Inlägg av Mats

De stora förlorarna

av Mats

Den här kvällen hette de Leksand och Modo.
De två jumbolagen ledde båda med 2-0 en bit in i tredjeperioderna, men när allt var över hade båda förlorat med 2-3.
Många tycker synd om Modo och Leksand idag, men det är kanske just det här sättet att tappa matcher som gör att de ligger sist just nu.
Men Leksands Mattias Ritola måste ha mardrömmar i natt efter sitt missade friläge med fyra minuter kvar och chansen att göra 3-1.
Nu kunde stekheta Per Ledin avgöra för Luleå igen, då han petade in 3-2 med 58 sekunder kvar av förlängningen. Ett typiskt Ledin-mål då han var på rätt plats vid rätt tillfälle.
Nu hade det naturligtvis varit roligare för tabellen om Leksand och Modo vunnit sina matcher.
Då hade bottenstriden varit stenhård.
Det kan den fortfarande bli, men den här typen av förluster har en förmåga att tära lite extra på redan sargade självförtroenden.
Jag tror fortfarande att Leksand kommer att klara sig från kval.
Drar man bort de sju raka nollpoängare de inledde säsongen med, så är de ett mittenlag numera.
De kommer att knapra de poäng de behöver innan serien är slut.
I Modos fall är jag inte lika positiv.
Där pekar alla pilar nedåt och speciellt nu då tre av lagets bästa forwards snart försvinner till JVM.
• • •
Mikael Samuelsson gjorde omgångens mål när han snurrade upp halva Modo innan han lirkade in pucken vid stolpen från en position bakom kassen. Så gör bara stora spelare.
• • •
Annars var jag mest imponerad av Växjös 6-0 borta mot Linköping och Örebros 6-3 hemma mot Frölunda.
Det var bra för övre halvan av tabellen.
Det är bara Skellefteå som fortsätter att vinna – nu med 2-1 mot Brynäs.
Vilken lagmaskin.

Extremt korkat, IOK

av Mats

Internationella Olympiska Kommittén (IOK) diskuterar att stryka flera friidrottsgrenar i OS.
Det låter som ett skämt, men är tydligen allvar.
Går det diskuterade förslaget igenom är det 200 och 10 000 meter, kula och tresteg som ligger sämst till.
Två av de grenar som skapade två av de största ögonblicken i OS i London senast.
Usain Bolts seger på 200 och Mo Farahs hemmatriumf på 10 000.
Och tänk på våra egna svenska ögonblick, som då Christian Olsson tog OS-guldet i tresteg i Aten 2004.
Eller ta ett av Sveriges största framtidshopp Irene Ekelund. En av världens största talanger på 200 meter. Hon skulle bli blåst på sin specialgren.
IOK hotar nu att skrota framtida stora ögonblick i de grenarna.
Jag förstår inte varför.
Vill de krympa antalet grenar i OS kan jag hitta hundra andra som borde gå före. IOK har ju inte gjort annat än infört nya och obskyra sporter på programmet.
Den ena vansinnigare och kostsammare än den andra.
Friidrotten ÄR sommar-OS i mina ögon.
Det är den också globalt.
Den borde vara untouchable.
Nu tror jag aldrig att det här förslaget kommer att gå igenom.
Och det är inte aktuellt till OS i Rio 2016.
I så fall hade Usain Bolt – ett av OS-historiens största namn alla kategorier – inte kunnat ta en ny trippel.
Han älskar för övrigt 200 meter som är hans favoritgren.
Så jag undrar hur Bolt reagerade när han fick höra om IOK:s planer.
Jag gissar att det var ungefär som jag.
Hur korkade får man bli?
Nu tror jag aldrig de här tankarna går igenom. Det finns inte en chans. Då kommer en hel värld att rasa.

