Gångaren Andreas Gustafsson har åkt fast för dopning och lämnat ett positivt a-prov.
Och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Jag har nämligen varit på ett otal mästerskap, där Andreas Gustafssons taktik att få uppmärksamhet är att anklaga ryssarna för dopning.
Och han lyckas nästan alltid.
Jag kan förstå honom i en värld där ryssarnas systematiska dopning inom friidrotten gett dem oförtjänta framgångar.
Och speciellt i gång.
Men när man sticker ut hakan så som Andreas Gustafsson gjort, så är det ju en absolut förutsättning att man själv inte har något fuffens för sig.
Nu har han inte bara haft det, han har åkt fast också.
Det är så oerhört klantigt att man häpnar.
Jag ska inte såga honom för mycket innan jag vet vad det handlar om för preparat. Det finns ju saker som stannar vid en varning, som för Nicklas Bäckström i OS i Sotchi.
Men oavsett vad det är så sjunker ju Andreas Gustafssons trovärdighet som en gråsten.
Tyvärr är det här det tredje fallet som friidrotten drabbats av det senaste året.
Ja, jag skriver friidrotten trots att Sverige är ett av få länder där gången har ett eget förbund, skilt från Friidrottsförbundet.
Men internationellt räknas gången till friidrotten och finns representerad på alla mästerskap.
Det är väl enda gången den får någon riktig uppmärksamhet, men då gäller det också att komma med ett saftigt budskap som Andreas alltid hade en förmåga att göra.
Så kan det gå, som var det sista Ned Kelly sa innan han hängdes.
• • •
Jag såg för övrigt hans pappa Bo Gustafsson ta OS-silver i Los Angeles 1984.
Då var han rätt het eftersom han samtidigt var manager för Herreys som vunnit Eurovision Song Contest tidigare den året.
Gyllene skor var ju passande ord i sammanhanget.
Nu är de betydligt solkigare.

SHL har nu presenterat hur SHL-säsongen 2015-16 kommer att se ut.
Det hade de inte behövt göra.
Det finns inte en nyhet i seriebestämmelserna nästa säsong, mer än att back to back-matcher ska spelas mellan inbördes lag vilket var en ren rättvisefråga.
Annars ser det ut som vanligt och det enda som händer är att SHL ändrar namnet på PlayIn till åttondelsfinaler.
Men det är fortfarande lag 7-8 som möter lag 9-10 i bäst av tre matcher för att ta sig till kvartsfinal mot lag 1-6 som går dit direkt.
De två extralagen gör att lag 11-12 spelat klart för säsongen efter de 52 grundserieomgångarna och lag 13-14 kvalar mot de allsvenska kvallagen i bäst av sju.
Jag kan tycka att det var lite fantasilöst.
Å andra sidan ska man inte ändra för mycket i ett seriesystem.
Hockeyn har kanske ändrat för mycket genom åren, men det har också varit hockeyns signum. Att vara vaken för nya idéer.
Men jag gillar fortfarande inte det PlayIn som nu ska kallas åttondelsfinaler.
De lag som blir sjua och åtta i grundserien efter 52 omgångar har förtjänat att gå direkt till kvartsfinal.
Att spela ett kval på bara tre matcher blir ett lotteri och lämnar för mycket åt slumpen. Ett par skador på några nyckelspelare kan förändra allt under en så kort period. Det blir ingen riktig sportslig rättvisa. Andra chansen kan de syssla med i Melodifestivalen.
Nackdelen med att inte ha åttondelsfinaler, skulle vara att säsongen tog slut för fyra lag när grundserien var över.
Men jag tror inte det spelar någon större roll om lag 9 och 10 får två, eller tre matcher extra per säsong.
Jag tror mer att det är det extra strecket i tabellen som lockar.

