JÖNKÖPING. Linköping slår tillbaka och vinner mot HV71 i Jönköping.
Nu är det 2-2 i matcher och den här rysaren bara fortsätter.
EN imponerande match av ett kyligt Linköping, där förstakedjan gjorde mål igen.
Jacob Micflickier blev Micfräckier när han gjorde 1-0 efter 10.27 i första perioden.
Han stod med pucken bakom den förlängda mållinjen, men såg att Gustaf Wesslau var låg vid sin vänstra stolpe.
Då vallade han pucken via Wesslau och in i mål.
Det kom lika snabbt som överraskande.
En riktig fräckis, även om Wesslau borde tätat till bättre än han gjorde.
Men det målet satte på något sätt tonen på de två första perioderna. Linköping kändes lite tryggare i sitt spel när de kunde spela på ledning.
Jag tyckte 2-0 kändes logiskt då Jeff Taffe kunde stöta in en lös puck på mållinjen i tom bur 12.28 in i andra perioden. Han första mål i slutspelet.
Det betydde också att Linköpings förstakedja hade dubblat målskörden i den här kvartsfinalserien.
Jag trodde matchen var över efter två perioder.
Det trodde inte HV71.
Det kom ut som ett nytt lag i tredje perioden. Jag vet inte vad de druckit i periodpausen, men misstänker att det var någon form av energidryck.
Det såg ut som de hade fått vingar.
Och framförallt Teemu Laine och Mattias Tedenby, som flög fram till varsitt friläge och varsitt mål.
I det läget satt HV71 förarsätet.
Men det var som om de inte kunde sätta stopp på sig själva när de kvitterat till 2-2.
Det fortsatte att gå som på rus och Linköping kunde avgöra, när de bjöds på en två mot en-situation. Kent McDonnell serverade Oscar Sundh en perfekt passning vid Wesslaus bortre stolpe.
Det avgjorde matchen.
Nej, HV71 föll lite på eget grepp där i tredje perioden.
Nu tycker jag ändå att Linköping vann rättvist.
Utöver målen hade de tre stolpskott, mot HV71:s enda, då Ted Brithén la en backhand i kryssribban.
• • • 
Annars satt jag bara och väntade på att den här matchen skulle explodera i ett jätteslagsmål.
Det känns som det pyr hela tiden.
Men spelarna har hållit sig på rätt sida i alla fyra matcher så här långt.
Det är tufft, det är småfult och det är elakt, men samtidigt är det så det ska vara i ett slutspel.
• • •
Jag vill också ge Andreas Jämtin beröm för allt slit. Han orkar karln?
Han låg lika mycket bakom Teemu Laines reducering som Laine själv där i tredje perioden.
Han fick LHC-backen Daniel Rahimi att helt glömma att det spelades en hockeymatch, där han blev stående på egen blå käftandes med Jämtin. Det gav Laine fick fritt fram i mitten.
Jag kan i och för sig förstå Rahimi.
Det krävs en ängels tålamod för att stå ut med Jämtins eviga trashtalk.
Och några änglar finns inte i den här kvartsfinalserien.

MALMÖ. Fjorton raka förluster och inte en seger sedan den 27 januari.
Men på den femtionde dagen återuppstod Leksand från de döda.
Och segern borta mot Malmö kan vara den viktigaste i klubbens historia.
Om de vinner tre matcher till vill säga.
Men hade det stått 0-2 i matcher, hade den chansen varit minimal.
Nästan obefintlig.
Nu finns det hopp, nu är förbannelsen bruten och jag tror det betyder massor för de sargade självförtroenden som lämnat match efter match som förlorare.
Nu tror jag Leksand vinner det här och att Tomi Sallinens segermål vände allt, även om pucken som avgjorde i sudden egentligen var ett självmål och gick in via Fabian Brunnström, petad från Leksand och nu i Malmö. Alla leksingar ser säkert det som ett tecken från skyn.
Och vad ska man säga om backen Linus Hultström?
Vilken frälsare, då han först reducerade till 1-2 med 1.08 kvar av andra perioden och sedan smällde in kvitteringen 11.53 in i den tredje och räddade en förlängning.
