Modo sparkar Anders Forsberg och tar in Perra Johnsson.
Så sent som igår föreslog jag att Modo skulle ringa Per Bäckman. Jag vet inte om de försökte det, men nu föll valet på Perra som är lite av samma typ.
Ingen tränare som bygger lag, men helt rätt för Modo i det läge de befinner sig.
Perra kan inspirera och engagera, även om han haft en krokig väg som coach och själv fick sparken från AIK 2012.
Men jag tycker Modo gör rätt.
Jag har alltid haft höga tankar om Anders Forsberg, men det är ingen tvekan om att han kört fast i Modo.
Han drog också blickarna till sig när han tippade SM-guld till Modo redan på SHL:s upptaktsträff inför säsongen, där i stort sett alla experter tippat laget i botten av tabellen.
Det är inte fel att vara optimist, men det gäller att vara realist också.
Vad Forsberg lyckats med är de yngre spelarna.
De han misslyckats med är de äldre.
Spelare som Samuel Påhlsson och Niklas Nordgren är visserligen till åren, men har inte varit i närheten av vad de en gång var som spelare.
Vad han däremot inte kan styra över är att målvakten Linus Ullmark, SHL:s bästa målvakt förra säsongen, haft det betydligt tyngre i vinter.
Han var Modos MVP i fjol och räddade laget i många matcher. Den hjälpen har inte Anders Forsberg och Modo fått den här säsongen.
Nu behöver laget en snabb förändring och det finns ingen snabbare väg att gå än att byta huvudcoach.
Modo står inför en av klubbens viktigaste matcher någonsin i bottenfinalen hemma mot Brynäs på tisdag.
En match som kan avgöra allt.
Ett tränarbyte brukar ge störst effekt i de första matcherna med den nya coachen i båset.
Modo får hoppas att den trenden håller i sig.

Inte för att jag tänker kräva att Anders Forsberg sparkas efter 3-6 mot Skellefteå, men klockan tickar allt snabbare för Modo just nu.
Jag tror de behöver en ny röst och ett nytt och mer desperation så här under långspurten in mot mål och Bäckis skulle vara perfekt för den rollen. Han är just den där typen som kam skaka liv i ett livlöst lag.
Annars tror jag allt hopp är ute för att undvika kval, även om Modos tre JVM-stjärnor snart är hemma igen.
Per Bäckman kan ju sitt Modo.
Han var där i fyra år 1997-2001 och det var fyra säsonger som var några av de mest framgångsrika i klubbens historia – inklusive två SM-finaler.
Jag tror Modo behöver Böckis svarta ögon och hjälp att styra upp defensiven.
Nu ska jag vara ärlig och säga att Modo hade ett helt annat spelarmaterial när Per Bäckman var i klubben.
Han hade bland annat tvillingarna Henrik och Daniel Sedin i laget under tre av sina fyra säsonger.
Den lyxen har inte Anders Forsberg, även om han också har två stortalanger i William Nylander och Adrian Kempe.
Nu hjälpte det inte ens att Modo fick en drömstart i den här matchen och tidig ledning med 2-0, men så föll laget ihop ungefär som vanligt.
Jag känner i alla fall att något måste göras, även om jag alltid gillat Anders Forsberg.
Men det finns väl andra roller i klubben som han kan fylla.
Nu är det inte bara Modo som har problem.
Brynäs bedrövliga bortastatistik bara fortsätter och ingen var väl överraskad av att det blev en ny borta mot Färjestad (1-3) idag.
Hade gästrikarna varit lika bra borta som hemma, hade de varit ett topplag.
Men de har bara tagit totalt sju poäng borta den här säsongen och bara vunnit två matcher av sjutton möjliga.
Det är ett genomuselt facit och lika svåranalyserat, då Brynäs tagit 33 poäng hemma och bara sju borta.
Brynäs är också i desperat behov av förändring om de inte ska bli avsågade tillsammans med Modo.
I nuläget kan jag inte se något som ska få det att vända.

Sverige slår Finland med 6-3 och är i JVM-semifinal mot Ryssland.
Precis som i Malmö förra året.
