LEKSAND. Det var meningen att mötet mellan Djurgården och Leksand på fredag skulle bli en rysare i bottenträsket.
Nu är all spänning borta.
Djurgården visar kraft och styrka och slår Luleå borta med 4-2, samtidigt som Leksand tappar 2-0 till 2-6 mot Skellefteå hemma.
Djurgården är nu nio poäng före Leksand, som i praktiken är tio om vi räknar in leksingarnas usla målskillnad.
Och det är tolv poäng kvar att spela om.
Kört?
Det är bara förnamnet.
Det spelar ingen roll om Leksand vinner på Hovet på fredag. Försprånget är visserligen inte ointagligt, men så nära det går att komma.
Och vem tror att ett lag som förlorat nio raka matcher, plötsligt ska vinna i rad?
Inte jag i alla fall.
Nej, jag har känt att det varit kört för Leksand ända sedan de förlorade hemma mot Örebro. Det kändes som sista chansen att haka på tåget.
Att de skulle vara chanslösa mot Skellefteå var heller ingen överraskning, även om västerbottningarna nästan bjöd på ett handicap och två billiga mål i inledningen av matchen.
Men Hasse Wallsons lag är som ett gäng duracellkaniner. De bara går och går och störs inte av några underlägen.
Och Skellefteå har också SHL:s bäste spelare i finländaren Janne Pesonen. Han sköt både 1-2 och 2-2 och båda var riktiga klassmål. Finländaren har en förmåga att hitta luckorna i kryssen och skjuter stenhårt.
Sedan rann det iväg här i Leksand.
Andreas Appelgren kunde bara stå och anteckna efter varje mål, eller också skrev han en önskelista till nästa säsong. Om han nu får stanna en säsong till.
Nej, Leksands problem just nu handlar inte om att hänga kvar.
Det handlar om att komma upp ur säsongens värsta svacka i tid till kvalspelet.

Laget är uppe i nio raka förluster nu och har bara tagit en av 27 möjliga poäng på de matcherna.
Kommer de inte i form till kvalet kan det sluta med en av klubbens värsta säsonger genom tiderna.
• • •
Däremot är jag imponerad av Djurgården som åker upp till Luleå och vinner en av säsongens viktigaste matcher.
Nu blir det PlayIn och en chans att ta sig till kvartsfinal.
Det är mer än godkänt en säsong där de kämpat med SHL:s minsta spelarbudget och ett lag som inte skiljer sig mycket från det som spelade i HockeyAllsvenskan i fjol.
• • •
Skellefteå är klara seriesegrare nu. Även på papperet.
De vinner serien för tredje året i rad och lika överlägset som de två tidigare säsongerna.
Här talar vi en ny dynasti i svensk hockey.

