Den jag syftar på är AIK:s tränare Thomas Fröberg.
Jag känner inte Fröberg, mer än att jag vet att han gjorde ett kanonjobb som ungdoms- och juniortränare i Färjestad. AIK:s sportchef Daniel Rudslätt chansade och satsade på ett intressant tränarnamn på väg upp, men utan några erfarenheter på seniornivå.
Mest på grund av en väldigt begränsad budget.
Det har inte funkat.
AIK är HockeyAllsvenskans svar på Leksand. Men medan hela Siljan stormar är det kav lugnt i AIK.
Något måste hända. Någon måste agera och inte bara reagera, som Hardy Nilsson brukade säga.
Nu är det sällan någon lyckad lösning att sparka tränaren, men i vissa lägen är det den enda utväg som finns för att väcka ett lag som underpresterar.
Vad jag vet är att AIK måste göra något innan det är för sent.
Spelartruppen motsvarar inte en sistaplats i HockeyAllsvenskan efter åtta omgångar.
Något måste göras.
Någon måste agera.
Nu blev AIK av med sin mer meriterade tränare Peter Gradin då han fick gräsklipparen över sig och Thomas Fröberg fick inte det stöd han uppenbarligen borde ha haft från början.
Men efter 1-4 borta mot Karlskorna är ”råttet mågat”.
Chanslösa igen.
Per Ledins gamla felsägning kan inte beskriva det bättre.
• • •
Moras rekordunga tränare Jeremy Colliton är raka motsatsen till Fröberg.
Den 29-årige kanadensaren är svensk hockeys stora tränarsuccé och jag har varit inne på det tidigare.
Just motsatsen till Fröberg där i AIK.
Colliton hamnade rätt redan från start, då han tog steget från spelare till tränare över en natt förra säsongen, då han insåg att han inte kunde spela mer efter en lång historia av hjärnskakningar.
Nu vann Mora igen med klara 5-2 mot Västerås och fortsätter att skugga sensationslaget Vita Hästen i toppen.
Och då känns Mora som ett betydligt bättre lag.
• • •
Vita Hästen, ja. Vad säger man efter en ny seger och 3-2 borta mot Timrå.
Där kan man tala om tränarsuccé och som jag varit inne på tidigare har Hästen två väldigt överkvalificerade tränare med massor av rutin från SHL-hockey. Niklas Czarnecki är huvudtränare och har i mina ögon lika överkvalificerade Mikael Johansson som ”sidekick” och assisterande tränare.
Där ser man vad en tränare och ett tränarpar kan betyda för ett lag.
För ingen ska inbilla mig att Vita Hästen har en spelartrupp som ska toppa HockeyAllsvenskan efter sju spelade omgångar.
Men de har ett par tränare som vet hur man bygger ett lag, hur man spelar som ett lag och får ut 110 procent av varje spelare.
Sedan tror inte jag att det håller hela vägen, men det är ändå ett exempel på vad en stark lagledning kan åstadkomma. Och då inkluderar jag mer än någon annan klubbdirektören Fredrik Jensen som gjort det hela möjligt.
• • •
Sensationslagen Vita Hästen och Mora ryckte också nu då båda favoriterna Södertälje och Malmö förlorade på bortaplan. SSK mot Oskarshamn med 2-3 och Malmö med samma siffror (2-3) borta i skånederbyt mot Rögle.
Ändå tror jag att det är de båda förlorarna som gör upp om direktplatsen till SHL när 52 omgångar är spelade.
Men jag skulle gilla om de två lagen hette Mora och Vita Hästen.
Det vore en tankeställare för svensk hockey i så fall.

Ja, enligt mina källor är det epo som svenske löparen Adil Bouafif ertappats med.
I så fall kommer han bli avstängd två år och karriären får väl anses över för 35-åringen.
Han lär inte vara välkommen på några svenska tävlingar eller landslag i alla fall, om nu b-provet ger samma svar som a-provet.