Han var Tommy Salos största fynd när han byggde om laget efter katastrofstarten i höstas, då laget startade med sju raka förluster.
Det var ingen liten förlustrad som spräcktes här i Malmö i kväll heller.
Håll i er nu för så här såg den ut:
1-3 HV71, 1-6, Växjö, 1-4 Färjestad, 1-4 Brynäs, 1-4 Luleå, 1-4 Modo, 3-5 Örebro, 1-2 Växjö (öt), 2-6, Skellefteå, 3-4 Djurgården (öt), 4-5 Frölunda (str), 2-5, HV71, 0-4 Linköping, 3-4 Malmö.
Fjorton raka förluster.
Senast laget vann i SHL var den 27 januari då det blev 4-1 mot Djurgården hemma.
Det skulle ta femtio dagar innan de vann igen.
Jag överdriver inte om jag säger att hela Leksands existens står på spel i den här play off-rysaren mot Malmö
Ett ”Återtåg” till HockeyAllsvenskan vore värre än någonsin.
Varenda spelare av SHL-klass skulle försvinna, klubbledningen krympas och ekonomin stramas åt.
Och nästa säsong blir det svårare än någon gång tidigare att ta sig tillbaka till SHL igen.
Därför var den här segern så oerhört viktig för Leksand.
De bröt verkligen en förbannelse.
De väckte hopp.
Frågan nu är om de kan förvalta den chans de fått.
• • •
För Malmö vore det naturligtvis också ett bakslag att missa den här chansen.
Men de har ingen serie att ramla ur ifrån.
De har inte samma stora kostym.
Nu hade skåningarna Leksand i brygga och 2-0 tills det bara var 1.08 kvar av andra perioden.
De hade allt i egna händer, men tappade greppet.
Som så många gånger förr.
• • •
Det var inte så smart av Toni Kähkönen att sätta axeln i huvudet på Malmös Johan Björk redan 4.57 in i matchen.
Nu kunde inte Malmö utnyttja de fem minuters övertid det gav, men finländaren får nog räkna med en avstängning framöver.
Johan Björk kommer definitivt inte att spela. Han har en konstaterad hjärnskakning.
Kähkönen fick första bara en tvåa, men domarna fick hjälp av repriserna på jumbotronen i Malmö Arena.
Det fick de inte då Malmös Magnus Häggström sänkte Johan Ryno långt ifrån spelet. Det såg inte domarna och inga repriser visades. Leksands sportchef Tore Jobs var vansinnig. Jag kan förstå honom.
• • •
Kan Leksand vinna två matcher i rad?
Det är nästa fråga.
Det svaret får vi på lördag.

Jag går igenom avstängningarna i SHL och NHL den här säsongen.
Och en sak är glasklar.
SHL är betydligt brutalare än NHL om vi räknar avstängningar.
Svenska disciplinnämnden delade ut 29 avstängningar under grundserien.
Nio för checking to the head.
NHL har delat ut totalt 24 avstängningar så här långt.
Åtta för tacklingar mot huvudet.
Alarmerande siffror?
Ja, det är bara förnamnet.
När ni läser siffrorna här ovan så ser det ju inte så farligt ut.
Men i SHL spelades den 330 matcher i grundserien.
I natt spelades den 1046:e matchen i NHL.
NHL har spelat mer än tre gånger fler matcher, så för att få balans i jämförelsen får de svenska siffrorna multipliceras med tre.
Då ringer larmklockarna.
Och jag vill inte påstå att ribban ligger högre i NHL på vad man får och inte får göra numera.
Däremot bokför man checking to the head lite annorlunda. I NHL går det under rubriken ”illegal checks to the head”. Där har sju spelare blivit avstängda i vinter.
Men en armbåge som tar i huvudet i NHL faller inte under den rubriken, som i Sverige.
Därför har räknat med dem också och hittar ett fall till.
Det är möjligt att jag missat något, men det ändrar inte utgångspunkten för det här resonemanget.
SHL har tre gånger fler avstängningar för våld mot huvudet än NHL.
Varför?