Västerås är bäst när det gäller och slår Malmö i säsongens hittills viktigaste match.
Nu pekar allt mot en allsvensk final mellan Karlskrona och Västerås – och att Malmö får gå till andra chansen och slutspelsserien där de tre bästa får slåss om en plats i SHL nästa säsong.
Nu är det inte över än, men Västerås har kvar att möta AIK borta och Björklöven hemma och måste tappa tre poäng på de två matcherna.
Det tror jag inte kommer att hända.
Nej, det var här och nu det gällde och Malmö föll på mållinjen.
Igen.
Precis som de gjort så många gånger förr när de haft läge.
Nu är det ingen katastrof den här gången.
Men hoppet att nå en allsvensk final och få två chanser att gå upp tror jag är borta.
Jag blev väldigt imponerad av Västerås som kom ut och körde över skåningarna första halvan av matchen inför en utsåld ABB Arena.
Men Erik Anderssons mål blev det enda framåt, innan matchen exploderade målmässigt i tredje perioden.
När Frederik Storm gjorde 1-1 trodde jag ett tag att Malmö skulle vända det här, men Västerås hade kraften att vända tillbaka och gå ifrån till 3-1.
Det blev 3-2 till slut och det var helt rättvist sett över tre perioder.
Samtidigt måste jag säga grattis till Karlskrona.
Efter 3-2 hemma mot Asplöven är de klara för en allsvensk final.
Det är sex poäng ner till Malmö och det finns inte en chans att de missar det läget. Risken att missa handlar inte om procent. Det handlar om promille.
Nej, Karlskorna har varit säsongens överraskning precis som de var i fjol.
Nu har de nått nästan hela vägen.
Kul med lag som rör om lite i grytan.
• • •
Så vad ska jag säga om Malmö?
De har förlorat två raka nu och det var säsongens viktigaste matcher.
Först i en ren seriefinal hemma mot Karlskrona (3-5) och sedan nu här i kväll.
De har själva spelat bort chansen att ta sig till en allsvensk final av egen kraft. Jag har aldrig sett en klubb med sådan tennisarm.
Och det kan kosta.
Samtidigt tror jag det är en fördel att vinna slutspelsserien och möta det lag som förlorar den allsvenskan finalen.
Det har visat sig tidigare säsonger, då lag från PlayOff-serien överraskat i Kvalserien.
Det är bättre att komma dit som ett vinnande lag, än ett som just förlorat ett play off om en direktplats till SHL.
• • •
I botten tog AIK tre poäng borta mot Vita Hästen när de vann med 2-0.
Det finns faktiskt en chans att nå den åttonde och sista platsen i den kommande slutspelsserien – det skiljer fyra poäng – men den chansen är mikroskopisk.
AIK får var glada om de undviker kval.

Leksand åker till Växjö och gör sin kanske bortamatch på hela säsongen.
Ändå får de stryk, ändå åker de på den åttonde raka förlusten.
Det blir 2-1 till Växjö, men först i sudden death.
Leksand gjorde en perfekt bortamatch. De kämpade, de slet, de bjöd inte på en millimeter. Det gick nog att krama ur ett par hinkar svett ur matchtröjorna efteråt.
Och i målet stod Joakim Lundström på huvudet.
Leksand kom dessutom till spel utan sina två stora matchvinnare – målvakten Oscar Alsenfelt och poängkungen Johan Ryno.
De ledde med 1-0 tills det var 2.02 kvar att spela och Toni Kähkönen hade missat ett friläge och chansen att göra 2-0 precis innan.
Jag tyckte de var värda att vinna vid full tid.
Men ett förlorande lag har sällan marginalerna med sig.
Och nu krävs en bragd för att Leksand ska slippa kvala. Med fem omgångar kvar har leksingarna fyra poäng upp till Brynäs och sex till Djurgården.
Men eftersom Leksands målskillnad är så dålig att den inte går att hämta in, så handlar det i praktiken om sju poäng till djurgårdarna och fem till Brynäs.
Det innebär att Leksand i snitt måste ta in 1,4 poäng per match på Djurgården.
Och en poäng per match mot Brynäs.
Det ska inte gå.
Speciellt som spelprogrammet ser ut som det gör och vilka lag bottenlagen har kvar att möta.
Se här:
Brynäs:
Örebro (h)
HV71 (b)
Växjö (h)
Djurgården (b)
Modo (h)
Kommentar: Många topplag på programmet, men Modo i sista matchen borde vara tre garanterade poäng. Modo kommer ha tankarna på helt annat håll i sista omgången.
Djurgården:
Luleå (b)
Leksand (h)
Linköping (b)
Brynäs (h)
Örebro (b)
Kommentar: Djurgården har det bästa programmet kvar, då de möter både Leksand och Brynäs på hemmaplan. De har allt i egna händer. Klarar de inte det förtjänar de inte att spela PlayIn.
Leksand:
Skellefteå (h)
Djurgården (b)
Frölunda (h)
HV71 (h)
Linköping (b)
Kommentar: Tufft program för Leksand och det krävs fler matcher som den mot Växjö om de ska slippa kvalet. Men möter fyra topplag, förutom bortamatchen mot Djurgården.
Slutsats?
Leksand kvalar.
Trots bragdmatchen mot Växjö.