Dessutom:
Fälls han tycker jag och många andra att han ska tvingas lämna tillbaka alla SM-guld han sprungit hem. Det är många som blivit lurade genom åren.
I löparkretsar har han varit misstänkt länge, då han kommit hem från sina träningsläger i Marocko och plötsligt varit i grym form jämfört med då han åkte.
För er som vill läsa mer om känslorna bland hans landslagskompisar kan jag rekommendera landslagslöparen Fredrik Uhrboms utmärkta och läsvärda inlägg i debatten.
Det kan ni läsa här:
http://springlfa.se/forvanad/

Växjö visar vilka som bestämmer i årets SHL.
När serieledande Luleå kom till Vida Arena blev det klar seger med 4-2.
Och Luleås första förlust för säsongen.

Förvånad?
Nej, det här är två av seriens bästa lag tillsammans med Skellefteå och Frölunda.
Jag har en känsla av att de fyra lagen kommer att rycka ganska tidigt i tabellen.
Det enda lag jag känt nått samma nivå är HV71, som slog Skellefteå hemma med 4-3.
HV känns svajiga, men de har potential och är ruggigt bra i sina bästa stunder.
Nu går det aldrig att vara för säker efter bara sex omgångar, men det känns som de här lagen står i en liten klass för sig själva så här långt.
Men guldfavoriten Växjö har inte gjort någon besviken så här långt. Trots att spelet svajat en hel del, är de med där i toppen.
Jag såg Växjö slå Linköping med 5-3 borta och det jag såg var ett lag med mer spetskvalitet än något annat i SHL. Ja, möjligen kan Skellefteå konkurrera när de får tillbaka alla sina skadade spelare och nyvärvade Rob Schremp kliver in på isen.
Två lag skapade på samma tema.
En tjock plånbok, men med känsla för både karaktär och kvalitet på spelarna.
Växjös match mot Linköping påminde mig om alla mina kvällar i NHL, med hårdheten i passningarna och beslutsamheten i avsluten.
Nu gjorde unge svensken Malte Strömwall två mål i den matchen, men så har han också tillbringat två säsonger i den kanadensiska juniorligan.
• • •
Leksand förlorade igen. Sex raka nu.
Nu är det ingen kris längre.
Det är vardagsmat.
Men tre mål framåt är i alla fall något att bygga vidare på. Det är lika många som de gjort på de fem tidigare matcherna.

Det är bara att konstatera att Skellefteå är ett topplag i år också.
Alla frågetecken jag hade innan säsongen startade är borta redan efter fem matcher.
Skellefteå slår Brynäs med klara 4-1 i kväll och så har det sett ut sedan premiärförlusten på straffar borta mot Luleå (2-3).
Sedan har det blivit 6-1 hemma mot Modo, 4-1 (Linköping), 2-0 borta mot Leksand och så nu 4-1 mot ett Brynäs sällskap med Leksand på de två kvalplatserna.
Och Skellefteå sitter inte still trots framgångarna.
De värvar amerikanske stjärnan Rob Schremp, som inte har debuterat ännu och kommer göra västerbottningarna ännu starkare.
En klasspelare som gjorde en strålande säsong i Modo 2011-12 och som är en riktig spetsspelare i power play.
Nej, Skellefteås sportchef Lasse Johansson har lyckats fylla de flesta luckorna i ett lag där i stort sett alla forwards försvann efter den här säsongen. Lagets ryggrad.
Nu har man en ny.
Nej, jag är oerhört imponerad av Skellefteå som visat att klubben är så stark att den överlever allt.
Det har inte bara handlat om att bygga ett nytt lag, det har handlat om att få det att fungera också.
Det har det gjort från dag ett.
Då har inte ens två av de mest namnkunniga nyförvärven Mikko Lehtonen eller Nick Sörensen hunnit spela än på grund av skador. Med Schremp har Skellefteå tre forwards som ska in i laget och dessutom pekar väl det mesta på att Oscar Sundqvist blir utlånad från Pittsburgh i vinter.
Nu skuggar Skellefteå Luleå i tabelltoppen, men kunde varit tvärtom.
