Jag har redan skrivit om mesta svenskklubben i NHL – New York Rangers.
Det är det lag som haft överlägset flest svenskar med 32 spelare.
Hoppet ner till den lite överraskande tvåan är hela nio spelare.
Till Dallas Stars som haft 22 svenskar i organisationen genom åren.
Det kräver en förklaring eftersom de flesta spelade i Minnesota North Stars som flyttade till Dallas 1993/94.
Samma lag och organisation men en ny stad.
Därför måste jag räkna med även de som spelade i Minnesota.
Dagens Minnesota Wild har för övrigt ingen med gamla North Stars att göra, utan startade som ett helt nytt lag i ligan till säsongen 2000/01.
Antalet svenskar i Dallas kompliceras ytterligare av att gamle Örebro-backen  Björn ”Nalle” Johansson (tack för att du påminde mig, Perra) också måste räknas dit, trots att han bara gjorde en säsong i Cleveland Barons – ett NHL-lag som slogs ihop med Minnesota North Stars 1978, som blev Dallas Stars osv.
Ibland blir det komplicerat med alla flyttlass i NHL
Björn Johansson är mest känd för att han var förste svensk att gå i första rundan i NHL-draften som nummer 5 1976. Men det blev bara 15 NHL-matcher innan han flyttade hem till Örebro igen.
• • •
Här är mesta svensklagen i NHL med placeringarna 2-5.
Håll till godo.

Placering: 2
22 svenskar
Målvakter: Johan Hedberg, Johan Holmqvist
Backar: Niklas Grossman, Björn ”Nalle” Johansson, Lars Lindgren, Mattias Norström, Tommy Sjödin
Forwards: Kent-Erik Andersson, Bosse Berglund, Per-Olof Brasar, Ulf Dahlén, Per-Erik Eklund, Tom Wandell, Loui Eriksson, Roland Eriksson, Anders Håkansson, Mats Hallin, Joel Lundqvist, Roger Melin, Kenta Nilsson, Mathias Tjärnqvist, Fabian Brunnström.

Placering: 3
19 svenskar
Målvakter: Inga
Backar: Thommie Bergman, Pär Djoos, Jonathan Ericsson, Anders Eriksson, Niklas Kronwall, Nicklas Lindström, Andreas Lilja, Fredrik Olausson, Börje Salming, Ulf Samuelsson.
Forwards: Johan Garpenlöv, Tomas Holmström, Dan Labraaten, Tord Lundström, Mattias Ritola, Mikael Samuelsson, Henrik Zetterberg, Johan Franzén, Tomas Sandström.

Placering: 3
19 svenskar
Målvakter: Tommy Salo, Tommy Söderström, Göran Högosta.
Backar: Kenny Jönsson, Tomas Jonsson, Stefan Persson, Dick Tärnström, Mattias Timander.
Forwards:  Mikael Andersson, Niklas Andersson, Johan Davidsson, Mats Hallin, Andreas Johansson, Jörgen Jönsson,  Anders Kallur, Mats Lindgren, Bob Nyström, Mattias Weinhandl, Robert Nilsson,

Placering: 3
19 svenskar
Målvakter: Johan Hedberg
Backar: Alexanders Edler, Anders Eldebrink, Lars Lindgren, Robert Nordmark, Mattias Öhlund, Bert Robertsson, Leif Rohlin, Lars Zetterström.
Forwards: Magnus Arvedson, Per-Olof Brasar,  Thomas Gradin, Mats Lindgren, Lars Molin, Markus Näslund, Daniel Sedin, Henrik Sedin,  Mats Sundin, Patrik Sundström.
• • •
Nästa gång:
Lag 5-10

Nej, det blev ingen succédebut för Foppa i Modo.
Men vem hade räknat med det?
Inte jag i alla fall.
Titta bara på Mats Sundin borta i Vancouver.
Foppa sa ju häromdagen att han inte ville vara i Suddens skor, sedan Sudden varit med och förlorat åtta av nio möjliga matcher sedan han landade.
Men natten mot onsdag blev det äntligen seger (4–3) mot Carolina och Sudden gjorde ett mål och spelade fram till ett annat.
Slovaken Pavol Demitra var tillbaka efter att ha missat fyra matcher med en ljumskskada och det var kanske precis vad som behövdes som kedjekompis till Sudden.
Så idag går nog Mats Sundin omkring med betydligt lättare steg.
Hur det kommer att kännas i Foppas högerfot i morgon vet nog inte ens han själv.
Jag satt och såg matchen på Svenska Spels direktsändning och Foppa var ju inte direkt positiv i eftersnacket.
Och inte bara för att Modo just torskat DM-finalen mot Allettan-laget KB 65 i sudden death (7-8 i en match som egentligen slutade 7–1 på ordinarie tid till Modo, då KB hade 6–0 i handicap från start).
Han tvivlade till och med på att det blir elitseriepremiär mot Skellefteå den 12 februari.
– Det ser märkt ut om vi tittar på den här matchen, sa Foppa.
– Man bör ju hamna i protokollet i en sån här match…
Men jag tror inte Foppa behöver vara alltför pessimistisk.
Det kommer att ta ett par, tre matcher i elitserien innan han är inne i matchtempot igen, precis som det var då han gjorde comback i Colorado i fjol.
Han är ju inte direkt efter att ha varit borta från hockeyn i nio månader, precis som han hade varit då han började i fjol.
Han hade ju ingen lång säsong direkt.
Nej, jag tror fortfarande på Foppa.
Och blir det inte debut mot Skellefteå nästa torsdag är det ny match mot Djurgården på lördagen.
Också den hemma i Swedbank Arena.
Men lite tufft har han det, då hemmamatchen mot Skellefteå sålde slut direkt då Foppa sa att han eventuellt skulle göra comeback till den matchen.
Jag hoppas inte att dåligt samvete gör att han spelar om han nu inte är redo.
Det kommer ta tid.
Titta på Sudden.
Men för den kategori spelare som Foppa – och Sudden – tillhör lossnar det alltid till slut.
Jag vägrar i alla fall att vara pessimist när det gäller Foppa.