Djurgården förlorar igen och har inte skuggan av en chans borta mot Skellefteå.
De får snarare vara glada att det stannar vid 2-5.
Men Djurgårdens formsvacka kommer ändå i rätt läge på säsongen. De har redan spelat ihop tillräckligt med poäng för att ta sig till PlayIn och slippa kvala.
Nu har inte Leksand spelat än, men att de ska ta poäng borta mot Växjö är lika sannolikt som att Djurgården skulle göra det borta mot Skellefteå.
Djurgården har fortfarande sju poäng ner till kvalstrecket med fem matcher kvar att spela.
Jag tror det räcker.
Jag tror inte ens det krävs en enda poäng till.
Att det inte blev någon mot Skellefteå var ingen överraskning, även om västerbottningarnas formkurva inte heller var lysande inför matchen.
Men nu verkar det som om serieledarna kommit upp ur sin svacka (nedtränade) och det var samma mördande tempo som knäcker de flesta lag.
Det var en uppvisning och 42-10 i skott.
Anledningen till att Djurgården hängde med målmässigt inför sista perioden (2-2) var att Janne Pesonen bjöd Djurgården på 1-1, då han tappade pucken i egen zon och bjöd Mikael Ahlén på ett friläge.
I tredje var det spel mot ett mål, 18-1 i skott och 3-0 i mål till Skelleftå.
Och Janne Pesonen – som jag anser är SHL:s bästa importspelare – tog revansch på sig själv då han krutade in 3-2 och sedan spelade fram Andrew Calof till ett öppet mål och 4-2.
Imponerande, minst sagt.
• • •
I eftermiddagens andra match förlorade HV71 hemma mot Linköping med 2-4, efter att ha lett matchen med 2-0.
En ny imponerande uppvisning av östgötarna som vann sista perioden med 3-0.
Och oj, vad jag unnade backen Daniel Rahimi att bli matchhjälte.
Han gjorde inte bara säsongens första mål, när han pricksköt viktiga 1-2 i slutet av andra perioden. Han satte även helt avgörande 4-2 i tom kasse.
Det var han värd.
En av de trevligaste hockeyspelare jag träffat.

Det finns inget annat ord på det efter sjunde raka förlusten och nollpoängaren för leksingarna.
Nu är det kört.
Nu finns inget hopp.
Inte efter 3-5 hemma mot Örebro i en match där många trodde att trenden skulle brytas, då leksingarna hade slagit Örebro i samtliga fyra möten tidigare under säsongen. Dessutom lämnade Örebros Kenta Johansson ett litet handicap från start, då han lät givne målvaktsettan Julius Hudacek vila.
Ändå hände det som inte kunde hända – igen.
Leksand inledde ju säsongen med sju raka förluster och 5-30 i mål.
Det var katastrofstämpel på klubben, Tommy Salo byggde om halva laget och Leksand började vinna igen.
Det var ingen som såg samma katastrof komma. Inte en gång till.
Men nu har Leksand tangerat det bottenrekordet när det gäller som mest.
Dessutom är jag helt säker på att den åttonde förlusten kommer redan i morgon lördag, då leksingarna möter seriens formstarkaste lag Växjö på bortaplan.
Det vore ett mirakel om de tog poäng i den matchen.
Men jag kan tycka synd om framförallt Leksand och Brynäs som får spela två matcher inom 24 timmar, inklusive resande, och dessutom möta två lag som vilade idag.
Här har seriemakarna gjort en jättemiss. Lagen ges inte samma sportsliga förutsättningar och det är inte första gången det händer den här säsongen.
• • •
Vore jag ledare i Leksand skulle jag skicka spioner till Ängelholm, Karlskoga och Umeå för att kolla in eventuella kvalmotståndare i Rögle, BIK Karlskoga och Björklöven.
Och kanske analysera Mora för säkerhets skull.
Lokalkonkurrenten som fortfarande har en chans att avancera i HockeyAllsvenskans slutspelsserie med lag 3-8, där tvåan möter SHL:s elva. Om nu Leksand klarar av att hålla den platsen.
Fortsätter det så här, är det inte omöjligt att Modo tar in de fyra poäng som skiljer i tabellen.
Eller omöjligt. Just nu känns det logiskt med fem omgångar kvar att spela.
• • •
Brynäs vann borta mot Luleå med 3-0 och ryckte ifrån i bottenstriden.
Nu skiljer det fem poäng ner till Leksand och nio till Modo.
Thomas ”Bulan” Berglund blev en vinnare på sin gamla hemmaplan och nu är jag säker på att Brynäs klarar det här.
Det blir inget kval.
Det blir PlayIn och det kan bli mot samma Luleå de mötte i kväll.
Och allt pekar väl mot att Brynäs passerar även Djurgården innan det hela är över.
Men kvallagen känns klara.
Leksand och Modo.
Formstarka Modo som åkte på en riktig käftsmäll i Linköping – 1-6.
Där släcktes det sista hoppet.

