Vilken säsongsdebut det blev för William Nylander i Modo.
Ett läckert mål och matchavgörande mål och seger direkt borta mot Linköping med 2-1.
Jag tror han är det lilla extra som Modo behöver för att börja klättra igen.
Och jag gillar Anders Forsbergs sätt att matcha honom från start.
Direkt in som center i förstakedjan, massor av istid och i förstauppställningen i power play.
Precis det jag vill se när det gäller de unga världsstjärnor som SHL nu har fått hem efter alla gallringar i NHL.
William Nylander, Kevin Fiala och Jakub Vrana är alla några av världens absolut bästa spelare i sin åldersklass.
Blivande världsstjärnor.
Varje gång William Nylander var på isen bjöd han på någon form av uppvisning, även om det blev ett par fadäser också som gav Linköping ett par kontringslägen.
Men det hör till.
Hans suveräna solomål förlåter allt och jag är glad att det finns tränare som vågar ge sina spelare lite frihet.
Även Jakub Vrana visade stundtals vilken talang han är, även om det inte blev någon utdelning den här kvällen.
Och HV:s Kevin Fiala gjorde ett klassmål mot Färjestad, då han skickade upp kvitteringen till 1-1 i nättaket. Dessutom bjöd han på några nummer som var i absolut världsklass.
Nu har vi dem till låns den här säsongen och det är bara att njuta så länge det varar.
Nästa år är de borta.
Modo bröt en negativ trend i Linköping och laget kom dit med fyra raka förluster.
Nu har jag svårt att se dem som ett bottenlag.
Det finns alldeles för mycket talang och växtkraft i det laget. Och då pratar jag inte bara om Nylander.
• • •
Färjestads kris djupnar och jag förstår att lagledningen börjar bli smått desperat.
De bara fortsätter att förlora trots att de spelar bra.
Värmlänningarna vann skotten mot HV71 med 15-4 i första perioden.
Ändå stod det 1-2 i mål.
I den andra blev det 13-3 i skott, i den tredje 14-9 och totalt 42-16.
Ändå stod 1-2 kvar på resultattavlan då matchen var över och Färjestad åkte på sin femte raka förlust.
• • •
Skellefteå bara fortsätter att vinna och det går inte att vara nog imponerad över den klubben.
Det spelar ingen roll hur många spelare som bytts ut.
Spelet är lika vägvinnande ändå.
Skellefteå har gjort fler mål den här säsongen än de hade gjort vid motsvarande tid i fjol, trots att en halv landslagsuppsättning med forwards försvunnit.
Matchen mot Växjö (2-1) kändes som en tidig seriefinal och det var Skellefteå som ryckte i toppen.
Inte seriefavoriten Växjö.

Det är ingen som behöver hålla tabellen upp och ner i Haparanda och Norrköping i dessa dagar.
Efter kvällens omgång i HockeyAllsvenskan är 13 omgångar spelade.
Det är en fjärdedel eller 25 procent av säsongen.
Serieledare: Asplöven
Serietvåa: Vita Hästen
De två lag i stort sett alla utom de inblandade själva tippade sist och näst sist innan säsongen startade.
Jag var beredd att hylla Almtuna denna kväll, då de hade vänt 0-2 till 3-2 borta mot Rögle.
Men så föll upplänningarna ihop fullständigt och släppte in fyra raka mål på lite drygt tre minuter i slutet av matchen.
Rögles forcering var naturligtvis imponerande, men jag tror också det visade hur beroende Almtuna är av målvakten Johan Holmqvist den här säsongen.
Han saknades i dag.
Nej, nu är det framförallt Asplöven som är värda all uppmärksamhet.
Tusenkonstnären och tränaren Per Kenttä var den enda som trodde på laget på upptaktsträffen inför den här säsongen.
Han kan visa ett långfinger åt alla oss experter idag.
Nu varar inte allting för evigt, men just nu är det Asplöven och Vita Hästen som ligger på de två platser där det ett av lagen är garanterade en plats i SHL nästa säsong.
Och Asplöven från Haparanda är väl alla klubbdirektörers mardröm.
Nu lär det inte bli någon SHL-hockey i Arena Polarica även om nu norrbottningarna skulle gå hela vägen och ställa till med största skrällen i svensk hockey sedan Vilda Väsby gick upp 1987.