Alldeles för milt

av Mats

Växjös Gustav Rydahl får sex matchers avstängning, som i praktiken är fyra då två omvandlas till böter.
Det är alldeles för milt.
Och det är en ny signal från Disciplinnämnden att de inte tar det här med hjärnskakningar på allvar.
Det gör man i NHL numera, där man insett hur stort det här problemet är.
Där blev Buffalos Patrick Kaleta avstängd tio matcher igår, för en nästan identisk smäll som den Rydahl gav Leksands David Åslin.
Kaleta kom från blinda sidan och träffade Columbusbscken Jack Johnson i huvudet.
I det fallet är det värt att notera att Kaleta inte blev utvisad när det hände och att Jack Johnson inte ens blev skadad och kunde spela vidare.
Ni kan se smällen här:
http://www.nhl.com/ice/m_news.htm?id=686880
Ändå blev det tio matcher. Och då talar vi tio matcher.
I NHL omvandlas inga matcher till böter, utan där dras istället lönen in under hela avstängningstiden.
I Kaletas fall exakt 159 439 dollar, vilket är drygt 1,1 miljoner svenska kronor.
Det kallar jag kännbart straff.
Tio matcher plus 1,1 miljon i ”böter”.
Jag skulle vilja se något liknande i Sverige, där en avstängning är en avstängning och där man inte kan köpa sig fri från ett par, tre matcher.
Att dra in lönen under avstängningen skulle svida betydligt mer.
Dessutom:
Disciplinnämnden i Sverige har inte gett någon spelare tio matchers avstängning den här säsongen.
Johan Forsbergs armbåge i huvudet på Daniel Fernholm gav sju matcher, som i praktiken blev fyra då tre omvandlades till böter.
Forsberg är tillbaka sedan länge, medan Fernholm inte spelat på två månader i sviterna av sin hjärnskakning.
Det känns långt ifrån rättvist.

Dråpslaget mot Modo

av Mats

Det är ingen nyhet direkt, men när Rickard Grönborg tagit ut sin JVM-trupp är det ännu mer tydligt att Modo är den stora förloraren.
Bottenlaget får klara sig utan William Nylander, Adrian Kempe och Victor Olofsson i fem matcher över jul- och nyår.
Jag tror det kommer att skicka Modo till kvalspel.
Det här är tre av Modos viktigaste spelare som ligger tvåa (Nylander), fyra (Olofsson) och femma (Kempe) i ångermanlänningarnas interna poängliga.
William Nylander och Adrian Kempe är dessutom två tredjedelar av Modos förstakedja, som burit laget i höst.
Och Victor Olofsson har avgjort fler matcher än någon annan, främst som straffspecialist.
Han är delad etta i hela SHL i matchavgörande mål med fem stycken. Han är dessutom Modos näst bäste målskytt med sina nio mål.
Att tappa tre så viktiga spelare till landslagsuppdrag är naturligtvis en katastrof.
Speciellt när Modo ligger där de ligger. Nu är det femton poäng att spela om under den tid de här nyckelspelarna är borta och det kan vara hela skillnaden mellan att kvala och att få spela PlayIn senare i vår.
JVM har blivit ett allt större problem för SHL-lagen, eftersom antalet juniorer ständigt vuxit de senaste åren.
Och de som satsar mest på sina juniorer drabbas hårdast.
Det känns fel.
När Tre Kronor spelar är det alltid uppehåll i seriespelet av just den anledningen.
Men idag har pendeln svängt.
I den trupp som Pär Mårts presenterade till Channel One Cup idag fanns bara åtta SHL-spelare med.
I Rikard Grönborgs preliminära trupp till JVM finns 20 SHL-spelare med, även om vissa är utlånade och några inte helt ordinarie.
Det drabbar naturligtvis vissa hårdare än andra.
Men så drabbade som Modo blir den här gången har inget enskilt lag blivit tidigare.
I förlängningen kan det skicka Modo till HockeyAllsvenskan.

