Ja, jag vet inte vad jag ska säga efter Malmös 2-5 hemma mot Rögle idag.
Matchen de bara skulle vinna.
Matchen där de fick alla chanser, då Rögles Jakob Lilja tog ett idiotiskt matchstraff i första perioden som gav Malmö 1-0 i power play.
Och där backen Almen Bibic bjöd Malmö på ett nytt numerärt överläge en bit in i andra halvan av matchen som gav 2-0.
Sedan rasade allt på ett sätt som jag sett så många gånger förr.
Det blev 2-1, 2-2, 2-3, 2-4 och till slut 2-5.
0-4 i sista perioden.
Det ska inte kunna hända.
Men att Malmö får möta det sargade lag som förlorar den allsvenska finalen ser jag redan som uteslutet. De tre bonuspoängen från seriestart är ingenting värda, då Rögle gick upp till fem och serieledning.
Jag tror inte de tappar den.
Nu tror jag inte att Malmö kommer att sjunka så lågt att de missar chansen till ett play off mot antingen Leksand eller Modo.
Men det är inte omöjligt.
Det är nästan sjukt hur Malmö ständigt faller på mållinjen, trots nya lag, nya tränare och ny ledning.
Det är som en förbannelse.
Nu har de den största chansen någonsin att ta sig tillbaka till SHL, men ändå känns det som allt är på väg att raseras. Igen.
Det behöver inte bli så, men alla pilar pekar ditåt.
Avslutningen i grundserien och den här hemmapremiären i Slutspelsserien, där det fanns en chans att rycka direkt.
Nej, det är obegripligt.

Det är en omgång kvar att spela och nu handlar det egentligen bara om vilka lag som kommer att mötas i kvartsfinalerna.
Det ser ut så här just nu:
Skellefteå-Luleå/Djurgården/Brynäs
Frölunda-Färjestad/Luleå/Djurgården
Växjö-Örebro
HV71-Linköping
Men det märkliga är att inte en enda kvartsfinal är spikad än så länge.
De fyra lag som får veta vilka de möter i en kvartsfinal redan på torsdag, kan alla båda avancera och sjunka i tabellen.
Det är lag 3-6 där Växjö, HV71, Linköping och Örebro ännu inte vet vilka de möter, mer än att det inte blir långt till bortamatcherna. Hur det än slutar.
HV71 har den tuffaste avslutningsmatchen på papperet, då de möter Skellefteå hemma. Å andra sidan har HV71 slagit Skellefteå i tre av lagens tidigare möten den här säsongen. Nej, det kan fortfarande bli alla möjliga kombinationer mellan lag 3-6.
Men går resultaten som jag tror kommer det att bli de roligaste och jämnaste SM-kvartsfinalerna på många år.
Jag skulle gärna se ett smålandsderby mellan HV71 och Växjö redan i kvarten.
Men ett E4-derby mellan HV71 och Linköping skulle också väcka känslor. De möts ju, som tabellen ser ut idag.
Och en trolig kvart är Frölunda-Färjestad som utvecklats till en riktig rivalitet.
Lägg till Skellefteå-Luleå som en mycket trolig kvart och vi kan ha den största slutspelsfesten på länge.
Kvartsfinalerna behöver ju lite nerv och derbykänsla.
De har inte lockat några utsålda hus de senaste åren, vilket jag tycker är lite märkligt. Av de totalt 23 kvartsfinaler som spelades i fjol, vara bara tre utsålda. Men de flesta var också en gäspning och någon riktig rivalitet då vi pratade Skellefteå-HV71 (4-1), Brynäs-Färjestad (2-4), Växjö-Luleå (4-2) och Frölunda-Linköping (3-4).
Nu kommer det att bli betydligt hetare än så.
Senast vara det bara en enda matchserie i slutspelet som gick till en sjunde och avgörande match, kvarten mellan Frölunda-Linköping (3-4).
Och Skellefteå var så överlägsna att det aldrig blev någon riktig spänning.
Nu finns all anledning att tro att det blir betydligt tuffare matcher.
Redan i kvartarna.
Jag längtar redan.
• • •
Resultaten i kväll är väl inte så mycket att säga om, då det egentligen inte fanns mycket att spela om. Mer än andraplatsen, då.
Vore jag tränare skulle jag också vara väldigt intresserad av att komma trea, då lag 2 och 3 kan möta Skellefteå först i en SM-final.
Modos 5-3 mot Örebro var kvällens skräll, framförallt då ångermanlänningarna ledde med hela 5-0 med mindre än fyra minuter kvar. Då gjorde Örebro plötsligt tre mål på 55 sekunder och matchen fick lite nerv.
• • •
Själv följde jag Skellefteå-Växjö via tv:n. En mycket bra hockeymatch och det här kan ju vara en potentiell SM-final. Det blir en betydligt jämnare SM-final i de två senaste i så fall. Skellefteå har ju krossat både Luleå (2013) och Färjestad (2014) med 4-0 i matcher i de två tidigare.
• • •
PlayIn blev också klart i dag efter Djurgårdens 1-0 mot Brynäs.
Det blir Färjestad-Brynäs och Luleå-Djurgården. Jag är ganska övertyga om att både Färjestad och Luleå överlever de matchserierna.