NHL har varit mycket bättre på att åtgärda huvudtacklingar och informera spelarna om vad som är tillåtet och inte. Och dessutom lära spelare att visa varandra respekt.
Det finns pedagogiska exempel på spelare som avbryter tacklingar, något som som vissa här hemma ser som en omöjlighet. Att avbryta tacklingar, alltså.
Nej, det går att ta de rätta besluten. Om man använder huvudet.
Vad jag menar är att förbundet inte får gå i fällan och mildra reglerna för tacklingar mot huvudet. De måste snarare göra tvärtom. Jag känner att jag måste vara en motvikt i den kampanjartade debatt som just nu pågår.
Dagens hockey är något helt annat än för bara tio år sedan. Det går snabbare, spelarna är tyngre, mer vältränade. Att få en axelkåpa på hakan i full fart är som att bli knockad av Mike Tyson.
Dessutom har ju forskningen kring hjärnskakningar gått framåt. De kan få ohyggliga konsekvenser. De kan sitta i ett helt liv. Massor av spelare tvingas sluta med hockeyn varje säsong. På alla nivåer. Den senaste BIK Karlskogas Björn Kindah. Hur de kommer må efter 50 är det ingen som vet. Hjärnan är kroppens mest komplicerad organ.
Jag är rädd för att svensk hockey kommer få paralleller till amerikanske fotbollsstjärnan Chris Borland, 24-åringen som valde att sluta efter bara en säsong. Han ansåg att hälsan var viktigare än pengarna.
Nej, det dags att förändra hockeyns macho-attityd, där de tysta offren anses få skylla sig själva.
Det är dags att ta tag i problemet på allvar.
• • •
För att få en uppfattning om NHL:s bedömningar är den här situationen från den gångna vintern intressant. Edmontons back Andrew Ference tacklar Vanncouvers Zack Kassian i huvudhöjd. Han kommer inte från blinda sidan, smällen tar inte särskilt hårt och notera att Kassian inte blev skadad utan spelade vidare i matchen. Ference – som varit avstängd förr – fick tre matchers avstängning. I SHL hade det garanterat stannat vid 2+10. Max.
Bedöm själva:
http://video.nhl.com/videocenter/console?id=661573&catid=60

Växjö vinner mot Örebro och hemmaförbannelsen är bruten.
Och jag undrar vad tränaren Sam Hallams hårfön till utskällning betydde för den här segern.
Jag har aldrig sett honom så förbannad.
Det här kändes annars som hjärnornas krig redan från nedsläpp.
Tränarna Kenta Johansson v/s Sam Hallam.
Den gamle och rutinerade mot den unga uppstickaren.
Efter tre perioder stod det 0-0 och det hade varit tufft, tätt, krympta ytor och minimerande av misstag. Och väldigt få vassa målchanser.
En typisk tränarmatch, mellan två ledarstaber som analyserat varje skär hos motståndaren.
Så kändes det i alla fall.
Men när det blev dags för sudden death hände det som oftast händer.
Mål nästan direkt och ett sådant där typiskt slumpmål som det ofta blir i förlängningar.
Josh Hennessy kastade en puck mot kassen som studsade i stolpen och rakt i gapet på Jeff Tambellini, som kunde avgöra matchen bakom en chanslös Julius Hudacek.
I det läget kunde jag inte låta bli att tycka synd om Örebro.
De gjorde sin bästa match i den här kvartsfinalserien.
Rent spelmässigt var det en spegelbild av första mötet i Växjö i fredags, då hemmalaget dominerade de två första perioderna och Örebro vände och vann i den tredje, då 0-2 blev 3-2.
Nu var det Örebro som var klart bäst i de två första perioderna och Växjö som dominerade den tredje.
Växjö var så tama i de två första perioderna att till och med Sam Hallam gick i taket.
Han blev galen i båset under en time out i början av andra perioden, skällde som en bandhund och slängde saker omkring sig. Jag förstår honom.
Däremot blev jag lika förvånad som alla andra.
Sam Hallam brukar ju se ut som Vjatjeslav Bykov i båset. Den ryske cochen som möjligen kunde höja ena mungipan när det blev VM-guld.
Ett stenansikte.