Peter Forsbergs comeback kan bädda för ett nytt svenskt VM-guld i Schweiz i vår.
Ett skämt?
Nej, fullt allvar.
Jag vet att Kanada kommer att få ett ruggigt VM-lag, eftersom alla utslagna NHL-stjärnor kommer vilja vara med för att visa att de platsar  i OS i Vancouver nästa år.
Den första OS-turneringen på kanadensisk mark med alla NHL-stjärnor tillgängliga.
Det är stort för alla kanadensare.
Ryssarna är regerande världsmästare och har en fruktansvärt bra stomme redan på hemmaplan i dessa KHL-tider.
Men Sverige kan få ett lag som kan utmana.
Ett lag som kan vinna.
Precis som senast VM gick i Schweiz 1998.
VM i Schweiz och Sverige är nämligen en lycklig kombination.
Jag har redan upplevt två VM-turneringar i Schweiz.
Dels 1990 då det blev VM-silver med den alltför tidigt bortgångne Tommy Sandlin som förbundskapten – en turnering kanske mest känd för att dåvarande förbundsordföranden Rickard Fagerlund mitt under turneringen kallade Sandlin för ”jävla kärring” och skapade rubriker i klass med att ett nytt världskrig brutit ut.
Dels 1998 då förbundskaptenen Kent Forsberg hade maximal utdelning från NHL.
I stort sett alla som kunde kom.
Peter Forsberg, Mats Sundin, Mikael Renberg, Ulf Dahlén, Fredrik Modin, Mattias Öhlund, Kim Johnsson och Mattias Norström.
Samtidigt har jag nog aldrig sett ett så offensivt skickligt svenskt lag spela så defensivt.
De två finalerna mot Finland – VM-finalen avgjordes i bäst av två – slutade med att det gjordes ett enda mål.
Det blev 1–0 och 0–0 i de två matcherna.
Enda målet kom när backen Johan Tornberg bara la ner pucken mot mål – en myra som avgjorde hela finalen och ställde årets Champions League-hjälte Ari Sulander i finländarnas mål.
Men det var inte det jag ville komma till.
Det var att Bengt-Åke Gustafsson har fått en katalysator i Peter Forsberg inför VM i i schweiziska Bern, en spelare som jag tror kommer att få utslagna NHL-svenskar att tacka ja för en gångs skull.
– Det är klart att det har en positiv en positiv effekt – om han är hel och kan spela, sa Bengt-Åke då jag frågade honom häromdagen.
– Jag åker över till NHL i början av mars för att titta på den som kan bli aktuella. Det är först då det börjar visa sig vilka lag som missar slutspel.

Det pekar åt rätt håll för ”Bengan”. Foto: Mats Wennerholm

Men en grundstomme med Foppa, Johan ”Honken” Holmqvist  i mål och backar som Marcus Ragnarsson och Kenny Jönsson kommer att skapa guldfeber bland svenskarna i NHL.
Och just nu är det många som kan bli aktuella.
Här är listan över svenskar som är utanför slutspel i NHL just nu:
Mickael Tellqvist, mv, Phoenix
Johan Hedberg, mv Atlanta
Anton Strålman, b – Toronto
Jonas Frögren, b – Toronto
Niclas Hävelid, b – Atlanta
Tobias Enström, b – Atlanta
Christian Bäckman, b – Columbus
Mattias Öhlund, b – Vancouver
Alexander Edler, b – Vancouver
Mats Sundin, f – Vancouver
Daniel Sedin, f – Vancouver
Henrik Sedin, f – Vancouver
Daniel Alfredsson, f – Ottawa
Patrik Berglund, f – St Louis
Alexander Steen, f  – St Louis
Fredrik Modin, f – Columbus
Kristian Huselius, f – Columbus
Oscar Möller, f – Los Angeles
Joakim Lindström, f, Phoenix
Patric Hörnqvist, f – Nashville*
*famarlagsspel just nu, men VM-spelare i Quebec i våras
• • •
Den som lever får se.
Men visst ser det intressantare ut än på många år.