Det blir inga nya arenakrav redan till nästa säsong och jag är väl inte direkt förvånad.
Hade SHL stoppat några av de lag som kommer att ta klivet upp, hade det blåst upp till en orkan nog att blåsa bort hela SHL-kansliet.
Jag anser fortfarande att det inte ska finnas varken en minimigräns för arenor eller ekonomi.
I idrott ska alltid det sportsliga gälla i första hand.
Ingenting annat.
Det här är en självsanerande bransch och lag med dålig ekonomi och otillräckliga arenor kommer ändå bara att vara tillfälliga besökare i SHL.
Historien har tydligt visat det.
Men får man aldrig chansen går det inte att bygga upp något nytt och varaktigt.
Det finns massor av lag i SHL idag som vuxit sig starka ur ekonomisk ruin och i flera fall tvångsnedflyttningar. Och i SHL:s ögon en gång alldeles för små arenor.
Växjö, Örebro, Linköping och Leksand är exempel på det.

Samma sak med Västerås som jag tippar snart är SHL:s första nykomling den här säsongen.
Inget av lagen i den allsvenska finalen har för övrigt en arena som klarar de nya arenakraven, även om Västerås lätt kan fixa det utan några större besvär.
Tar sig Karlskrona upp får de nu spela i SHL i nuvarande Telenor Arena, men har då kravet på sig att bygga ut arenan om de hänger kvar.
Jag förstår inte riktigt hur det ska gå ihop med kravet på fyra miljoner i eget kapital, då det kostar mångdubbelt mer än så att bygga om en arena. SHL har haft många märkliga förslag den senaste tiden och har fått backa i fler fall. Som det här med wild cards, där man själva ville handplocka lag som skulle gå upp till nästa säsong. Det backade man från redan innan det hamnade på bordet.
Nu backas det igen och det fanns naturligtvis ingen annan utväg, när opinionsläget är som det är.
Men bra ändå att vi nu vet att de lag som tar sig upp verkligen får spela i SHL nästa säsong.
Det var ett minimikrav från min sida.