Premiären mellan lagen kunde ju ha slutat hur som helst och avgjordes med det lotteri som kallas straffar.
Hade Skellefteå vunnit den straffläggningen hade de toppat serien idag, bakom sin norrländska kollega som också gått som tåget.
Vi får nog vänja oss vid att ha de två lagen i topp.
Norrland rules.
Just nu.
• • •
Sedan kan man ju undra vad Brynäs målvakt Bernhard Starkbaum höll på med vid Skellefteås 1-0.
Backen Niclas Burström la en myra mot mål från mittzon och på något sätt lyckades Starkbaum sjabbla in pucken i egen kasse.
Det såg ut som han hade en tvålkopp som plockhandske.
Sådana mål får inte Brynäs bjuda på. Inte när de ligger där de ligger.
• • •
Frölunda hakade på i toppen via 3-2 hemma mot Modo.
En rättvis seger och en bra match i högt tempo.
Och Mattias Janmarks kvittering till 1-1 var lika viktigt som läckert.
Han skickade upp pucken i Linus Ullmarks närmsta kryss ur minimal vinkel.

Den svenske landslagslöparen Adil Bouafif har åkt fast för dopning och riskerar två års avstängning.
Det är i så fall den största svenska dopningskandalen som drabbat svensk friidrott sedan Linda Haglund åkte fast för dopning 1981. Och då räknar jag bort Ludmila Enquist som var bobåkare när hon åkte avslöjades.
Kulstötaren Niklas Lindstedt åkte dit tidigare i år, men i hans fall handlade det om den mildare substansen B-methylphenetylamine, som många får i sig via kosttillskott.
Och Lindstedt var ingen etablerad landslagsman.
Det är däremot Bouafif.
Nu vet vi inte vad det är han åkt fast för. Svenska Friidrottsförbundet har lagt locket på och ärendet är sekretessbelagt innan b-provet analyserats.
Dessutom förnekar Adil Bouafif att han gjort sig skyldig till dopningbrott.
Men det är extremt ovanligt att b-provet ger något annat utslag än a-provet.
Adil Bouafif, som kom från Marocko 2007 och blev svensk medborgare 2010, är en etablerad landslagslöpare som varit med i flera Finnkamper och sprungit två EM för Sverige, både 2012 och 2014.
Han har två SM-guld, ett på 10 000 meter (2009) och ett i maraton (2010).
Han har varit med på många landslagssamlingar och fått all den information om dopning som alla svenska friidrottare får.
Därför är det här ett slag i solar plexus på svensk friidrott som hållit sig borta från dopningskandaler i så många år.
Ja, det kan utvecklas till en av de största någonsin.
Dessutom borde Svenska Friidrottsförbundet sätta in extraresurser på utbildning av friidrottare som är uppväxta i andra kulturer, där synen på dopning kanske inte är lika sträng som i Sverige.
Där finns en hel del att göra om det här slutar med en fällande dom.

Det här var ingen hockeymatch.
Det var förnedring.
Och var det mörker över Leksand tidigare, så är det nattsvart nu.
SHL:s två motsatser möttes i kväll och så här efteråt känns det som det bara kunde sluta på ett sätt.
Men även om jag trodde att Luleå skulle vinna, så trodde jag inte att Leksand skulle vika ner sig så fullständigt.
Luleå vann med 8-0, tog sin femte raka seger och är obesegrade så här långt.
Leksand förlorade sin femte raka match, står kvar på noll poäng och har en måltorka av gigantiska dimensioner.
För hemmapubliken i Tegera Arena måste det kännas som ha vandrat genom Sahara en vecka – utan vatten.
Nä, där tog jag i.
Ingen överlever det.
Men frågan är om Leksand överlever den här säsongen utan att behöva kvala.
Eller hur många spelare, tränare eller sportchefer som har jobbet kvar hela den här säsongen.
Leksand har gjort en historiskt dålig start och jag det kan bara finnas max ett eller två lag som startat lika illa.