Det är åtta matcher kvar att spela i elitserien när slutspurten startar efter jul.
Och ett lag ska följa med Södertälje ner i kvalserien.
Vlika det blir?
Mitt svar:
Rögle eller Brynäs.
Jag skulle sätta oddset 60/40
Men låt oss titta på förutsättningarna inför de åtta sista omgångarna:

Kvar att möta:
Linköping (h), Rögle (b), Frölunda (b), Södertälje (h), Djurgården (h), HV 71 (b), Timrå (h), Färjestad (h)
Hemmamatcher: 5
Bortamatcher: 3
Hemmastatistik:  23  12  6  5  59-48  45
Bortastatistik:       24    4  6 14 45-74  19

Kvar att möta:
Skellefteå (h), Djurgården (h), HV 71 (h), Rögle (b), Färjestad (b), Luleå (h), Frölunda (b), Södertälje (h)
Hemmamatcher: 5
Bortamatcher: 3
Hemmastatistik:  22  11  2  9  61-63  36
Bortastatistik:       25    7  4 14 65-83  28

Kvar att möta:
Luleå (h), Modo (b), Timrå (h), Färjestad (h), Brynäs (b), Skellefteå (h), Södertälje (b), Frölunda (b)
Hemmamatcher: 4
Bortamatcher: 4
Hemmastatistik: 24  10  4  10  64-64  37
Bortastatistik:       23    5  9    9  61-66  26

Kvar att möta:
Frölunda (b), Brynäs (h), Luleå (b), Modo (h), Skellefteå (b), Färjestad (h), Linköping (h), HV 71 (b)
Hemmatcher: 4
Bortamatcher: 4
Hemmastatistik:  24  13  4  7  82-62  43
Bortastatistik:       23    4  6 13 51-82  19
• • •
Rent statistiskt blir alltså svaret Rögle.
Brynäs räddas av fem hemmatcher mot bara tre borta, samma Brynäs som är det lag som har störst differens mellan hemma- och bortaspel.
Laget har tagit 45 av sina 64 poäng hemma.
Rögle har ungefär samma slagsida, men faller på att de har fyra bortamatcher kvar.
Rent statistiskt alltså.
Men det finns hemmamatcher och hemmamatcher.
Jag tror det är en klar nackdel att möta de tre topplagen Linköping, HV 71 och Färjestad, eftersom alla tre jagar seriesegern och kommer taggade till varje match.
– Alla vill bli etta och få hemmafördel i slutspelet, sa Johan Davidsson när jag frågade honom efter matchen mot Djurgården.
– Redan kvartsfinalerna kommer att bli stenhårda och då kan den där extra hemmamatchen vara avgörande, fortsatte han.
Det finns en liten chans att både Skellefteå och Timrå blir indragna i streckstriden, men jag håller dem utanför än så länge med deras försprång på fyra poäng ner till Brynäs.
• • •
Slutsats:
Lägger vi ihop hemma/borta plus matcher mot de tre topplagen (där jag utgår från att det blir förlust), blir svaret Rögle – igen.
Djurgården har bara Färjestad kvar att möta bland topp tre-lagen och är dessutom formmässigt bäst av bottenlagen.
Brynäs och Rögle möter alla tre.
Modo slipper Linköping i slutspurten – vilket de ska vara glada för efter 1-6 på lördagskvällen.
Dessutom har Modo tre heta nyförvärv att ställa på isen i nystarten mot Skellefteå – inklusive Peter Forsberg.
Modos dilemma är att man inte har någon riktig vinnare i målet, men jag säger som Färjestads gamle ordförande Kjell Glennert sa en gång då FBK-försvaret såg svajigt ut på papperet.
– Det spelar ingen roll. Vi ska ändå inte spela i egen zon.
Det är väl ungefär så Modo har tänkt sig fortsättningen.
Så som jag ser det kan slutstriden bara sluta på ett sätt – på papperet alltså.
Det skulle ge den här ställningen i botten:
Modo
—————-
Djurgården
Brynäs
—————-
Rögle
SSK
• • •
Modo blir i så fall livsfarliga i ett slutspel och jag garanterar att seriettan, vilka de än blir, kommer att välja bort Modo när de får välja mellan lag 7-8 inför kvarten.
För Djurgården och Brynäs är det ekonomisk kris eftersom de spelat klart för säsongen och bara har pengar ut och inga in.
Rögle och SSK kvalar mot Leksand och AIK och två till, som jag inte ens våga gissa vilka det blir (men Mora och Västerås känns starkast just nu).
Facit har vi om en dryg månad.

Peter Forsberg har bestämt sig för att spela i Modo i vinter.
Vilket lyft för elitserien – och för Modo.
Jag har hela tiden trott på en comeback för Foppa eftersom jag fått positiva rapporter om han senaste fotoperation under hela hösten.
Nu nobbar han både Colorado och Philadelhia för att spela i elitserien resten av säsongen – och är dessutom tillgänglig för VM-spel senare i vår.

