Djurgården hade behövt vinna mot Skellefteå för att ha en riktig chans att nå slutspel.
Nu blev det 2-2 och det räcker bara för att slippa kvala.
Slutspelsstriden känns helt avgjord nu.
Djurgården måste vinna sina två återstående två matcher mot Södertälje och Frölunda, båda borta, samtidigt som Brynäs måste förlora de två hemmamatcher laget har kvar – mot Timrå och Färjestad.
Det är knappast sannolikt.
HV 71 gick upp till en andraplats i går (efter 3-1 mot Brynäs) och Linköping var tillbaka bland topp fyra efter hemmasegern mot Södertälje med 7-5. Det räcker till en tredjeplats just nu.
Blir sluttabellen som den ser ut  idag, tror jag vi får se de är SM-kvartsfinalerna:
Färjestad-Brynäs
Färjestad har plus både på Brynäs och Timrå och jag tror de i så fall väljer Brynäs och slipper en massa långresor i kvartsfinalspelet. En lyx seriesegrarna kan unna sig. Jag tror också 0–6 i senaste mötet med Timrå skrämmer – trots fyra raka segrar innan dess.
HV 71-Timrå
Om HV blir tvåa för man välja bland de två sämst placerade lagen. Och eftersom jag är säker på att Färjestad väljer Brynäs, återstår Skellefteå eller Timrå för smålänningarna. Och de kommer garanterat inte att ta Skellefteå som slagit HV i fyra av de fem mötena i grundserien. Skellefteå har varit HV:s mardrömsmotståndare – av någon anledning.
Linköping-Skellefteå
Linköping är i samma läge som HV. Och i ett val mellan Luleå och Skellefteå väljer de bort Luleå. Luleå har vunnit två raka bortamatcher i Linköping och norrbottningarna har vunnit tre av fem möten i grundserien.
Frölunda-Luleå
De lag som blir över och den kvartsfinal som i så fall känns mest öppen.
• • •
Jag kanske ska förklara hur lagen väljer kvartsfinalmotståndare:
Lag ett får välja mellan lag 7 och 8.
Lag två väljer mellan de två sämst placerade lagen av de som blir över – alltså lag 6-7 eller lag 6-8.
Lag tre gör samma sak – väljer mellan de två lag från under halvan som är kvar.
Lag fyra får det lag som blir över. I princip kan det vara lag 8 i sluttabellen, men det är knappast troligt.
• • •
Än så länge är ovanstående bara spekulationer innan tabellen är spikad.
Det hoppas jag ni förstår.
Men det är kul att tänka framåt.
 • • •
Djurgården och Modo kommer att hamna i det ingenmansland som placeringarna 9-10 betyder.
Ur ekonomisk synpunkt de absolut sämsta placeringarna att hamna på.
Kvalserien ger miljoner i extraintäkter, men samtidigt vill inga lag ta risken att hamna där.
Det ska bli intressant att följa Djurgårdens ekonomi. Det finns ju signaler om att den är riktigt usel, men det får vi veta först framåt bokslutstider.
Missen i år gör att Djurgården missat slutspel tre av de fyra senaste säsongerna och samtidigt hamnat i ingenmansland.
Det är en ond cirkel som kostat miljoner.

Jag gillar egentligen inte att göra sådana här listor.
Det är så många spelare man lärt känna genom åren som inte kommer med och det är bara de fyra första som känns helt självskrivna.
Men jag gör ett försök.
Och innan ni kastar er på datorn för att utnämna mig till årets jubelåsna, som inte tagit med den eller den spelaren, så kom ihåg att det är en högst personlig ranking.
Du får gärna gör din egen.
Men här är min lista.
De tio största NHL-svenskarna genom tiderna:
 