Nytt hjärnsläpp

av Mats

JÖNKÖPING. Så är epidemin igång igen.
En ny våldsam och respektlös tackling och en ny hjärnskakning.
Växjös Gustav <strong>Rydahl är ingen elak jäkel vad jag vet, men han har redan en avstängningsdom på fem matcher den här säsongen.
Nu väntar minst lika många till efter hans axel i huvudet på Leksands David Åslin.
Jag kan inte tänka mig annat är minimum fem matchers avstängning.
Kanske fler.
En tackling som kommer från den blinda sidan och där all kraft riktas mot huvudet.
Och ännu en spelare knockad på isen.
Snart måste någon vakna och ta tag i det här problemet på allvar.
Jag upprepar vad jag sagt tidigare – hjärnskakningar är hockeyns största hot just nu. Både vad det gäller spelarnas egen hälsa och rekryteringen av nya spelare till sporten.
Djurgårdens back Daniel Fernholm är fortfarande borta efter den armbåge han fick i huvudet av Luleås Jonas Forsberg.
Han har inte kunnat spela på snart två månader.
Modos Kyle Flanagan kommer att ha varit borta minst lika länge om han spelar efter jul. Tidigare blir det i alla all inte.
Åslins hjärnskakning var den andra på bara tre dagar i Växjö.
I torsdags var det HV:s Ted Brithén som drabbades då han dunkade in i sargen efter att ha blivit ditknuffad av backe Teemu Laakso.
Laakso blev avstängd fyra matcher idag och jag kan förstå att Växjö inte är nöjda med den avstängningen. Jag tycker att Laaksos knuff ger mer effekt än den var avsedd att göra. Brithén faller lätt, inte medvetet naturligtvis, men jag kan inte se något utstuderat i Laaksos lätta fösning med armen även om Brithén är i ett utsatt läge.
Gustav Rydahls huvudtackling i kväll är däremot något helt annat.
—-
Skellefteå bara drar ifrån i toppen och det ska egentligen inte vara möjligt med alla spelare de tappat. Men lagledningen har naturligtvis gjort ett felfritt jobb som hittat rätt spelartyper till rätt roller. Inget hattande eller sparkande där inte. Imponerande är bara förnamnet, även om det var målvakten Markus Svensson som räddade de tre poängen mot Frölunda idag.
—-
Leksand skrällde och vann i Växjö och tog tre livsviktiga poäng. Bra för serien att det inte blir något jätteavstånd vid det nedre strecket. Det är ju där spänningen finns.

Tollefsen måste anmälas

av Mats

Ole Kristian Tollefsens grovt misstänkta armbåge i ansiktet på Modos Janos Hari måste anmälas till disciplinnämnden.
Annars tappar jag allt förtroende för domarbasen Peter Andersson.
Hela hockey-Sverige känner ju till hans kopplingar till Karlstad och Färjestad och han springer som barn i huset i Löfbergs Arena.
Jag tvekar inte att kalla honom jävig i det fallet.
Nu är diskussionen om just det igång på sociala medier och i Peter Anderssons fall är det en trovärdighetsfråga.
Själv tycker jag att det är en klar armbåge på de bilder jag sett och då är det checking to the head och en klar avstängning.
Hari hade bara tur som klarade sig från en hjärnskakning där.
Nu är det beslutat att Tollefsen inte anmäls enligt de första beskeden och jag kan bara hoppas att man tänker om.
Jag tar för lika givet att Tollefsens överklagande går igenom när det gäller avstängningen för hans så kallade ”dödshot”.
Där står jag helt på norrmannens sida.
Domarna måste ha lie känsla och acceptans för vad som sägs på isen.
Den händelsen hade man kunnat rett ut i domarrummet efteråt, tagit i hand och så hade det varit bra med det.
Men våld mot huvudet är en helt annan sak.
Det måste ALLTID granskas.
Oavsett vilka lojaliteter man har.
Sedan om han frias eller fälls har jag inga synpunkter på.