Och jag torkar svetten ur pannan efter kvällens sena rysare i Toronto och börjar drömma så smått om en JVM-final mot värdlandet Kanada. Vilken höjdare det skulle bli.
Då har jag just sett en match, där svenskarna var i brygga flera gånger mot finländarna.
Det gick vägen till slut, även om det krävdes en hel del flyt och lite hjälp från domarna.
Två av de svenska målen kom i spel fem mot tre, ett i fem mot fyra och utan svenskarnas effektivitet i power play hade de suttit på planet hem idag.
Ja, lägg till att de var lika bra i box play, så har ni förklaringen till att svenskarna vann den här matchen.
Och den andra perioden är nog en av de mest dramatiska jag sett.
Först finländskt 1-0 sedan Sebastian Aho skjutit rakt på en finländskt ben och gett Juuso Ikonen ett friläge.
Sedan två snabba finländska utvisningar, svenskt fem mot tre och två svenska mål på 47 sekunder, ett av Gustav Forsling med två man mer, ett av Lucas Wallmark med en man mer på isen.
Och så ytterligare ett svenskt mål och 3-1 när klockan stod på 8.11. Sverige hade vänt på lite drygt fyra minuter.
Då trodde jag den här matchen var över.
Men två snabba finländska mål och det stod 3-3.
Sex mål i samma period. Det är inte ofta man får vara med om det i dagens hockey.
Nu hade svenskarna tur med domsluten igen, då finländarna drog på sig två snabba utvisningar i slutsekunderna och gav Sverige ett nytt fem mot tre i början av den tredje.
Då satte Adrian Kempe matchavgörande 4-3 i öppet mål.
Resten blev en finländsk jakt på kvittering och det var först när Oskar Lindblom smackade in 5-3 i en kontring, som jag vågade blicka framåt mot en semifinal.
Ja, sedan satte Lucas Wallmark 6-3 i tom kasse, men då var matchen redan över och SÅ stor skillnad var det inte mellan lagen.
Men vilket härligt slut det blev ändå.
Speciellt för backen Sebastian Aho, som gjort ett strålande JVM, men var en direkt orsak till två av de finländska målet. Han kunde trots allt sova gott i natt.
Och nu känns det som det kan gå hela vägen till en drömfinal mot Kanada.
Nu ska jag inte ta ut något i förskott.
Men det var bingo för svenskarna att få Ryssland i semifinalen istället för USA.
Mot Ryssland bedömer jag chanserna till 50/50.
Mot USA hade de varit 20/80.
De svenska juniorerna har nämligen alltid haft hopplöst svårt mot amerikanarna och har inte slagit dem i JVM sedan sedan 1996. Senast lagen möttes var i JVM-finalen i ryska Ufa 2013 och då vann USA med 3-1 i en match där svenskarna aldrig var ens nära.
Jag kan inte se att kanadensarna ska missa en JVM-final med en betydligt lättare halva och där de möter Danmark i sin kvartsfinal senare i natt och sedan vinnaren av Tjeckien och Slovakien.
Nu är Ryssland inget dåligt lag och matchen i grundserien som Sverige vann med 3-2 kunde ha slutat hur som helst om jag ska vara ärlig.
Det är bara att ladda för en ny rysare.

Ja, idag gäller det för det svenska JVM-laget.
Och en kvartsfinal mot Finland är inget drömscenario direkt.
Svenskarna som vunnit allt är klara favoriter, men Finland har chockat oss förr och inte minst i JVM-finalen i Malmö förra året.
Nu kommer de till en kvart efter ett ganska bedrövligt gruppspel, där de klarade en slutspelsplats först i sista matchen mot Tyskland (2-0).
Finländarna kliver in i kvartsfinalen och har allt att vinna och ingenting att förlora.
Det skrämmer mig en aning.
Det som gör mig lugnare är att svenskarna är ett starkt kollektiv som blivit bättre för varje match i den här turneringen.
Och att de är relativt anonyma förutom enda riktiga fixstjärnan William Nylander.
Just den typen av svenska lag som brukar ta guld.