Kolugn i alla lägen.
Men har man som Sam Hallam sett sitt lag förlora fyra raka hemmamatcher i slutspelet och är på väg mot en femte, kan jag förstå att han tycker att det får vara nog med tappade hemmasegrar.
Växjö förlorade alla sina tre matcher mot Färjestad i Vida Arena i SM-semifinalen förra våren.
Det avgjorde den matchserien.
Nu förlorade laget första matchen mot Örebro och det var nödvändigt med ett trendbrott.
Nu gav inte Växjötränarens utbrott någon direkt effekt, men jag antar att han fortsatte att skälla i periodpausen.
Laget vaknade i alla fall i tredje perioden.
Nu är det Örebro som måste vinna hemma.

GÖTEBORG. Några frölundafans hade tryckt upp en banderoll med tre små grisar inför mötet med Luleå.
Per Ledin, Jonathan Granström och Chris Abbott hängdes ut.
Sedan kom Luleå ut och spelade som Stora Stygga Vargen.
Och åt upp Frölunda.
Nu kan det låta konstigt efter en match där Frölundas lagkapten Joel Lundqvist nästan ensam höll på att vända matchen i tredje perioden.
Då Frölunda spelade precis så bra och med sådan frenesi och fart som jag trodde de skulle göra redan från start. Men Joel Lundqvists reducering till 1-2 dröjde till 9.06 i tredje perioden och tiden blev för knapp, trots att göteborgarna släppte på alla handbromsar som fanns. Joel Lundqvist hade en till puck inne, men den blev korrekt bortdömd även om han var värd ett mål efter att ha grundlurat backen Janne Sandström just innan. Men han körde bevisligen in både Joel Lassinantti och pucken i mål.
Andreas Johnson smekte en backhand i ribban och en kvittering var sannerligen inte långt borta.
Men som sagt.
Tiden räckte inte till.
Luleå hade skaffat sig 2-0 att gå på efter de två första perioderna som de kontrollerade totalt.
Nu är Frölunda nere i, ja, kanske inte brygga, men definitivt parterr.
Det är Luleå som har övertaget, det är Luleå som har greppet och det är Frölunda som måste resa sig och komma tillbaka i den här kvartsfinalserien.
Och den där ovanligt välgjorda banderollen med tre små grisar åkte ner ganska snabbt, när den upptäcktes av vakterna.
Jag vet inte om någon gav order om det, men det är aldrig särskilt smart att bjuda motståndarna på gratis tändvätska.
Nu tror jag inte Luleå behövde det i den här matchen.
Inte som matchen utvecklade sig där nere på isen.
Det så heta Luleå som vann hemma senast, var förvandlat till iskalla Luleå.
De gjorde en perfekt bortamatch.
De stängde mittzon, de fick ner farten på motståndarna och tvingade ut dem längs sargerna de gånger de kom in i anfallszon.
Och så tog de tillvara på de chanser de fick.
Det gav 2-0 efter två perioder.
Och jag tyckte de kontrollerade den här matchen tillräckligt mycket för att det skulle kännas rättvist när Niklas Fogström avslutade med att skicka in 3-1 i tom kasse.
Vad Frölunda sysslade med i början vet jag inte.
De kom ut som Luleå gjorde senast och smällde på allt och alla så fort pucken släpptes.
Precis som de INTE skulle spela.
Sedan hittade de aldrig tillbaka till sin vanliga, fartfyllda hockey förrän i den desperata forcering de tvingades till i slutperioden.
Nej, Roger Rönnberg har mycket att fundera över.
Förstakedjan med Mathis Olimb, Andreas Johnson och Max Görtz var stekhet i första matchen, men har varit iskall de två senaste.
De gjorde sju poäng tillsammans (3+4) då Frölunda vann öppningsmatchen med 3-2. Men inte en poäng på de två senaste.
Roger Rönnberg måste få fart på sina matchvinnare om Frölunda ska vända det här.
Ja, han behöver få fart på hela laget.
Det vore rent av pinsamt om serietvåan åkte ut i en kvartsfinal i år igen. För fjärde året i rad i så fall, även om det kanske inte är samma katastrof som det låter.