Philadelphia fick nobben. Foto: Mats Wennerholm

Bengt-Åke Gustafsson tillhör också vinnarna om Foppas fot håller.
Han har en bättre VM-grundstomme än kanske någonsin på hemmaplan och får han med Foppa i VM-truppen kommer han att fungera som ett flugpapper och dra till sig svenskar från NHL.
Men framförallt har elitserien fått en världsartist.
Jag hoppas verkligen att foten håller hela vägen nu och att det blir debut mot Skellefteå den 12 februari.
Vilken match det blir i så fall.
Vilket drag.
Jag tycker dessutom Foppa gör helt rätt.
Nu kan han rehabilitera sin fot och ta sig tillbaka mot toppen i lugn och ro.
Ett eventuellt bakslag – som jag verkligen inte hoppas att det blir – skulle inte alls väcka samma uppståndelse som om han valt att spela i NHL.
Nu har han chansen att lugnt ta sig in i matchen igen och fungerar det bra den här säsongen är jag tämligen säker på att han söker sig till NHL nästa säsong och skriver på ett tvåårskontrakt med Colorado eller Philadelphia.
Foppa är trots allt bara 35 år och Zäta skrev nyligen på ett livstidskontrakt som gäller tills han blir 40.
• • •
Men räcker Foppa för att göra Modo till en utmanare om SM-guldet?
Det svaret är inte lika självklart.
Modo har kanske elitseriens starkaste spelartrupp.
Men också den svagaste punkten av alla topplag – målvaktssidan.
Jag tror inte tiden räcker till för att Michal Zajkowski ska växa ut till en guldmålvakt.
Amerikanen Mike Morrison verkar ha varit en liten panikvärvning som jag inte heller tror kommer att vara den räddare Modo behöver där bak.
På två matcher har Morrison släppt in 4,05 mål i snitt per match och har en räddningsprocent på 86.
Men det är ju några timmar kvar till transferfönstret stänger (och jag kan påpeka att gamle Karol Krizan inte gjort någon större succé i sin nya schweiziska klubb Ambri-Piotta heller – fortfarande sist i Schweiz).
Annars borde Modo kanske haft lite is i magen och väntat in Mika Noronen, som nu hamnade i Linköping.
Men sånt är livet för en sportchef.
Foppa ger i alla fall ytterligare offensiv styrka och vilket lag kan skryta med centrar som Niklas Sundström, Per Svartvadet och Peter Forsberg?
Om det nu är tänkt att Foppa ska spela center.
För mig är det i alla fall en stor dag och jag tillhör inte skeptikerna.
Foppa tillhör det fåtal spelare i världen som ensamma är värda inträdespengen.
Så välkommen tillbaka, Foppa.
• • •
Till sist vill jag hylla Sportbladets nattchef Fredrik Ihse.
Redan i fjol kände han på sig att Foppa skulle välja Modo.
Tala om att vara först.
Och tala om magkänsla.

Det svänger snabbt i hockey.
Fråga Mats Sundin.
Jag minns rapporterna från Vancouver inför den här säsongen, då hela stan var beredd att göra vad som helst för att få Sundin till laget.
Fansen erbjöd allt från gratis köttbullar varje dag, kompletta ABBA-samlingar, en gratis Volvo – ja, till och med fri massage.
Och även om det tog lite tid, så togs han emot som en frälsare när han slutligen landade.
Men Sudden klev rakt in i en mardröm.
I morse förlorade Vancouver sin åttonde raka hemmamatch – 3–5 mot Nashville – och sin sjätte raka sedan Mats Sundin kom till klubben.
Det är nytt klubbrekord.
Och när jag läser fansens kommentarer på TSN efter matchen låter det så här:
• • •
”Sundin, Sundin var är du? Ja, just det – i utvisningsstatistiken.”
• • •
”Ha, ha, ha! Var är alla Canucks-fans som sa att Mats Sundin skulle fixa Stanley Cup åt dem? Hemskt lag med en fantastisk målvakt. Det är allt.”
• • •
”Sundin har inget hjärta. Han spelar bara för pengarna. Alla vet att han hellre spelat i Rangers. Vancouver kastade bort pengarna på den affären:”
• • •
”En femmiljoners-glidare och en målvakt som behöver fem år för att komma upp från isen efter en räddning.”
• • •
”Sundin börjar bli bättre. Han satt inte i utvisningsbäset när Nashville avgjorde den här gången.”
• • •
”Wow. Sundin har nu kostat laget fem power play-mål i baken.”
• • •
”Sundin satt bara utvisad när Nashville kvitterade till 3-3 och inte det matchavgörande målet…ett steg framåt.”
• • •
”Oh Boy, frälsaren Sundin går inte att hitta på isen. Om du inte kan leva upp till hypen ser du ganska snabbt löjlig ut…det här är en lektion i att inte mixtra med lagkemin mitt under säsongen.”
• • •
”Sundin och Luongo är fantastiska. De har gjort Vancouver till en utmanare i draft-lotteriet.”
• • •
Vancouver har sjunkit från en slutspelsplats – som såg ganska säker ut då Sudden landade – till en tiondeplats just nu.
Man katastrof?
Nej, långt därifrån.
Tabellen är lika rekordjämn som i elitserien och en seger kan räcka för att ta Canucks tillbaka till en slutspelsplats.
Men som vanligt är fansen tålamod helt obefintligt, vilket å andra sidan är naturligt efter alla förväntningar.
Och jag kan hålla med om att Sudden fått en olycklig start.
Det verkar som bortalagen gjort matchavgörande mål varje gång han suttit utvisad.
I morse styrde Jason Arnott in 3-3 för Nashville när Sudden satt utvisad för en crosschecking, med bara elva sekunder kvar att spela i andra perioden.
Ett mål som gav Nashville den energi de behövde inför tredje perioden.
Sedan spelar det ingen roll att backen Mattias Öhlund satt utvisad både då Nashville gjorde 2-3 och matchavgörande 4–3.
Alla ögon är på Sundin.
Det är han som får ta mest kritik, även om stjärnmålvakten Roberto Luongo får en hel del skit han också.
Han har inte varit sig själv sedan han kom tillbaka från sitt långa skadeuppehåll.
• • •
Sundins facit efter åtta spelade matcher.
En seger och sju förluster – varav två efter sudden och straffar.
Två mål, en assist , tre poäng, minus fem i plus/minus och 12 utvisningsminuter.
Ja, bara 12.
Sudden har verkligen haft oflyt med alla motståndarmål då han suttit utvisad.
• • •
Och jag skulle vilja vända på Vancouver-fansens besvikelse.
Mats Sundin och Roberto Luongo kan bara bli bättre.
Ett enormt sparkapital.
För jag är rätt övertygad om att det vänder när Canucks hittar rätta lagkemin igen.
Men under tiden får Sudden dra ner kepsen då han går ut på stan.
• • •
Å andra sidan kan Bengt-Åke Gustafsson få några hyfsade förstärkningar till VM i Schweiz om Vancouver missar slutspel.