Örebro slår Skellefteå med klara 4-0 och jag har varit inne på ämnet tidigare.
Skellefteå har enorma problem mot lagen som ligger topp 6 i SHL.
Samma lag de ska fightas mot i slutspelet.
Västerbottningarnas serieseger har grundats mot lagen på nedre halvan, lag 7-12, där de knappt förlorat en match.
Men det är en helt annan historia mot lagen på andra halvan.
Där finns inte den spets som gjort Skellefteå till svenska mästare de två senaste åren.
Laget har en makalös lägstanivå och det har betalat sig.
Men när det gäller det där sista och förmågan att slå jämbördiga lag så är det en helt annan historia.
Därför tror inte jag att det blir något tredje SM-guld för Skellefteå.
De har minusstatistik mot de flesta lagen ovanför det streck som går vid sjätteplatsen och deras värsta motståndare har varit HV71. Där har det inte blivit en enda seger vid full tid på fyra möten. De har vunnit en match på övertid och förlorat tre.
Nej, Örebros 3-0 i kväll var övertygande. Ett bevis på att näringarna är en klar guldkandidat.
Och skulle de här två lagen mötas i en semifinal, så skulle jag sätta mina pengar på Örebro.
Det skulle vara Derek Ryan v/s Janne Pesonen och målvakterna Julius Hudacek v/s Markus Svensson.
Möts de här två lagen i ett slutspel skulle jag sätta pengarna på Örebro.
Utan att blinka.
• • •
Samtidigt är bottendramatiken helt avgjord nu, då ”nya” Brynäs slog Växjö hemma med 2-1.
Leksand har inte ens en teoretisk chans att komma ikapp.
Thomas ”Bulan” Berglund har verkligen skapat ett nytt lag sedan han tog över som tränare.
Plötsligt fungerar det mesta.
Jag hade Brynäs betydligt högre upp när jag tippade SHL inför seriestart och de har ett bättre lag på papperet än i tabellen.
• • •
Leksand åkte på sin elfte raka förlust efter 4-5 efter straffar.
En match där Leksand satt i förarsätet hela tiden och gjorde 4-3 med två minuter kvar.
Nej, Leksand har inget medflyt just nu.
Dessutom fick Mattias Ritola lämna isen med vad som såg ut som en ganska allvarlig axelskada och ansluta till skadelistan där Johan Ryno redan finns.
Blytunga tapp om de inte blir friska i tid till kvalspelet.

Det blir Västerås-Karlskrona i den allsvenska finalen.
Och idag var Västerås de stora vinnarna.
Efter 5-3 hemma mot Björklöven tog de seriesegern i sista omgången och passerade sin blivande finalmotståndare från Blekinge med två poäng.
Jag tror det avgjorde hela den kommande finalserien.
Det känns som om Karlskronas chans låg i att få hemmafördel. De är HockeyAllsvenskans bästa hemmalag, men betydligt beskedligare borta.
Västerås är däremot lika bra borta som hemma
Nu spelade de själva bort sina chanser i de två sista matcherna då de föll mot Vita Hästen hemma (2-4) och bara lyckades få 1-1 vid full tid i dagens match mot superjumbon Södertälje.
Det räckte för att Karlskrona skulle få spela allsvensk final, men det räckte inte för att vinna serien.
Nu tror jag inte att de går upp.
Allt talar för Västerås i finalen och sedan väntar förmodligen Malmö i bäst av sju i andra chansen.
Västerås känns både större och starkare.
Jag tycker allt talar för västmanlänningarna.
• Hemmafördelen
• Formen
• Rutinen
• Ledarteamet
Jag tror de flesta föredrar Västerås i SHL, utan att förringa Karlskrona som hockeylag.
Det skulle bli ett gammalt klassiskt derby mot Örebro och korta avstånd både till Djurgården, Färjestad, Linköping och Leksand.
• • •
Det blev också klart vilka som hamnar i Slutspelsserien och där blev det inga förändringar.
Den tabellen ser ut så här:
Poäng Lag
3 Malmö
2 Rögle
1 BIK Karlskoga
0 Björklöven
0 Mora
0 Vita Hästen

De lagen möts i en enkelserie och där är Malmö naturligtvis favoriter, även om Rögle alltid är farliga i slutskedet av säsongen. Resten tror jag inte har med de två första platserna att göra, även om Björklöven är inne i en galet bra form.
• • •
AIK och Södertälje får kvala sig kvar.
Det är väl den största sensationen i HockeyAllsvenskan den här säsongen.