När de åkte ut mot Brynäs 2012 och Luleå 2013 var det mot lag som varit bättre placerade i grundserien.
Inga direkta knallar.
Men de två senaste åren har Frölunda varit ett topplag och mött två lag som fått ta sig till kvarten via PlayIn.
Då känns det som något fel med Frölundas satsning, om man nu inte nöjer sig med att vara ett topplag då det är serielunk.
Nu har man inte förlorat än.
Men hemmafördelen är borta och Frölunda måste vinna tre av de fyra matcher som är kvar.
Och minst en i grusgångarnas Coop Norrbotten Arena.
Nej, Roger Rönnberg och hans Frölunda har ingen lätt resa framför sig.
• • •
Och för er som undrar:
Det gick inga proppar den här gången. Det var en normal slutspelsmatch. Inte minsta slagsmål.

Pontus Widerström stängs av totalt tre matcher för att han hoppade in på isen under jätteslagsmålet i Luleå i lördags.
Han ska vara glad att han inte spelade i NHL.
Där hade det blivit tio.
Luleås back Per Savalahti Nagander klarar sig från ytterligare påföljder.
Det har ju varit mycket debatt om det här slagsmålet, då Luleå var sju spelare på isen när allt brakade igång.
Anledningen var att de var mitt i ett byte efter en icingavblåsning, medan Frölunda inte fick byta ut sina spelare.
Men de två extra luleåspelarna var inte direkt aktiva i slagsmålet.
Och ska vi se krasst på det var det inte direkt några jättefighter vi pratar om här.
Inte förrän Pontus Widerström kom in och utmanade Nagander.
Det var väl den enda som går att kalla ett slagsmål.
Det var också det enda som gav båda fem minuter plus matchstraff och ansågs som grov.
Alla övriga inblandade klarade sig med två minuter var.
Då var väl det utrett.
• • •
Sedan får vi se vad som händer i kväll här i Göteborg.
Om de heta känslorna fortsätter.
Det var inga vackra ord som sas varken om motståndare eller domare efter matchen senast.
Det kanske förvånade mig mest.
Hockeyspelare brukar lugna ner sig innan frågorna ställs, men den här gången brann de fortfarande.
Speciellt Jonathan Granström och Mathis Olimb.
Vi får se hur fortsättningen blir, men erfarenheten säger att det blir ganska städat efter den här typen av uppladdningar. Lugnet efter stormen.
Men man vet ju aldrig.
Det är ovanligt många hetsporrar i de här två lagen.
Proppen kan gå igen.

ÖREBRO. Det bjöds på gratis slutspelstårta och Behrn Arena var ett rött, kokande hav.
Det var dukat för fest inför Örebros första, historiska slutspelsmatch.
Men det var bara ett lag som firade.
Och de kom från Småland.
Det blev 5-2 till slut och segern var lika klar som Noah Welchs raka höger som knockade Johan Adolfsson framför Växjö-målet drygt fem minuter in i tredje perioden.
Hur kanadensaren kom undan en utvisning i det läget var en gåta.
Här talar vi en klockren höger och jag tror inte Johan Adolfsson filmade speciellt mycket då han sjönk ihop på isen.
Jag förstår att Kenta Johansson var vansinnig där i Örebros bås.
Welchs knock kom när det redan var en avvaktande utvisning och jag var övertygad om att Örebro skulle få spela fem mot tre i två minuter.
Det var en solklar utvisning på den amerikanske backen, kanske till och med en femma.
Men ingen av domarna såg tydligen vad som hände och ingen brydde sig om alla repriser som vevades på jumbotronen.
Där försvann också Örebros sista lilla hopp. En tidigt 2-4 i tredje perioden hade gett energi.
Och lika mycket som den smällen tog, lika mycket sved Växjös 5-2, där sista pucken kom i tom kasse.
Örebro hade ju ett drömläge efter vändningen senast då 0-2 blev 3-2 i Växjö.
Femte segern av sex möjliga mot smålänningarna den här säsongen.
Ett fullsatt Behrn Arena.
Men jag vet inte om Örebro tullat på den marsipanröda slutspelstårtan redan innan match.