NORRKÖPING. Modo är kvar i SHL efter 4-1 mot Vita Hästen och 4-0 i matcher.
Det är väl första gången den här säsongen som Modo spelat ut en motståndare och då krävdes en allsvensk nykomling på andra sidan isen.
Men jag är den första att gratulera. Modo, som dragit över 7000 åskådare på sina båda hemmamatcher mot Vita Hästen, behövs i SHL.
Men nu börjar det verkliga jobbet.
Att skapa ett SHL-lag värt namnet till nästa säsong.
Per Svartvadet och Peter Forsberg måste göra ett bättre jobb än inför den här säsongen, då Modo var alldeles för tunt och inga nyförvärv blev några succéspelare.
Nu hade de en oerhörd tur som fick Vita Hästen i direktkvalet.
De var det stora sensationslaget i direktkvalet, men ett lag som som inte är i närheten av Modos nivå.
Hade det blivit Malmö är jag inte alls säker på att ångermanlänningarna hängt kvar.
Det blev plötsligt en fördel att komma sist i SHL och elvan Leksand fick ta de betydligt svårare skåningarna, där det är 2-2 i matcher och helt öppet vilket av lagen som tar en plats i SHL nästa säsong.
Nu har Modo fått arbetsro och kan börja bygga nytt ett lag inför nästa säsong.
Det behövs en i det närmaste total makeover om det inte ska sluta med en sistaplats och kval nästa år också.
Per Svartvadet har inte haft någon flygande start som sportchef sedan han tog över efter Markus Näslund.
Det hade inte Näslund heller.
Han började också med en sistaplats sin första säsong 2010-11, då Modo också tvingades kvala sig kvar.
Men de följande tre åren med Markus Näslund som general manager blev placeringarna 8-7-8.
Det är väl dit någonstans Modo och Per Svartvadet måste sikta nästa säsong.
Jag vet inte vad ekonomin räcker till, men scoutingen måste vara bättre. Årets nyförvärv har inte varit någon succé. Kyle Flanagans siffror har inte varit i närheten av vad man hoppades på och backen Travis Roche stod på -11 i plus/minus efter grundserien.
Veteraner som Samuel Påhlsson och Niklas Nordgren har inte heller imponerat, men är väl inne på sina sista år som elitspelare.
Det är bara gamle norrmannen Per-Åge Skröder som hållit stilen och även Simon Önerud hade en bra andra halva av säsongen.
Men det finns inte mycket att bygga på i dagens Modo.
Mer än halva laget måste bytas ut.
Det krävs ett nybygge, något nytt och fräscht till nästa säsong. En nystart. Annars kommer Modo att förbli ett bottenlag i SHL.
• • •
Vita Hästen har jag hyllat tidigare.
Kan det här vara nästa klubb som tar klivet till SHL?
Det är inte omöjligt om utvecklingen och satsningen fortsätter.
Jag tycker Vita Hästen och Norrköping har samma förutsättningar som Växjö och Örebro och definitivt Karlskrona.
Tränarna Niklas Czarnecki och Mikael Johansson blir kvar en säsong till och det tror jag är en garanti för att det här laget kommer att bli ytterligare ett snäpp bättre nästa säsong.
Om de får rätt resurser.
Och hemmapubliken är fantastisk. De stod kvar och ropade in sina hjältar efteråt, trots förlusten.

GÖTEBORG. Frölunda är i SM-semfinal för första gången på sex år.
Efter 3-2 hemma mot Luleå i match sju lyckas göteborgarna överleva en kvartsfinal.
Och nu väntar Växjö.
Det blir tight, men då tror jag det roliga tar slut.
Nu ska jag inte grumla någon glädje, efter en match där ett utsålt Scandinavium vandrade hem i kvällskylan som 12044 ”smileys”.
Eller nja, räkna bort några luleåsupportrar med mungiporna åt andra hållet.
Men ändå.
Det var en glädjens dag i en stad som väntat på en semifinal sedan 2009.
Sedan dess har Frölunda åkt ut i kvarten fyra gånger och Scandinavium har stått tom när hockeyfesten fortsatt ute i landet.
Nu fortsätter det med match redan på söndag och jag hoppas det blir utsålt även då.
Jag ser redan fram emot fler sådana här magiska kvällar i Scandinavium.
Det finns få arenor som slår ett fullsatt Scandinavium med 12 044 på läktarna. En fantastisk inramning till slutspelshockey.
Men Växjö är en helt annan sak än Luleå.
De har fler matchvinnartyper, fler spelare som kan göra mål och peta in lösa returer i gröten framför kassen. De har en bättre defensiv och en målvakt i Cristopher Nihlstorp, som ännu inte riktigt fått visa vad han kan trots att han är ensam om två nollor i slutspelet.
Eller är det så enkelt att jag är förblindad av att jag tippade SM-guld till Växjö innan serien startade?
Det är förmodligen en kombination, men jag kan inte låta bli att tycka att Växjö är snäppet bättre än Frölunda.
Ta Frölundas stora matchhjälte Ryan Lasch som spelade i Växjö förra säsongen. Han gjorde en grym grundserie, men försvann nästan helt i slutspelet och erbjöds inte nytt kontrakt.
Växjö tyckte att de hade bättre alternativ.
Nej, det känns som årets Växjö är byggt för slutspelshockey och jag tror de tar sig till final.
Och får de ordning på sitt power play har de ytterligare en uppsida.
Men samtidigt tror jag det här kommer att bli en fantastiskt semifinalserie.
Det kan mycket väl gå till sju matcher – igen.
Och Frölunda har fördel av hemmaplan. Nu också.
En sådan här kväll känns det som att jag gärna har fel.
• • •
Men idrotten är märklig ibland.
Och långt ifrån rättvis.
Som den andra perioden här i kväll då allt avgjordes..
Luleå gjorde sin kanske bästa period i hela den här kvartsfinalserien, men det var då Frölunda avgjorde.
Norrbottningarna hade radat upp chanser, då de tog en VÄLDIGT onödig och VÄLDIGT avgörande utvisning 10.32 in i perioden.
Det gav Frölunda chansen att komma ut ur egen zon och det slutade med att Ryan Lasch gjorde sitt första slutspelsmål, då han slog in en retur i tom kasse efter 11.49.
Och nästa gång Frölunda kontrade på allvar sköt Lasch igen.
En puck som tog i ribban, studsade i ryggen på Joel Lassinantti och letade sig precis över mållinjen.
Skotten blev 10-3 till Luleå i denna andra period, men 2-0 till Frölunda i mål.
Tala om maximal utdelning.
Där avgjordes också matchen.
Och kanske skipades någon form av gudomlig rättvisa då kedjan med Joel Lundqvist, Mats Roselli Olsen och Ryan Lasch fick avgöra det här till slut.
Den har varit grym i de senaste matcherna och framförallt Joel Lundqvist har varit en gigant. I alla spelformer.
Det har känts som han varit överallt på banan.
• • •
Och vilken sjuk avslutning det blev. Två snabba mål av Luleå och 3-0 blev 3-2 med nästan en minut kvar att spela. Då stod hela Scandinavium upp ända tills Mattias Janmark satte 4-2 i tom kasse.