Eller brukar och brukar.
Det har bara hänt två gånger (1981 och 2012) i en turnering som varit officiell sedan 1977. Två guld av 38 möjliga är inget strålande facit. Även om svenskarna oftast varit ett topplag, har de haft hopplöst svårt att vinna.
Nio JVM-silver är ett bevis på det.
Men de två lag som vunnit har varit långt ifrån de bästa – på papperet.
Så vilka har varit bäst genom tiderna?
Här är min lista:
1. JVM 1993
Så gick det: JVM-silver efter 4-5 mot Kanada i gruppspspelet
Blivande NHL-spelare i laget: Peter Forsberg, Markus Näslund, Niklas Sundström, Kenny Jönsson, Andreas Johansson, Niclas Hävelid, Hans Jonsson, Mats Lindgren
Kommentar: Oj, vilka förväntningar det var inför JVM på hemmaplan. Och svenskarna var favoriter. De vann också allt, utom den avgörande matchen mot Kanada (4-5). Det var rakt gruppspel på den tiden, så en enda förlust räckte. Men kedjan med Foppa, Näslund och Niklas Sundström var överlägsen. Det är fortfarande JVM:s bästa kedja genom tiderna med några poängrekord som aldrig kommer att slås. Foppa gjorde 31 poäng (7+24) och Markus Näslund 24 (13+11). Det gör dem fortfarande till etta och tvåa i en turnering i JVM-historien.
2. JVM 1979
Så gick det: JVM-brons efter 5-7 mot Sovjet i finalgruppen
Blivande NHL-spelare i laget: Pelle Lindbergh, Thomas Eriksson, Tomas Jonsson, Thomas Steen, Mats Näslund, Håkan Loob, Mikael Andersson.
Kommentar: Många av de svenska stjärnorna hade varit med redan året innan och nu gick JVM för första gången i Sverige (Karlstad och Karlskoga). Intresset var minimalt på den tiden, men man kan ju bara nostalgiskt sucka över vilka svenska namn som fanns med i truppen.
3. JVM 2009
Så gick det: JVM-silver efter finalförlust mot Kanada
Blivande NHL-spelare i laget: Tim Erixon, Adam Larsson, Erik Karlsson, Victor Hedman, David Rundblad, Marcus Johansson, Joakim Andersson, Mikael Backlund, Magnus Pääjärvi, Jacob Josefsson.
Kommentar: Svenskarna var guldfavoriter och Kanadas coach Pat Quinn kallade det för Sveriges bästa JVM-lag någonsin. Jag håller med. Så många talanger har aldrig spelat på en gång. Framförallt backsidan var sjukt bra på papperet.
4. JVM 2000
Så gick det: Ut i kvarten mot USA (1-5)
Blivande NHL-spelare i laget: Henrik Sedin, Daniel Sedin, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Christian Bäckman, Christian Berglund, Rickard Wallin, Jimmie Ölvestad.
Kommentar: Nytt hemma-VM och nya gulddrömmar. Framförallt på grund av tvillingarna Sedin som rankades som de två bästa juniorerna i världen. Henrik Zetterberg var ingen stjärna än, men fick sitt stora genombrott. Det stora problemet var målvaktsspelet, men trots det kom förlusten mot som en riktig millieniechock. En kollaps som fick luften att gå ur hela turneringen.
5. JVM 1994
Så gick det: JVM-silver efter 4-6 mot Kanada i gruppspelet
Blivande NHL-spelare i laget: Kenny Jönsson, Dick Tärnström, Mattias Öhlund, Mattias Timander, Niklas Sundström, Johan Davidsson, Freddrik Modin, Per Svartvadet.
Kommentar: Foppa och Näslund var borta, men även det här JVM-laget var ett fantastiskt gäng svenska ishockeyspelare. De krossade allt inför sista gruppspelsmatchen mot Kanada. Det blev 3-0 mot Ryssland, 6-2 mot Finland och 6-4 mot tjeckerna. Men när allt skulle avgöras i Ostrava den 4 januari var kanadensarna för starka.