Växjö tog kommandot direkt, var hetare, större, starkare.
Örebro hängde inte med alls, vann knappt en närkamp.
Och Växjö nöjde sig inte med att gå fram till 2-0 den här gången. De ledde med 4-0 redan 12.41 in i andra perioden.
Ett ointagligt försprång, även om näringarna närmade sig den här gången också.
Och nu har favoritskapet svängt över till smålänningarna igen.
Jag har sett båda de här matcherna nu och Växjö har varit det bättre laget i fyra av sex spelade perioder. Örebro i två och det har varit de två sistaperioderna när de tvingats vara desperata.
Det kändes som det här var en nyckelmatch för Örebro.
Möjligheten att ta ledningen med 2-0 och sitta kvar i förarsätet.
Då hade Växjö skakat på bussen hela vägen hem till Småland.
• • •
Slutet blev irriterat, då Örebrospelarna ville ge igen på Noah Welch och den här kvartsfinalserien hettade till lite. Inte med några Frölunda v/s Luleå-mått, men det var inga kramgoa låtar som spelades på slutet.
Det blir så här när samma lag möts så tätt.
Spelarna blir mer och mer irriterade på varandra.
Nu är det 1-1 efter två lite oväntade bortasegrar och fortsättning i Växjö på tisdag.

Det här var inte ishockey.
Det var krig.
En av de tjurigaste, fulaste och elakaste slutspelsmatcher jag sett på den här sidan millenieskiftet.
Slagsmål, tjuvnyp, fula påhopp och grus på golvet utanför Frölundas omklädningsrum.
Det hade ju talats om att Luleå skulle komma ut och köra över Frölunda den här kvällen.
Det var precis vad de gjorde.
Det small direkt, det small innan pucken ens var släppt.
Och det fortsatte att smälla.
Det var ingen överraskning att det kom en jättefight 8.26 in i tredje och ett svenskt rekord i utvisningsminuter.
Då tänker jag på Frölundas Pontus Widerström som kom in från bänken och fick – håll i er nu – 2+2+5+20+20 – totalt 49 utvisningsminuter.
Utan att ha spelat en sekund i matchen.
Talar vi avstängningar tycker jag att Widerström ska stängas av hela den här kvartsfinalserien. Till att börja med.
I NHL är det automatisk avstängning i tio matcher om man lämnar bänken för att ge sig in i en pågående fight.
Någonting åt det hållet låter väl rimligt.
Sedan får vi se vad som händer med Mathis Olimb som drog klubban i magen på Jonathan Granström när slutsignalen gick.
Om det var för att han kom ur balans, eller om det var avsiktligt är svårt att bedöma. Men han fick 5+20 och blir han avstängd tappar Frölunda sin poängkung.
Disciplinnämnden lär få jobba övertid de närmaste dygnen.
Mathias Olimb som var den stora hjälten senast när Frölunda vann hemma med 3-2, men som inte fck något utrymme alls den här kvällen. Luleå fick honom precis dit de ville – helt ur balans – och det var ingen tillfällighet att den stora fighten startade sedan Emil Sylvegård åkt på just Olimb efter avblåsning.
Jag förstod som alla andra att det här skulle bli en låååång kväll efter det som hände i Scancinavium senast. Även om disciplinnämnden inte gav Frölundas Erik Gustafsson några fler matchers avstänging för tacklingen på Cam Abbott, så tror jag inte Luleå friat honom.
Så man kan ju undra vad som ska hända i Scandinavium på måndag.
Efter den här kvällen.
Då allt hände.
• • •
Men fortsätter det så här är jag säker på att Luleå vinner den här matchserien.
De är betydligt bättre på att spela grishockey än Frölunda.

Erik Gustafsson avstängning stannar vid en match, som han får automatiskt efter tacklingen på Luleås Cam Abbott.
Och Pontus Petterström får två matcher plus böter för sitt pungslående av Brynäs Anton Rödin.
Det var precis vad jag väntat mig.
Det fanns förmildrande omständigheter i Gustafssons fall och nämnden slår fast att det kvar korrekt att ge match penalty, men tycker att det räcker med den automatiska avstängningen på en match.