Där ryms bara 1500 åskådare och jag tror inte Asplöven ens skulle få dispens för att spela SHL-hockey där. Men de har ju alltid Coop Arena i Luleå, där de redan nu spelar matcher ibland.
Nu kan det ju kännas alldeles för tidigt att spekulera om det, men efter 3-1 bort mot Mora är Asplöven HockeyAllsvenskans hetaste lag.
En fjärdedel in på säsongen.
Då är det ingen tillfällighet längre.
• • •
AIK fortsätter att vinna och 3-2 i sudden hemma mot Malmö var fjärde segern på de fem senaste.
Här kan man verkligen prata om Gradin-effekten.
Sedan Peter Gradin klev in i båset har AIK snittat 2,2 poäng.
Hade de gjort det från början av säsongen hade de toppat tabellen.
• • •
Tippade topplaget Södertälje spelade sin sjunde oavgjorda match vid full tid mot Karlskrona.
Det var 0-0 efter full tid och 0-0 efter förlängning.
Nu vann SSK med 1-0 till slut på straffar, men laget måste börja ta fler trepoängare om de ska vara ett topplag till slut.
Faktum är att Södertälje bara vunnit två matcher vid full tid.
Det är minst av alla i hela HockeyAllsvenskan.

Ja, det krävs inte mycket för att bli avstängd flera matcher och få tiotusentals kronor i böter i dagens SHL.
Jag ska inte säga att jag är lika chockad som Frölundas Gustav Rydahl blev när han fick fem matchers avstängning för sin ”slewfooting” av bästa kompisen Emil Djuse i Växjö.
Men jag är ytterst förvånad.
Och ännu mer sedan Färjestads back Shawn Lalonde fått samma straff idag, för att ha kört in i Brynäs Christian Djoos bakifrån.
För tio, femton år sedan hade ingen ens lyft på ögonbrynen åt en liknande händelse.
Möjligtvis hade det blivit två minuter för tripping.
Nu verkar ”slewfooting” bland det värsta man kan göra.
Jag håller med om att det kan vara ytterst farligt, men samtidigt är det svårt att bedöma var gränsen går, vad som är avsiktligt och vad som är en ren olyckshändelse. Fem matcher känns för mycket.
Då ska vi inte tala om kramkalaset mellan Växjös Noah Welch och Leksands Viktor Mårtensson. Det var en lightversion av en ”riktig” NHL-fight, men ändå får Welch två matcher och Mårtensson fyra (!).
Leksingen anses vara dels en återfallsförbrytare och dels den som startade slagsmålet.
Nej, här hade räckt med de fem minuter och automatiska matchstraff de fick i samband med matchen.
Allt annat känns löjligt.
Ja, domarna från disciplinnämnden har rasat in den här eftermiddagen.
Örebros Johan Motin får tre matcher för sin tackling på öppen is på Färjestads Joakim Nygård.
Nygårds var inte puckförare och därför inte tacklingsbar. Samtidigt kan jag hålla med Motin att det mer verkar vara en olyckshändelse än en medveten smäll.
Men i det fallet måste Motin ändå ta konsekvenserna.
• • •
Alla de här domarna gagnar naturligtvis inte den fysiska hockeyn. Redan nu ser det ut som spelarna mest åker omkring och undviker kroppskontakt. Jag kan förstå det. Med minsta lilla otur kan dålig tajmning och olyckliga omständigheter ge en jätteavstängning och dryga böter.
Matchen mellan Växjö och Leksand såg väl tuff ut på papperet med tre matchstraff.
Men det delades bara ut 17 tacklingar totalt i den matchen.
Jag tog en match på måfå från NHL i natt och valde den mellan Tampa och Montreal som var avgjord tidigt. Där delades det ändå ut 38 tacklingar totalt.
Skillnad det.
Och mer ett spel som kallas ishockey.
• • •
Nu menar jag inte att det ska vara fritt fram att knocka motståndare och tackla försvarslösa motspelare. Det måste finnas en ömsesidig respekt för varandra där ute på isen.
Hjärnskakningar är största hotet mot hockeyn som den ser ut idag.
Men när i princip alla kollisioner och sammanstötningar som slutar olyckligt bestraffas, så kommer vi snart inte ha några tacklingar alls längre.

Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) har nominerat amerikanen Justin Gatlin till sin Athlete of the Year-award – årets friidrottare.
Det har naturligtvis väckt en enorm uppståndelse.
Jag kan bara falla in i den protestkören.