                                                                                     
1. Nicklas Lidström, b, Detroit
Meriter: Fyra Stanley Cup-titlar 1997, 1998, 2002 och 2002, Sex James Norris Memorial Trophy som NHL:s bäste back 2001-2003 och 2006-2008, Conn Smythe Trophy 2002 som Stanley Cup-slutspelets mest värdefulla spelare, framröstad till NHL:s All Star Team elva gånger. Tvåa i omröstningen till Årets Rookie  NHL (Calder Trophy) 1992 bakom ryssen Pavel Bure. Medlem i trippelguld-klubben efter att ha vunnit Stanley Cup, OS-guld och VM-guld.
Kommentar: Det går inte att blunda för Nicklas Lidströms överlägsna meriter. I mina ögon är han den störste. Han visar även samma kvaliteter vid sidan av isen. Han sköter sin fysik minutiöst och det är en av de största anledningarna till att han sällan eller aldrig varit skadad under sin långa karriär. En av världens bästa backar genom tiderna.                                     
2. Peter Forsberg, f, Colorado-Philadelphia-Nashville
Meriter: Två Stanley Cup-titlar 1996 och 2001, Hart Memorial Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare 2003, Art Ross Trophy (NHL:s poängkung) 2003, Bud Light Plus/Minus Award 2003, Calder Trophy som Årets Rookie 1995, medel i trippelguld-klubben efter ha ha vunnit Stanley Cup, OS-guld och VM-guld.
Kommentar: Foppa har haft ett sorgligt kort NHL-karriär på grund av alla skador. Annars skulle förmodligen meritlistan varit ännu längre än den redan är. Men Foppa har några unika titlar som svensk. Han är den ende som vunnit Hart Memorial Trophy och den ende som vunnit NHL:s poängliga. Han har fortfarande högsta poängsnittet bland svenskar i NHL med 1,25 poäng/match. Och som underhållare har han varit överlägsen. Det räcker till en andraplats – men inte för att slå Lidas.
3. Börje Salming, b, Toronto-Detroit
Meriter: Hittills ende NHL-svensk som är invald i Hockey Hall of Fame. Spelade i NHL:s First All Star Team 1977.
Kommentar: Meritlistan är kort, men Börje kom tvåa och trea i massor av omröstningar under en tid då européer sågs med misstänksamhet i Nordamerika, där kanadensare och amerikaner såg sina jobb hotade. Salmings storhet var att han banade väg för alla européer med sin tuffa och uppoffrande spelstil. Han backade inte för någon och ingen skrämseltaktik bet på hårdingen från Kiruna. Trots alla smållar hade han en av de längsta karriärer någon NHL-svensk haft. Det finns bara ett ord för hur hockeyvärlden ser på honom idag – respekt!
4. Mats Sundin, f, Quebec-Toronto-Vancouver
Meriter: Mark Messier Leadership Award 2008, uttagen till NHL:s All Star Team nio gånger, förste svensk att nå 500 mål och 1000 poäng i NHL, förste europé att gå som nummer ett i NHL-draften (1989). Flest spelade NHL-matcher av samtliga svenskar (1.323 and counting).
Kommentar: Jag undrar var Sudden legat på den här listan om han inte blivit tradad (mot bland andra Wendel ”Captain Crunch” Clark) av Quebec till Toronto sommaren 1994. Då hade han följt med i flytten till Colorado och förmodligen fått lyfta både en och två Stanley Cup-bucklar. Nu hamnade Sudden i hopplösa Toronto och där var han aldrig i närheten. Men Suddens jämnhet är oslagbar. Och han är en av de största ledare svensk hockey fått fram. Den perfekta kaptenen. Jag unnar honom att vinna Stanley Cup i Vancouver. Även om det inte är särskilt troligt.
5. Kenta Nilsson, Atlanta-Calgary-Minnesota-Edmonton
Meriter: Stanley Cup-mästare med Edmonton 1987. Har fortfarande svenska poängrekordet under en säsong med 131 poäng (49+82) från 1980-81.
Kommentar: Medan de fyra första NHL-svenskarna är lätta att placera, blir det svårare på de här platserna. Men Kenta var en fantastiskt spelare och ena av tre svenskar med ett poängsnitt över en poäng under NHL-karriären (Kenta står på 1,24 poäng/match, precis bakom Foppas 1,25). Hans passande smeknamn var Mr Magic och hans spelsinne och teknik är det inte många som kan konkurrera med. Inställningen kunde väl varit bättre i vissa lägen, men Kenta är och var en artist. I ordets rätta bemärkelse.
6. Mats Näslund, f, Montreal-Boston
Meriter: Stanley Cup-mästare 1986, Lady Byng Memorial Trophy (Årets Gentleman i NHL) 1988.
Kommentar: När Mats Näslund kom till Montreal sas det att det var omöjligt för så småväxta spelare (170 cm) att hävda sig i NHL. Men Näslunds skridskoåkning och smartness kompenserade allt. Bästa säsongen var 1985-86 då han gjorde 110 poäng i grundserien (43+67). Ingen spelare i Montreal har varit över 100 poäng sedan dess. Han spädde på med 19 poäng i Stanley Cup-slutspelet och många trodde att ha skulle få Conn Smythe Trohpy som slutspelets mest värdefulla spelare, men det gick till målvakten Patrick Roy.
7. Daniel Alfredsson, f, Ottawa
Meriter: Calder Memorial Trophy (Årets Rookie) 1996
Kommentar: Det har blivit en Stanley Cup-final för Alfredsson, mot Anaheim 2007. Men trots att Affe gjorde 22 poäng (14+8) på bara 20 matcher i det slutspelet åkte Senators ut i fem matcher. Alfredsson blommade sent och spelade aldrig junor-VM för Sverige. Jag gillar den typen av kämpar som alltid gör rätt för sig på isen. Ottawas svenska kapten har också nästan alltid haft plussiffror – även i motgång. Kommer passera 1000 matcher innan karriären är över.
8. Håkan Loob, Calgary
Meriter: Stanley Cup-mästare 1989. Ende svensk som gjort 50 mål en och samma NHL-säsong – 1987/88.
Kommentar: Jag vet inte hur många år Loob kunnat stanna kvar i Calgary efter Stanley Cup-segern 1989. Men han valde att nobba miljonerna åka hem till tryggheten i Sverige. Det kan ju ifrågasättas om bara 450 spelade NHL-matcher ska räcka för en plats på den här listan. Men Loob hade så unika år att han måste med här.
9. Thomas Steen, f, Winnipeg Jets
Meriter: Ende svensk som fått tröjnumret (25) pensionerat i sin NHL-klubb.
Kommentar: Steens tröja nummer 25 hänger numera i taket hos Phoenix Coyotes (som köpte Winnipeg Jets organisation), som ett bevis över hans storhet. Thomas Steen blev lite borglömd här hemma, då han tillbringade hela sin NHL-karriär i WInnipeg Jets på den kandensiska prärien. Precis som Sudden var hans öde att han spelade i ett ständigt bottenlag. Trots det producerade han stadiga siffror hela tiden – 817 poäng (264+553) på 950 spelade matcher. En oerhört spelintelligent och underskattad center.
10. Ulf Samuelsson, b, Hartford-Pittsburgh-New York Rangers-Detroit-Philadelphia
Meriter: Stanley Cup-mästare med Pittsburgh 1991 och 1992. Flest utvisningsminuter av alla svenskar (2.453) i NHL-historien.
Kommentar: Jag måste bara ha med Tuffe Uffe som fortfarande betraktas som en av de hårdaste tacklingsspelarna i NHL-historien. Han var så osvensk det gick att bli. Pittsburgh värvade honom i sin satsning att vinna Stanley Cup 1991 och det gjorde de också till slut. Alla NHL-spelare ville ha Ulf Samuelsson i sitt lag – men alla hatade att möta honom. Fråga Cam Neely.
Bubblare: Henrik Zetterberg, f, Detroit och Nicklas Bäckström, f, Washington
Kommentar: Zäta står redan med ena benet på den här listan, men behöver ett par säsonger till. Bäckis kommer garanterat att slå sig in i framtiden.
Personliga favoriter som inte får plats: Per-Johan Axelsson, f, Tomas Sandström, f, Mattias Norström, b, Kjell Samuelsson, b, Calle Johansson, b, Pelle Lindbergh, mv, Markus Näslund, f, Fredrik Olausson, b, Patrik Sundström, f, Thomas Gradin, f, Stefan Persson, b, Ulf Dahlén, f – och några till.

