Det hände en del den här eftermiddagen.
Modos upphämtning mot Djurgården där 0-3 blev 4-4.
Och så Rögles hemmaförlust mot Brynäs.
Där avgjordes bottenstriden
Det kändes som det var Rögles sista chans att hålla sig kvar i elitserien utan att kvala.
Det blev stryk med 1-4 och Rögle har fem poäng upp till närmaste lag med sex omgångar kvar att spela.
Nu kan bara ett under rädda skåningarna från kvalserien.
Speciellt med det här programmet kvar:
Luleå (b), Modo (h), Skellefteå (b), Färjestad (h), Linköping (h), HV 71 (b)
Borta tar inte Rögle några poäng mot lag som Luleå, Skellefteå eller HV 71.
Bara Södertälje är sämre än Rögle på bortaplan.
Och hemma kunde programmet knappast vara tuffare:
Modo, Färjestad och Linköping.
Det finns inga räddningsplankor kvar.
Brynäs verkar ha hittat en ruggig form efter landslagsuppehållet och Djurgården är ett av elitseriens starkaste lag sedan årsskiftet.
Nu blev de lurade på tre poäng av en viss Peter Forsberg.
Foppa som var nästan osynlig i de två första perioderna,  då knappt en passning gick rätt.
Men i slutperioden kom han igång spelade fram till två av Modos mål, då ångermanlänningarna hämtade in 0–3 till 4-4 till slut.
Och i förlängningen var han nära att avgöra.
Det gör att Foppa är uppe på tre poäng på två matcher och med 1,5 poäng/match i snitt är han redan bäst i elitserien.
Och då har han inte ens varit bra.
Nu hade han en läcker backhand-flip till Pierre Hedins 2-3 och spelade sedan fram Mattias Timander till 3-4.
Man undrar hur det kommer att se ut då Foppa komma in i det riktiga matchtempot och tajmingen är tillbaka.
Men jag säger som jag sagt så många gånger tidigare:
Det är obergripligt att inte Modo investerade i en etablerad målvakt innan transferfönstret stängde.
Nu står Modo och faller med Michal Zajkowski.
Han var en stor talang som junior, men fyra säsonger som båsöppnare i Modo har inte gjort honom redo för det ansvar han plötsligt fått på sig.
Ändå är Zajkowski Modos viktigaste spelare i slutspurten.
Viktigare än både Peter Forsberg, Niklas Sundström, Mattias Timander och Victor Hedman.
Nu släppte han in ett par enkla mål mot Djurgården, speciellt David Printz ledningsmål från blå linjen.
Men Djurgården kontrollerade matchen i två perioder.
Sedan klev Foppa fram.
• • •
Nu slutade det med att både Modo och Djurgården tappade två poäng i streckstriden.
Samtidigt som lagen närmast före – Brynäs, Skellefteå och Timrå – alla vann.
Skellefteå slog HV 71 med 3–2  borta och tvättade bort krisstämpeln.
Jag är imponerad.
Timrå spöade Linköping.
Där är jag inte lika överraskad, eftersom Timrå är ett av elitseriens formstarkaste lag.
Både Modo och Djurgården får slita om det ska bli slutspel.
Modo kan mycket väl missa slutspel – även med Foppa i laget.

Efter 6–2 mot AIK tror jag att Mif Redhawks kan sikta in sig på kvalserien igen.
Vilken förvandling efter ”blöjbytet” och namnbytet till Babyhawks.
Malmö håller både tätt och producerar framåt.
Det finns många sätt att skapa kultstatus.
Mif Redhawks lät sina bäst betalda stjärnor gå och blev ett vinnarlag igen.
Och massorna vallfärdar till Malmö Arena.
Jag är lika imponerad av publiksiffran 12.262 som de stora segersiffrorna mot AIK i kväll.
Malmö har nu de tre högsta publiksiffrorna för seriespel i Sverige säsongen 2008/09.
13.247 åskådare i invigningsmatchen mot Leksand, 12.150 mot Växjö och 12.262 i går.
Det är väl mest beroende på att ingen arena mer än Globen tar in mer publik än Malmö Arena, så det är omöjligt att slå så länge Djurgården och AIK inte spelar i Globen (som tar in 13.850).
Men det är inte de nya juniorerna som klivit fram och avgjort matcherna för Mif, även om laget kallas Babyhawks numera.
De nya, unga spelarna har naturligtvis bidragit med energi och Malmö-hjärta, men det är de etablerade spelarna som avgör matcherna.
Det var på tiden.
Det handlar om ren psykologi.
På något annat sätt kan jag inte förklara att Calle Söderberg, Jesper Damgaard, Robin Alvarez, kanadensaren Don MacLean och resten av alla värvade stjärnor som är kvar plötsligt levererar.
Ny fyller Mif Malmö Arena med så mycket folk, att spelarna förmodligen kommer att få ut sina löner.
Trots allt.
Jag har inte varit direkt imponerad av Malmös tidigare segrar sedan de ömsade skinn.
De har kommit mot på papperet sämre lag och på hemmaplan.
Malmö har trots allt kvar tre av fyra femmor från tiden före konkurshotet.
Så mycket sämre är det inte.
Men inställningen är en helt annan numera och efter den imponerande segern mot AIK måste jag se dem som en outsider inför play off till kvalserien.
Lagen de ska slåss emot – Almtuna, Västerås och Växjö – ser inte omöjliga ut.
Västerås är största hotet i mina ögon och kommer förmodligen att få fördel av två hemmamatcher i en eventuell play-off final mot Malmö.
• • •
Nu verkar det klart att Mora tar den tredje direktplatsen till kvalserien bakom Leksand och AIK.
Ja, klart är det ju inte, men 4–1 borta mot Växjö imponerar och Mora har förstärkt laget inför slutspurten och målvakten Juha Pitkämäki är en kanonvärvning.
Han släppte bara in ett mål i går på 32 skott.
En match som för övrigt slutade i ett jätteslagsmål och fem matchstraff efter slutsignalen.
Men jag tror Mora tar den tredje kvalserieplatsen.
• • •
AIK, Leksand, Malmö, Mora, Rögle och Södertälje.
I bokstavsordning.
Så tror jag kvalserien kommer att se ut till slut.
Många härliga derbyn och jag kan garantera att det blir totalt fullsatt i Malmö Arena om Mif möter Rögle hemma.
Då kommer jag vara där för att kolla hållfastheten i Percys arenatak.