Ett nytt världsrekord av Genzebe Dibaba, två hopp över åtta meter och seger för Michel Tornéus och Angelica Bengtsson som slog brasilianska världsettan Fabiana Murer i stav.
Det gjorde att jag gick hem från Globen med ett ganska brett leende.
Främst över Angelica Bengtsson som hade ett riktigt bra försök på svenska rekordhöjden 4.70 och visade att hon närmat sig världsstoppen.
Det går åt rätt håll i alla fall efter mycket elände och skador sedan det stora genombrottet här i samma Globen 2011.
Det var då hon hoppade 4.63 som 17-åring, en höjd som fortfarande är gällande juniorvärldsrekord inomhus.
En stjärna var född, men den dalade ganska snabbt på grund av skador och tekniska problem.
Det skulle dröja nästan fyra år innan hon hoppade högre. Den 31 januari tog hon 4.68 vid en tävling i Frankrike och här i Globen blev det 4.65.
Hennes näst högsta hopp någonsin.
Jag hoppas det är början på en andra karriär som ska ta henne till toppen bland seniorerna.
• • •
Michel Tornéus imponerade också i sin första tävling för säsongen.
Han hoppade 8.07 i sitt första tävlingshopp inomhus i vinter och avgjorde tävlingen direkt.
Han var den ende som tog sig över åtta meter i den här tävlingen och gjorde det två gånger, då han hoppade 8.02 i sitt andra hopp för säsongen.
Här luktar det EM-medalj i Prag om drygt två veckor.
• • •
Etiopiskan Genzebe Dibaba är ett fenomen som nästan kan sätta världsrekord på beställning.
Hennes 14:18.86 på 5000 meter var en sänkning av det gamla med sex sekunder.
Nu är det ingen sträcka som finns på mästerskapsprogrammet och sällan löps och jag gillar väl inte riktigt rena galagrenar som inte finns på mästerskapsprogrammen.
De löps så sällan att världsrekorden ofta är ganska blygsamma.
Att svenska herrarnas årsbästa på samma distans inomhus är 15:45.70 visar dels att det är en udda gren (bara två svenska tider finns noterade i vinter). Men också hur vansinnigt bra Dibaba är.
• • •
En annan svenska på uppgång är Khaddi Sagnia.
Hon gjorde sin näst bästa längdtävling, hoppade 6.62 och slog Erica Jarder.
Men framförallt visade hon att hon kan hoppa betydligt längre än så.
• • •
I skuggan av de andra satte Andreas Almgren satte nytt personbästa på 800 meter inomhus med 1:46.56 och Erik Martinsson nytt svenskt juniorrekord på 400 meter med 47.43. Två unga män på uppgång.
• • •
Publiksiffran var 9 186, den högsta för friidrott inomhus i Europa den här säsongen.
Jag ska väl påpeka att jag tycker att det här är den bäst arrangerade inomhusgalan i Europa.
Men jag kan garantera att alla de 9 186 som hade biljett fanns någon annanstans än på läktarna.
Det var många sponsorer på plats med gratisbiljetter till sina anställda och många är måttligt intresserade av friidrott.
När jag gjorde ett toalettbesök handlade samtalet bredvid mig inte om några toppresultat, utan om hur många drinkbiljetter respektive granne hade kvar…