GÖTEBORG. Riksidrottsnämnden (RIN) upphäver Chris Abbotts avstängning.
Bara några timmar innan nedsläpp här i Scandinavium i Göteborg.
En riktig bomb som kan avgöra allt.
Speciellt som RIN inte tagit något eget beslut ännu, utan häver avstängningen i avvaktan på sin egen dom. Nu tyder väl det på att den blir friande, men att komma med det här beskedet så sent tycker jag är åt helvete.
Det är det jag vänder mig emot.
Hade det kommit igår hade jag kunnat köpa det. Men bara några timmar innan match?
Nej, det känns inte rätt att ett beslut i något styrelserum ska kunna avgöra en match 7 i en stekhet kvartsfinal.
För Luleå blir det naturligtvis ett jättelyft att få tillbaka sin lagkapten.
Chris Abbot betyder lika mycket för Luleå som Joel Lundqvist gör för Frölunda.
Det är ingen tillfällighet att Luleå förlorat de två matcher som Chris Abbott tvingats vila.
Luleå är bara att gratulera.
Men det här ändrar förutsättningarna helt.
För båda lagen.
• • •
Jag har varit inne på Chris Abbotts avstängning tidigare och som många knätacklingar är den han gör på Andreas Johnson oerhört svårbedömd.
Men nu har det suttit en expertgrupp och analyserat bilderna i detalj och kommit fram till avstängning på tre matcher plus böter.
Jag kan köpa det, även om jag inte tycker att den är helt solklar. Den är inte alls lika lättbedömd som exempelvis Alexander Edlers knätackling på Kanadas Eric Staal vid VM i Globen 2013.
Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström var inte nöjd med den domen och överklagade till Riksidrottsnämnden.
Det har han allt rätt att göra och den möjligheten måste finnas.
Men Riksidrottsnämndens erfarenhet av knätacklingar i hockey måste vara väldigt begränsad.

JÖNKÖPING. Linköping är i SM-semifinal efter 4-2 mot HV71.
Och jag fick se en klassisk slutspelshjälte avgöra nästan på egen hand.
Dansken Nichlas Hardt hade en magisk kväll med två mål och en assist, inklusive det handsledsskott i Gustaf Wesslaus vänstra kryss som betydde 3-2 och avgjorde hela kvartsfinalserien.
Nej, en fantastisk uppvisning av dansken som var inblandad i det mesta.
Som när HV-backen Jere Karalahtis crosscheckade honom i andra perioden, en incident som blev väldigt omdiskuterad på sociala medier. En del jämförde den till och med Carl Söderbergss klockrena crosschecking på Per Ledin i kvartsfinalen 2013, då samma lag var inblandade.
Men det tycker jag är att gå ett par steg för långt.
Som jag uppfattar det trycker finländaren ner dansken i isen i en mer svepande rörelse. Det är inte något direkt stöt med klubbskaftet, som i Söderbergs fall.
Därför har jag svårt att uppleva det som särskilt stötande…
Men en tvåa borde han ha haft.
Och vad spelar det egentligen för roll, när Nicklas Hardt själv golvade hela HV71 i den här matchen.
Nej, Linköping är värdiga vinnare.
De låg under med 1-2 inför tredje perioden här i Kinnarps Arena, men kom ut och tokdominerade tredje perioden och vände matchen.
Jag var oerhört imponerad.
De vann perioden med 3-0, skotten med 12-6 och visade att de var bäst när det gällde.
• • •
Däremot kommer jag sakna publiken i Kinnarps Arena.
Oavsett hur det här slutspelet går, så skulle jag redan nu vilja utse den till slutspelets bästa.
Utsålt i kväll igen och en fantastiskt stämning hela matchen.