Vilket snopet slut det blev på streckdramatiken i elitserien.
Allt är i stort sett avgjort med två och en halv omgång kvar att spela.
Jag hade som så många andra sett fram mot en slutspurt där allt avgjordes i sista omgången.
Men Modos krossade Luleå med 5–0 samtidigt som Rögle tappade två poäng hemma mot Färjestad (3-4 i sudden), trots att värmlänningarna lämnat ett litet handicap genom att ställa Reinhard Divis i mål.
Det tror jag avgjorde den kvaldramatik som fanns kvar.
Det blev lite spånnande i slutet av matchen mellan Rögle och Färjestad, då skåningarna hämtade in 0–3 till 3–3 – sista målet med bara en sekund kvar.
Men trots den heroiska insatsen får Rögle får spela i kvalserien i år igen.
Modo hänger kvar, men missar slutspel.
Det skiljer fyra poäng mellan Modo och Rögle med två matcher kvar att spela, men Modo förlorar aldrig hemma mot Södertälje i sista matchen.
Inte som de spelade mot Luleå
Och det mesta talar väl för att Djurgården slår formsvaga Skellefteå idag och seglar ifrån Rögle med totalt sex poäng.
Modos usla säsong blev faktiskt ännu mer oförklarlig för den som såg matchen mot Luleå.
Varför har de inte spelat så här bra tidigare?
Först på varje puck, full satsning i närkamperna, aggressiva i sargduellerna och full fart på skridskoåkningen.
Och Michal Zajkowski i målet fick all hjälp han behövde.
Han höll till och med nollan.
Dessutom gjorde elitseriens sämsta lag i numerärt överläge mål på sitt första power play i matchen.
Ett skolboksexempel på hur man ska utnyttja den extra spelare man har på banan, då backen Victor Hedman smög upp mitt i slottet och snärtade upp 1-0 i Mattias Modigs högra kryss.
Backen Pierre Hedin gjorde nästan en repris på Hedmans mål, då han senare i första perioden smög med i en kontring, blev helt frispelad och prickade samma kryss.
Pierre Hedin!
Denne talang som jag såg göra NHL-debut på plats  i Toronto för några år sedan och som varit osynlig större delen av den här säsongen.
Nu gjorde han plötsligt ett mål som sprutade av självförtroende.
Nej, ingenting var sig likt i Modo den här kvällen.
De spelade som jag räknade med att de skulle göra hela den här säsongen, då jag tippade dem tvåa i elitserien inför seriestarten.
Där låg de också några veckor i höstas.
Men det var då det.
Nu när Modo vaknat är skadan redan skedd.
Det finns fortfarande en teoretisk chans att Modo ska nå SM-slutspel, men då måste Brynäs eller Skellefteå förlora samtliga tre matcher de har kvar att spela, eller Timrå sina två.
Det skiljer visserligen bara fem poäng, men Ö-vikslaget har ytterligare en minuspoäng i sin usla målskillnad.
Och Modo själva måste slå Frölunda borta på torsdag och sedan spöa SSK hemma i sista omgången på lördag.
Allt måste falla på plats om det ska bli slutspel (och de måste om Djurgården också, om stockholmarna slår Skellefteå i morgon).
Det är väl ungefär lika stor chans som att pricka sju rätt på Lotto.
• • •
Luleå saknade både Linus Omark och nye österrikaren Dieter Kalt i matchen mot Modo.
Det kan förklara en del.
• • •
Den enda riktiga spänning som finns kvar är att Djurgården fortfarande kan utmana om en slutspelsplats.
Seger hemma mot Skellefteå idag och det skiljer bara tre poäng mellan lagen.
Lite spännande hoppas jag ändå att det blir till slut.
• • •
Apropå mitt senaste inlägg om att Modo borde skaffa en psykolog.
Det hade de tydligen redan gjort – i januari.
Men effekten kom sent….