Justin Gatlin har åkt fast två gånger för den tyngsta dopning som finns – först anabola steroider och sedan testosteron.
Första gången var han avstängd två år, andra gången fyra (som borde varit livstid i mina ögon).
Justin Gatlin har dominerat herrarna sprint den här säsongen och sprungit ifrån allt och alla.
Han har som 32-åring varit bättre än då han bevisligen var dopad.
Världsetta och nytt personligt rekord på 100 meter med 9.77.
Världsetta och nytt personligt rekord på 200 meter med 19.68.
Två resultat som borde göra att han dopningtestas varje dag i fortsättningen.
Så sent som i fjol kom en norsk forskningsrapport som visade att effekterna av dopning kan sitta kvar i årtionden.
I alla fall om muskelminnet hos människor liknar de hos möss och det finns ingen anledning att tro något annat.
Stämmer den forskningsrapporten är Justin Gatlin fortfarande dopad.
Effekten sitter kvar av de förbjudna medel han tog då han åkte fast.
Hans resultat i år har varit så häpnadsväckande att det antingen bekräftar forskningsrapporten, eller att Gatlin hittat en ny väg att fuska.
Jag vill inte anklaga honom för någonting, men har man åkt fast inte bara en gång, utan två, är förtroendet helt borta från min sida.
Stort också av tyske diskusbjässen Robert Harting att be att bli struken från listan över nominerade till Årets Friidrottare.
Han vägrar att stå med på samma lista som Justin Gatlin.
IAAF försvarar sig med att de var ”tvungna” att ta med Gatlin, då andra dopningdömda friidrottare är med på listan och då Gatlins resultat saknar konkurrens.
Men då är det dags att skriva om reglerna.
Gör om.
Gör rätt.

Ja, det ska fan vara målvakt och få otacksamma uppgifter.
Joel Gistedt hann stå en period i Leksand den här säsongen och den slutade 0-5 hemma mot Luleå, i en match där varenda puck studsade rätt för norrbottningarna och fel för Gistedt.
Det räckte för att Tommy Salo skulle sparka honom i princip samma dag.
Brynäs plockade upp kontraktet och i går blev det debut mot HV71 borta.
Och samma mardrömdssiffror – 0-5.
Nu fick inte Joel Gistedt stå kvar hela matchen utan byttes ut efter 0-4, så det var Bernhard Starkbaum som släppte in femman.
Det gör att Gistedt släppt in nio mål på knappa fyra spelade perioder och jag undrar hur han mår idag.
Jag kan bara lida med den förre stortalangen som var svensk JVM-målvakt 2007 och som draftades redan i andra rundan av Arizona Coyotes samma sommar.
Han spåddes en lysande framtid.
Men sedan dess har karriären inte blivit den förutspådda.
Nu vet jag att hockeymålvakter är ett tufft släkte.
Inga blir oftare syndabockar, inga blir oftare matchhjältar.
Jag kan bara hoppas att han reser sig ur krisen.
• • • 
Annars var det inga sensationer i kväll.
Att Örebro slår Färjestad med 4-1 hemma hade varit en knall om jag sagt det innan säsongen startade, men som läget är idag är jag inte förvånad.
Färjestad är ett värre krislag än de var i fjol, då de upplevde största höstkrisen sedan de åkte ner i allsvenskan efter 22 spelade omgångar hösten 1993.
Var det ska sluta vet jag inte, mer än att Håkan Loob säkert har några sömnlösa nätter framför sig.
• • •
Annars vann de förväntade topplagen igen och vi är på väg att få en tabell som Moses lyft sin stav över.
Den är på väg att dela sig.

Ja, västmanlänningarna förlorar igen och efter 1-2 hemma mot AIK är klubben HockeyAllsvenskans största besvikelse.
Västerås har blivit Värsterås.
Nu har de sjunkit så lågt det går att sjunka och är ny jumbo i tabellen.
Jag ska göra det enkelt för mig den här kvällen och återge den enkät Viasat gjorde med 70 allsvenska spelare innan pucken släpptes den här säsongen.
Mycket kan hända än, men det är ändå värt att påminna om deras svar så här tolv omgångar in i säsongen och inte minst med tanke på Västerås utsatta läge.
Och jag nöjer mig med att kommentera varje kategori.
Så här såg det ut:
Vilket lag vinner HockeyAllsvenskan?