Sudden i landslaget igen? Foto: Mats Wennerholm

Daniel och Henrik Sedin blev för övrigt poängbäst bland tvillingpar i NHL i natt.
En assist av Henrik gjorde att de svenska tvillingarna kom upp i 851 poäng tillsammans och passerade Ron och Rich Sutter.
Alltid något att glädja sig åt.

Henrik Zetterbergs nya rekordkontrakt med Detroit Red Wings är på tolv år och värt 72 miljoner dollar.
Och han är värd varenda cent efter att ha varit NHL:s mest underbetalda stjärna tre år i rad nu.
Så vad är bluffen?
Jo, NHL-klubbarnas metod att utnyttja kryphålen under det nya lönetaket.
Och snart kan den här typen av kontrakt förbjudas av NHL.
Men låt mig först konstatera:
Henrik Zetterberg är värd tio miljoner dollar – de närmaste sju åren.
Han fyller 29 år i år och skulle vara på väg mot 36 då kontraktet går ut.
Jag misstänker att det är så länge som Zätas krånglande rygg kommer att hålla för spel på världsnivå.
Men med ett sånt kontrakt – som varit mer normalt innan det nya lönetaket – så hade Zäta förbrukat tio miljoner av lönebudgeten varje säsong i sju år framåt.
Genom att skriva ett tolvårskontrakt sprider Detroit ut sina totalt 72 miljoner dollar,eftersom summan mot lönetaket sprids ut över hela kontraktets längd.
Det gör att Zäta ”bara” kommer att sno 6 miljoner dollar av löneutrymmet de närmaste åren.
De sista två åren på kontraktet ska enligt uppgift bara vara värda en miljon dollar per säsong och är billiga att köpa ut.
Det är många klubbar som utnyttjar det här kryphålet och NHL-bossen Gary Bettman har redan aviserat att NHL kommer att titta extra noga på den här typen av konstruktioner.
• • •
Sedan är det frågan hur mycket Zäta får i avdrag på lönen.
Redan nu har NHLPA beslutat att hålla inne 22,5 procent av spelarnas löner i så kallad escrow – en fond för pengar som eventuellt måste återbetalas till klubbarna om lönekakan blir högre än de mellan 54-56 procent av omsättningen 2008/09 som den får vara enligt det nya avtalet.
Tidigare säsonger har NHLPA hållit inne 13 procent av lönerna, men hittills har de pengarna betalats tillbaka.
Men 22,5 procent är en helt annan sak.
Det är nästan en fjärdel av lönen och för en spelare som tjänar fyra, fem miljoner dollar över omkring en miljon som kan ryka.
Nu drabbar det inga fattiga, men finanskrisen är på väg att hinna i kapp även NHL.
• • •
Med nya rekordlönen till Zäta har Detroit redan bundit upp 47 miljoner till nästa säsong, då lönetaket väntas ligga still kring 57 miljoner.
Då har de bara sju forwards på kontrakt och en målvakt.
Det blir inte mycket över för fem, sex forwards till i truppen och då finns Johan Franzén bland dem som inte har kontrakt nästa säsong.
Och han ska upp rejält i lön med den målproduktion han haft de två senaste säsongerna.
Detroit lär i alla fall inte kunna behålla slovaken Marian Hossa – som tjänar 7.450.0000 dolllar – nästa säsong.
Hossa är på väg att bli en ”hired gun”, som kan fortsätta att åka runt och sälja sig till de som bjuder högst i jakten på Stanley Cup.
I fjol spelade han för Atlanta, som bytte bort honom till Pittsburgh när slutspelschansen var borta.
Efter finalförlusten mot Detroit, flyttade Hossa över till fienden.
Frågan är var han spelar nästa år.
Det behöver inte Zäta oroa sig för de närmaste tolv åren.
Men vi lär aldrig få se honom i Timrå igen – om det nu inte blir en ny lockoutsäsong i NHL framöver.