Det är dags att rensa upp i leden i Modo.
Och hamnar laget i kvalserien är första steget att kicka tränaren Harri Rindell – och anställa en psykolog.
Aldrig förr har en tränare misslyckats så kapitalt med så många stjärnor, men det kan naturligtvis inte enbart vara Rindells fel.
Men den enda omvälvande förändring Modo kan göra om det värsta händer är att ta in en ny tränare och röst i omklädningsrummet.
Visserligen plockade man in Anders Melinder nyligen, men inte ens hockeygymnasiets gamle rektor har fått fart på sina gamla elever.
Årets Modo är en psykologisk gåta.
Även om det går att skylla mycket på målvakterna, så är inte allt deras fel.
Klubben har samtidigt elitseriens totalt bästa femma i kedjan med Mats Zuccarello Aasen, Niklas Sundström och Per-Åge Skröder framför backarna Mattias Timander och Victor Hedman.
De dominerar både i elitseriens plus/minus-statistik och i poängligan.
Men resten…
Jag vet inte vad som hänt backar som Pierre Hedin och Per Hållberg som var landslagsmässiga för några år sedan.
Nu är båda kandidater till fredspriset som de uppträtt framför egen kasse.
Faktum är att Modo ligger sist i nästan varenda tabell – utom serietabellen
Trots sin strålande förstafemma är laget sämst i power play i hela elitserien.
Modo är också sämst i box play och det totala målvaktsspelet är också tvärsist – bakom både Södertälje och Rögle.
Så det är ingen tillfällighet att ångermanlänningarna ligger där de ligger.

Peter Forsberg har inte varit på någon av Modos träningar sedan han klev av inför matchen mot HV 71 i torsdags.
I går dök han heller inte upp till matchvärmningen inför kvällens match mot Luleå.
Fotproblemen fortsätter och precis som jag skrivit tidigare tror jag att karriären är över.
Inte för att Foppa själv vill det, utan för att den där förbaskade foten vägrar att bli bra.
Det är inget roligt sätt att sluta en fantastisk karriär, men inte ens tio i topp-listan över världens främsta fotexperter har hittat någon lösning.
Då är det lätt att bli uppgiven.

Det ser mörkt ut för Foppa. Foto: Mats Wennerholm
Modo har ingen räddande ängel att kasta in i det här läget och jag är ganska övertygad om att Luleå vinner i kväll.
Luleå har fyra raka segrar och senast man var i Ö-vik vann norrbottningarna med 7–3.
Modo har tre raka förluster och senast man tog poäng var i 4-4-matchen hemma mot Djurgården, då Foppa klev fram i sista perioden och spelade fram till två Modo-mål.
Det skulle onekligen vara intressant med Modo i kvalserien.
Inte för att jag önskar dem någon olycka, men för att det skulle göra kvalserien ännu hetare än vad den redan kommer att bli.
Hamnar Modo där är det också det mest stjärnspäckade lag som någonsin spelat i en kvalserie – i alla fall som kommit uppifrån.

Samtidigt tror jag att Rögle kan vinna mot Färjestad i kväll.
Vinterns två tidigare möten i Ängelholm har slutat 4–1 och 1–3.
Färjestad har visserligen blivit ett snäpp bättre sedan dess, men hemmaplan betyder mer än man tror.
Rögle är ett klart bättre hemmalag än värmlänningarna är borta.
Rögle har tagit 46 poäng på 26 spelade hemmamatcher, medan Färjestad bara tagit 30 poäng på lika många matcher borta.
Det plus den extra motivation skåningarna måste ha gör dem till knappa favoriter i mina ögon.

Nu kommer fortsättningen på min serie ”Mesta Svensklagen i NHL”.
Del 4.
Jag har gått igenom samtliga NHL-lag genom tiderna och ställt samman hur många svenskar som spelat i de olika klubbarna.
Mina tidigare tre avsnitt har jag redan presenterat här och ni som är förstagångsläsare kan gå tillbaka och hitta de tidigare inläggen.
New York Rangers är i alla fall mesta svenskklubben i NHL genom tiderna – 32 svenskar har passerat där.
Nu är det dags för lag 11-20.
Här är listan.

ANAHEIM DUCKS
Placering: 11
Antal svenskar genom tiderna: 13
Störste svensk: Samuel Påhlsson
Målvakter: Inga
Backar: Niclas Hävelid, Fredrik Olausson
Forwards: Patrik Carnbäck, Johan Davidsson, Jonathan Hedström, Michael Holmqvist, Jörgen Jönsson, Patric Kjellberg, Tony Mårtensson, Björn Melin, Samuel Påhlsson, Jonas Rönnqvist, Tomas Sandström
Kommentar: Ducks är väl just nu mest känt för att några av våra största elitseriestjärnor varit där och vänt. Spelare som Tony Mårtensson, Johan Davidsson, Jonathan Hedström och  Jörgen Jönsson. Störst är Samuel Påhlsson som är ensam svensk i klubben just nu.

COLORADO AVALANCHE
Placering: 11
Antal svenskar genom tiderna: 13
Störste svensk: Peter Forsberg
Målvakter: Tommy Salo, Göran Högosta
Backar: Tommy Albelin, Peter Andersson, Anders Eldebrink, Roger Hägglund, Peter Loob, Tommy Sjödin, Daniel Tjärnqvist
Forwards: Niklas Andersson, Bosse Berglund, Peter Forsberg, Mats Sundin
Kommentar: Oväntat många svenskar, men de flesta hör till den tid då organisationen hette Quebec Nordiques. Bland andra Mats Sundin, som byttes bort till Toronto samma säsong som Peter Forsberg gjorde NHL-debut. Sudden har några klubbrekord som fortfarande gäller i Colorado. Bland annat gjorde han poäng i 30 matcher i rad då han spelade i Quebec 1992/93. Det är svårslaget. Annars är Colorado synonymt med Peter Forsberg.