6. JVM 2010
Så gick det: Semifinalförlust mot USA 2-5
Blivande NHL-spelare i laget: Oliver Ekman-Larsson, Tim Erixon, Adam Larsson, David Rundblad, Mattias Ekholm, Marcus Johansson, Jacob Silfverberg, Anton Lander, Magnus Pääjärvi, Marcus Krüger.
Kommentar: Det var höga förväntningar även i Saskatoon, där många från det starka JVM-laget 2009 var kvar och ett år äldre. Sverige verkligen krossade allt i gruppspelet – 10-1 mot tjeckerna, 7-1 mot Finland och 4-1 mot ryssarna. De tog sig direkt till semifinal som det var på den tiden. Och där blev det tvärstopp mot USA, innan krossen fortsatte i bronsmatchen mot Schweiz (11-4). Det kändes nästan som svenskarna slarvade bort ett guld.
7. JVM 1978
Så gick det: Silver efter finalförlust mot Sovjet 2-5
Blivande NHL-spelare i laget: Pelle Lindbergh, Tomas Jonsson, Bengt-Åke Gustafsson, Thomas Steen, Mats Näslund, Mats Hallin, Mikael Andersson.
Kommentar: Tala om klassiska svenska namn, där många blev ikoner i NHL. Sverige var bra också och slog Sovjet – med Fetisov, Kasatonov och Makarov bland andra – med 6-3 i gruppspelet.Sedan slog de både Tjeckien och Kanada på väg till final. Där blev det Sovjet igen och kanske blev den där enkla gruppsegern svenskarnas fall. Där blev det nästan omvända siffror.
8. JVM 1992
Så gick det: JVM-silver efter 3-4 mot Ryssland i det raka gruppspelet
Blivande NHL-spelare i laget: Mattias Norström, Peter Forsberg, Markus Näslund, Michael Nylander, Mikael Renberg, Andreas Johansson, Jonas Höglund.
Kommentar: Foppa och Näslund var underåriga, men redan etablerade i dåvarande elitserien. Ett fantastiskt svenskt lag som bäddade för de stora guldförhoppningarna året efter. Men eftersom allt avgjordes i gruppspel räckte det med en enda förlust för att avgöra allt. Och ryssarna hade också ett bra lag med blivande stjärnor som Khabibulin i målet och anfallare som Alexei Kovalev och Alexei Yashin.
9. JVM 2007
Så gick det: Förlust i semifinalen mot Ryssland med 2-4
Blivande NHL-spelare i laget: Jhomas Enroth, Niklas Hjalmarsson, Nicklas Bäckström, Patric Hörnqvist, Linus Omark, Patrik Berglind, Nicklas Bergfors.
Kommentar: Sverige kom till JVM i Leksand och Mora med det stora affischnamnet Nicklas Bäckström. Sverige blev ”bara” fyra, men det var ändå startskottet till en ny epok i svensk juniorlandslagshockey efter de mörkaste åren någonsin. Sverige hade till och med tvingats kvala sig kvar både 2003 och 2004. Nu började en ny generation växa fram och framgångarna har fortsatt sedan dess.
10. JVM 2012
Så gick det: JVM-guld efter seger på övertid mot Ryssland i finalen
Blivande NHL-spelare i laget: John Klingberg, Jonas Brodin, Johan Larsson, Johan Sundström, Filip Forsberg, William Karlsson, Mika Zibanejad, Joakim Nordström.
Kommentar: Det går väl att plocka vilken som helst av de senaste generationerna svenska JVM-lag, men jag måste ju ha med i alla fall ett av två svenska guldlag. Och det här är spelare som bara är i början av sina NHL-karriärer just nu.

Jag följde JVM på plats i en herrans massa år och senast i Malmö förra året.
Men nu är det tv-soffan, familj och barnbarn som gäller under jul och nyår.
Det är en helt ny upplevelse.
Och det som en gång var en av Svt:s sista bastioner är på väg att falla och glida över till Viasat. Precis som OS i Sotji gjorde i fjol, även om all reklam var betydligt mer irriterande den gången. Nu delar de broderligt på årets JVM, men jag anar ju vart det är på väg.