Det finns fortfarande en teoretisk chans att Leksand ska hänga kvar utan kval, men efter 3-4 i sudden mot Djurgården är den obefintlig.
Jag skulle vilja säga att den varit det länge nu.
Ett lag som förlorat tio raka matcher, känns inte som ett gäng som plötsligt vinner tre raka mot lag som Frölunda, HV71 och Linköping. De tre lag man har kvar att möta.
Samtidigt vill jag säga att Leksand kanske var värda att vinna mot Djurgården redan under full tid, framförallt genom sin starka tredjeperiod.
Men det är en annan tabell som gäller för Leksand nu.
Den så kallade ”Slutspelsserien” som kommer innehålla lag 3-8 i HockeyAllsvenskan.
Den tabellen ser ut så här just nu:
Poäng Lag
3 Malmö
2 Rögle
1 BIK Karlskoga
0 Björklöven
0 Mora
0 Vita Hästen
Det lag jag markerat i fett är det lag som är Leksands kommande kvalmotståndare i dag – BIK Karlskoga.
Nu spelas HockeyAllsvenskan klart först på löRDAGEN och det kan bli omkastningar. Men de enda som kan försvinna från den aktuella tabellen är ledande Malmö och sexan Vita Hästen.
De sex lag som hamnar 3-8 i HockeyAllsvenskan möts i en enkelserie med totalt fem matcher.
Lag 3-5 får ett försprång med placeringspoäng i en fallande skala som ni kan ser här ovan.
Det är de här lagen som Andreas Appelgren ska scouta nu då han slutat som tränare.
Det blir ett tufft jobb, då egentligen vilket som helst av de sex lagen kan hamna på tredjeplatsen i Slutspelsserien. Det kan bli Mora och då ser vi fram mot ett av de hetaste derbyserierna genom tiderna.
Slaget om Siljan i unik tappning.

Vinnaren i Slutspelsserien möter förloraren i den allsvenska finalen och tvåan möter SHL:s jumbo, som väl ganska säkert lär bli Modo.
För alla modoiter är det alltså Rögle som gäller i dagsläget.
Det skulle kännas som en rysare det också. Speciellt som Modo spelat som de gjort senaste tiden. Då går det inte ens säkra för Rögle, som alltid är bäst när det gäller i slutet av säsongen.
Deras 8-0 mot Asplöven i går var ett exempel på det.
Nej, årets kvalspel blir en riktig nervpärs för alla inblandade fans och spelare.
Det är nästan så man önskar att det vore så här varje år…
• • •
Glöm inte att Djurgården blev trea i HockeyAllsvenskan i fjol och säkrade SHL-platsen i kväll, med ett lag där stommen spelade i allsvenskan i fjol.
Som en påminnelse om att den svenska HockeyAllsvenskan håller högre klass än de flesta tror.

Andreas Appelgren lämnar tränarjobbet i Leksand med omedelbar verkan.
Jag gillar att han lämnar med stil.
Jag tycker Appelgren är har varit ett föredöme som leksandstränare. Han har alltid uppträtt korrekt och med en värdig distans efter matcherna. Även när det gått dåligt för laget. Inga bortförklaringar, eller billiga påhopp.
Jag gillar det.
Han har visat integritet och klass som ledare och lämnar nu laget lika lugnt som han kom.
Att han kliver av i det här läget är knappast förvånande.
När Leksand skrev nytt kontrakt med norrmannen Sjur Robert Nilsen var det för att han skulle ta över som huvudtränare nästa säsong. Nu får han börja det jobbet i förtid.
Samtidigt är det slutet på en epok i Leksand.
Nu är både sportchefen Tommy Salo och tränaren Andreas Appelgren borta. De stora ledarna för det återtåg som till slut tog Leksand tillbaka till SHL igen.
Det var Tommy Salo som tog Appelgren till Leksand inför säsongen 2011/12. Det var en liten knall då den okände Appelgren mest hållit till i lägre divisioner och hämtades från Skövde och division I.
Han började som assisterande coach, men redan första säsongen fick han ta över huvudansvaret då Christer Olsson fick sparken mitt under säsongen.
Nu är både Salo och Appelgren historia och Leksand går in i en ny fas, där det i första hand handlar om att överleva ett kvalspel.
Att Leksand skulle hämta in Brynäs försprång på sju poäng tror jag inte ens de mest inbitna leksandsfans tror på.
Men överlever Leksand handlar det om en ny era, där i princip allt är nytt i klubben.
Nye klubbdirektören Kjell Kruse har inte varit på jobbet mer än ett halvår, Tore Jobs är helt ny som sportchef och nu då Sjur Robert Nilsen som gör sin första match som huvudansvarig i båset mot Djurgården i kväll.
Det känns som Leksand får börja från noll igen, även om klubben har många av dagens spelare på kontrakt. Om de nu överlever.