Jag håller med om att ”Babyhawks” är ett fyndigt smeknamn på det kraftigt föryngrade Mif Redhawks.
I kväll spelar de mot ett annat ungt lag – AIK – i en match som kan bli utsåld i Malmö Arena.
Det är kul för både Percy Nilsson och Mif och visar samtidigt att hjärta slår pengar.
Men vad jag vill ha sagt är att klubbens föryngring har överdrivits kraftigt.
På vissa håll låter det som Mif åker omkring med rena juniorlaget numera.
Så är det naturligtvis inte.
Avhoppen stannade vid sex  när Mif inte kunde garantera löneutbetalningarna.
De var Jonas Höglund som gick till Södertälje, Mathias Johansson som gick till Leksand, Marcus Paulsson (Färjestad), Henrik Karlsson (Södertälje), Johan Björk (HV 71) och Robin Weihager (Sparta, Norge).
En femma och en målvakt.
Men Mif har ju tre femmor kvar och har fått fylla på med juniorer i fjärdelinan – värre än så är det inte.
Och sanningen är att Mif inte ens har det yngsta laget i Allsvenskan, trots alla juniorer som fått hoppa in.
Här är hela listan – från yngsta till äldsta laget i Allsvenskan:
22,36  Huddinge
22,85 Malmö
23,13 Almtuna
23,21 Sundsvall
23,30 Oskarshamn
24,00 Borås
24,08 Mariestad
24,28 Växjö
24,42 Mora
24,63 AIK
24,68 Nybro
24,83 Björklöven
25,00 Bofors
25,40 Troja
25,46 Västerås
27,33 Leksand
Titta på Almtuna till exempel.
Klart före Mif i tabellen med en spelartrupp som bara är marginellt äldre än Malmös nuvarande spelartrupp.
Jag har för övrigt lånat alla siffror från utmärkta databanken www.eliteprospects.com som ständigt är uppdaterad.
• • •
Det finns en tydlig trend.
Ju större plånbok, ju högre medelålder.
De allsvenska klubbarna använder generellt fler juniorer av ekonomiska skäl och via avtal med eltiserieklubbarna som skickar ner sina yngre förmågor.
Det är därför bara tre allsvenska lag har en medelålder som är högre än 25 år och ett fjärde (Bofors) prickar den medelåldern.
Så Malmö är på inget sätt unikt med sin låga medelålder.
Och att Leksand toppar ålderspyramiden är heller ingen överraskning. De är enda allsvenska klubben med elitseriebudget numera.
I elitserien är det bara ett lag som har en medelålder under 25 år och det är Brynäs som klarar sig precis med 24,92.
Äldst:
När Foppa gjorde comeback i truppen, såg han också till att Modo tog täten med en medelålder på 27,44 år.
Den enda tabell Modo toppar just nu.