Ja, jag tror tyvärr det.
När klubben nu ansökt om rekonstruktion har jag svårt att se att AIK ska överleva som elitlag i ishockey.
Vad jag hört ser det mörkt ut.
Eller mörkt är kanske ett för svagt ord.
Det ser snarare svartare ut än färgen på tröjorna.
Det här kan vara dödsstöten för en klubb som vacklat och tagit sig igenom en rad av kriser.
AIK har ju kämpat i många år nu med miljonskulder och frågan är om det går att driva ett lag vidare på den nivån och med de förutsättningarna. Det funkade inte ens de tre säsonger AIK var uppe i SHL och vände senast, trots att de två första av de säsongerna slutade i succé och semifinalplatser.
Det där riktiga intresset fanns inte, förutom från de mest hängivna fansen.
Skulle AIK försvinna som seniorlag är det naturligtvis en sorgens dag för svensk hockey.
Precis som om Leksand eller Brynäs skulle läggas ner.
Det finns inte så många klassiska lag kvar i SHL, där nya städer och marknader tagit över och där intresset både från sponsorer och kommuner är betydligt större än i Stockholm.
Det enda som skulle kunna rädda AIK är om en okänd miljardär kliver in och räddar klubben, ungefär som Luleå nu kommer att backas upp av den numera stenrike Jakob Porsér.
Men det kommer inte att hända.
I stället blir det en ny rekonstruktion av ett lag i den skuldtyngda HockeyAllsvenskan.
Sedan tidigare har ju även Almtuna ansökt om rekonstruktion och fått den beviljad.
Och när de allsvenska klubbarna ska räkna samma sina bokslut efter den här säsongen, kan jag tänka mig att det finns fler offer.
Precis det alla varnade för inför den här säsongen, då det fanns två lediga platser i SHL och en större chans än någonsin att gå upp.
Men det varningen hade tydligen ingen kraft.
Vissa har spenderat och satsat med pengar som inte funnits och resultatet ser vi nu.
Jag är rädd för att det bara kan vara början.

Ja, det ser ut att bli några skräckfyllda omgångar för lagen i botten av tabellen, sedan Modo slagit Leksand (4-1) och Brynäs förlorat hemma mot Linköping (3-5).
Och nu har Modo häng.
Modo som dessutom är det klart formstarkaste laget av de fyra i bottenstriden – då räknar jag in Djurgården där.
Ser vi på hur många poäng bottenlagen tagit i de fem senaste matcherna ser listan ut så här.
10 Modo
7 Brynäs
5 Djurgården
0 Leksand
Slutar de fem närmaste matcherna – av de sju som är kvar – med samma utfall så har Modo gått om Leksand och är tre poäng bakom Brynäs.
Det är ingen omöjlighet.
Men den här kvällen var det Djurgården som blev en vinnare igen trots att de inte spelade och förlorade mot HV71 med 0-4 i tisdags.
Men de håller avståndet på sju poäng ner till Leksand på elfteplatsen.
Brynäs och Leksand står helt still i tabellen just nu och stockholmarnas försprång blir allt mer värdefullt.
Men det här kan bli en rysare till slut.
Djurgården och Brynäs tar visserligen poäng och vinner då och då, men hos Leksand är formen obefintlig.
Samtidigt har Perra Johnsson fått ordning på Modo, där försvarsspelet håller en klass det inte gjort på hela säsongen. Det har också gjort att målvakten Linus Ullmark växt flera klasser.
• • •
Själv var jag i Örebro och såg en annan streckstrid.
Där kändes det som Luleå hängdes av från kriget om att komma bland de sex som går direkt till kvartsfinal.
Örebro som fortsätter att imponera och där Marko Anttila gjorde sin kanske bästa match för säsongen.
Örebro hoppade upp till femteplatsen och visade att de är ett topplag.
De blir livsfarliga i ett slutspel.