Här trodde jag att Modo skulle komma ut som ett gäng retade tigrar efter Peter Forsbergs brandtal och tröjceremoni.
Så gör laget sin kanske sämsta match för säsongen.
De spelar som ett gäng tamkatter.
Ja, Modo gör den sämsta match jag i alla fall sett laget göra på en herrans massa år.
Jag kan inte ens påminna mig när jag såg dem sämre.
Ingen vilja, ännu mindre hjärta och Frölunda kunde segla iväg till utklassningssiffrorna 6-1.
Jag kunde se Foppa lida däruppe i logen, där han stod tillsammans med bland andra Mats Sundin och Markus Näslund.
Ja, efter ett tag slutade han ens att titta på eländet.
Nu sägs det att Modo redan börjat hårdträna för att få en formtopp till det kommande kvalet. Men det ser jag i så fall som en klen ursäkt.
De måste ju ändå försöka och speciellt en kväll som denna då Foppa ensam hade lockat fullt hus – 7 650 åskådare.
Men redan i början av tredje perioden gapade det stora hål på läktarna.
Då hade tusentals redan gått hemma. För dem blev Foppas fantastiska tal enda behållningen den här kvällen.
Och när det var fem minuter kvar var det bara halvfullt i arenan.
Behällning var Frölunda, som gjorde en bra dag på jobbet och gick om Växjö och upp till andraplatsen igen.
Jag tror den placeringen kan vara ganska viktig, då tabelltvåan garanterat slipper regerande mästarna Skellefteå i kvart- och semifinal.
Skellefteå som jag tvivlat på, men som värvat SHL:s bäste spelare i Janne Pesonen.
Finländaren som ensam kan avgöra matcher.
• • •
Det ser också ut som streckstriden om sjätteplatsen är över.
Efter Örebros 3-1 hemma mot Färjestad och HV71:s 4-1 mot Brynäs, skiljer det nu sex poäng mellan sjuan Färjestad och sexan HV71.
Med tre matcher och maximalt nio poäng att spela för de båda lagen.
Nej, det mesta av streckstrider är redan avgjort.
Det är bara kampen om andraplatsen som fortfarande lever.

Så har Peter Forsbergs tröja hamnat i det tak där den här hemma mest.
I Fjällräven Arena.
Modo är det största i Foppas hjärta och Foppa är det största i varje Modo-hjärta.
Det märktes här i kväll.
Publiken hade förmodligen stått kvar i tre perioder och hyllat honom och skanderat hans namn, om han inte själv tystat folket på läktarna.
Jag har hört honom hålla många tacktal borta i NHL. I Denver och Toronto och inför en publik större än den här.
Men jag har aldrig hört honom mer känslosam.
Rösten brast när han tackade sin mamma Gudrun för all hjälp med skjuts till matcher och träningar under de unga åren.
Och tårarna föll, när känslorna blev för starka.
Ingen har någonsin tvivlat på Foppas hjärta för sin moderklubb och ingen spelare förknippas så starkt med en klubb som just Peter Forsberg med Modo.
Foppa var kvällens huvudföreställning, det var han som sålde ut Fjällräven Center, det var han som lockade 7 600 åskådare och det var han som gjorde att köerna var långa utanför arenan redan två timmar före match.
Ingen ville missa det här avskedet.
Publikens kärlek var total. Den gick nästan att ta på.
Det här var den sista, stora hyllningen till den kanske största spelare Sverige haft.
Och den mest känslosamma.
Det här var mer än ett avsked.
Det var en kärleksförklaring.
Från båda håll.
• • •
Samtidigt kunde inte Foppa låta bli att ge domarbasen Peter Andersson en känga.
– Hur länge kan den evigt, jävige Peter Andersson sitta kvar, sa han och tillade att det var lite på skämt.
Men alla som känner Foppa vet att det var blodigt allvar. Han har inte glömt ett par incidenter i matcherna mot Färjestad tidigare den här säsongen.