Vad krävs för att vara NHL-scout och betraktas som underbarn?
Detroits Håkan Andersson har ju nått den statusen.
Därför har jag valt att studera de svenskar han draftat till Detroit från och med succévärvningen av Henrik Zetterberg 1999 och fram till senaste draften i somras.
Summa: 25 draftade svenskar
Antal som etablerat sig i NHL: 3
Det låter ju riktigt futtigt, men det är faktiskt ett strålande facit för en NHL-scout.
Håkan är värd allt beröm och han försöker aldrig dölja att de flesta av hans draftval aldrig etablerar sig i NHL.
Det är en bistra verkligheten för alla NHL-scouter.

Jag har fått det beskrivet som att skjuta in i en flock änder med en hagelbössa
De flesta missar sina mål, men det är just mängden hagel som gör att det oftast bli en träff ändå.
Håkans storhet bygger på att de tre spelare som lyckats i Detroit inte heller är vilka som helst:
Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall och Johan Franzén.
Alla tre har växt ut till stjärnor i NHL.
Och av den 25 svenskar som hamnat hos Detroit finns fortfarande en handfull som fortfarande har möjlighet att göra samma succé i framtiden.
Men många har också gett upp sina drömmar.
Det är inget ovanligt med det.
En klar majoritet av de spelare som draftas får aldrig spela i NHL.
Scouterna själva brukar säga att allt efter de 30 spelare som går i första rundan är chansningar.
Och där har Detroit sällan fått vara med och välja bland de största namnen.
Den ende svensk som Detroit valt i första rundan är Nicklas Kronwall och han gick näst sist som nummer 29.
Detroit har ju varit ett topplag i NHL i massor utav år nu och då ingår att de också får välja långt ner i draften.
Därför bryr sig klubbens scouter inte ens om att följa de största juniorstjärnorna, eftersom de garanterat är borta när det är dags för Detroit att plocka spelare.
Då återstår att spela ett högt spel.
De kan gå hem som Henrik Zetterberg gjorde 1999, när han valdes som 210:e man i draften.
Den gången hade faktiskt Håkan Jari Tolsa klart före Zäta och Detroit plockade Tolsa nittio nummer före Zäta.

Men Håkan har ju även hittat andra spelare som gjort honom till NHL-scouternas scout.
Ryssen Pavel Datsyuk går in i samma kategori som Zäta – vald som nummer 178 i draften sommaren 1998.
Och tidigare i historien har Nicklas Lidström gått som nummer 53 och Tomas Holmström som 257:a.
Men när Lidström draftades var en annan svensk, Christer Rockström, scout åt Detroit.
Rockström som numera finns i New York Rangers där han är är upphöjd till director of player personnel och Europachef för scoutingen.
En oerhört kunnig hockeytänkare.
Och för er som väntat – här är listan över de svenskar som draftats av Detroit från och med 1999.
Och vad som hände sedan.
 