Snart är Svt ”Vinterstudion” och ingenting annat.
Men just nu krävs stenhård koll på tv-tablån för att hitta rätt de här kvällarna och jag förstår hur svårt ni haft det därhemma.
I dag satt jag och och växlade mellan ”Trollkarlen från Oz” och en dokumentär om några yrkesfiskare på Vänern i de två statliga kanalerna, innan jag plötsligt insåg att kvällens hockeymatch gick på Stenbecksägda TV3.
Ett snabbt tryck på fjärrkontrollen och jag var mitt inne i uppsnacket.
Jag är ju som sagt nästan alltid på plats och ser aldrig vad de flesta andra ser här hemma.
Nu sitter jag framför tv:n och njuter av Viasats sändningar från JVM.
Vilka resurser de har jämfört med Svt. Och hur de satsar.
En suverän hemmastudio i världsklass som slår det mesta jag tidigare sett i de här sammanhangen.
Jag lider med Marie Lehmann & Co på SvT som får presentera en liten plätt vid sargkanten i Air Canada Centre som ”JVM-studio”, men det är väl dagens tv-verklighet i ett nötskal. De stora resurserna kommer inte via tv-licensen längre.
I Viasat är det en glänsande studio, suverän grafik och fylliga reportage.
Uppsnacket med Niklas Jihde, Erik Granqvist och Mattias Norström var rent hockeygodis inför matchen mot Schweiz och jag som känt Erik Granqvist i massor av år är inte förvånad över att han gjort sådan succé som expert i tv. Han är ett naturbarn som lever och andas hockey 24 timmar om dygnet. Och den ständigt kolugne Mattias Norström är den perfekta motpolen – ja, även Håkan Södergren bär den rollen lika galant.
Och reportaget om gamla barndomskompisarna Leon Bristedt och Adam Brodecki från lilla Vaxholm var ju ett typexempel på hur idrotten både förbrödrar och utvecklar människor.
Men också ett exempel på vad svensk hockey – och svensk idrott – handlar om. De små klubbarna, de många eldsjälarna och de små orter där drömmar föds.
Utan den grunden skulle idrotts-Sverige dö.
Något att tänka på för pamparna i SHL och övrig elitidrott som mest verkar ha dollartecken för ögonen i dessa dagar.
Dör småklubbarna, dör svensk hockey.
• • •
Nu är det här ingen sågning av mina kollegor på Svt. Chris Härenstam är lika entusiastisk och påläst som vanligt, Mikael Renberg lika balanserat analytisk, men också vass i sin kritik om man verkligen lyssnar på vad han säger. Man behöver inte alltid skrika.
Och Marie Lehmann gör vad hon kan där vid sargkanten och med samma iver att jaga intressanta reportage.
Men det är som det blivit två olika divisioner i dessa nya tv-tider, när de ekonomiska resurserna styr förpackningen.
• • •
Finland möter Tyskland senare i natt, men jag har svårt att tänka mig att de regerande mästarna ska missa att ta sig till slutspel.
I så fall blir det en repris på VM-finalen i Malmö redan i en kvartsfinal i Toronto.
Sverige-Finland.
I Malmö var jag säker på att Sverige skulle vinna. Faktiskt lika säker som att Tre Kronor skulle slå Vitryssland i OS-kvarten i Salt Lake City 2002.
Men det blir inte alltid som man tror.
Men jag tänker inte ge mig in i någon diskussion om mardrömslottning. Ska du vinna JVM måste du slå alla lag. Oavsett när och och var du möter dem.
Speciellt på den här nivån, då slumpfaktorn är så stor.
I juniorhockeyn görs det fler misstag än på seniornivå och det gör varje match till ett lotteri.
Men samtidigt görs det fler kaxiga dragningar, vågade passningar – och fler felbeslut i markeringsspelet i egen zon.
Allt det som bäddar för alla misstag.
Men det är också det som är charmen med juniorhockey.
Det är det som lockar publiken.
Jag är själv lite trött på allt det uppstyrda och defensiva spel vi ser i SHL och i VM-sammanhang, där det mesta går ut på att minimera misstagen, räkna in spelare och ligga rätt i positionerna.