VÄXJÖ. Växjö kopplar greppet mot Örebro och vinner med 2-0 hemma.
Den absolut viktigaste vinsten i den här matchserien.
Jag tror inte smålänningarna missar två matchbollar.
De känns lite starkare och lite tryggare som slutspelslag.
Nu pratar vi ju inte om några dynastier här.
Växjö gör sin fjärde säsong i SHL och sitt andra slutspel. Ett lag som sakta byggts upp till något större och bättre.
Örebro gör bara sin andra säsong i SHL och kvalade sig kvar förra våren.
De har gjort en ännu snabbare resa än smålänningarna med sitt jättesteg från kvalspel i fjol till slutspel i år.
Nu är det inte slut än, men om Örebro förlorar tror jag deras resa bara börjat.
De har byggt ett slagkraftigt slutspelslag på väldigt kort tid och idag har de en stomme att bygga vidare på.
Nej, Växjös seger här i kväll kändes som ett styrkebevis.
De gjorde två snabba mål i andra perioden – Janne Lajunen och Teemu Laakso – och var aldrig hotade.
Växjö må inte vara rutinerad som slutspelsklubb, men deras spelare är det.
Talar vi rutin är det här slutspelets mest rutinerade lag.
• • •
Jag firade min 60-årsdag i Växjö i kväll, precis som jag firade med hockey när jag fyllde både 40 och 50 år.
Eller firade och firade.
Jag jobbade – som vanligt.
Jag är inte mycket för det där med födelsedagar, som ni förstår. Speciellt inte när det är slutspelstider som det alltid är den här tiden på året.
När jag fyllde 40 såg jag Brynäs vinna med 2-1 i sudden mot Luleå i Delfinen som det hette på den tiden. Brynäs som då var nästan uträknade och låg under med 2-0 i matcher i den semifinalen.
På min 50-årsdag var jag i Fröundaborg och såg Frölunda slå Djurgården med 2-1 – också det i sudden och även det i semifinal.
Men det var inte bara slutresultaten som var de samma i de två matcherna.
Båda vinnarna – Brynäs och Frölunda – gick sedan vidare till SM-final.
Håller den trenden i sig är det bara att säga grattis till Växjö.
Då blir det finalfeber om några veckor.

Leksand vinner hemma mot Malmö med 4-3 och det är det ”nya” Leksand som kliver fram.
När lagets stora namn var borta, snodde Mattias Guter huvudrollen med sitt hat trick och Patrik Cehlin petade in det fjärde på en retur.
De klev fram när lagkaptenen Johan Ryno och Jens Bergenström inte kom till spel och där Mattias Ritola skadade sig illa i andra perioden.
Men jag begriper inte hur de här båda lagen ställer till det för sig i ledning.
I första matchen vände Malmö 0-2 till 4-3 uppe i Leksand.
I Malmö senast förvandlade 2-0 till skåningarna till 3-2 till Leksand.
Idag var det nära att Eric Himelfarb kvitterat en knapp minut från slutet, då han fick ett friläge framför Oscar Alsenfelt.
Då hade Malmö hämtat upp 0-4 till 3-4.
Nu räddades Leksand av att de skaffat sig en tillräckligt stor ledning i de två första perioderna.
Ingenting annat.
Men jag är glad att jag varken håller på Leksand eller Malmö. Då hade man förmodligen gått på något lugnande i dessa dagar.
Nej, jag vågar inte säga något om den här matchserien längre.
Det känns som ett lotteri, med konstiga självmål och svängningar i varenda match.
Men det är klart att Leksand har slagläget.
De har 2-1 i matcher och Malmö är i stort sett tvingade att vinna hemma i nästa match.
Vinner Leksand det mötet, måste skåningarna vinna tre raka varav två i Leksand.
Då är oddsen obefintliga att de går upp.
• • •
Men lite ödets ironi att Leksand får hjälp av de gamla djurgårdarna Mattias Guter och Patrik Cehlin, två sena värvningar.
Både backen Linus Hultström och finländske forwarden Tomi Sallinen lär ju vara klara för just Djurgården nästa säsong.