EDMONTON OILERS
Placering: 11
Antal svenskar genom tiderna: 13
Störste svensk: Tommy Salo
Målvakter: Tommy Salo
Backar: Tomas Jonsson, Fredrik Olausson, Bert Robertsson, DIck Tärnström, Daniel Tjärnqvist.
Forwards: Fredrik Bremberg, Peter ”Kessler” Eriksson, Tommy Lehmann, Mats Lindgren, Willy Lindström, Kenta Nilsson, Robert Nilsson

BOSTON BRUINS
Placering: 14
Antal svenskar genom tiderna: 12
Störste svensk: Per-Johan Axelsson
Målvakter: Inga
Backar: Peter Popovic, Mats Thelin, Michael Thelvén, Mattias Timander
Forwards: Per-Johan Axelsson, Thomas Gradin, Tommy Lehmann, Peter Nordström, Michael Nylander, Mats Näslund, Samuel Påhlsson, Martin Samuelsson
Kommentar: Per-Johan ”Pebben” Axelsson är undantaget som bekräftar regeln i Boston. Som svenskklubb. Pebben har spelat i Boston hela sin karriär och är på väg att nå  legendstatus med snart 800 matcher spelade för klubben. Ger 110 procent varje kväll han spelar.

FLORIDA PANTHERS
Placering: 15
Antal svenskar genom tiderna: 11
Störste svensk: Kristian Huselius
Målvakter: Inga
Backar: Peter ”Mif” Andersson, Anders Eriksson, Per Gustafsson, Magnus Johansson, Andreas Lilja, Magnus Svensson
Forwards: Christian Berglund, Johan Garpenlöv, Kristian Huselius, Marcus Nilson, Mikael Samuelsson
Kommentar: Nästan omöjligt att hitta en ”störste svensk” i Florida. Ingen har blivit särskilt långlivad under solen på Floridas östkust. Mikael Samuelsson är ett exempel. Han spelade lika många matcher i Panthers som tröjnumret han har i Detroit – 37.

LOS ANGELES KINGS
Placering: 14
Antal svenskar genom tiderna: 11
Störste svensk: Mattias Norström
Målvakter: Erik Ersberg
Backar: Peter Helander, Andreas Lilja, Mattias Norström
Forwards: Anders Håkansson, Ulf Isaksson, Kyösti Karjalainen, Mikael Lindholm, Oscar Möller, Juha Widing, Tomas Sandström
Kommentar: En klubb som inte satsat speciellt mycket på svenskar genom åren. Mattias Norström är den som växt sig störst  och var öven lagkapten på slutet i klubben. Just nu spelar målvakten Erik Ersberg och junioren Oscar Möller här.

PHOENIX COYOTES
Placering: 14
Antal svenskar genom tiderna: 11
Störste svensk: Thomas Steen
Målvakter: Mikael Tellqvist
Backar: Fredrik Olausson, Lars-Erik Sjöberg
Forwards: Joakim Lindström, Willy Lindström, Bengt Lundholm, Mikael Renberg, Fredrik Sjöström, Anders Steen, Thomas Steen, Mathias Tjärnqvist,
Kommentar: Phoenix fick ett NHL-lag när de köpte Winnipeg Jets och de båda klubbarna är samma organisation. Därför är de flesta svenskar från gamla Jets-eran. Av samma anledning är Thomas Steen den ende svensk som har tröjan (nr 25)  i taket i Coyotes hemmaarena Jobing.com Arena – trots att han aldrig spelat där. Thomas Steen – pappa till Alexander – är faktiskt en av de största svenska NHL-spelarna genom tiderna. Men han fick aldrig den uppmärksamhet han förtjänade.

NEW JERSEY DEVILS
Placering: 14
Antal svenskar genom tiderna: 11
Störste svensk: Tommy Albelin
Målvakter: Hardy Åström
Backar: Josef Boumedienne, Johnny Oduya, Ricard Persson
Forwards: Anders ”Masken ” Carlsson, Peter Gustavsson, Christer Kellgren, Andreas Salomonsson, Patrik Sundström, Peter Sundström, Nicklas Bergfors
Kommentar: Här finns en del svenskar med från gamla NHL-organisationen Colorado Rockies, som blev Kansas City Scouts för att sedan bli dagens New Jersey Devils. Devils har aldrig varit någon svenskklubb. Backen Tommy Albelin har spelat längst och två Stanley Cup-segrar (1995 och 2003) gör honom till klubbens störste svensk genom tiderna. Här har jag också lagt till Christer Kellgren – nu ledare i Frölunda – som gjorde fem NHL-matcher i Colorado Rockies 1981-82. Rätt ska vara rätt.

MONTREAL CANADIENS
Placering: 19
Antal svenskar genom tiderna: 10
Störste svensk: Mats Näslund
Målvakter: Inga
Backar: Peter Popovic
Forwards: Patrik Carnbäck, Andreas Dackell, Kjell Dahlin, Jonas Höglund, Patric Kjellberg, Thomas Rundqvist, Niklas Sundström, Johan Witehall
Kommentar: Mats Näslund är ende svensk som nått stjärnstatus i den hockeytokiga franskkanadensiska storstaden. På åtta säsonger missade han bara 23 matcher och var med och vann klubbens näst senaste Stanley Cup 1986. Då var han också en av kandidaterna till Conn Smythe Trophy, som slutspelets mest värdefulla spelare. Här tillbringade också svenske Tre Kronor-legenden hela sin NHL-karriär – två matcher lång

TAMPA BAY LIGHTNING
Placering: 19
Antal svenskar genom tiderna: 10
Störste svensk: Mikael Andersson
Målvakter: Johan Holmqvist
Backar: Josef Boumedienne
Forwards: Mikael Andersson, Nils Ekman, Andreas Johansson, Andreas Karlsson, Fredrik Modin, Michael Nylander, Jimmie Ölvestad, Mikael Renberg
Kommentar: Tampa är också en klubb där nästan inga svenskar vuxit till stjärnor. Defensive forwarden Mikael Andersson har spelat här längst av alla svenskar och var mycket uppskattad i sin skräddarsydda roll. Micke är nog en av de mest underskattade NHL-svenskarna genom tiderna, Han gjorde 761 NHL-matcher och la ner samma grundliga jobb  samtliga. Det var därför coacherna älskade honom.