1. Malmö, 68,6%
2. Västerås, 14,3%
3. Södertälje, 5,7%
4. BIK Karlskoga, 5,7%
5. Rögle, 4,3%
6. Mora, 1,4%
Kommentar: Malmö är väl fortfarande favoriter även i mina ögon och kvällens 6-2 hemma mot BIK Karlskoga var ett styrkebesked. Men i övrigt snackar vi mest besvikelser. Förutom Mora, då.
Vilket lag slutar sist i HockeyAllsvenskan?
1. Vita Hästen, 42,9%
2. Asplöven, 27,1%
3. Björklöven, 14,3%
4. Karlskrona, 7,1%
5. Almtuna, 5,7%
6. Timrå, 2,9%
Kommentar: Ja, här får vi vända på tabellen för att ge spelarna rätt så här långt. Vita Hästen leder fortfarande tabellen trots 3-4 på straffar hemma mot Karlskrona i kväll. Och Asplöven har toppkänning med en match mindre spelad.
Vem blir HockeyAllsvenskans poängkung?
1. Joey Tenute, Malmö 22,9%
2. Conny Strömberg, Västerås 21,4%
3. Marcus Nilsson, BIK Karlskoga 10%
Jeremy Williams, Västerås 10%
5. Dustin Johner, Västerås 5,7%
Tony Romano, Malmö 5,7%
Övriga 24,3%
Kommentar: Jag vet inte om någon hade Moras back Kevin Mitchell under övriga, eller Södertäljes försvarsbjässe Robin Press var med i något svar. Men de två toppar poängligan ganska övertygande så här långt. Men Joey Tenute är i alla fall med i matchen. Tolva med tio poäng (4+6).
Vem är HockeyAllsvenskans värsta buse?
1. Daniel Wessner, BIK Karlskoga 37,1%
2. Christian Berglund, BIK Karlskoga 14,3%
3. Martin Sandgren, Almtuna 10%
4. David Liffiton, Malmö 8,6%
5. Tomas Larsson, Mora 2,9%
Martin Thelander, BIK Karlskoga 2,9%
Patric Blomdahl, AIK 2,9%
Kommentar: Det här kan ju vara lite dubbeltydigt, men sett till HockeyAllsvenskans busliga har många av de nämnda varit rena korgossarna. Det är bara David Liffiton i Malmö som motsvarat förväntningarna. Han toppar med 48 utvisningsminuter.
Vem är HockeyAllsvenskans bästa målvakt?
1. Jonas Fransson, Västerås 45,7%
2. Johan ”Honken” Holmqvist, Almtuna 31,4%
3. Pontus Sjögren, Malmö 10%
4. Patrick Galbraith, Karlskrona 4,3%
5. Stefan Ridderwall, Rögle 2,9%
Övriga 5,7%
Kommentar: Västerås Jonas Fransson gjorde en kanonsäsong i fjol, men nu står han i HockeyAllsvenskans krislag. Men spelarna hade som de flesta andra aldrig hört talas om Moras kanadensare Dan Bakala och Vita Hästens Axel Brage antogs väl få en hopplös uppgift med det laget framför sig. ”Honken” är den ende som motsvarat förväntningarna så här långt.

Jag trodde väl inte att det skulle hända en gång till.
Och inte många andra heller.
Men Färjestad är höstens krislag 2014-15.
Också.
En djupdykning som bara förvärrades efter en ny smäll och 2-5 borta mot Brynäs i kväll.
Bara åtta poäng på de nio första matcherna är betydligt sämre än i fjol, då det var kris på allvar. Då hade värmlänningarna ändå 14 poäng efter nio spelade omgångar.
Och jag som trodde det skulle bli ordning i Karlstad.
Håkan Loob tillbaka i en renodlad roll som sportchef, Tommy Samuelsson tillbaka som tränare i båset. Familjen var samlad igen och jag och de flesta andra trodde att Färjestad skulle vara ett topplag så här långt in i säsongen.
Nu är det inget hopplöst avstånd till lagen ovanför strecket.
Och alla minns att värmlänningarna reste sig ur krisen i fjol och spelade SM-final mot Skellefteå innan säsongen var över.
Så kan det bli i år också, men det går inte att hamna i brygga hur många gånger som helst. Till slut reser man sig inte. Inte ens Färjestad.
I fjol var det massor av misslyckade värvningar som var en stor del till höstfiaskot, men klubben gjorde sig av med de flesta tidigt på säsongen.
Någon som minns Devin Didiomete, David Liffiton eller Garret Stafford?