GÖTEBORG. Frölunda håller hoppet vid liv efter ett rekordsnabbt mål i sudden death mot Luleå.
Eller läs Joel Lundqvist.
Matchens kung.
Jag tror jag aldrig sett honom så bra. Inte ens i landslaget.
Jag skulle vilja säga att det är lagkaptenen Joel Lundqvist som nästan ensam tänt Frölundas hopp.
Som han kämpade och slet i den här matchen, hur han tacklades och spelade fram och gjorde mål – igen.
Det brukar vara långt mellan gångerna.
Månader om vi talar grundserien.
Joel Lundgvist gjorde fem mål på 55 grundseriematcher.
Det är 0,091 mål per match för att vara exakt.
På fem slutspelsmatcher mot Luleå är han Frölundas bästa målskytt med sina tre mål.
Det är 0,6 mål per match.
Mer än sex gånger så mycket.
Det säger en del om vad rutin och inställning betyder när det blir dags för slutspelshockey.
Då kommer de rätta karaktärerna fram.
Men det känns nästan som om Frölunda måste klona Joel Lundqvist om de ska vända på det här.
Det var också han som låg bakom segermålet bara nio sekunder in i förlängningen, då han överraskande sköt från vänsterkanten och tvingade Joel Lassinantti att släppa en retur.
Då var norrmannen Mats Roselli-Olsen framme och petade in pucken.
Och sett till hela matchen var Frölunda värda den segern.
• • •
Men det var nära att Luleås Johan Forsberg knäckt Frölunda i mittperioden.
Jag har varit med om många märkliga situationer och mål under alla år i den här branschen.
Men Forsbergs två mål i andra perioden var några av de sjukaste jag sett i en och samma period.
Båda gångerna spelade hans hockeybrallor huvudrollen och framförallt det första kommer att bli en klassiker.
Det var när Frölundas målvakt Lasse Johansson styrde ut ett vinkelskott från Lucas Wallmark rakt i baken på Forsberg och stod med ryggen mot mål. Och pucken studsade rakt in i kassen.
Lite drygt fyra minuter senare trasslade en fladderpuck in sig i Forsbergs byxor framför mål och damp ner i isen lagom för att honom att lägga en backhand mot tom kasse.
En puck som hade gått utanför om inte Frölundas back Oscar Fantenberg sträckt fram klubban och vinklat pucken i mål.
Och så var det 2-2 efter en period som Frölunda dominerat fullständigt.
Nu finns det ingen rättvisa i idrott, men jag skulle varmt rekommendera Johan Forsberg att lämna in en lottokupong den här veckan.
I kväll var han pojken med guldbyxorna.
Men han flög inte hem till Luleå som segrare.

Luleås Chris Abbott stängs av i fem matcher (3+2) för knäctacklingen på Frölundas Andreas Johnson.
Han kommer inte att spela med i kvartsfinalserien mot göteborgarna.
Rätt eller inte?
Jag har alltid svårt för det här med knätacklingar. De är svårbedömda.
Jag satt och säg Hockeykväll i där Mikael Renberg tyckte det var avstängning och Challe Berglund att det kunde stannat vid en tvåa.
Disciplinnämnden går på Renbergs linje och menar att Abbott kunnat undvika den där kontakten.
Nu får Chris Abbott några extra matcher då han ses som en ”återfallsförbrytare”.
Han kom ju tillbaka från en avstängning precis till första matchen i den här kvartsfinalserien.
Då hade han varit avstängd för en huvudtackling på Frölundas Erik Gustafsson
Det har varit mycket strul mellan de här båda lagen. En smutsig matchserie.
På de fem senaste mötena har det delats ut totalt fem grova matchstraff.
Jag hoppas vi slipper det i kväll.
Det är naturligtvis tungt för Luleå att bli av med sin förstecenter, men å andra sidan spelar inte hans ”offer” Andreas Johnson något mer i den här slutspelsserien.
På så sätt tycker jag disicplinnämnden gör rätt som ser till att även Chris Abbott får vila de matcherna.
Och avstängningen kan ju faktiskt stanna vid en enda match. Om Luleå vinner i kväll.
Då är det väl böterna som svider mest – 50.000 kronor är ingen liten summa.
• • • 
Leksands Toni Kähkönen fick tre matcher för sin huvudtackling på Malmös Johan Björk.
Det kan jag snarare tycka var i underkant.