Halva matcherna känns som hopslag och sargdueller.
Nu är ishockey en kampsport, men jag kan väl tycka att det blivit väl mycket kamp i dessa dagar och alltför lite spel.
• • •
Men jag är glad att Sverige slog Schweiz och bäddade för ett historiskt slutspel för grannen Danmark.
Det är bara att säga grattis, Danmark.
Ni har skrivit hockeyhistoria.

Vad ska rädda Brynäs och Modo från att slippa kvala senare i vår?
Jag antar att det pratas en hel del om det i Gävle och Örnsköldsvik just nu efter två nya förluster för de gamla klassiska storlagen.
Frågan är väl om Brynäs tränare Tommy Jonsson ens överlever nyårshelgen.
Det verkar riktigt infekterat i Gävle där fansen är i uppror och de blev inte gladare efter 0-4 mot Växjö.
Modo befinner sig också i fritt fall och det blir inte lättare av att de har tre forwardsstjärnor på JVM. Jag misstänkte att de skulle få det tungt under den här perioden och hittills har det blivit tre förluster utan William Nylander & Co.
Frölunda, som också var ett krislag, får nog vara tacksamma att just Modo stod på programmet så att göteborgarna kunde bryta sin långa förlustsvit.
Jag vet inte hur ifrågasatt Anders Forsberg är internt, men jag tror kanske han ångrar att han sa att målet var SM-guld på upptaktsträffen inför den här säsongen.
Redan då var det många som reagerade och då hade serien inte ens börjat än.
Nu är Modo sist i tabellen och gapet har växt blixtsnabbt. Det är redan hela sex poäng upp till Leksand som nu tagit sig upp ovanför kvalstrecket.
Där har Tommy Salos nybygge blivit en succé och även om Salo är borta så är laget, som han skapade på bara några veckor, kvar.
Brynäs och Modo har inte alls agerat på samma kraftfulla sätt, men de har å andra sidan inte varit i samma brygga som Leksand var efter sju raka nollpoängare i inledningen av säsongen.
Men nu måste något hända.
Frågan är bara vad.
Men jag misstänker att vi snart har vår första sparkade tränare för säsongen.
Det är det enklaste och snabbaste sättet att försöka vända en negativ trend.

Sverige slår Ryssland med 3-2 i JVM i just en sådan där match som kunde blivit en klassiker.
Stor dramatik, några fantastiska räddningar av målvakten Linus Söderström, puckar på mållinjen och ett avgörande mål av Axel Holmström när man minst anade det.
Men om en vecka kommer den här matchen att vara glömd.
Det här visade bara att Sverige är bättre än de visade i de två första matcherna mot Tjeckien och Danmark.
Och att de kommer att bli gruppetta, får stanna kvar i Toronto och slippa flytten till Montreal och få möta antingen Slovakien eller Tyskland i en kvartsfinal.
Vad matchen i natt visade är att förbundskapen Rickard Grönborg haft helt rätt i sin ambition att Sverige ska växa ju längre turneringen varar.
Det här var första egentliga provet för det här svenska laget och de visade att de vuxit tillräckligt för att slå även ryssarna.
Svenskarna kanske inte var bäst, men de var kyligast och de hade marginalerna med sig.
Det här är ju långt ifrån det mest stjärnspäckade svenska lag Sverige haft i ett JVM, men det påminner mycket om det lag som tog det historiska JVM-guldet i Calgary 2012. Då hade det gått 31 år sedan det senaste.
Nu ser jag nya potentiella hjältar som målvakten Linus Söderström och backen Gustav Forsling från Linköping, sensationell tvåmålsskytt i natt.
Jag önskar att det varit en JVM-final, för då hade det här blivit en klassiker.
Men det var det inte.
Och en sak har jag lärt mig under alla år av mästerskap. Oavsett om det varit JVM, VM eller OS.
Det är i slutspelet det börjar.
Allt annat är egentligen ointressant.
Samtidigt är det omöjligt att inte ryckas med och leva i nuet, eftersom sport är känslor och att man aldrig är bättre än sin senaste match.