När Peter Forsberg lyfte in 1–0 för Modo mot Skellefteå tror jag alla förstod att det är en världsartist som är tillbaka.
Det blev succé direkt för Foppa.
Inte så att han dominerade varenda byte, inte så att han flög fram över isen.
Men han visade sitt geni när han fick pucken bakom mål, tog några snabba skär och bröt in framför Andreas Hadelöv.
Han lämnade Skellefteå-backen Erik Andersson hjälplös bakom sig, samtidigt som han tryckte upp pucken i Andreas Hadelövs vänstra kryss.
Det är inget mål man bjuds på varje elitseriekväll.
Det var världsklass.
Jag är inte förvånad.
Jag har hela tiden vetat att bara Foppa blir frisk så är han den världsspelare han alltid har varit.
Då spelade han ändå på kanske 75 procent av vad han kommer att göra senare då han fått matchtempo i kroppen.
Och visst slog han en och annan felpass också, men allt kan inte gå hem.
Men det spelade ingen roll i går.
Publiken exploderade när han gjorde 1–0 och han hade några passningar med den där kirurgiska precisionen som bara han behärskar.
Foppas största tillgångar sitter i huvudet och i handlederna.
Det sägs att det inte går att stå still och spela hockey, men fan vet om inte Foppa kan göra det också.
Bengt-Åke Gustafsson hade samma förmåga att alltid vara på rätt plats med minimalt rörelseschema, genom att läsa spelet ett par tiondelar i förväg hela tiden.
Det är en talang som ingen tränare kan lära ut.
Den är unik – och tur är väl det.
• • •
Bengt-Åke Gustafsson är bara att gratulera.
Om nu inga komplikationer uppstår med Foppas fot, så har han inte bara en given VM-spelare.
Han har också en profil som kommer att fungera som en magnet på och göra att tveksamma NHL-svenskar svänger från ett nej till ett ja.
Det kan bli ett riktigt roligt VM i Bern i Schweiz framåt senvåren.
• • •
Rögle blev plötsligt ensamt kvar i bottenstriden efter förlusten mot Frölunda.
Alla lag på platserna 8-10 vann sina matcher och bevisade än en gång att motivation slår klass.
Eller desperation kanske är ett bättre ord i det här fallet.
Mest imponerande var Brynäs.
Jag hade knappt hunnit spekulera i Brynäs till kvalserien efter förlusten mot Frölunda senast, förrän de krossade Linköping hemma med 6–1.
Linköping som är seriens bästa bortalag och spelar för seriesegern.
Det var ett riktigt styrkebesked från gästrikarna som nu har fem poäng ner till kvalsstrecket.
Men på lördag spelar Brynäs mot Rögle borta.
Seger där och jag tror att kvaldramatiken är avgjord.
Då kvalar Rögle.
Men vinner de hemmastarka skåningarna har Brynäs plötsligt bara två poäng ner till kvalserien igen och dramat fortsätter.
Till och med Södertälje lyckades vinna en match, även om de spelar mindre roll för placeringen i tabellen.
Men att slå Färjestad hemma är ändå en indikation på vad SSK kan i sina bästa stunder.
Det är de kvaliteterna de måste plocka fram i kvalserien.
• • •
HV 71 har varit min guldfavorit sedan första grundtipser inför den här säsongen.
Och efter en trög start har laget bara växt.
Nu gjorde Kim Staal mål i sin comeback mot Timrå i går, viktiga 3–3
Den danske landslagsmannen har varit skadad hela säsongen och är ju i princip ett bortglömt nyförvärv.
Han kommer betyda mycket när det drar ihop sig till slutspel.

Det blir comeback för Peter Forsberg mot Skellefteå i kväll.
Han gav klartecken efter dagens värvning och jag förstår att det är Foppa-hysteri i Ö-vik.
Swedbank har varit utsåld sedan länge.
Det är inte varje dag en världsartist kommer tillbaka.
Jag kan avslöja att det som gjort comebacken möjlig är en sista finjustering och en ny sula i skridskon.
Annars är foten helt bra, även om den inte ser ut som andra fötter.
Det finns ingen fot i världen som analyserats noggrannare och som det skurits mer i av världens främsta experter på området.
Men det var en svensk – Bertil Romanus – som till slut löste gåtan och nu tycks ha räddat Foppas karriär.
Dessutom känner sig Foppa hundra procent.
Det är det verkligt sköna beskedet.
Hade han inte gjort det hade han inte spelat i kväll.
Nu blir det en mjukstart i en kedja med Oscar Steen och Patrick Yetman som det ser ut just nu. Men räkna med att Foppa kommer att användas i en power play-uppställning med Niklas Sundström och Per Åge-Skröder, framför backarna Mattias Timander och Victor Hedman.
Foppa är välkomnad av de flesta, men också förföljd av tvivlare.
Jag tycker det har varit en märklig Foppa-debatt den senaste tiden.
För många negativa typer som tar för givet att Foppa aldrig blir den han en gång varit.
För många som tror med att Foppa ska stappla in på isen som en föredetting som går sönder så fort någon petar på honom.
Bered er på en överraskning.