Ja, vilken slutspurt det kommer bli i SHL, där det är vilt slagsmål om placeringarna.
Växjö som slog Frölunda med 3-0 i kväll och nu bara är en poäng bakom göteborgarna i striden om andraplatsen.
Och HV71 som är tillbaka som fyra igen efter 4-0 mot Djurgården.Ooch det är superjämnt om platserna 4-6 som ger en direktplats i kvartsfinalerna.
Lägg till kriget runt kvalstrecket, där Brynäs och Leksand kan ta in tre poäng på Djurgården om de lagen vinner idag.
Nej, det ser ut att bli en rysare de sista omgångarna av årets SHL och det är naturligtvis bara att gratulera. Det är det publiken vill se.
Själv var jag i Jönköping och såg HV71 vara sitt vanliga jag igen.
Efter 3-24 i mål på de senaste fyra matcherna gjorde de fyra framåt i en och samma match.
Och Gustaf Wesslau släppte inte in ett enda bakåt.
Jag är inte ett dugg förvånad.
Det är så många lag som haft obegripliga djupdykningar den här säsongen att jag vant mig.
Serietvåan Frölunda förlorade sju raka, innan de vaknade igen.
Men det var ett skört HV71 som var illa ute i första perioden, innan
Anton Bengtsson slog in en retur efter 1.40 i andra perioden. Det målet betydde allt.
Hela HV71 växte med ungefär en decimeter.
Och när comebackande Ted Brithén styrde in 2-0 växte de en decimeter till.
Hockeypsyken kan vara känsliga ibland, men då nollan sprack såg HV71 ut som vanligt igen.
• • •
Och glöm inte Färjestad som mullrat igång andra halvan av säsongen. Precis som i fjol.
De är i galet bra form just nu och kedjan finländarna Toni Rajala och Tero Koskiranta med Anton Hedman som tredje länk knäckte självaste Skellefteå på bortaplan.
Tunge Anton Hedman, som växt ordentligt på slutet, gjorde ett mål och två assist.
Till och med Rickard Wallin gjorde mål, hans andra för säsongen, när värmlänningarna vann med hela 5-1.
Det händer inte varje dag.
Nu sägs det att Skellefteå är inne i en hård träningsperiod redan nu med sikte på en formtopp i slutspelet.
Men det är ingen ursäkt.

Jag är tämligen säker på att det var den här bilden som SHL-pamparna såg framför sig när de beslöt att utöka SHL från tolv till fjorton lag.
En utsåld Malmö Arena och över 12 817 på läktarna. Helt fullsatt.
Just den injektion SHL behöver.

Utsålt i Malmö Arena i kväll. Men så var också Rögle på besök.
Nu är SHL nära för Malmö efter segern med 2-1 och ett skutt upp till andraplatsen i HockeyAllsvenskan bakom Karlskrona.
De två lagen möts här i Malmö Arena på lördag, där ett av lagen kan säkra en plats bland de två bästa och ett direktkval till SHL.
Då är det för övrigt fritt inträde till matchen, dels för att det är Hockeyns Dag och dels för att matchen krockar med Melodifestivalen.
Men i dagsläget tror jag att SHL helst ser att Malmö och Rögle går upp.
Rögle med sin relativt nya Lindab Arena och Malmö med hockey-Sveriges i särklass lyxigaste hemmaplan.
Och så fyra sådana här heta skånederbyn på köpet.
Rögle brukar ju alltid komma med en stark slutspurt och jag räknar inte bort dem på något sätt.
Men i kväll var Malmö det något bättre laget, skapade fler chanser och var framförallt bättre i power play. Båda Malmös mål kom med en man mer på banan och båda på knallhårda skott från blå. Två backmål av Jens Olsson och Nils Andersson som jag också tyckte var bäst på banan den här kvällen.
Det känns som Malmö har ett lag byggt för att ta sig upp den här gången. Nye finländske målvakten Niko Hovinen imponerade inte så mycket på mig att han skulle bli utsedd till matchens lirare, men han har en kapacitet som kan betala sig i kvalet.
Nu gäller det bara att övervinna kvalförbannelsen från tidigare år.
Annars är allt upplagt för en comeback i SHL nästa säsong.