Framtiden är mörk, Modo

av Mats

KARLSTAD. Modo åker till Karlstad och förlorar på straffar med 2-3.
Och trots att Donald Brashear spelar exakt fem gånger så mycket som i debuten mot Luleå – 31 sekunder då, 2.35 nu – så blev intrycket detsamma.
Han tillför noll och intet när han är på isen och den här gången hann han med och bli utvisad för en ganska klumpig hakning.
Jag förstår varför han är där, men jag förstår fortfarande inte hur Modo ska få någon användning för honœm.
Nej, Modo är illa ute på näst sista platsen och enda anledningen till att de inte är sist är att Leksand startade serien med sju raka nollpoängare.
Och Modo har dessutom levt mycket på sina talangfulla juniorer, som försvinner till JVM i fjorton dagar efter jul.
Hur många poäng tar Modo när de är borta?
Inte många skulle jag vilja påstå.
Nej, det är mörkt som en decembernatt i Modo.
Just nu kan jag inte hitta något lag de kan ha bakom sig i tabellen efter 55 omgångar.
—-
Ole Kristian Tollefsen brydde sig inte ett smack när Brashear var på isen. Han satte in en tackling på amerikanen så fort han fick chansen. Och det hände absolut ingenting, kan jag meddela alla som väntat sig ett blodbad.
—-
Det var en mycket märklig omgång det här. Och målsnål. Men det jag reagerar mest över är Linköpings skottstatistik mot Brynäs. Den var 24-0 (!) efter första perioden och 48-14 när tre perioder var spelade. Ändå stod det 1-1.
På de fem förstaperioderna i kväll sköts det totalt 100 skott på mål. Ett enda gick in och det var Daniel Widings 1-0 mot Leksand.
Det är fruktansvärt uselt.
—-
Luleå fick äntligen slut på blödningen efter sex raka nollpoängare. Ett enda mål räckte mot topplaget Frölunda och Per Ledin blev stor hjälte som ensam målskytt.
Vänder det för Luleå nu?
Jag vet ärligt talat inte. Men vad jag vet är att de är alldeles för bra för att ligga där de ligger.
—–
Skellefteå ryckte i toppen efter säkra 3-0 borta mot Leksand.
De är fyra poäng före Frölunda nu och det är vansinnigt imponerade av en klubb som i princip blev av med tre landslagsmässiga kedjor inför den här säsongen. Klubben har visserligen värvat bra (och dyrt), men är inte på långa vägar lika bra som de var i fjol.
Det är samtidigt ett underbetyg åt ett alltmer urvattnat SHL.

Hotet mot SHL

av Mats

De flesta har väl precis som jag kallt räknat med att det bara blir två lag från HockeyAllsvenskan som tar klivet upp i SHL i vår.
De två som tar de öppna platserna när SHL växer från tolv till fjorton lag.
Men nu börjar jag tvivla.
Två lag till får ju chansen att kvala mot de SHL-lag som blir elva och tolva.
Jag trodde inte att ett lag från HockeyAllsvenkan skulle ha en chans när det nu handlar on ett play off i bäst av sju.
Men efter att ha följt lagen i SHL i höst är jag inte lika säker längre.
Största orsaken är Djurgården som varit tillräckligt starka för att vara ett mittenlag i SHL. Djurgården som går på en snålbudget jämfört med konkurrenterna och där en klar majoritet av truppen är kvar sedan HockeyAllsvenskan.
Skillnaden är inte så förbannat stor.
Jag tror SHL-pamparna redan börjat ångra att de inte slopade kvalet den här säsongen och bara lät de två givna lagen gå upp.
Fyra nya lag är det ingen som vill ha, men det kan mycket väl bli så.
—-
Malmö vann igen inför drygt sex tusen åskådare i Malmö Arena, då de slog Södertälje med 4-3.
Malmö är nu uppe på andra plats och jag tror de kommer att ta ett steg till innan serien är över.
Skåningarna är det lag både jag och SHL helst vill se i SHL nästa säsong.
Jag tror det blir så också.
Som serieetta, eller tvåa, får de två chanser att gå upp och båda gångerna mot lag från sin egen serie.
Den chansen kan inte ens Malmö missa.
—–
AIK:s segersvit på fem raka tog slut mot Almtuna. Nye tränaren Peter Nordström väntade bara på sin första förlust vid full tid. Nu kom den (1-2).
Men jag tror det bara var ett tillfälligt hack i skivan. AIK vann skotten stort och är ett helt annat lag än för bara tre veckor sedan.
—–
Karlskrona toppar serien igen efter 3-1 hemma mot Timrå.
Karlskrona som ledde serien så länge i fjol, innan de föll ihop som ett korthus i de sista omgångarna.
Men även om de lärde sig en hel del av det, tror jag inte att de ligger kvar där de ligger särskilt länge till.
Tjusningen är att man aldrig kan vara säker.