Inte en enda poäng på fem spelade matcher och inte nog med det.
Bara tre mål gjorda framåt. Det är fullkomligt uselt. Ja, rekorduselt.
Målskillnaden är 3-20 och jag ser ingen räddning för dalalaget.
Jag vet inte vad sportchefen Tommy Salo ska göra, då enda alternativet känns som att byta ut hela laget.
Men helt klart är att Leksand är ett fall för psykologen.
Idag är de ett lag helt utan självförtroende. Även om de startade den här matchen bra, så dog de fullständigt efter Luleås 3-0 i andra perioden.
Jag trodde på en Salo-effekt och det kändes så när Leksand blixtstartade och tryckte tillbaka Luleå i första perioden.
Men i stället var det Luleå som fick första målet, då backen Kristian Näkyvä sköt från blå och pucken studsade rakt i bröstet på Karl Fabricius vid Oscar Alsenfelts vänstra stolpe.
Fabricius gjorde en Zlatan, plockade ner pucken på bröstet och slog pucken i mål innan den landat.
Leksand fortsatte att försöka, men i de avgörande lägena märks det att självförtroendet är som bortblåst.
Luleå har inte de problemen.
Niklas Fogströms 2-0, då han kom köksvägen och kunde slå in en lös puck framfö mål. Och Lennart Petrell skickade in en puck mot mål i den andra, som först gick på Jonathan Granströms skridsko och vidare på en leasing och in.
Det går att kalla det tur och tillfälligheter, men det är ingen tillfällighet att Luleå vunnit fem raka. Och bra lag har alltid medflyt.
• • •
Men det stannade inte vid 0-3.
I tredje perioden utvecklades det här till rena förnedringen.
Leksand bytte målvakt och Joel Gistedt kom in istället för Oscar Alsenfelt.
Då blev det bara värre och kvällen blev en mardröm för Gistedt som släppte in fyra puckar på de första dryga åtta minuter han stod. Ett mål varannan minut.
Nej, allt blir fel i Leksand just nu.
Gör om, gör rätt.

Så här när det blivit höst, trodde jag att Asplöven skulle börja falla.
I stället skrällde Per Kenttäs bragdlag än en gång och slog Södertälje hemma med 4-3 efter förlängning.
Det var femte gången av sex möjliga som SSK kryssade vid full tid den här säsongen, men första gången de förlorade.
Och det där med skräll kanske jag får sluta att skriva.
Asplöven har slagit AIK, Malmö och Södertälje hemma i Haparanda nu. Det börjar bli vardag.
• • •
Malmö lyckades vinna sin första bortamatch, men först i förlängingen där Tony Romano avgjorde. Malmö som var i brygga efter första perioden då Oskarshamn ledde med 3-1.
Som vanligt vann man skotten överlägset (37-15).
Frederik Storm räddade laget med sina två mål under ordinarie tid. Jag är inte förvånad. Jag såg Malmö-Södertälje på plats i Malmö Arena och då tyckte jag att dansken var bäst på isen.
• • •
Södertäljes back Robin Press fortsätter att rycka i poängligan. Han gjorde två mål mot Asplöven och är uppe i tio poäng totalt nu (4+6). Den Chicago-draftade 19-åringen är nästan för bra för HockeyAllsvenskan. Han skulle platsa i vilket SHL-lag som helst.
• • •
Mora är den stora positiva överraskningen den här säsongen. Visserligen ett lag för den övre halvan, men hittills har de spelat som ett absolut topplag. De gick upp i serieledning efter 5-3 hemma mot BIK Karlskoga. Två mål av amerikanen Jerry Pollastrone.
• • •
Jag såg AIK ta sin första seger i årets HockeyAllsvenska framför tv:n. Och eftersom jag inte sett AIK tidigare den här säsongen, framstår det som den gåta att det gått så uselt tidigare. Den här kvällen såg de ut som ett lag för övre halvan.
Och kedjan med Daniel Olsson-Trkulja, Viktor Ekarv och Michael Lindqvist kan bli hur bra som helst. Ekarv var strålande med två assist och hela grovjobbet innan avgörande 4-3 i sudden.