Över 100 mediarepresentanter är på plats i Ö-vik i kväll, sex NHL-klubbar och det är Foppa-feber i en hel hockeyvärld. Foto: Mats Wennerholm

Jag är helt övertygad om att han kommer att vara en världsspelare i samma stund han är ikapp med matchtempot och foten håller.
Han är vältränad, kroppen är hopläkt och enda problemet är fortfarande frågtecknet om hur foten ska hålla i matchtempo.
Som det varit de senaste tre säsongerna.
Får han bara ordning på den är jag helt säker på att han kan nå samma nivå som han spelat på tidigare.
Världsklass, alltså.
Fyrsiskt har han naturligtvis tappat en aning från det han var 25, 26, 27, 28 år.
Men det är bara att gå tillbaka och titta på hans siffror för att fatta att Foppa är en spelare som alltid producerar.
I fjol fladdrade foten fortfarande i skridskon när han gjorde comeback i Colorado.
Men han gjorde ändå fjorton poäng på de nio matcher han hann spela i grundserien – 1,56 poäng i snitt per match.
Halvskadad.
Idag leder Pittsburghs Evgenij Malkin NHL:s poängliga med 1,45 poäng i snitt. Sidney Crosby är tvåa med 1,33.
Det säger väl det mesta om nivån.
Foppas storhet sitter i skallen och det har den alltid gjort.
En unik spelförståelse och en förmåga att hitta passningsvägar ingen trodde fanns.
En spelare som kan få ett helt försvar att stanna upp i orolig väntan på nästa drag.
Det största spelgeni svensk hockey någonsin haft.
Och han är fortfarande bara 35 år.
Slut – knappast.
Få har ju reagerat över att Henrik Zetterberg nyss skrivit ett tolvårskontrakt som gäller tills han är 40.
Foppa har fem år dit.
Nä, jag tror det blir garanterad succé i elitseriecomebacken om foten håller och han håller sig skadefri.
Jag tvivlar inte en sekund.
Slutspel med Modo, VM för Sverige i Schweiz och så ett tvåårskontrakt med Philadelphia.
Jag säger Philadelphia eftersom jag tror han har större chans att vinna Stanley Cup där än med Colorado, som är på nedgång och måste bygga upp en ny grundstomme innan de kan hävda sig igen.
Dessutom tror jag han är sugen på att komma tillbaka till Flyers och visa publiken vad han kan då han är som bäst.

Modo gick upp på slutspelsplats utan att spela i kväll.
Och mörkret sänker sig ännu mer över Brynäs.
Efter 1-4 borta mot Frölunda är Brynäs under slutspelsstrecket för första gången den här säsongen.
Modo går om på bättre målskillnad
Höstens succélag toppade elitserien i hela nio omgångar i början av serien.
Nu är man elitseriens formsvagaste lag och alla pilar pekar mot kvalserien.
Det var sjätte raka förlusten för Brynäs och totala målskillnaden på de sex matcherna är 6–21.
Det säger allt.
Brynäs har gjort ett mål i genomsnitt per match och får de inte fart på målskyttet i slutspurten så är gästrikarna dödsdömda i slutspurten.
Det blir en stenhård långhelg för Brynäs som jag tror kommer avgöra allt.
Först hemmamatch mot serieledande Linköping på torsdag, där Brynäs inte kan luta sig mot sin fina hemmastatisk.
Linköping är elitseriens bästa bortalag vilket väger upp den fördelen.
Östgötarna jagar dessutom en serieseger som är värd 3,5 miljoner kronor, med bonusen på en miljon från Hockeyligan och spel i Champions League som garanterar 2,5 miljoner. Dessutom ger serieseger hemmafördel hela vägen i slutspelet.
Sedan ska Brynäs ut på långresa igen.
Till Ängelholm och den verkliga ödesmatchen borta mot Rögle på lördag.
Den matchen kan bli helt avgörande för vilket lag som hamnar i kvalserien.
Och där är hemmastarka Rögle storfavoriter.
Rögle har dessutom värvat vasse tjeckiske skyttekungen Pavel Rosa till slutspurten, medan Brynäs valde att avstå.
Jag tror det avgör slutstriden.
Sorry, Brynäs.
• • •
Brynäs i kvalserien skulle var i klass med om Djurgården hamnar där – och då pratar jag publik och intresse.
Brynäs, AIK och Leksand är alla historiska toppklubbar i svensk hockey.
Utsålda hus, fantastisk stämning och halva hockey-Sverige kommer att bita på naglarna.

Dags för del tre i min serie mesta svenskklubbarna genom tiderna i NHL.
Det är platserna 6-10 den här gången.
Det som förvånar mig är att vissa NHL-lag haft fler svenskar än jag skulle ha gissat utan facit.
Pittsburgh till exempel.
Eller Washington.
Med det är slående hur många det är som bara stannar en, två säsonger i samma klubb.
Och knappt det.
Att Mikael Samuelsson spelat i Pittsburgh hade jag helt glömt bort, men det var förmodligen för att han bara spelade 22 matcher i klubben. Han kom från Rangers andra halvan av säsongen 2002-03 och försvann sedan vidare till FLorida Panthers samma sommar.
Ni kan grunna själva när ni går igenom mesta svensklagen i NHL – plats 6–10.