AIK:s superlyft mot SHL

av Mats

AIK vinner igen och den här gången räckte de tre poängen för att avancera från 13:e till nionde plats.
Det blev femte raka segern och trepoängaren.
Och frågan är nu hur länge AIK:s segersvit håller i sig.
Nu känns inte ens en comeback i SHL omöjlig.
Det är bara tio poäng upp till Karlskrona på den andraplats som ger direkt play off i bäst av fem om en plats i SHL nästa säsongen.
Tränaren Peter Nordström och hans assisterande vikarie Michael Nylander har gjort ett jättejobb på på träningarna och i båset.
Sedan de tog över har AIK inte förlorat vid full tid.
De har tagit sexton av arton möjliga poäng och har ett poängsnitt på 2,7 poäng per match.
Samma snitt var 1,13 poäng när de tog över.
Jag är oerhört imponerad av att ”Norda” och ”Nyllet” väckt liv i ett dödsdömt lag och även om man inte ska dra några snabba slutsatser, så spelar AIK plötsligt som ett topplag.
Nu går det inte att vara säker på mycket i årets HockeyAllsvenska som är så jämn att det egentligen borde vara omöjligt.
Det är inget lag som känns klassen bättre än de övriga, vilket syns i tabellen där Mora toppar före Karlskrona.
Bland storfavoriterna är det bara Malmö som ligger i topp just nu på en tredjeplats.
Förhandsfavoriter som Södertälje, Västerås och BIK Karlskoga är stora besvikelser så här långt och lika stabila som ett 70-talsbord från IKEA.
Jag tycker det är oerhört kul för serien som kommer att bli en rysare ju närmare vi kommer slutet på den här grundserien.
Det står ju massor på spel en säsong där två lag från HockeyAllsvenskan är garanterade en plats i SHL nästa säsong och där de kan bli ytterligare två.
• • •
Peter Nordströms entré på den stora tränarscenen har blivit en riktig succé. Jag såg honom visserligen som ett av hockey-Sveriges största tränarnamn redan då han var kvar i Forshaga och division I.
Precis som Michael Nylander är han en person som lever med hockeyn dygnet runt.
Det är alltid något hockeyrelaterat som surrar i deras huvuden.
Nu har de fått omsätta alla idéer i praktiken och den mixen verkar vara rena framgångsreceptet.
I alla fall så här långt.
Tränarbyten brukar ju få störst effekt de första matcherna efter förändringen.
Men något säger mig att det här bara är början.

Brashear-effekten

av Mats

ÖRNSKÖLSVIK. Så har han då Donald</strong> Brashear gjort SHL-debut och Modo växte ett par centimeter direkt när de slog Luleå med 4-1.
Donald Brashear var matchens profil och syntes överallt.
Utom på isen.
Han fick bara göra ett byte, men jag kan lova att de 31 sekunder han spelade var vad folk pratade om här i Ö-vik efteråt.
Ja, bara att se honom ställa upp till tekning bredvid Luleås Per Ledin var en höjdare.
Ledin såg plötsligt väldigt liten ut, när den väldige amerikanen flyttade på honom och markerade reviret. Och när spelet kom igång gav han samme Ledin en tryckare på axeln med handsken.
Annars påminde de där sekunderna mer om en strike i bowling.
Folk föll som käglor lite överallt där nere på isen.
Jag vet inte om jag vill prata om Brashear-effekt, men något hände efter det där bytet.
Modo tog över matchen och Luleå sjönk ihop totalt.
Redan i bytet efter pangade backen Nichlas Torp in 2-1 för Modo. Hans andra mål i matchen av en spelare som hade gjort ett enda på sina tidigare 116 matcher i Modo.
Sedan rann det i väg till 4-1 och jag tyckte väl att Modos tränare Anders Forsberg kunde släppt in amerikanen en gång til där i slutet då matchen redan var vunnen.
Publiken sjöng tålmodigt ”in med Donald Brashear” men det hjälpte inte.
Men det var ingen tvekan om vem som var matchens populäraste spelare bland hemmafansen.
Dessutom:
Det kom 6 576 åskådare i kväll, Modos bästa publiksiffra den här säsongen.
Klacken stod kvar och ropade in amerikanen efter matchen och han åkte in och sträckte armarna i vädret. Stort jubel.
Där kan vi garanterat tala om Brashear-effekt.
– – –
Luleås fall bara fortsätter. Sex raka förluster nu och det är nytt klubbrekord. Och det Luleå jag såg här i kväll var bara en skugga av det lag jag såg slå Skellefteå i premiären.
Det är en av de märkligaste och mest obegripliga kollapser jag sett på den här nivån.
Det är bara tre poäng till jumboplatsen nu och en enda till Modo just under strecket.

Sida 44 av 350