörare i Per -Olof Ejendal, men jag vill absolut inte peka ut honom som någon syndabock utan bara framkasta teorin.
Jag vet för lite om hans inflytande i klubben för att dra några slutsatser.
Men någon allvarligt fel är det.
• • •
Det här skriver jag några timmar senare än ovanstående, men knappt hade jag undrat över Per-Olof Ejendals roll i Leksand, förrän klubbens största sponsor sitter i tv4 och sågar sportchefen Mikael Lundström vid fotknölarna.
Verkar vara en trevlig klubb, Leksand.

Mikael Lundström och Christer Olsson tar över som tränare i Leksand.
Trodde jag.
Det blev Niklas Eriksson och Christer Olsson.
J 20-tränarna.
En intern lösning precis som jag misstänkte, även om Lundström valde att hålla sig utanför spelarbåset.
Beskedet om de nya tränarna kom sedan Leif Boork tvingats tacka nej, då han redan hade ett gällande kontrakt som expertkommentator i tv4.
Jag trodde inte mina öron då jag hörde att Leksand tagit kontakt med Leif Boork, men det visar väl den fantasilöshet som råder i föreningen.
Ingen vill ta ansvar och då är Leffe naturligtvis en perfekt lösning, eftersom han brukar ta över totalt  i de klubbar han tränar.
Jag vet att Leksand även var inne på att få över kanadensaren Wayne Fleming, men av någon anledning sprack även de planerna.
Nu är det Niklas Eriksson och Christer Olsson som står i båset resten av kvalserien, även om man aldrig ska säga aldrig när det gäller Leksand.
Jag känner båda och det är två kanonkillar.
Jag önskar dem alla lycka med jobbet och de har egentligen allt att vinna och ingenting att förlora.
Leksand är redan utdömt av alla, trots att de möter Västerås och Växjö x2 i de fyra närmaste omgångarna.
Det kan mycket väl bli fyra raka segrar och tolv poäng.
Då har Leksand häng och kvar att möta både Rögle och AIK på hemmaplan och ett förmodligen redan elitserieklart Södertälje i sista omgången.
Men klarar Leksand det talar vi Bragdguld.

Precis som jag skriver i tidningen idag, är det krismöte hos Leksand.
Det var på tiden.
Det slutar förmodligen med att tränarparet Tomas Kempe och Tomas Jonsson får gå.
Lite tufft kan tyckas, då Leksands haft ett stentufft öppningsprogram.
Men det är ganska typiskt Leksand.
Bristen på tålamod, både i lagbyggandet och vid minsta bakslag.
Det kan i och för sig vara bra med en ny röst i omklädningsrummet, men då måste det samtidigt vara en riktig auktoritet och ett av de största namnen i branschen.
Ingen ny nödlösning.
Det har aldrig funkat.
Den enda jag kan tänka mig gå in i Leksand i det här skedet är kanadensaren Wayne Fleming.
Kanadensaren har den rätta auktoriteten, han känner till den speciella kultur som råder i Leksand och han har räddat lag förr.
Mitt råd:
Ring Fleming.
Ta i n t e in någon ledig gammal svensk tränare.
Men vem som än tar över – och om någon tar över – så får han ett drömjobb.
Han får ta över ett lag som redan utdömt av alla efter tre raka förluster.
Inga krav, inga förväntningar.
Ett lag ingen tror på och där fansen redan slutat drömma om elitserien.
Men också ett lag vars fyra närmaste matcher är Växjö (h), Västerås (b), Västerås (h) och Växjö (b).
Inte ens med Kempe/Jonsson kvar i båset skulle det vara någon större knall om Leksand vann alla de fyra matcherna.
Då är man plötsligt på tolv poäng och med i matchen igen.
• • •
Samtidigt tycker jag spelarna har lika stor skuld som tränarna.
Inställningen var katastrofal mot AIK i går.
Ingen desperation alls och ingen som vågade riskera några tandläkarbesök dagen efter.
Bedrövligt.
Samtidigt är det för sent att byta ut spelarna.
Det är väl många som beklagar det just nu.

Jag är ingen konspirationsteoretiker, men jag har aldrig sett någon resa sig så snabbt från de döda som leksandsbacken Antti-Jussi Niemi.
Enligt bulletinerna från Leksand låg han med livshotande skador på sjukhuset i Ängelholm på tisdagsmorgonen.
Men samma kväll står han på egna ben utanför sjukhuset och blir fotograferad.
Och bortsett från en kraftig blåtira och en massa stygn runt höger öga, såg han faktiskt oförskämt pigg ut.
Dessutom var han fullt talför och hade till och hunnit analysera situationen själv då han sa:
”Jag är inte arg på Tjärnqvist. Det var en tuff och fysisk match och såna här saker händer. Att jag skadar mig så allvarligt är bara otur.”
Det var ett skönt inlägg i debatten.
Och Niemi själv tog ner det hela till en rimlig nivå.
Det gör han även i en intervju med TT idag.
Han verkar helt inställd på att fortsätta hockeykarriären och varför skulle han inte göra det?
Dessutom håller han med om att det mer handlade om otur än en tackling  ryggen.
Disciplinnämnden gjorde ju även Mathias Tjärnqvist till ett offer, då de stängde av honom i två matcher för vad jag anser är en ren olyckshändelse.
Jag är mer och mer övertygad om att Niemi slår i ramen mellan plexiglasen och får första smällen där och den andra när han medvetslös slår i isen.
Disciplinnnämnden borde i första hand sett till så det skickas ett gäng tekniker till Lindab Arena för att kolla både plexiglas och fästen i hallen.
Det här känns som en säkerhetsfråga, mer än en disciplinfråga.
• • •
Samtidigt förstår jag att det här väckt den våldsamma debatt det gjort.
Det var en väldigt otäck olycka och jag förstår om många hockeyföräldrar blir oroliga över bilderna.
Men – som sagt – Antti-Jussi Niemi sammanfattar det bäst av alla.
Och han om någon borde veta.
Det verkar som det kommer att stanna vid en hjärnskakning, ett blått högeröga och några stygn.
Som det oftast gör vid den här typen av smällar.