1999
120. Jari Tolsa, f
Hade sjunkande siffror i Frölunda och fortsatte resan via finska Espoo Blues, Modo och tillbaka till Blues.
210. Henrik Zetterberg
Ett av de mest lyckade draftvalen någonsin. På väg att skriva rekordkontrakt med Detroit.
2000
29. Niklas Kronwall, f
Faktiskt enda svensk som tingats i förstarundan av alla som draftats sedan 1999. Nu etablerad backstjärna.
102. Stefan Liv, mv
Var över och försökte väcka NHL-drömmen i fjol, men fick aldrig chansen i Detroit och vände hemåt igen.
187. Pär Bäcker
Stor centertalang i Färjestad, sedan stannade karriären upp. Efter två säsonger i Djurgården är han nu i danska Aalborg
228. Jimmie Svensson, f
Rivig, målfarlig forward som spelade I Västerås då han draftades. Sedan har det blivit en lång hockeyresa via Malmö, Troja, AIK och Oskarshamn. Nu spelar han i Karlskrona i div I.
2001
157. Andreas Jämtin, f
Detroit släppte rättigheterna till Jämtin när tiden gick ut. Försökte ta en plats i Rangers i höstas, misslyckades och flyttade hem – till Linköping den här gången.
2002
131. Johan Berggren, b
Back från värmländska Sunne som fortsatt hockeyresan till SSK, Arboga, Växjö, Västerås och nu spelar i norska Stjernen.
262. Christian Söderström, f
Forward från Timrå som gick till Färjestad och nu spelar i succélaget Skellefteå.
291. Jonathan Ericsson, b
Är inne på tredje säsongen i farmarlaget Grand Rapid Griiffins och har spelat sju NHL-matcher med Detroit.
2003
170. Andreas Sundin, f
I Linköping då han blev draftad. Sedan har han försökt i Västerås, Mörrum, Nybro och nu i Bofors.
194. Stefan Blom
Stor back på 190 cm och 101 kilo. Spelar numera division I-hockey i Bålsta utanför Stockholm.
226. Tomas Kollar, f
Spelar numera i elitseriens jumbolag Södertälje.
I SSK.
289. Mikael Johansson, f
Succésäsong i Färjestad fjol, lite tyngre i år. Men en spelare som fortfarande kan ta steget till NHL.
2004
97. Johan Franzén, f
Draftades som överårig och Håkan Anderssons senaste fynd. Har vuxit ut till en sniper i världsklass. Vem trodde det då han spelade i Linköping?
192. Anton Axelsson, f
Pebben gör succé i Boston. Lillbrorsan är i Timrå.
290. Nils Bäckström, b
Spelande back som junior i Stocksund, Hammarby och Djurgården. Nu collegehockey i Alaska sedan ett par år.
2005
137. Johan Ryno, f
Få hade hört talas om  Kumla-spelaren då han draftades av Detroit.  Men skador har gjort att han ahft svårt att leva upp till förväntningarna. Har spelat i Oskarshamn, Frölunda, Timrå Grand Rapids, Djurgården och nu i allsvenska succélaget AIK
103. Mattias Ritola, f
Spelar i farmarlaget Grand Rapids och spelade två NHL.mathcer i fjol
80. Christofer Löfberg, f
Storväxt, högerfattad forward som gick från AIK till Djurgården till Rögle. Nu utlånad av Rögle till AIK.
2006
62. Dick Axelsson, f
Niklas Wikegårds favorit hamnade i kylskåpet hos Djurgården och gör nu succé i Färjestad.
92. Daniel Larsson, mv
Årets rookie i elitserien  fjol. Lämnade Djurgården och spelar nu i Detroits farmarlag Grand Rapids.
2007
88. Joakim Andersson, f
Frölundas JVM-center har tagit en plats i A-laget och kan växa till en ny succévärvning av Håkan A.
2008
121.Gustaf Nyquist, f
Tedenby-typ som lämnade Malmö i höstas för att spela collegehockey för University of Maine i USA. Men ratades av Mårts i JVM-truppen.
211. Jesper Samuelsson, f
En center som Håkan Andersson hittade i Vita Hästen. Nu på tillväxt i Timrå, men svårt att ta en plats sedan nyförvärven kom in.

Fler än jag som har problem att sova på flygplan?
Skulle tro det.
Det är en rätt vanlig åkomma, även om man inte kan tro det av de bilder ni kommer att få se i det här blogginlägget.
Men jag kan inte sova flygande.
Inte för att jag är rädd för att flyga, utan mer för att jag har problem att hitta en naturlig sovställning i de hårda och trånga ekonomistolar mina chefer placerar mig i.
Jag tror jag är mest rädd för att vakna.
Om jag skulle somna.
Det har hänt några få gånger att jag slumrat till av ren utmattning, men då har jag aldrig vaknat som en hel människa.
En arm har fortsatt att sova, eller ett ben som suttit fast i en konstig vinkel under stolen.
Samtidigt har jag massor av kollegor som sover som lyckliga barn så fort de sätter sig i en flygstol.
Titta bara på Lasse Anrelll:

Mannen som brukar roa med sina ”Lika som bär” förvandlas när han sover.
Lasse Anrell eller Grodan Boll?
Jag vet inte.
Jag vågade inte väcka honom och fråga.
Men det enda som påminner om honom i vaket tillstånd är att han sitter med armarna i kors.
• • •
Andra är mer diskreta med sitt sömnberoende.
På väg hem från friidrotts-VM i Japan i fjol såg fotografen Andreas Bardell ut så här under hela tiotimmarsresan:

Ja, det är han under filten.
Men jag gillar det.
Det är stil jämfört med Anrells ohöljda snarkande.
Och jag har vant mig vid folk som sover bort halva livet, medan jag sitter ensam och vaken och funderar över samma livs eviga mysterier.
I somras var jag på friidrott med SvD:s Anders Lindblad och TT:s Lars Markusson.
Jag hade sett fram emot en intellektuell debatt om det kommande Bragdguldet och vände mig om för att öppna vad jag trodde skulle bli en het diskussion under tre timmars flygresa.
Då mötttes jag av den här synen:

Kan det bero på att jag själv är en så tråkig jäkel att alla bara somnar i mitt sällskap?
Jag vill inte tro det.
Fotografen Jimmy Wixtröm brukar skratta åt mina skämt ibland – även om han är från Karlskoga.
Men när jag böjde mig fram för att säga något skojigt under vår flygresa mellan japanska Fukuoka och Peking i somras, hade han redan gått i däck.