Inte konstigt i så fall. Ingen blev gammal nog i svensk hockey för att bli ihågkommen. Och Tomas Hyka lånades snabbt ut till Västerås.
Färjestad skickade i väg fler spelare under förra hösten än Tommy Salo gjort från sitt Leksand i år.
Nu känns omtalade och meriterade tjecken Jakub Klepis som en liknande fiaskovärvning.
Två poäng (1+1) är inte godkänt av en spelare med den kapaciteten. Och framförallt – den lönen.
Jag vet inte vad som händer inom väggarna där på kansliet i Karlstad, men det är ett ställe jag ogärna besöker när det går emot. För Färjestad alltså.
Det är en positiv anmärkning.
Handlingskraft och stenhårda nypor har gjort värmlänningarna till den dynasti de är, men nu undrar jag vad som ska hända. Det finns färre att lägga skulden på, färre att sparka.
Det går ju inte att kicka en trotjänare som Tommy Samuelsson i båset och bland importerna är det bara Klepis och backen Shawn Lalonde som är nya och där ingen har gjort något större väsen av sig så här långt.
Nej, Håkan Loob har en del att fundera över.
Det börjar bli en obehaglig höstvana nu.

Nicklas Bäckström frias och får inga ytterligare straff för sin dopningöverträdelse under OS.
Det är helt rätt.
Han får anses ha handlat i god tro efter att ha fått okay från OS-läkaren Björn Waldebäck och skrivit upp att han tagit sin astmamedicin i det protokoll alla får skriva i inför ett dopningstest.
Nu tar Tommy Boustedt friandet av Bäckström som att IIHF beklagar att han inte fick spela OS-finalen mot Kanada.
Det är som om de ansvariga i den svenska lagledningen hela tiden måste rättfärdiga sig själva och lägga skulden på någon annan.
Vad Boustedt missar att de två sakerna inte har det minsta med varandra att göra.
Läser man igenom IOK:s beslut inför finalen, så stoppades Nicklas Bäckström från att spela eftersom han tagit sin vanliga tablett samma dag som finalen skulle spelas precis som han gjort inför matchen mot Slovenien (som han ertappades efter). Det trots att internationella dopningbyrån WADA:s rekommendation är att den här typen av tabletter inte bör tas senare än 24 timmar innan tävling.
Det fanns alltså en risk att han skulle ha för höga gränsvärden även efter matchen mot Kanada.
Det var därför han stoppades.
Hade svenskarna vunnit en final med honom i laget hade vi kunnat stå inför en ännu större skandal.
Hur hade Kanada i så fall reagerat om Bäckström återigen visat otillåtna mängder pseudeoefedrin efter ett dopningtest?
Det hade dundrat kan jag säga. De hade rivit upp himmel och jord.
Och hade han åkt fast med samma resultat TVÅ gånger hade hela Tre Kronor riskerat att diskas från turneringen.
Nej, jag säger som jag sa redan från början.
Hade svenskarna läst WADA:s rekommendationer från början hade vi aldrig haft den här diskussionen. Det var där misstaget begicks och ingen annanstans.
Då hade Bäckström aldrig tagit sin vanliga astmamedicin och definitivt inte så nära inpå match.
Och då hade den här solkiga historien aldrig skrivits.

Champions Hockey League tvingar SHL till rekordlånga speluppehåll mellan omgångarna.
Full omgång i lördags och sedan fem långa dagar till nästa SHL-omgång.
Och denna torsdagskväll tvingades ligan lägga fem matcher samma kväll som Sverige spelar EM-kval mot Ryssland.
Matchstarten flyttades till 18.00 och publiktappet blev inte så våldsamt som jag hade trott.
Det var oväntat bra publiksiffror, men samtidigt tror jag det till stor del beror på den långa väntan som varit.
Är Champions Hockey League värt besväret?
Första upplagan av turneringen lades ner efter bara en säsong 2008-09.
Nu är det den svensk-finländska turneringen Nordic Trophy som växt utanför sina gränser och fått turneringen att återuppstå under samma namn.
Men publiksuccé går det inte att kalla en turnering som lockar lika mycket publik som de vanliga träningsmatcherna gjorde förr.
Dessutom:
Många klubbar visar tydligt att det är en turnering man inte prioriterar. Det är inte de bästa lagen som skickats ut till Champions League-matcherna alla gånger.
Och så det är hackandet i spelprogrammet.