Men min känsla har alltid varit att just Sverige ska gå på några smällar i gruppspelet, sänka förväntningarna och sedan vissa rätta virket när det verkligen gäller.
Det ska inte gå för bra.
Ett typexempel är OS i Salt Lake City när Sverige startade med att krossa favoriterna Kanada med 5-2.
Det var utskåpning.
Samtidigt glömmer jag aldrig Kanadas dåvarande huvudcoach Pat Quinn, nyligen så tragiskt bortgången, som var lugn som en filbunke på presskonferensen efteråt.
– Jag är full av beundran för Sverige, men gruppspel handlar alltid om att förbereda laget. Det är i kvartsfinalen som den här typen av turneringar börjar, sa Quinn och alla såg det som dålig bortförklaring.
Just där och då.
Men när vi summerade turneringen så fick Quinn rätt.
Kanada åkte hem med OS-guldet och svenskarna fick lämna Salt Lake City bakvägen efter svensk hockeys värsta nederlag någonsin – 3-4 mot Vitryssland i kvartsfinalen efter tre raka segrar i gruppspelet.
Så kan det gå.

Ja, jag undrar om det inte känns så idag, när Mattias Ritola just haft en helt avgörande roll när Leksand slog Modo med 4-3 i bottenfinalen.
Han gjorde två mål och spelade fram till ett tredje i en match som slutade 3-3 vid full tid och som sedan Leksand vann på straffar.
Det kan ha varit helt avgörande för bottenstriden mellan de här båda lagen.
Mattias Ritola som Modo släppte till just Leksand när Tommy Salo höll på med sitt nybygge efter en katastrofstart.
I det läget kändes det nog rätt ofarligt.
Leksand låg, vad det verkade, ohjälpligt sist med sina fyra poäng på tio spelade omgångar.
Nu kan Ritola i stället bli spelaren som kostar Modo en plats i SHL.
I så fall en av klubbens sämsta affärer någonsin.
Mattias Ritola är en av de största orsakerna till Leksand lyft.
Innan han kom hade dalkarlarna snittat 0,4 poäng per match.
Med honom i laget har de ett snitt på 1,59.
Det är samma poängsnitt som seriefyran Örebro har, som en jämförelse.
Och det har blivit fem av sex möjliga poäng mot gamla laget Modo och totalt två mål och tre assist.
Det är makalösa 2,5 poäng per match på de två möten Mattias Ritola mött sitt gamla lag.
Jag undrar vad Modos sportchef Per Svartvadet tänker idag, men det är alltid lätt att vara eferklok.
Och Ritola hade inte gjort mycket väsen av sig på sina första tio matcher i Modo, då han stod på fyra poäng (2+2) och -6 i plus minus.
I Leksand har han gjort 21 poäng (5+16) hockey på 22 matcher. Nästan en poäng i snitt och lyft även nye kedjekompisen Johan Ryno.
Det svänger fort i ishockey.
• • •
Det gjorde det i Linköping också där Örebro vände 0-2 inför sista perioden till seger med 3-2 på övertid.
Närkingarna är ett av SHL:s formstarkaste lag och på väg mot klubbens första slutspel.
• • •
Men eftermiddagens stora match var den i Jönköping mellan HV71 och Skellefteå.
Och bra för tabellen att HV vann den välspelade och tempofyllda matchen med 3-1.
Jag vet inte om Skellefteå åt för mycket julmat under uppehållet, men de har förlorat två raka nu och bara tagit en poäng i mötena Örebro och HV.
Inga dåliga lag, men det är sällan Skellefteå förlorar två matcher i rad.

Jag har ofta klagat på hur dåliga svenska ishockeyspelare är på avslut.
Men i JVM har svenskarna varit dödligt effektiva.
När laget slog Danmark med 5-1 häpnade jag över hur säkert puckarna satt när matchen avgjordes.
Efter första perioden ledde Sverige med 3-0 efter att danskarna dominerat och vunnit skotten med 11-9.
Tre mål på nio skott.
Och inte vilka mål som helst heller.