Helt utslagen.
Han såg ut som en degerforsare.
• • •
Vad man kan konstatera efter det här lilla potpurriet är att vuxna människor sällan är vackra då de sover.
Det är kanske därför jag själv håller mig vaken.
För att slippa bli smygfotograferad när hakan faller ner och  kroppen blir slappare än vanligt då man sjunker in i den tillfälliga medvetslöshet som kallas sömn.
Nej, de enda varelser som är vackra när de sover är små barn och hundar.
De ser ut att njuta av varenda sekund.
Barn har ett särskilt skimmer av harmoni över sig då de sover.
Som mitt barnbarn Nim som jag fick att somna i sittvagnen i somras:

Det är bilder som de här som får ett morfarshjärta att smälta.
Total harmoni.
• • •
Det här med att sömnproblem är intressant, men jag ska säga direkt att jag aldrig tagit en sömntablett i hela mitt liv.
Det är fusk.
Det är dopning.
Ska jag somna ska det vara av egen kraft.
Annars sitter jag hellre vaken.
Hur turbulent det än är.
• • •
Nästa flygresa blir för övrigt till inomhus-EM i friidrott i Turin första helgen i mars.
Då kanske jag somnar.
För på papperet ser det ut att bli ett riktigt sömnpiller.

Varför har Sverige fått fram så få riktigt elaka hockeyspelare?
De där småfula, snacksaliga typerna som Finland producerat?
Då tänker jag på Jarkko Ruutu, Christian Ruuttu och Esa Tikkanen i första hand.
Och noterar ni stavningen på efternamnen på Jarkko och Christian förstår ni att att de inte är släkt.
Men medan jag älskade Christian Ruuttu, så har jag svårt att känna minsta sympati med Jarkko (nu i Ottawa).
Han är bara ful.
Han bits.
Christian Ruuttu var elak – men med elegans och med glimten i ögat.
Det är fler än jag som minns hans enda säsong i Frölunda 1995-96.
Precis en sådan där spelare som all hemmapublik älskar och all bortapublik hatar.
Han drog ensam 2000-3000 extra åskådare till matcherna.
I dag pratas det om spelare som Lance Ward, Per Ledin och Andreas Jämtin.
Men de är bara lightversioner av en spelare som Christian Ruuttu.
Han var dessutom en bra hockeyspelare samtidigt som han var sådär självklart stöddig.
Han hade en sorts aristokratisk arrogans på isen, eller hur man nu ska uttrycka det.
Hur hatad och utbuad han än var bar han alltid huvudet högt och hade en självklar auktoritet.
Ruuttu var dessutom sjua i poängligan sin enda elitseriesäsong med 13 mål och 25 assist.
Och en av få spelare som lyckades behålla sin egen identitet under tränaren Lasse Falk.
En stor spelare, som numera scoutar åt Phoenix Coyotes i NHL och kan glädja sig åt att Gretzkys grabbar ligger på en överraskande slutspelsplats i Western Conference just nu.
Det är han värd.
Nu vann Luleå SM-finalen 1996.
Och det var en av de häftigaste SM-finaler som spelats.
Vilket tryck, vilket drag, vilka känslor.
Och vilket historiskt guld till Luleå.
Det var ren och skär lycka.
Jag hoppas få se något liknande igen i en elitserie som blivit alltmer slätstruken och fri från profiler.
• • •
Här i Sverige har vi en överlägsen elaking.
Ulf Samuelsson.
Tittar vi på den svenska utvisningsligan i NHL genom tiderna ser den ut så här:
1 Ulf Samuelsson 2453 utvisningsminuter
2. Börje Salming 1344
3. Bob Nyström 1248
4. Kjell Samuelsson 1225
5. Tomas Sandström 1183
6. Mats Sundin  1075
Av dem är ju Salming och Sudden med mest för att de spelat så många matcher.
”Tuffe Uffe” spelade också över tusen matcher i NHL, men är så särklassig etta att det inte är någon rimlig förklaring.
Inte ens barndomskompisen från Fagersta – Tomas Sandström – kan konkurrera.
Och vad händer när man är en riktig elak hockeyspelare?
Jo, man blir folkhjälte.
Vem älskar inte Ulf Samuelson här hemma?
Frågan är om vi någonsin får fram något liknande.
En ny Robocop.
Jag tror inte det.
• • •
Statistik är intressant.
Jag hittade kanadensaren Doug Gibson i listorna.
En center som avslutade karriären i Tyskland och Österrike.
På 69 officiella NHL-matcher åkte han inte på en enda utvisning samtidigt som han gjorde nio mål och 19 assist.
Så han satt inte bänkad jämt.
Det måste vara unikt, även om Gibson aldrig var aktuell för Nobels fredspris.
• • •
Den svensk som spelat flest matcher utan en enda utvisning är gamle SSK-aren Nicklas Bergfors.
Nio matcher utan att ha blivit utvisad.
Minimalt med speltid naturligtvis, men ändå inofficiellt svenskt NHL-rekord.