Jag räknade med det.
Däremot tycker jag att regeln bör skrivas om och att det inte ska finnas några förmildrande omständigheter när man tacklar en motspelare i huvudet.
Även om han kommer in lågt, tittar i isen och tacklingen kommer rakt framifrån.
Det har ju varit en väldig debatt sedan Erik Gustafsson delade ut den här smällen. Från att det inte borde vara en utvisning alls till 25 matcher utan lön.
Det senaste var Luleås tidigare lagläkare Yelverton Tegners förslag. Han är en auktoritet på det här med hjärnskakningar, så till viss del förstår jag honom.
Prioritet ett måste vara att få bort alla hjärnskakningar.
Vi kommer aldrig nå en nollgräns, men hjärnskakningar är så allvarligt och ett så stort problem att alla medel måste användas. Det är största hotet mot hockeyn idag.
Men under rådande regelverk var domen mot Gustafsson korrekt.
Att Pontus Petterström blir avstängd var däremot ingen överraskning.
Jag hade inte protesterat om det blivit ett par matcher till.
Att köra upp klubban i skrevet på en motståndare är väl ungefär det fegaste man kan göra.

Vilken avslutning det blev i Slutspelsserien, när Vita Hästen säkrade andraplatsen och Malmö tog sig upp på den tredje play off-platsen med ett nödrop.
Jag tycker att Vita Hästens play off-plats är en lika stor skräll som att Karlskrona gick upp i SHL.
Där är tränarna Niklas Czarnecki och Mikael Johansson de största profilerna och det är deras jobb som ligger bakom den här tysta bragden.
Men räcker det ända till SHL i bäst av sju mot Modo?
Nej, då talar största hockeyskrällen i svensk hockey genom tiderna.
Men tre lag ska upp.
Här är mina tips och kommentarer:
Västerås-Rögle
Tips: Rögle vinner med 4-2
Kommentar: Rögle är expert på att komma bakvägen och ta sig till SHL-kval. Det har hänt tre gånger i rad nu. De gick upp i SHL 2012 och var bara målskillnad från att gå upp förra säsongen. Skåningarna har en bevisad förmåga att vara bäst när det gäller. Nu tror jag det blir jämnt, men Rögle kommer in i den här play off-serien som vinnare och med en positiv trend. Våsterås har just missat första chansen att ta sig upp, efter 1-3 i matcher mot Karlskrona. Det tär på psyket. Jag tror Rögle har både bättre form och större självförtroende. De imponerade stort när de slog Björklöven.
Modo-Vita Hästen
Tips: Modo vinner med 4-0 i matcher
Kommentar: Det här ser ju ut som en drömlottning för Modo, som naturligtvis är större favoriter än de någonsin varit. Vita Hästens enda chans ligger i att de är en av hockeyhistoriens största underdogs. Och att under skett förr. Men ett normalt Modo är bättre på alla punkter. Ska de få de minsta problem är det möjligen i första matchen, då de vilat länge och är matchotränade. Jag ska inte lova att äta upp någonting om Vita Hästen vinner det här, men det är inte långt ifrån. Modo har aldrig haft en lättare resa. I alla fall inte på papperet.
Leksand-Malmö
Tips: Leksand vinner med 4-2 i matcher.
Kommentar: Leksand hade nog hellre tagit Vita Hästen, men nu blev det Malmö som kämpade sig upp på tredjeplatsen efter stor dramatik. Malmö med sparkade leksingar som Eric Himelfarb, Fabian Brunnström och Jens Jakobs i laget. De kommer inte att sälja sig billigt. Men Leksand är ett klart bättre lag. Men precis som Modo kliver de in i play off matchotränade efter ett långt uppehåll. Samtidigt tar sig Malmö vidare mot de flesta odds och i sista matchen. Det brukar ge en energiboost. Och jag tror att skåningarna kan stjäla ett par matcher, men i bäst av sju ska Leksand ta hem det här utan problem. Men jag tror Leksand är det lag som har störst press på sig av alla. De har ställt till det förr. Det känns inte kassaskåpssäkert.