PITTSBURGH PENGUINS
Placering: 6
Antal svenskar genom tiderna: 17
Störste svensk: Ulf Samuelsson
Målvakter: Johan Hedberg
Backar: Stefan Bergkvist, Hans Jonsson, Fredrik Olausson, Peter Popovic, Kjell Samuelsson, Ulf Samuelsson, Dick Tärnström
Forwards: Nils Ekman, Anders Håkansson, Andreas Johansson, Mathias Johansson, Willy Lindström, Markus Näslund, Niklas Nordgren, Mikael Samuelsson, Tomas Sandström
Kommentar: Inga svenskar har blivit direkt långlivade i Penguins. Ulf Samulesson är utan tvekan det största svenska namnet. Det var här har byggde upp sin ryktbarhet under fem säsonger och det var här han vann Stanley Cup både 1991 och 1992. Även namnen Kjell Samuelsson var med och vann två Stanley Cup i klubben.

PHILADELPHIA FLYERS
Placering: 6
Antal svenskar genom tiderna: 17
Störste svensk: Pelle Lindbergh
Målvakter: Pelle Lindbergh, Tommy Söderström
Backar: Thomas Eriksson, Kim Johnsson, Lars Jonsson, David Printz, Marcus Ragnarsson, Kjell Samuelsson, Ulf Samuelsson, Mattias Timander
Forwards: Mikael Andersson, Bosse Berglund, Per-Erik Eklund, Peter Forsberg, Patrik Juhlin, Mikael Renberg, Magnus Roupé

Foppa är ende svensk som varit kapten i Flyers. Foto: Mats Wennerholm
Kommentar: Även om Pelle Lindbergh vara hann göra knappa fem säsonger i FLyers innan han tragiskt gick bort 1985, är han den klart störste svensken i Phillas historia. Aldrig bortglömd och det var här hann vann Vezina Trophy som NHL:s bäste målvakt 1985. Mikael Renberg var också stor under sin tid i kedjan ”Legion of Doom”, då han spelade med Eric Lindros och John LeClair 1995-97.

CALGARY FLAMES
Placering: 6
Antal svenskar genom tiderna: 17
Störste svensk: Håkan Loob
Målvakter: Inga
Backar: Tommy Alberlin, Anders Eriksson, Roger Johansson
Forwards: Niklas Andersson, Jonas Bergqvist, Thomas Forslund, Kristian Huselius, Jonas Höglund, Andreas Johansson, Mathias Johansson, Dan Labraaten, Håkan Loob, Marcus Nilson, Kenta Nilsson, Michael Nylander, Niklas Sundblad
Kommentar: Håkan Loob är fortfarande Mr Calgary efter sina sex framgångsrika säsonger i klubben som slutade med Stanley Cup-segern 1989. Dessutom är han fortarande ende svensk som gjort 50 mål i NHL på en säsong (1987-88). Han kunde ha stannat fem år till, men valde att åka hem till Färjestad som färsk Stanley Cup-mästare och nyss fyllda 29 år.

TORONTO MAPLE LEAFS
Placering: 8
Antal svenskar genom tiderna: 16
Störste svensk: Mats Sundin/Börje Salming
Målvakter: Mikael Tellqvist
Backar: Anders Eriksson, Per Gustafsson, Pierre Hedin, Calle Johansson, Kenny Jönsson, Staffan Kronwall, Börje Salming, Anton Strålman, Jonas Frögren
Forwards: Inge Hammarström, Jonas Höglund, Fredrik Modin, Mikael Renberg, Mats Sundin, Alexander Steen
Kommentar: Enda klubb där jag inte kan plocka ut en ensam ”störste svensk”. Sudden och Salming får dela på utmärkelsen. Två av de längsta svenska NHL-karriärerna i en och samma klubb. Men för övriga svenskar har Maple Leafs varit en mellanstation.

WASHINGTON CAPITALS
Placering: 10
Antal svenskar genom tiderna: 14
Störste svensk: Calle Johansson
Målvakter: Inga
Backar: Peter ”Lövet” Andersson, Josef Boumedienne, Calle Johansson, Leif Svensson
Forwards: Nicklas Bäckström, Ulf Dahlén, Rolf Edberg, Bengt-Åke Gustafsson, Jonas Johansson, Michael Nylander, Jörgen Pettersson, Andreas Salomonsson, Roland Stoltz, Peter Sundström
Kommentar: Calle Johansson gjorde 14 säsonger i Capitals och även Bengt-Åke Gustafssson hade hela sin NHL-karriär här. Själv har jag aldrig tyckt att Washington känts som någon svenskklubb, men fjorton svenskar har spelat här. Fler än jag trodde. Och Roland Stoltz är forwarden från Skellefteå och inte backlegenden från Djurgården (som aldrig var aktuell för NHL-spel på sin tid).
Nästa avsnitt:
Svensklagen: 11-20

Luleås Linus Omark var den största överraskningen för mig i LG Hockey Games.
Sist in, men först ändå.
Det har ju nästan snackats mer om en annan Linus i vinter – SSK:s Linus Klasen.
Men Klasen är inte i närheten av Omark i mina ögon.
Omark kommer att ta Luleå till slutspel.
Klasen kommer att följa SSK till kvalserien.
Det är skillnad det.