Malmö krossade Troja (6–1)  i den viktiga streckmatchen och är tillbaka över play off-strecket.
Men det var inte den här eftermiddagen som Malmös öde avgjordes.
Det avgörs på fredag kväll.
Då möts Troja-Sundsvall och jag räknar med att det är tre säkra poäng för hemmastarka Troja.
Samtidigt åker Malmö upp till Leksand.
Igen.
Samma Leksand de mött borta i sista matchen i både kvalserien 2007 och 2008.
Båda gångerna behövde Malmö bara vinna för att ta klivet till eltiserien mot redan avsågade leksingar.
Och båda gångerna blev det förlust.
Nu är det tredje gången gillt.
Nu har Leksand heller ingenting att spela för, suveräna seriesegrare som man är.
Malmö behöver minst två poäng – om Troja vinner.
Jag unnar dem det.
Inte för att jag har någonting emot Troja, men det borde vara dags för skåningarna att vinna i Leksand den här gången.
Det känns också som det kraftigt föryngrade Malmö har en moral som de inte haft de senaste tio åren.
Killar som spelar med hjärtat och inte med plånboken.
Dessutom har ”nya” Malmö fått fansen att folkvandra till Malmö Arena.
Nu kom det fantastiska 12.262 åskådare för att se Malmös match mot Troja.
De var kvar långt efter slutsignalen för att hylla spelarna, som aldrig gav smålänningarna en chans i den här matchen.
• • •
Jag tror matchen mot Leksand på fredag blir tuffaste matchen för Malmö på vägen mot en eventuell kvalserie.
Går Malmö till play off kommer motståndet att heta Almtuna, Mora eller Växjö.
Det tror jag de vinner.
• • •
Många har redan påpekat att jag trodde att Malmö skulle få stryk igen mot Leksand i sista matchen.
Att det kändes som Malmös öde på något sätt.
Bara att de möter Leksand borta i sista omgången i en avgörande match för tredje gången i rad känns ju som ödets ironi.
Men världen är föränderlig och det är även min blogg.
Efter att ha sett Malmös match mot Troja (på utmärkta S24) fick jag plötsligt en känsla av att de skulle vinna den här gången.
Att det var Malmös tur.
Det är ett lag med åtta raka segrar bakom sig och med en inställning jag inte sett tidigare.
• • •
Malmö vore naturligtvis bästa laget i en kvalserie ur publiksynpunkt också.
Fem hemmamatcher till den här säsongen inför 12.000-13.000 åskådare.
I så fall kan kvalserien faktiskt slå elitseriens publiksnitt i vinter – som är 6223 åskådare just nu.
Leksand har redan sålt 6000 kvalseriepaket och räknar med utsålt på att sina kvalseriematcher.
AIK hade över 8000 åskådare i sin senaste match mot Leksand och och lär dra lika mycket folk hemma i kvalserien.
Det är väl bara elitserielaget Södertälje som kommer dra ner snittet rejält – eller vaknar SSK-fansen till kvalserien?

Precis som jag misstänkte avgjordes striden kring slutspelsstrecket den här lördageftermiddagen.
Och efter 4–2 mot Djurgården är det bara att gratulera Brynäs till en fantastisk säsong.
I fjol blev det kvalserien för ett Brynäslag som var bättre på papperet.
I år blir det slutspel för ett lag som är bättre på isen.
Nye tränaren Niklas Czarnecki har skapat ett LAG av Brynäs och när vi gör bokslut 2008/09 är gästrikarna det lag som tagit största klivet framåt.
Djurgården är nu sex poäng – eller möjligen fem om Timrå förlora mot SSK – från slutspel med tre omgångar kvar att spela.
Det går inte att hämta in.
• • •
Och nu är plötsligt Linköping ett lag i kris.
Efter femte raka förlusten – 1-4 hemma mot Frölunda – är laget farligt nära att hamna utanför topp 4 i elitserien.
Säsongens suveräna ledarlag – Linköping har legat i topp i 36 omgånger – har sjunkit som en gråsten de senaste omgångarna.
Förklaringen?
Den enda påtagliga förklaring jag har är målvaktsfrågan – precis som hos krislaget Modo.
Just nu verkar det ha varit ett felbeslut att ta hit finske målvakten Mika Noronen.
Det verkar ha skapat en osäkerhet kring målvaktsfrågan och Daniel Henriksson ifrågasattes indirekt som förstemålvakt av sin egen lagledning.
Nu är han långt ifrån det spel han presterat tidigare under säsongen och Noronen har inte direkt storspelat de gånger han fått chansen.
Nu gick Luleå om Linköping som ramlade ner till en tredjeplats och Frölunda kröp i och med segern upp bara en poäng bakom.
Blir Linköping femma har de spelat bort sin hemmafördel i SM-slutspelet.
Då blir det ingen ny SM-final för östgötarna.
• • •
Färjestad avgjorde toppstriden efter 6–3 hemma mot Modo.
Nu vinner de serien.
Till slut visade det sig att gammal är äldst.
Smarta korrigeringar av truppen har gett balans och offensiv styrka.
Färjestad har gjort 20 mål på de tre senaste matcherna.
Underbart att offensiv lönar sig.
Och jag undrar om inte tränaren Perra Johnsson kan vara aktuell som förbundskapten när Bengt-Åke Gustafsson slutar efter VM 2010.
Perra är en Conny Evensson-typ.
Auktoritär på rätt sätt.
• • •
Rögle tog en poäng uppe i Skellefteå och ”liket” lever.
Skåningarna flåsar Modo i nacken och läget ljusnade ytterligare då Färjestad i stort sett säkrade sin serieseger i går.
Det kommer nog påverka motivationen en del när värmlänningarna ska möta Rögle i Ängelholm på måndag.
Oc på torsdag har hemmastarka Rögle krislaget Linköping hemma.
• • •
För övrigt hör jag folk här i Stockholm redan börja snacka om att få se ”Foppa” på Hovet i kvalserien mot AIK.
Foppa lär försöka igen, inte minst för att försöka rädda sitt älskade Modo och det mesta pekar mot att han spelar igen hemma mot Luleå på måndag.
Men kan ens Peter Forsberg rädda Modo?
Överlever Modo tror jag inte det beror på dem själva, utan att Rögle inte orkar ända in i kaklet.
Årets Modo är en av de största elitseriebesvikelserna genom tiderna.