HockeyAllsvenskan är ensam på hockeyprogrammet i kväll och det är skönt att se att det är en hyfsat fullspäckad omgång.
Jag är ingen vän av alla dessa utbrutna matcher, men det är nya tider och tv-bolagen vill ha sitt.
Nu har det spelats fem omgångar och det låter naturligtvis lite, samtidigt som det låter mer om man säger en tiondel av säsongen. Tio procent är ändå tio procent.
Och de poäng som tagits eller tappats nu, är lika mycket värda som de i slutet av säsongen.
Största besvikelsen så här långt?
Ja, alla de tippade topplagen skulle jag vilja säga.
Rögle, Västerås och AIK ligger på tre av de fyra sista platserna i tabellen. Södertälje är trea, men har bara vunnit en enda match vid full tid och Malmö har hunnit förlora mot båda de tippade bottenlagen Vita Hästen och Asplöven på bortaplan.
Och Vita Hästen behåller topplatsen, trots att de haft en mördande spelprogram och redan mött både Malmö, Västerås och Södertälje, de lag som tippades etta, tvåa och trea på upptaktsträffen.
Skräll är bara förnamnet.
Tittar vi på poängligan är också två otippade namn i topp.
Södertäljes back Robin Press toppar med fantastiska åtta poäng (2+6) på fem matcher.
Fortfarande bara 19 år och stor (191 cm), stark (92 kilo) och en blivande storback i mina ögon.
Han skulle lätt platsa i vilket SHL-lag som helst som han spelar just nu. Dessutom är han redan ”upptäckt” och draftad av Chicago. Han kan vara ett fynd för Blackhawks.
Tvåa är Ludvig Nilsson, en 20-åring från Timrå som jag inte hade minsta koll på inför den här säsongen. Fostrad i Huddinge, men flyttade till hockeygymnasiet i Timrå som 16-åring. Nu har han gjort sju poäng (4+3) och är en av anledningarna till att Timrå överraskat så här i inledningen.
Men jag måste ju tippa också. Det är ingen lätt ingen lätt omgång, men jag gör ett försök.
Oskarshamn-Malmö 2
Kommentar: Jag känner mig inte helt trygg med det tipset, som Malmö spelat på bortais. Två matcher och två förluster mot Asplöven och Vita Hästen.
Tips: 2-3
Rögle-AIK 1
Kommentar: Det här är en liten bottenfinal. AIK är toksist med sin enda poäng och Rögle två placeringar före på tolfteplatsen. Men AIK har varit usla borta och hemmaplan bör avgöra.
Tips: 4-1
Timrå-Västerås 2
Kommentar: Timrå har startat bättre än många trodde och Västerås har varit en besvikelse. Ändå tror jag på bortaseger. Det här ska VIK vinna.
Tips: 2-4
Mora-BIK Karlskoga 1
Kommentar: Det här är en toppmatch och Mora har start bäst i Dalarna. Tvåa på samma poäng som Hästen. Karlskoga skuggar på fjärdeplatsen, men hemmaplan avgör.
Tips: 3-1
Asplöven-Södertälje 2
Kommentar: Ska Asplöven fälla ännu en jätte? Egentligen vore det tipset det mest logiska, men jag har sett SSK och det finns massor att ta ut av det laget.
Tips: 2-3
Björklöven-Karlskrona 2
Kommentar: Svår match och det går nästan att singla slant här. Men Löven har startat katastrofalt hemma och har bara tagit en poäng på tre matcher och har en målskillnad på dystra 2-11 på de matcherna. Därför går tipset till Blekinge.
Tips: 1-2

Som om Leksands interna problem inte vore nog, så stängs forwarden Fabian Brunnström av de närmaste två matcherna.
Han spelar inte mot Luleå på torsdag och inte heller i bortamatchen mot Modo på lördag.
Dessutom får han betala 25 000 kronor i böter.