Jag hoppas verkligen att Bengt-Åke tar ut Omark till VM i Bern senare i vår.
Jag vill bli underhållen även när det är VM och om jag ska räkna upp tre saker jag minns från avslutningsmatchen mot Finland i LG Hockey Games, så stavas de Omark, Omark, Omark.
Först när han dribblade bort ett par finländare och skapade ett friläge i andra perioden, sedan när han försökte valla in pucken via målvakten från en position bakom mål och till sist då han drog bort en finländare och la 3–0 i tom kasse.
Inte det minsta rädd för att göra det oväntade.
Jag har skrivit tidigare att Omark påminner om Foppa när han var som bäst.
Han bjuder alltid på något extra som gör att man går hem från en match och har fått se något man sällan eller aldrig sett tidigare.
Nu kom Linus Omark in i LG-truppen först när det var klart att Peter Forsberg inte skulle spela.
Det kändes på något sätt som ha ersatte rätt spelare i det läget.
När Linköpings Mikael Håkansson sedan tackade nej, kallades radarkompisen Johan Harju in.
Då trodde jag att de skulle få se dem spela tillsammans även i landslaget, men Omark fick ta Mikael Håkanssons plats bredvid Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl.
Jag vet inte hur Bengan tänkte där riktigt – Omark och Håkansson är väl så olika som spelartyper det går att bli.
Men det blev succé ändå.
Omark snodde showen från ryssproffsen, även om han fick stå och stångas framför mål i power play.
Det var Omark man pratade mest om efteråt och det är samme Omark som poppar upp i min skalle då jag tänker på de där tre segermatcherna i Globen.
Han är precis den spelare som den alltmer likriktade och coachstyrda hockeyn behöver.
Men tyvärr för både Luleå och elitserien, så lär han inte spela i Sverige nästa säsong.
Han platsar redan i Edmonton Oilers.
Tro mig.

Det var många som uppskattade mitt inlägg om den svåra konsten att sova på flygplan.
Speciellt bilderna väckte en hel del uppmärksamhet.
Jag har en fallenhet för att fotografera folk när de sover, vilket är väldigt praktiskt för en fotoamatör.
Personen sitter garanterat still och det är svårt att få rörelseoskärpa i bilden (även om det går, det också).
Sovande människor fascinerar mig, speciellt de som har förmågan att sova på de mest märkliga platser och i de mest märkliga kroppsställningar.
Jag kan bara sova i en säng – eller möjligen somna in i tv-soffan.
Där går gränsen.
Men titta på de här killarna.
Jag har försökt samla hela tupplurs-eliten.
Sovarnas eget Dream Team.
Håll till godo.

Johan Wissman slumrade till och med till i isbaljan i japanska Fukuoka i somras. Här kan man tala om att slå alla rekord. Foto: Mats Wennerholm

Lasse Anrell kan sova när han åker buss också. Det är till och med svårare än att sova på flygplan. – Äh, bussenkelt, säger Lasse. Foto: Mats Wennerholm

Friidrottens förre förbundskapten Thomas Engdahl på bussen under förlägret i japanska Fukuoka i somras. Så blev OS en gäspning också…Foto: Mats Wennerholm

Fanns det ett Bragdguld att dela ut för konsten att sova på flygplan, skulle det garanterat gå till SvD:s friidrottsexpert Anders Lindblad. Foto: Mats Wennerholm

Simon Bank var en mästare på att sova på redaktionen under OS. Det här är klass. Det här är stil. Svensk flagga och Sportbladet-skärm och väluppfostrad nog att ta av sig skorna. Vid de här tillfällena var han lika rörlig som svenska fotbollslandslagets anfallspel. Foto: Mats Wennerholm

Fotografen Jimmy Wixtröm är från är från Karlskoga. En mästare på att somna. Men så övade han sig också i flera år genom att gå på Bofors hemmamatcher. Foto: Mats Wennerholm

Jag hade den här ryske höjdhopparen som granne på en flygresa i somras. Och nej – det var inte Ivan ”Red Bull och Vodka” Ukhov. Men den här killen var också två meter lång och då är det praktiskt att köra ”fällkniven”. En klassisk höjdhoppsställning. Foto: Mats Wennerholm

Slutsignalen har gått och Sverige vinner med 4–0.
Det blev alltså tre raka segrar, nio poäng och totalt 14-7 i målskillnad i den här turneringen.
Fjorton mål på bara tre matcher är ett fantastiskt offensivt facit.
På de två tidigare turneringarna har Sverige gjort totalt åtta mål på dubbla antalet matcher.
En skön revansch för Bengt-Åke efter alla påhopp.