Det här kan bli dagen då allt avgörs i Elitserien.
Brynäs-Djurgården kan avgöra slutspelsstriden – om Brynäs vinner.
Skellefteå är storfavoriter hemma mot Rögle och Timrå har jumbon Södertälje borta.
Går det enligt oddsen tror jag att Timrå och Skellefteå seglar i väg och får ett ointagligt avstånd till strecket.
Vinner Brynäs får de en lucka på sex poäng till Djurgården med bara tre matcher kvar att spela.
Det ska inte gå att hämta in.
Nu tror jag personligen att Djurgården vinner uppe i Gävle.
Brynäs har det svårt mot Djurgården hemma och har inte vunnit på lagens två tidigare möten i vinter (1-4 och 3-3).
Gästrikarna har bara vunnit en av de fem senaste hemmamatcherna mot stockholmarna.
• • •
Det lönar sig att vara bra i spel 4-4.
Det är vad som gäller i sudden death och de där extra fem minuternas förlängning har varit avgörande för en del lag i säsongens elitserie.
De största vinnarna är Timrå, som vunnit sju matcher på övertid och bara förlorat en enda.
Utan de sju extrapoängen hade Timrå sjunkit från en sjätte- till en åttondeplats i tabellen.
Det fick mig att räkna ut tabellen efter 60 spelade minuter den här säsongen.
Lite överkurs, kanske, men ändå intressant.
Färjestad leder tabellen trots att de inte vunnit en enda match i sudden death.
Det har inte heller Luleå gjort, vilket är märkligt då man tycker att poängkungen Linus Omark borde trivas ännu bättre med mer mer yta.
TABELLEN UTAN ÖVERTID                                  
1. (1)    Färjestad     51   27    7  17  143-111  88  (88)
2. (3)    Linköping     51  23  13  15  149-133  82  (84)
3. (4)     Luleå           51  24   9   18  142-119  81  (81)
4. (2)     HV               51  20  20  11  146-130  80  (84)
5. (5)     Frölunda      51  21  10  20  122-120  73  (79)
6. (7)    Skellefteå     51  20  10  21  134-125  70  (74)
7. (8)     Brynäs         51  19  12  20  114-127  69  (73)
8. (6)     Timrå           51  19  11  21  136-129  68  (75)
9. (9)     Djurgården  51  17  14  20  136-139  65  (70)
10. (11) Rögle           51  18  10  23  141-155  64  (65)
11. (10) Modo           51  19    7  25   136-162  64  (68)
12. (12) Södertälje    51  11  13  27  104-149   46  (50)
Inom parentes=lagens placering och poäng i den ordinarie tabellen
Flest övertidsegrar i vinter:
7  Timrå
6  Frölunda
5 Djurgården
4 Skellefteå
4 Brynäs
4 HV 71
4 Modo
4 Södertälje
1 Linköping
1 Rögle
0 Färjestad
0 Luleå
Kommentar: Intressant att notera att topplagen Färjestad, Luleå och Linköping är jumbo i den här statistiken.
Flest övertidsförluster i vinter:
7 HV 71
6 Luleå
5 Rögle
4 Linköping
4 Skellefteå
3 Färjestad
3 Södertälje
2 Frölunda
2 Brynäs
2 Djurgården
1 Timrå