William Nylanders 3-0 var en uppvisning i världsklass, då han gjorde en snabb dragning i sidled och sköt ett rappt handledsskott i samma rörelse.
Rakt upp i Georg Sörensen vänstra kryss.
Då var det bara 33 sekunder kvar av perioden och matchen var avgjord.
Tre mål på nio skott ger en effektivitetsprocent på 33.33.
En makalöst bra siffra. Och osvensk.
Men förbundet har jobbat hårt med just skyttet i sina utbildningar och Russinläger.
Det verkar ha gett resultat.
Det fortsatte i andra perioden, då Danmark bytte målvakt och tog in Växjös Thomas Lillie. Han fick hålla nollan i 13 sekunder innan Jacob de la Rose pangade in 4-0.
Jag trodde knappt det var sant. Fyra mål på tio skott.
Det är inte spelet som gjort att det svenska JVM-laget tagit två klara segrar.
Det är målskyttet. Spelarna sätter chanserna.
Mot tjeckerna i öppningsmatchen i går gjorde svenskarna fem mål på 27 skott.
Bara det en suverän siffra.
Kan Småkronorna hålla i den här effektiviten kommer de gå långt i JVM.
Det är där spetskvalitén funnits i de här två första matcherna.
I övrigt har det varit alldeles för mycket slarv i försvarsspelet och hårresande bjudningar.
Siffrorna har sett bättre ut än spelet i de här båda matcherna.
Nu kan många tycka att 5-1 mot en nykomling som Danmark låter som ganska normala siffror.
Men det här danska laget har blivit ett år äldre och har några riktiga superstjärnor.
Framförallt Nikolaj Ehlers, som jag tycker var bäst på isen i de två första perioderna. Trots förlusten. Nu är dansken redan en stjärna och gick som nummer nio i första rundan (Winnipeg Jets) i sommarens NHL-draft och precis efter att Toronto plockat William Nylander.
I den tredje perioden sjönk Danmark ihop och hade väl ingen anledning att jaga livet ur sig i det läget. De har viktigare matcher längre fram om de ska hänga kvar och gå till slutspel.
Svenskarna tog över, men skärpan var borta och effektivitetsprocenten i målskyttet dalade för varje skott.
Men det var väl inte så konstigt när matchen var avgjord sedan länge.
• • •
Stort plus också till målvakten Linus Söderström.
Han var suverän idag igen.
Här har Rickard Grönborg hittat sin förstemålvakt.

Conny Strömberg är klar för AIK och meningen är naturligtvis att han ska lyfta AIK:s ganska mediokra power play.
Och i mina ögon finns få som slår Conny som playmaker när han får lite extra yta och tid.
Det har ju varit ett ganska turbulent år för ångermanlänningen, som fick lämna Örebro efter förra säsongen och skrev på för Västerås.
Men där blev han bara kvar fem månader innan han och tränaren Martin Filander rök ihop och det visade sig att de i princip bara var överens om en sak:
Att bryta kontraktet.
Sedan har jag bara väntat på att Conny Srömberg skulle dyka upp i en ny klubb.
Jag tror AIK:s tränare Peter Nordström har full koll på Conny och kan ge honom en stor roll i laget.
Här talar vi spetskompetens och få spelare i Sverige – inklusive SHL – har hans förmåga att styra ett power play.
AIK ligger elva i HockeyAllsvenskans power play-statistik och behöver lyfta den spelformen om de ska slåss om en SHL-plats framåt vårkanten.
Men visst är det en liten bomb, även om den inte smäller lika högt som när Modo värvade Donald Brashear.
AIK lyfte som en raket när Peter Nordström tog över som tränare, men i de senaste omgångarna har det varit betydligt mer upp och ner.
Nu har man hittat ytterligare en pusselbit för att få laget att lyfta igen.
Jag tror värvningen av Conny Strömberg bara är början på de HockeyAllsvenska topplagens kapprustning inför våren.
Alla lag vet att det här är en unik chans att ta sig upp i SHL.
Den kommer inte tillbaka.
Så räkna med fler ”bomber” den närmaste tiden.