Svenskarna tar emot förstapriset i LG Hockey Games. Foto Mats Wennerholm

Men det finns inga hemligheter bakom den här turneringssegern.
Det enkla svaret är att Bengt-Åke kunde plocka ut sitt absolut bästa lag med spelare från elitserien, ryska KHL och schweiziska ligan.
Men det märktes direkt på första träningen att det här svenska landslaget hade samlats för att vinna.
Inställningen var extrem redan på träningarna, men handade det också om ärrade proffs i det svenska laget som vet vad som krävs och som lärt sig att inställningen alltid måste vara hundraprocentig.
Jag har fått nytt hopp inför VM i Schweiz i går.
Bengt-Åke har inte haft en så här bra grundstomme på flera år, med spelare som kan ansluta redan till första träningslägret.
Men visst behövs spetskompetens från NHL.
Fyra, fem spelare vore idealiskt.
Då kan det här laget gå riktigt långt i VM.
• • •
Daniel Widing gör 4–0 till Sverige med dryga minuter kvar.
Fri på högerkanten lyfter han upp pucken i närmsta krysset.
Snyggt.
• • •
Finland tog ut målvakten med 4.20 kvar spela.
En sista forcering sex mot fyra.
Det slutade med att Linus Omark kunde slå in 3–0 i tom kasse.
Och Johan ”Honken” Holmqvist fich passningspoängen.
Honken är en av dagens största svenska hjältar.
Visst kan mycket hända i hockey, men Finland gör aldrig fyra mål på de 1.56 som är kvar.
Sverige är turneringssegrare.
Grattis, Bengt-Åke.
Men den här gången hade han ett riktigt bra landslag.
Svärare än så är det inte.
• • •
Härligt med ett fullsatt Globen – i alla fall nästan. 12.283 åskådare är här.
Så här ser det ut då:

• • •
Efter 15.35 åker Sverige på en utvisning för att ha haft sex man på isen.
Linjedomarna verkar gilla att räkna i den här matchen.
Finland har haft två utvisningar tidigare i matchen för att ha haft för många spelare på isen.
Finland tog time out.
Det här är deras sista chans att komma in i matchen känns det som.
• • •
Åtta minuter kvar nu och finländarna kommer ingenstans.
Sverige kontrollerar matchen och behöver inte ta några risker framåt.
Det här känns kassakåpssäkert, även om det inte är någon större underhållning.
Turneringens All Star Team kom precis:
Målvakt:
Johan Holmqvist, Sverige
Backar: Janne Niinimaa, Finland och Kenny Jönsson, Sverige
Forwards: Niko Kapanen, Finland, Maxim Rybin, Ryssland och Mattias Weinhandl, Sverige.
Direktoratatet har samtidigt plockat ut bäste målvakt, back och forward:
De blev Johan Holmqvist, Kenny Jönsson och Niko Kapanen.
• • •
Sverige rivstartar tredje perioden med att göra 2–0 redan efter 1.02.
Tony Mårtensson skulle passa till Weinhandl vid bortre stolpen, men pucken tog på skridskon på närmsta finske backen som styrde pucken i mål.
Iiro Tarkki i finska målet blev helt ställd.
Passningspoängen gick till Omark och Weinhandl.
Den kedjan har varit på isen vid båda svenska målen nu.
• • •
Jag tror inte jag är ensam om att vilja se Linus Omark i en svensk VM-trupp.
Han är Sveriges klart mest underhållande spelare just nu och har haft ett par uppvisningar i den här matchen också.
Han dribblade sig bland annat fri framför finländarnas mål och försökte sedan valla in pucken via finske målvakten.
Alla gillar en lirare och Omark tillhör den kategori som kan göra det man minst väntar sig.
Han har väl fortfarande vissa defensiva brister, men ju mer han för spela i Tre Kronor, ju mer lär han sig.
Linus kom in sent i truppen och först när det var helt klart att Peter Forsberg inte skulle spela, så det är väl knappast troligt att Bengt-Åke har honom uppsatt som tänkbar VM-spelare (om vi räknar in tre, fyra förstärkningar från NHL).
Men jag hoppas han ändrar sig.
Hockey förvandlas till underhållning med Omark på isen.
Det kan vi aldrig få nog av.
• • •
Sverige vann andra perioden med 1–0 och skotten med 10–9.
Det är fortfarande helt jämnt och det gäller att utnyttja de chanser man får i power play.
Sverige är de enda som lyckats med det så här långt.
Jag kan inte påstå att det varit någon större underhållning så här långt.
Sveriges bästa match i den här turneringen kommer fortfarande att vara första matchen mot Ryssland.
Men allt talar för svensk turneringsseger nu.
Finland måste göra två mål och Johan ”Honken” Holmqvist ser ut som han inte kommer att släppa in några mål i den här matchen.
• • •
Svensk utvisning nu – i spel fem mot fyra.
Magnus Johansson trippar en finländare bakom svenska målet.
Såg helt oavsiktligt ut och finländaren föll lätt, men det är domaren som dömer.
Snart blir det finskt power play.
Håll i hatten.
• • •
Sverige har tur.
Finändarna är sex man på isen – igen.
De hann bara spela 43 sekunder i power play.
Nu blir det 4 mot 4 igen.
Svenskarna kan bara tacka och ta emot.
• • •
Äntligen mål.
Och 1–0 till Sverige i power play.
Magnus Johansson laddade från blå och pucken letade sig in bakom Iiro Tarkki i finska målet. Jag tror inte att den tog på någon annan svensk.
Men Linus Omark gjorde som vanligt ett bra jobb framför mål.
Tomy Mårtensson var den passade.
Skönt.
Nu kommer det bli en helt annan fart på den här matchen.
Finländarna vet att de måste göra två mål för att vinna turneringen och det kommer att skapa öppningar för svenskarna.
Finlands forcering har för övrigt redan börjat och Mattias Timander åker för en hög klubba – tid 12.34.
• • •
Teemu Laine åker ut efter 10.16.
Dags för ett mål nu, Sverige!
• • •
Nästan halva matchen spelad nu och fortfarande 0–0.
Allt går fortfarande ut på att minimera misstagen, som det så vacker heter på tränarspråk.
Det hettade till lite vid finländarnas bås alldeles nyss då Christian Berglund blev fasthållen av finländare i båset.
Kort palaver när domare och linjemän skulle reda ut vad som hänt.
Det slutar med två finländare åker ut – Tommi Santala och Janne Niinima – och Berglund får två plus två för roughing.
Allt kvittas och det blir spel fem mot fem.
Klockan står på 8.06.
• • •
Segt som sirap i inedningen av andra.
Johan Harju åker ut efter 3.12.
Finskt power play.
• • •
För den som är intresserad av tekningsstatistik kan jag meddela att Finland vann den med 11-8 i första perioden.
Har varit nere i pressrummet nu och laddat med två varma korvar (utan bröd) och en Loka.
• • •
Första perioden är över och det står fortfarande 0–0.
Det gäller att minimera misstagen och det behövs ett mål för att de ska bli riktig fart på matchen känns det som.
Skotten i första blev 11–11 och det speglar väl perioden rätt bra.
Finland har sex elitseriespelare i sitt lag.
Teemu Laine och Jukka Voutilainen från HV, Riku Hahl och Janne Niskala från Frölunda och Mikki Lehtonen och Mika Pyöräla från Timrå.
Som jag sa redan innan – Finland har spelat bra i sina två första matcher och ännu inte förlorat vid full tid.
Att svenskarna är lite avvaktande kan ju bero på att de vet att det räcker med en poäng för att vinna turneringen.
Sånt brukar sätta sig i bakhuvudet.
Och så en glädjande nyhet:
Det verkar fullt i Globen.
Undrar när det hände senast….
• • •
Finland har tagit över andra halvan av första perioden och skapat en hel del chanser.
Men ”Honken” ser vass ut.
Det känns som finländarna får jobba om de ska göra mål på honom i eftermiddag.
Två minuter kvar av perioden nu.
• • •
Drygt halva första perioden spelad nu. Ingen riktig karaktär än och chanserna har varit jämnt fördelade.
HV 71 har flest spelare med.
Fyra på isen och en i båset.
Teemu Laine och Jukka Voutilainen spelar i samma kedja med Frölundacentern Riku Hahl mellan sig.
Johan Davidsson och Thörnberg spelar naturligtvis också i hop, precis som de gör i HV,
Och Stefan Liv står i båset.
Efte 11.26 åkte Christian Berglund ut för boarding.
Finskt pp nu.
• • •
Första svenska utvisningen då Marcus Nilsson åker ut för holding. Klockan på 7.05.
• • •
Pucken är släppt i Globen.

Timrås finske back Mikko Lehtonen åkte ut redan efter elva sekunder och Janne Niinima innan hans tid gått ut. Men det Sveriges power play gav bara halvchanser. Finland har haft en farlig kontring då Jukka Voutilainen var igenom.
• • •
Tio minuter till nedsläpp här i Globen. Bengt-Åke har tagit ut exakt samma lag som mot tjeckerna senast, förutom Dick Tärnstöm som är borta med ett uttänjt ledband.
Men han spelade å andra sidan bara två byten mot tjeckerna.
Det ser ut att bli i det närmaste utsålt och många finländare är på plats.
Och underskatta inte Finland. De slog Tjeckien borta och ledde med 4–0 mot Ryssland – även om de tappade den matchen till 4–4 och förlust i Sudden.
Det kommer garanterat att bli hett här i eftermiddag. Det räcker för övrigt med oavgjort för att Sverige ska vinna turneringen.
Andraplatsen är redan klar sedan ryssarna slagit Tjeckien med 6–3 tidigare idag.