Peter Forsberg hoppades så mycket på spel redan mot Färjestad, att Modos materialförvaltare tog med sig hans hockeytrunk på den korta bortaturnén i Ängelholm och Karlstad.
Men vad jag förstått blir det ingen ny comeback mot Färjestad i dag.
Foppa kom hem till Ö-vik med sista flyget i går och idag finns inga avgångar.
Han har sökt all hjälp han kan få de senaste dagarna och dörren var tydligen öppen till matchen mot Färjestad.
Men nu får Foppas trunk åka hem oöppnad på Modos charterflyg hem till Ö-vik i kväll.
• • •
Jag trodde Foppas karriär var över då han ställde in matchen mot HV i tisdags.
Och det kan den ju faktiskt fortfarande vara.
Men jag har aldrig haft den känslan tidigare.
Och man ska aldrig räkna ut Foppa.
Han har all rätt att försöka så många gånger han vill.
I motsats till alla som tycker att han ska sluta redan nu, så tycker jag tvärtom.
Foppa har all rätt i världen att försöka komma tillbaka hur många gånger som helst.
Bara han själv vet hur han känner sig och finns det minsta hopp kommer han att ta den chansen.
Han drivs av samma krafter som gjort honom till en av världens bästa hockeyspelare genom tiderna och samma krafter som vi alla beundrar hos idrottsmän och -kvinnor.
Förmågan att aldrig ge upp.
Förmågan att kämpa.
Att strunta i hopplösa odds.
Att stå upp även i motgång.
Och spelar han mot Luleå på måndag är jag den första att ge honom en stående ovation.
Men det betyder ändå inte att karriären är räddad på något sätt.
Jag tror fortfarande att han får svårt att komma tillbaka på den nivå han vill vara och kanske lägger ner comebackplanerna.
Det verkar stört omöjligt att få ordning på hans krånglande högerfot.
Han har ju fortfarande samma problem med foten som han alltid har haft.
Spelar han de tre sista matcherna med Modo är det bara för att rädda laget kvar och slippa kvalserien (även om jag hoppas på ett mirakel som gör att han kan fortsätta säsongen i Tre Kronor och spela VM).
Men just nu spelar det ingen roll om foten glappar i skridskon.
Modo tog ju fyra av sex poäng med Foppa i laget – 4-1 mot Skellefteå och 4-4 mot Djurgården.
Utan Foppa har det blivit två raka förluster och Modo står nu och balanserar på kanten till kvalserien.

Malmö vinner på straffar igen och bjuder på en ny fantastisk publikfest hemma mot Almtuna.
Nästan 12.000 åskådare och ett kokande Malmö Arena.
Jag är imponerad av nya Babyhawks – allsvenskans näst yngsta lag.
De bjuder på dramatik och ger aldrig upp.
Nu kvitterade Fredrik Eriksson till 2-2 med bara 27 sekunder kvar att spela, sedan Almtuna-backen Alexander Ribbenstrand misslyckats med en rensning framför eget mål och i stället skickade pucken rakt i gapet på Eriksson mitt i slottet.
Och blir det straffar, då vinner Malmö.
Det är uppe i åtta segrar i straffläggning den här säsongen – och bara en förlust.
Nu ska jag som objektiv betraktare inte sitta här och önska att Malmö tar sig till kvalserien, men det skulle betyda miljontals kronor i extraintäkter.
Efter de senaste publiksuccéerna hemma har Malmö till och med gått om Leksand i publiksnitt hemma.
Hade Malmö spelat i elitserien hade de förmodligen varit före suveräna publikligeledaren Frölunda i hemmasnitt.
Det visar vilken potential Malmö har som hockeystad.
Fansen förtjänar verkligen ett elitserielag och det är egentliga bara inkompetenta ledare som sjabblat bort den möjligheten.
Percy Nilsson är den största boven.
Han har aldrig förstått det här med hjärta, utan har alltid tänkt med plånboken.
Has vill ha stängda ligor och garanterad inkomst från sin nya jättearena.
Med andra ord:
Han har inte fattat ett dugg.
Jag hoppas han lärt sig lite av de senaste matcherna och förstått sportens verkliga innebörd.
• • •
Det är kul att Malmö fortfarande är med i matchen.
Men jag vet som alla andra att lilla småländska Troja bara är det första hindret på vägen att ta en play off-plats.
Om Malmö tar sig dit är motståndet Almtuna, Växjö och Mora och bara ett av de lagen tar sig till kvalserien.
Jag räknar med att Västerås tar den tredje direktplatsen till kvalserien efter 4–0 mot Huddinge i går.
Det är en lång väg kvar för Malmö.
Men de kan trösta sig med utsålda läktare.
• • •
Jag har sett rätt mycket allsvensk hockey och fan vet om inte hockeyn är mer underhållande än i elitserien.
Allsvenskan har definitivt krupit närmare elitseriens nedre skikt.
Det är en offensivare och öppnare hockey och det finns utrymme för alla unga talanger och juniorer som elitserielagen inte våga satsa på.
Det är lite junior-VM över det hela.
Man går hem från matcherna med ett leende på läpparna.
I elitserien är det ofta tvärtom.
Ett gäng taktiskt rutinerade 30-åringar som står och styr i mittzon.
Är det vad publiken vill se?
• • •
Jag tillhör väl dem som starkast propagerat för 14 lag i elitserien.
Nu är jag beredd att sträcka mig till 16.
Lägg till AIK, Leksand och Malmö till dagens elitserie och jag garanterar att publiksnittet kommer att ta ett glädjeskutt.
I torsdags såg jag AIK-Leksand på ett utsålt Hovet.
Över 8.000 åskådare.
I går tittade jag på S24:s sändning från Malmö-Almtuna.
Det var 11.702 åskådare på läktarna.
Fantastiskt stämning.
Leksand har redan sålt 6.000 kvalseriepaket i en arena som rymmer 7.650.
Det säger allt.
Och sportstaden Uppsala har snart en elitseriemässig hockeyarena.
Det rör på sig i hockey-Sverige.
• • •
Leksand verkar inte ha något flyt med sina kanadensiska värvningar.
Nu är det backen Ric Jackman som får gå efter diverse incidenter.
Det är känt att Jackman hade klara alkoholproblem tidigare i karriären – han har själv uttalat sig om det i flera intervjuer i kanadensiska tidningar.
De problemen har tydligen kommit tillbaka i Leksand och till slut blev det för mycket.
Jag vet Leksand gjort vad de kunnat, men ingenting har hjälpt.
Tyvärr.