Nej, jag känner att SHL kan ha skjutit sig själva i foten.
Gör en stor augustiturnering av det i stället där alla mästarlag gör upp om titeln som europamästare. Nu blir det alldeles för många hack i skivan.
• • •
Kvällens resultat då?
Jo, de gick SHL:s väg.
Tabellen är oväntat jämn och det skiljer bara fem poäng mellan sjuan Örebro (14 poäng) och serieledande Skellefteå som har 19.
Och Leksand lyckades ta sin fjärde poäng efter full tid och 2-2 hemma mot HV71, innan smålänningarna lyckades ta sin första seger borta den här säsongen i förlängning.
Matchvinnare som så många gånger förr:
Ted Brithén.
Djurgården tog en tung seger på Hovet då veteranen Joakim Eriksson avgjorde mot Modo (4-3) med bara 38 sekunder kvar.
Det är så man helst ska vinna matcher.
Inget ger en större boost åt självförtroendet.
• • •
Och vad säger man om målvakten Johannes Jönsson?
Succé som utlånad till Vita Hästen och så seger direkt när han blev uppkallad till Örebro och fick stå mot regerande mästarna Skellefteå.
Det blev 5-4 på straffar efter en mäktig upphämtning av närkingarna.

Ja, kvällens stora förlorare var Södertälje som numera är på en niondeplats och även under strecket till HockeyAllsvenskans slutspelsserie.
Nu tillhör alla de fyra stora förhandsfavoriterna SSK, Malmö, Västerås och BIK Karlskoga de stora besvikelserna.
Normalt brukar ett eller två lag svika förhandstipsen – men fyra?
I dag kändes som att två av dem vann av det enkla skälet att just de fyra mötte varandra.
Men det var inga toppmöten här i elfte omgången.
BIK Karlskoga slog Södertälje borta med 3-2 och Malmö slog Västerås med samma siffror i förlängning.
Västerås är det största krislaget, där de ligger kvar på en kvalplats och under det nedre strecket.
Södertälje är det nya.
De har sjunkit som en gråsten i tabellen efter fyra raka förluster.
Det blev förlust hemma mot BIK Karlskoga i kväll, där Christian Berglund äntligen vaknade på allvar.
Det var på tiden.
Efter ett mål på de tio första matcherna gjorde Christian Berglund två på en och samma kväll och såg till att BIK Karlskoga slog Södertälje borta med 3-2.
Nej, tabellen ser sannerligen inte ut som någon trodde innan serien startade.
Det är exakt en femtedel spela av serien nu, så en viss indikation är det ändå.
Även om det är tätt mellan lagen.
Några segrar på raken gör stor skillnad och jag tror fortfarande att de flesta av de väntade topplagen kommer att vara däruppe till slut.
Det gäller bara att undvika paniken.
För det är ingen tvekan om att poängen är viktiga den här säsongen. Långt viktigare än de är i SHL. Dörren dit smälls igen efter den här säsongen, då SHL i princip blir en stängd liga.
De som inte går upp den här gången, riskerar att aldrig göra det.
• • •
Altmuna är hetast just nu och har klättrar upp till tredjeplatsen efter fyra raka segrar och väldigt bra målvaktspel från veteranen Johan Holmqvist.
Tränaren Niklas Eriksson kan ha något stort på gång där i Uppsala, även om han var den enda som trodde på Almtuna som topplag på upptaktsträffen innan seriestart.
• • •
Själv såg jag Malmö-Västerås och blev inte direkt imponerad.
Det är väldigt många stjärnor i de här två lagen som underpresterer.
Conny Strömber må leda den interna poängligan Västerås, men jag hade väntat mig mer av hans magiska handleder. Och framförallt ett bättre plus/minus.
Och Nick Angell levererade en ful crosschecking som gav en femma och rapport till disciplinnämnden. Han lär nog få vila några matcher, även om jag kan tycka det var en olycklig smäll där han reagerade mer än agerade. Men varje spelare är ansvarig för sin klubba.
Men det finns fler negativa överraskningar.
Victor Ahlström i SSK verkar helt vilsen utan skadade brorsan Oscar.
Och veteranen Michael Nylander har en enda poäng efter sju matcher i AIK.
Nu spekuleras redan i om han är skadad eller petad, då han inte spelat på de tre senaste matcherna.
Jag skulle kunna räkna upp fler, men hoppas att många av de här spelarna bara varit tröga i starten.