Allt hände i Skellefteå då Fabian Brunnström fick hjärnsläpp framför Skellefteås mål i tredje perioden och vräkte ner backen Niclas Burström i isen.
Från min plats på pressläktaren var det väl 80 meter bort till kortsidan där allt hände, men det som fick mig att reagera var att Skellefteås tränare Bert Robertsson åkte på en tvåa för att han sa något till domaren.
Nu förstår jag varför, precis som Bert själv sa på presskonferens.
– Jag vill inte gå in på varför jag blev utvisad. Ni får titta själva. Men det handlar om spelarnas säkerhet, sa han.
Nu står det klart att Brunnström inte tog ett nacksving och drog ner Burström i backen, utan även tryckte ner hans huvud i isen.
Leksandsspelaren fick bara två minuter för roughing, men nu utökas det till ett ganska tufft straff.
Med all rätt också. Niclas Burström gjorde ingenting för att råka ut för den aggressionen.
Samtidigt säger det något om frustrationen som råder i dagens Leksand.
Det blir inte bättre av att en av lagets mer namnkunniga forwards drar på sig en avstängning helt i onödan.

Tommy Salo blir kvar som sportchef i Leksand, precis som jag trodde redan i går.
Det var rätt beslut.
Men jag tycker också det var rätt av Salo att reagera som han gjorde då han kände sig trampad på tärna.
Jag skulle vilja se mer sådana i känslor i SHL och framförallt kanske på isen där de flesta matcherna hittills påmint om ett kindergarten.
Jag var och såg Linköping-Växjö igår och det var väl en av de snällaste hockeymatcher jag någonsin sett. Det delades ut totalt tolv tacklingar på hela matchen. Det var lika många som finländaren Teemu Laine ensam delade ut i sin comeback när HV71 mötte Frölunda.
Nu fortsätter Tommy Salo jobbet och efter det som hänt har han skapat en fredad zon kring sitt sätt att forma laget. Jag tror ingen vågar klampa in på det området längre.
En nyttig markering som fler sportchefer kanske borde göra mot sina klubbdirektörer.
Sportchefsjobbet är en oerhört utsatt position. Kanske den värsta av alla i dagens hockey.
Går det dåligt kommer kritiken från alla håll.
Från fans, från media, från spelarna och inte minst från den egna ledningen.
Den är en roll där man är klämd från alla håll.
Den senaste tiden har ju varit fylld av sportchefer som slutat, inte minst inför den här säsongen.
Markus Näslund i Modo, Michael Sundlöv i Brynäs, Johan Hemlin i Linköping, Fredrik Stillman i HV 71, Challe Berglund i Djurgården och Jörgen Jönsson i Färjestad.
Alla har haft sina olika skäl, men i ett par fall har det handlat om att vara på gränsen till utbrändhet efter alltför många sömnlösa nätter.
Tommy Salo sa ifrån och jag är medveten om att han också är i en position där han har råd att säga upp sig.
En lång NHL-karriär har gjort honom ekonomiskt oberoende – hoppas jag i alla fall – och bara under sina tre sista säsonger hade han en årslön på nästan 3,5 miljoner dollar – eller 25 miljoner kronor till dagens dollarkurs. Och då hade han redan sju NHL-säsonger bakom sig.
• • •
Nu har i alla Leksand fått lite arbetsro.
Men det gör inte jobbet lättare.
Laget står fortfarande på noll poäng efter fyra raka förluster.
Och laget har fortfarande bara gjort tre mål på de matcherna, varav ett enda i spel fem mot fem.
Nej, Salos närmaste uppdrag borde bli att dumpa de amerikanska bröderna Jack och Chris Connolly som varit helt osynliga hittills. Det gäller att hitta någon klubb i Europa som är beredd att ta över de kontrakten och använda pengarna till något vettigare.
Och hoppas att ingen KHL-klubb vill värva finländaren Veli-Matti Savinainen som varit lagets bästa spelare så här långt och det enda offensiva hotet.
Det är bara att ladda om.
Nästa match är mot serieledande Luleå på torsdag.