Jag går igenom resultaten från inomhusgalan i nya Malmö Games och konstaterar att det bara blev en tummetott av de stora planerna på en ny svensk supergala.
Först skulle det här bli en utomhusgala av dignitet, men så föll Malmö Stadion bort och planerna flyttade inomhus.
Gamle storarrangören Bengt Bendéus var ändå beredd att satsa samma miljoner som i fornstora dagar, som då Sergej Bubka satte världsrekord i Malmö och ett fullsatt stadion var i extas.
Men det var 90-tal.
Idag ska fan vara galaarrangör i friidrott.
Jag välkomnar varje försök att etablera något nytt och tidigare DN-galebossen Rajne Söderberg gjorde säkert vad han kunde. Men Malmös comeback som galaarrangör kan bara stavas fiasko.
Malmö Arena var halvfull och de stora namnen var större än resultaten.
Jag har vant mig vid att dagens friidrottsgalor handlar mer om förhandsnack än resultat.
Att sprintstjärnan Asafa Powell skulle komma skapade rubriker och marknadsfördes effektivt.
Men när jag letade igenom resultatlistorna hittade jag ingen Powell.
Han kom inte. Skadad tydligen.
Men ingen verkar ha märkt att han saknades mer än jag.
Jämfört med XL-galan i Globen var Malmö Games en besvikelse, trots större namn på papperet. Men i Globen fanns de flesta svenska stjärnorna med och det tror jag är en förutsättning för att väcka det där riktiga intresset.
Nu bäddade Malmö själva för att de svenska stjärnorna uteblev, då de la sig bara en vecka efter XL-galan och bara ett par dagar efter inomhus-SM. Det fanns ingen kraft kvar hos de svenskar som siktar mot inne-EM i Prag.
Och när Mutaz Essa Barshim ”bara” tar 2.34 i höjd och Renaud Lavillenie ”bara” hoppar 5.92 i stav så kan jag förstå att publiken känner sig lite lurad.
Förhandssnacket handlade ju om världsrekordjakt.
Men det är inte arrangörernas fel.
Dagens galor har blivit en sorts försörjningslopp – eller hopp – för de aktiva. De gör vad de måste, men idag sätts sällan några världsrekord i galorna. De stora stjärnorna sparar toppformen till de stora mästerskapen där de stora pengarna finns.
Jag förstår att att DN-galan går på knäna och att massor av galor försvunnit från programmet.
Friidrotten krymper och sanningen är förmodligen en alltför nostalgisk syn på hur det var förr.
Numera är det stora mästerskap varje år och det är dit alla siktar.
Usain Bolt kommer inte att sätta några rekord vid någon av sommarens galor där han kommer att vara det stora affischnamnet. Ska han ens hota sina fantastiska världsrekord så blir det först vid sommarens VM i Peking, då han återvänder till det fågelbo där allting startade.
Allting annat är bara luftslott.
• • •
Och för er som påpekar att det blev ett världsrekord i XL-galan vill jag bara meddela att det var på en udda inomhusdistans och att få brydde sig. Genzebe Dibaba är en återkommande gäst, som har en förmåga att sätta världsrekord på beställning. Men där var det svenskintresset som gav puls och skapade det intresse som fanns. Basta.